Adam af Bremen och hans skildring af Nordeuropas länder och folk ..

Google

This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project

to make the world's books discoverablc onlinc.

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr.

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the

publishcr to a library and fmally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying.
We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe.

Äbout Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at |http: //books, google .com/l

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap

som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.
Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• Bibehålla upphovsmärket

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google b ok sökning

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben
på följande länk |http : //books . google . com/|

94
■Al

A 407092

J

ADAM AF BEEMEN

HANS SKILDRING AF NORDEUROPAS LiNDER OCH FOLK

AKADEMISK AFHANDLINu

SVIDN LOJSIKOKG

TRSCKT 11','8

UAKALII WTfKTMåN^ UPreALA,

:897.

//i/:^

ADAM AF BREMEN

OCH

HANS SKILDRING AF NORDEUROPAS LiNDER OCH FOLK

AKADEMISK AFHANDLING

AF

I t

SYEK LÖKBORQ

■^SS-

TRYCKT HOS

HARALD WRETMAN, UPPSALA,

1897.

'"Ärsr'^

. . )S(iiU.aA \

i . •■^11 yt\.

- v S ^ /

/hI lltsedan Adams af Bremen kyrkohistoria på 1500-talet utkom
J i tryck, hafva ej få författare gjort densamma till föremål
för behandling. En mera ingående kritisk imdersökning gjordes
dock först af Lappenberg, dels i hans utmärkta edition af Adam
i Monumenta Germanise (ny ed. in usum scholarum Hann. 1876),
dels i hans grundliga afhandling »Yon den QueUen, Handschrif-
ten und Bearbeitungen des Adam v. Bremen» i 6:te bandet af
Archiv f. ält. deutsche Geschichtskunde (s. 766 — 872). Någon
nyare, mera sammanfattande framstäUnuig af specielt Adams
geografiska vetande om Norden, särskildt j-^ sammanhang med
den föregående tidens geografiäSa^i^faiösk^ppr^ saknas ännu^.
Föreliggande afhandling utgör ett försöf" t ^ajrénna;.' riktning.

Då Adams ställning i geografiens historia för mig varit en
hufvudsynpunkt, var det nödvändigt att egna ett kapitel åt en
framställning af de i Yesterlandet i allmänhet rådande geogra-
fiska föreställningarne före Adam, samt ett annat åt den speciella
kännedomen om Norden under samma tid, hvarvid jag så vidt
möjligt gått till källorna. Hvad angår kap. I har jag bland
nyare arbeten särskildt användt Zöckler, Die Beziehungen zwi-
schen Theologie und Naturwissenschaft, Giinther, Die Kosmo-

^ OurUhers Adam v. Bremen (1894) är endast en kort öfversikt
och för öfrigt alldeles full af felaktigheter. Långt bättre är en Uten
latinsk afhandling af Bernard, de Adamo Bremensi Geographo, Paris 1895,
men den innehåller föga nytt utöfver hvad Liappenberg gifvit. Att äfven
denna afhandling särskildt beträffande Norden innehåller en del oiiktig-
hetor, är ganska ursäktligt.

IV

gi*aphischen Auschanungen des M. A. (Deutsche Rundschau f.
Geogr. IV), Kretschmer, Die Entdeckung Amerikas samt Peschel-
Ruge, Gesch. d. Erdkunde, förutom i noterna anförd special-
litteratur. Hvad beträffar kap. II har detta ämne på svenska
förut flerstädes behandlats, så t. ex. af Oeijer, Svea Rikes
Häfder, Ups. 1825, s. 52 — 111 (hufvudsakligen med ledning
Schönings undersökningar i Schlözers Allgem. Nord. Gesch.), och
senast af Ählenius, Olaus Magnus, s. 1 — 25, men då jag i åt-
skilliga punkter har en afvikande uppfattning, har det synts
mig nödigt att äfven härvidlag efter käUorna göra en kortare
framställning af hufvudsakema.

Angående käUoma till Adams arbete får jag hänvisa till
Lappenbergs ofvan anförda arbeten. Endast där jag i en eUer
annan punkt från honom afviker, har jag inlåtit mig på denna
fråga. Hvad särskildt beträffar de i geografiskt afseende viktiga
skolierna har jag utgått från Lappenbergs åsikt (Archiv s. 875)
att de fleste äldre härleda sig från Adam själf, något som i
vissa fall med full tydlighet framgår. Endast för så vidt verk-
liga skäl tala emot Adams författarskap anser jag, att man kan
frånkänna honom detta.

Beträffande det lilla man vet om Adams lefnadsförhållanden
har jag ansett nödigt att i kap. IH göra en skizzerad öfverblick.
Här har jag också gifvit en kortfattad framställning af hvad
man kan sluta sig till beträffande Adams bildning och geogra-
fiska förutsättningar i allmänhet.

Hvad slutligen angår den speciella redogörelsen för Adams
geografi har jag i min framställning så vidt möjligt följt gången
af Adams egen skildring, i det jag endast, där det för samman-
hanget varit oundvikligt, sammanfört hans uppgifter på något
annat sätt. Så behandlar jag i kap. lY Saxonia och Fresia, i
V Sclavonia, i VI Dania, i VII det Baltiska hafvet, i VIII
Sueonia, Norvegia och kringliggande länder samt i IX Vester-
hafvet och därvarande öar. Beträffande käUoma för denna fram-
ställning får jag hänvisa till noterna. Af viktigare moderna arbeten
har jag användt bl. a. Schafarik, Slav. Alterth., Zeuss, Die

Deutschen, och Mitllenkoff, Deutsche Alterthunaskunde. Så mycket
som möjligt har jag dock hållit mig till originalkällorna. Någon
fullständig kritik af alla möjliga från mina afvikande meningar
har jag ej heller annat än undantagsvis ansett mig böra göra
för att ej öfver höfvan förlänga min afhandling.

I kap. X har jag slutligen gjort en öfverblick af kännedomen
om Norden under tiden närmast efter Adam, en framställning,
som ej kan göra anspråk på någon ens öfversiktlig fullständighet j
då jag ej kunnat tillräckligt ingående undersöka de uppgifter,
som sporadiskt förekomma i tidens krönikor beträffande denna
i många afseenden högst intressanta fråga. —

Af de krönikor, som i noterna citeras, har jag mestadels
användt senaste tillgängliga upplagorna i Monumenta Germaniae
och Geschichtsschreiber der deutschen Yorzeit. Af andra har
jag användt editionerna i Scriptores Rerum Brittannicarum (S.
R. B.) och Scriptores rer. danic. (S. R. D.).

Uppsala i April 1897.

Sven Lönborg.

t .*

INNEHALL

I. De geogr. fdreställningarne i allmänhet under den äldre Medeltiden.

Den senare antiken s. 1. Isidorus Hispalensis s. 4. Beda
s. 5. Araberna s. 13. Gerbert s. 13. Verldskartoma s. 15.

II. Kännedomen om Norden I Vesterlandet före Adam af Bremen.

Plinius s. 18. Tacitus s. 21. Jordanes s. 24. Paulus Dia-
conus s. 26. Ravennageogi*afen s. 29. Dicuil s. 31. Ein-
hai-d s. 32 Geographus Bawarus s. 33. Alfred s. 34. Ottar
s. 36. Wulfstan s. 39. Araberna s. 41.

lU. Adam af Bremen. Allmänna geografiska förutsättningar. Härkomst,
uppfostran m. m. s. 42. Resa t. konung Sven s. 43. Hans
kyrkohistoria s. 44. Allmänna geogi'afiska förutsättningar
s. 45.

VI. Adams skildring af Nordeuropas länder: Saxonia. Frisia. Källor
för hans skildring s. 48. Egna uppgifter s. 49. Frisia s. 51.
Transalbingien s. 52. Hamburg s. 53. Bremen s. 54.

V. Fortsättning: Sclavonia. Källor s. 56. Namnets omfattning s. 57.
»Vinuler» s. 58. Vagrier s. 59. Obotriter s. 61. Polabinger
och Lingener s. 63. Varnaber och Vilzer s. 64. Hevelli,
Leubuzzi, Vilini s. 67. Sorabi, Susi s. 69. Oddara s. 70.
Jumne s. 71.

VI. Dania. Namn s. 79. Egidore s. 80. Judland s. 81. Funis s.
87. Öfriga mindre öar s. 88. Seland s. 89. Slafhandel
s. 91. Sconia s. 93. Pleicani, Hulmus s. 96.

VII. Baltiska hafVet och kringliggande länder. Namn s. 97. Utsträck-
ning s. 98. Delar s. 100. Natur af vik s. 101. Pomerani,
Fembre s. 101. Reune s. 102. Semland s. 103. Ruzzia s.
107. Wizzi m. fl. s. 110. Polani, Behemi m. fl. s. 113.

VIII. Sueonia, Norwegia och kringliggande länder. Scritefinni, terra
feminarum m. m. Namn s. 115. Westragothia, Vermilani.
Finnedi s. 116. Ostrogothia s. 117. Birca s. 119. Sictona,
Ubsolas. 121. Afgudaf ester s. 123. Scritefinis. 127. Lappai*
s. 130. Amazoner s. 130. Hundhufvuden s. 137. Andra
monstrer s. 139. Estland och Kurland s. 139. Norwegia
s. 142. Herdelif s. 145. Begrafningsbruk s. 146. Djurlif
s. 148. Ripheiska bergen s. 149.

XI. VesterhafVet och där belägna öar. Nordpolsfärder. Namn och
omfattnings. 151. Helgolands. 152. Brittannia o. Hibemia
s. 157. Segelanvisningar 158. Hafvet i norr s. 161. Thyle
eller Island s. 162. Grönland och Halagland s. 166. Vin-
land s. 168. Nordhafvet; nordpolsfärder s. 170.

X. Slutord. Kännedomen om Norden efter Adam af Bremen. Nya

impulser s. 195. Mattheus Paris., Geographia Universalis
s. 177. Aeneas Sylvius s. 181.

I.

De geografiska föreställningarne I allmänhet I Vesterlandet

under den äldre Medeltiden.

Med det vestromerska rikets förfall gick äfven den
vesterländska vetenskapen sin undergång till mötes. I själfva
verket hade denna dock redan långt förut varit i tillbaka-
gående. Redan omkring midten af det andra århundradet
e. Kr. synas vetenskapliga framsteg hafva upphört och efter
denna tid inträder förfallet med allt raskare fart. Särskildt
märkbart är detta beträffande kosniografien. Man möter här
efter den tid, då den antika jordkunskapen uppnådde sin
högsta blorastring och som betecknas af de lysande namnen
Strabo, Mela, Plinius och Ptolemseus, i Vesterlandet ej ett
enda namn af någon betydelse inom geografiens historia.
Det enda som gjordes var att man på grundvalen af nyss-
nämda och andra grekiska eller senlatinska författare sam-
manskref smärre populära kosmografier, innehållande ett
vanligen med föga urskillning verkstäldt urval af tidens geo-
grafiska vetande. I början använde kompilatorerna såväl de
grekiska som de latinska geografernas arbeten, men så små-
ningom utdog i Vesterlandet allt mer kännedomen af det
grekiska språket, hvarigenom man blir uteslutande hänvisad
till de latinska författarnes skrifter. Ptolemseus går för år-
hundraden förlorad för den vesterländska kulturverlden och
Plinius blir under lång tid nästan den enda källan för det
geografiska vetandet. Under det fjärde århundradet träffar

1

man ännu ett par skriftställare som känna till och använda
sig af den grekiska litteraturen och Ptolemaeus, nämligen
Marcianus af Heraklea^ och Ammianus Marcellinus, men
dessa äro också de sista 2. Ungefär samtidigt med dessa
båda författare var det som den kompilation skrefs, som
för Vesterlandets geografiska vetande skulle spela en långt
viktigare rol än något annat arbete, nämligen C. Julii Solini
Collectanea verum memorabilium^^ en kortfattad populär
jordbeskrifning, uteslutande byggd på latinska källor, hufvud-
sakligen Mela och Plinius, med ytterst få egna tillägg*.

Solini arbete tillf redsstäl de tidens smak och vann stor
popularitet. Det dröjde ej heller länge förrän det efter-
följdes af andra arbeten efter liknande plan. I början af
det följande århundradet skref Paulus Orositis sin historia
adversus paganos^^ hvilken tillika innehåller en kort jord-
beskrifning, som förtjänar uppmärksammas då den jämväl
stöder sig på andra arbeten än dem Solinus användt. Samma
tid tillhöra äfven Marcrobii kompilationer i skilda veten-
skaper, och längre fram under samma århundrade skref
Martianus Capella^ sitt arbete de nuptiis Philologii et
Mercurii et de VII artibus liberalibus. Detta verk, som
under hela Medeltiden åtnjöt stort anseende, var en samman-
fattning af tidens vetande i de mest skilda ämnen och inne-

^ Hans viktigaste arbete, Periplus mans exteri, (Miäler, Geographi
Gneci minores I s. 515 ff.) är hufvudsakligen skrifvet efter Ptolemaei
förebild. Richthofeny China I s. 624. Ingen af dessa förf. kan dock
egentligen räknas till den Vesterländska litteraturen.

^ Märkas bör dock att Jordanes har åtskilliga från Ptolemseus häm-
tade uppgifter, men han har den möjligen ur andra hand. Jordanes ed.
Moramsen s. XXXI.

8 Ed. Mommsmy Berol. 1864. — Ny edition år 1895.

* »Bonum f actum quod haec sunt perpauca». Mommsen ; Solinus s. XI.

® Arbetet har äfven den egendomliga titeln Hormesta, som säker-
ligen är ett skriffel i stället för »de miseria mundi». Orositis, ed. Migne
s. 642.

« Ed. Koppy Frkf. 1836.

håller bland annat en kortare jordbeskrifning, som jämte
Solini arbete var den mest lästa geografiska handbok under
den följande tiden. Ej obetydlig spridning hade äfven andra
arbeten af liknande innehåll, hvaribland må framhållas de
som författats af de under samma århundrade • lefvande
Prisdaiius och Julius Honorius, hvilken senare är en af
hufvudkällorna för den s. k. Aethicus Istricus i en senare
tid affattade kompilationer^.

De nu nämda författarne bilda öfvergången från den
tid, under hvilken den klassiska forntidens vetenskapsmän
betraktades söm högsta auktoritet, till den, hvarunder de
kristna lärosatserna bildade medelpunkten för den vester-
ländska kulturens åskådningssätt. De gamle författarne råkade
allt mer i glömska och de nyssnämda bearbetningame blefvo
tillika med några af de senare kyrkofädernas skrifter den
hufvudsakliga grundvalen för den lärda bildningen i Vester-
landet under den följande perioden. Det kuiturarf, som det
vestromerska riket lämnade åt de inträngande germanska
folken, var sålunda härvidlag ej öfver höfvan stort och det
måste rättvisligen erkännas, att dessa folk synnerligen väl
skött det pund som blifvit dem anförtrodt.

Encyklopediska arbeten voro utmärkande för den
senare antiken, och denna litteraturform accepterades jäm-
väl af de författare, som i de nybildade germanska sta-
terna fingo på sin lott att bevara resterna af den antika
verldens vetande. Det dröjde dock länge innan några för-
fattare af någon betydelse här framträdde. Endast inom det
östgotiska riket i Italien möter man en kort tid af veten-
skaplig blomstring, men denna kan snarare betraktas som
den antika vetenskapens aftonrodnad än som morgonrodnaden

^ Kretschmer, Die Entdeckung Amerikas s. 97. Richthofen, China
1 8. 623 ff. Aethicus skref sannolikt i förra hälften af 800-taIet. Watten-
bach, Deutschlands Geschichtsquelien P s. 111.

af en ny tid. östgotariket gick i spiflror och Italien trädde
ännu en gång i nära förbindelse med den grekiska kultur-
världen.

Goterna i Spanien iingo sig beskärd en längre tillvaro
och här är det som under sammansmältningsprocessen mellan
romare och germaner framträder en bildning, som omiss-
känneligt bär den medeltida prägeln. Särskildt är detta
förhållandet med kosmografien, som här representerades af
en man, hvilken väl kan betecknas som den inflytelserikaste
af alla den äldre Medeltidens skriftställare på detta område,
nämligen den i början af det sjunde århundradet lefvande
biskopen Isidorus af Sevilla\ en lärjunge till Augustinus
och Gregorius den store. Han är en af de första i den
långa rad af medeltida författare, som kritiklöst afskrifva och
kompilera sina föregångare oftast utan något försök till att
själfständigt sanimanarbeta materialet. Huru lågt man än
från vår vetenskapliga ståndpunkt måste sätta ett sådant
tillvägagångssätt, var det, om man betänker, huru få förut-
sättningar man den tiden egde för ett fruktbärande veten-
skapligt arbete, tvifvelsutan det, som för framtiden bjef af
mesta gagn, då härigenom åtminstone fragment af antika för-
fattare till en senare tid bevarades och spriddes, hvarigenom
sammanhanget med den antika kulturen bevarades bättre än
el jes blif vit förhållandet. Äf ven för , oss har afskrifnings-
metoden haft sin stora betydelse, då därigenom ej få frag-
ment af eljes förlorade författare i temligen autentisk form
bevarats till vår tid. — Riktigt skildrar en samtida 2 Isidors
betydelse, då han säger att Gud uppväckt honom för att i
Spanien återupplifva minnet af antiken på det att ej tiden
helt och hållet skulle förfalla till okunnighet och råhet Och
denna betydelse har Isidor haft ej blott för Spanien utan

^ Jfr Zödder, Geschichte der Beziehimgen zwischen Theologie und
Naturwissenschaft, GKitersloh 1877. I 244 ff.

* Braulio från Caesaitiugusta, hvilken Isidor tillegnat sina Etym-
ologier. Werner, Beda der Ehrwiirdige und seine Zeit, "Wien 1875, s. 34.

för hela Vesterlandet. Hans hufvudsakligen från Plinius
hämtade kosraografiska framställning spelade en ofantlig rol
och var under lång tid framåt hufvudkällan för de följande
kosmografierna, jämväl för den viktiga framställning, som
gjordes af Beda Venerabilis.

Förhållandena i Spanien voro ej gynsamma för upp-
komsten af något vetenskapligt lif och dessutom dröjde det
ej länge förrän möjligheten för uppblomstrandet af en vester-
ländsk odling här alldeles omintetgjordes genom slaget vid
Jerez ^. Den kultur, som sedermera i Spanien uppkom, be-
rodde på helt andra förutsättningar och kunde under lång
tid ej utöfva något inflytande alls på Vesterlandets veten-
skapliga bildning. Spanien indrogs i den österländska kultur-
kretsen och Vesterlandets odling fick skapa sig andra medel-
punkter. Det frankiska riket kunde ej ännu blifva en sådan
medelpunkt. Frankerna hade ännu fullt upp med arbete
om de skulle fylla sin förnämsta uppgift att som den vester-
ländska kristenhetens soldater skvdda densamma mot fiender
i norr och söder. Vetenskapligheten fick undan krigsbullret
taga sin tillflykt till de undangömda klostren på de brittiska
öarne längst i nordvest.

Ett af de märkligaste af de här belägna klostren var
det i senare hälften af det sjunde århundradet grundade
dubbelklostret Wereraouth-Yarrow i Northumbrien. Dess
grundare var biskop Benedictus, som ej mindre än fem
gånger besökt Rom och såväl därifrån som från galliska
kloster . hemfört ansenliga bokskatter och därigenom möjlig-
gjort det betydliga litterära arbete som inom dessa kloster-
murar utfördes. Det var nämligen här som den store Beda,
kallad den vördnadsvärde, lefde och författade sina många
arbeten (672—735).

^ Det asturiska riket har dock att uppvisa en och annan författare
af betydenhet t. ex. Beatus, om h vilken mera nedan.

6

Vi bafva här endast att svsselsätta oss med de af Bedas
arbeten som hafva,J[osmologiskt eller kosmografiskt innehåll ^
och det torde vara.Jämpligt att något näimare ingå på Bedas
kosmografiska uppfattning just emedan denne på detta om-
råde är synnerligen karakteristisk samt jämväl en af de mest
framstående under hela den förskolastiska perioden.

Bedas i kosmografiskt afseende viktigaste skrift är den
förutnämda »de natura rerum», ett af hans tidigaste arbeten.
Denna, som omisskänneligt hår sin förebild i Isidors skrift
med samma nara^n^ ger i 51 korta kapitel en öfversikt af
den fysiska geografien. Utgående från bibelns skapelsehistoria
behandlar Beda här himlakropparne och andra företeelser på
himlahvalfvet, öfvergår så till luftens fenomen, haf, floder,
fördelning af vatten och land på jordytan och slutar i 51
kap. med några ord om jordens indelning i de tre verlds-
delarne.

BQmmelen beskrifver Beda ^ efter Isidor såsom en kon-
vexsfer som roterar kring den i medelpunkten liggande jorden
med en oerhörd hastighet, hvilken dock i viss mån motverkas
af planetsferernas motsatta rörelser. Polerna, kring hvilka
himmelen roterar, sägas vara »glaciali rigore tabentes». Nord-
polen och dess stjärnbilder synas för nordborna öfver deras
hufvuden, men synas till följd af jordens rundning längre
ned för dem som bo sydligare och i vissa trakter af Indien
^endast 15 dagar om året^.

Jorden indelas* i fem zoner, drctili, hvaraf septentrio-
nalis, australis och aequinoctialis äro obeboeliga, solstitialis
och brumalis beboeliga. De tre mellersta zonerna åtskiljas
genom årstidernas olikhet, då den första zonen (solstitiali»)
upplyses af solen vid (sommar)-solståndet, den andra under

^ Nämligen de natura rerum, de temporibus, de tempomm ratione.
Jfr Werner, Beda der EhnN^iirdige 107 ff.
^ De nat. rer. c. V, VI.
8 Efter Plinius, Hist. Nat. VI c. 19.
* De nat. rer. c. IX.

aequinoctierna och den tredje under vintern. Däremot tror
han, något som förtjänar att framhållas, då det visar huru
föga till och med en Beda kunde tillgodogöra sig det vetande
han från antiken hämtat, att polarzonerna aldrig beröras af
solen 1. Därföre finner man också — tillägger han — efter
en dags segling norr om ön Thule hafvet tillfruset — Den
kalla sydzonen täckes af fastland.

I kap. X omtalas de fyra väderstrecken, som Beda efter
Isidors föredöme ger namnet climata, ett namn som på hans
ståndpunkt var rätt förklarligt, ity att han med väderstreck
förstod något annat än vi därmed mena. Han säger näm-
ligen att det östra klimatet sträcker sig från solens solstitial-
till dess brumaluppgång, det södra från dess brumaluppgång
till dess brumalnedgång, det vestra från dess brumalnedgång
till dess solstitialnedgång och det norra från dess solstitial-
nedgång till dess solstitialuppgång. Dessa klimat, tillägger
han, förblifva blott för innevånarne i de mellersta zonerna
städse desamma, men längre i norr vexlar deras storlek
under de olika årstiderna.

I de följande kapitlen omtalar Beda de på himlahvalfvet
fastade stjärnorna och de mellan dem och jorden varande
sju planeterna, som följa en mot himlahvalfvets rörelse mot-
satt riktning, ehuru de i viss mon måste gifva efter för den-
samma. Vidare skildrar han planeterna och deras omlopps-
tider, nästan ordagrannt efter Plinius^, från hvilken han
väl också fått den uppgiften, som han dock ej synes gilla,
att månen är större än jorden ^ Kometerna tror Beda vara
tecken som förebåda revolutioner, krig, pest, stormar eller
torka.

Kapitlet om vindarne (c. 26) är nästan helt och hållet
hämtadt från Isidor. Hufvud vindarne äro fyra; mellan hvar

^ Extremi semper sole carent. De nat. remm. c. IX.
» Plinius, ffist. Nat. II. c. 13 ff.

^ Plinius, Hist. Nat. II c. 11. »Non posset quippe Sol adimi terris
interoedente Luna, si terra major esset quam luna.»

8

och en af dessa förläggas två vindar, så att hela antalet blir
tolf, nämligen Septentrio, Åquilo, Voltumus, Subsolanus,
Eurus, Euroauster, Auster, Euronotus, Afrieus, 2jephyru8y
Corus, Gircius, hvar och en med sina karakteristiska känne-
märken 1.

Blixt, åska och regn jämte andra företeelser omtalas
därpå, hufvudsakiigen efter Plinius och Isidor. Kap. 36, som
behandlar signa tempestatum vel serenitatis, är helt och
hållet hämtadt från Isidor.

Af mera intresse är kap. 39, de sestu Oceani, om ebb-
och flodfenomenen. [Jnder det Isidor för dessa ej kan finna
någon förklaring'^, framhåller Beda efter Plinius 3, att månen
utöfvar dragningskraft på hafsvattnet och sålunda orsakar
det två gånger dagligen inträffande flodfenomenet. Floden
är af två slag, Icpdoties och malinre, hvilka namn en gammal
kommentator så förklarat: »Malina a majori luna, Isedona
quasi laesa dicitur unda*.» — Vid malinie räcker vattnets
stigande i fem, dess fallande i sju timmar, men vid Isedones
räcker såväl stigandet som fallandet i sex timmar. Laedones
börja hvar femte och tjugonde månadsdag, malinse däremot
hvar trettonde och tjuguåttonde och äro under solstitium
och sequinoctium starkare än vanligt. Som nämdt har Beda
vid sin framställning af flodfenomenet följt Plinius, men

^ Under antiken använde man såväl en åttadelad som en tolfdelad
vindros. Den föiTa förekommer t. ex. hos Plinius och Orosius, den andra
hos t. ex. Suetonius. Isidor har båda. Jfr Konrad Miller^ Die ältesten
Weltkarten I s. 42. — I följd häraf är det under Medeltiden ofta mycket
svårt att veta hvad som t. ex. menas med Eurus då man ej känner från
h\Tlket system vederbörande författare utgår. Vanligast var under den
äldre Medeltiden den tolfdelade vindrosen. Einhard Vita Caroli c. 29.

^ Utrum ventorum spihtu aquje erigantur an lunari cursu increscant
an sole retrahente decrescant, hoc Doo soli cognitum est. Isidonis, de
rer. nat. c. 40.

^ Pliniiis, Hist. Nat. II. c. 97, 99. Beda tar dock ej som Plinius
äfven solen med i räkningen.

* Beda, ed. Migne 258, skol.

9

äfven andra nyare författare, så t. ex. beträffande laedones
och malinsB^

Beträffande jordens form har Beda, som förut antydt,
alldeles bestämdt den uppfattningen, att den är klotformig^
och han har också innebörden af denna sats rätt klar för sig,
hvarigenom han står betydligt framför Isidor, som visser-
ligen ej förnekar klotformen, men icke desto mindre hyser
mot denna åsikt rakt stridande föreställningar 3. Beda där-
emot framhåller t. ex. hurusom på grund af jordens klotform
den norra stjärnhimmelen ej är synlig för de i söder boende
folken och tvärtom, och han visar sig i sin kommentar af
första Mosebok^ vid framställningen af ljusets skapelse syn-
nerligen fri från de vanliga mystiska besynnerligheter som
utmärkte tiden, hviLket väl torde få tillskrifvas hans egen
eftertanke snarare än någon kännedom om Gregorius' af
Nyssa eller Areopagitens skrifter ^

Fastlandet omgifves enligt Beda af vatten, som äfven
intränger i jorden och här utgör det element som håller
denna tillsammans.

Beda indelar efter dagarnes olika längd jorden i zoner,
hvarvid han hufvudsakligen synes stödja sig på Plinii fram-
ställning i Hist. Nat II 72 fil Att han äfven skulle ha användt
Ptolemsei Almagest som Werner (s. 121) förmodar, är där-
emot högst osannolikt

De tre sista kapitlen af Bedas skrift om tingens natur
äro efterbildade efter Isidor. Det 49:de handlar om jord-

* Detta omtalas redan hos den iriske Augustin, som beträf&mde
fysiskt-geografiska probleiji har flera yttranden, som vittna om skarp natur-
iakttagelse. Se Rttge i Peterm. Mittheil. 1895 Litt. Bericht s. 6.

^ Beda, de nat rer. c. 46.

^ Isidor, som härvidlag följer Suetonius Tranquillus, synes tänka
sig jorden simmande på vatten eller på skyar. Isidor de nat. rer. c. 46.
MiUer, I s. 28.

* In principium Genesis usque ad nativitatem Isaac et ejectionem
Ismailis, libri IV.

^ Zödder I 248; Werner 153.

10

skalf, och- det följande om Aetnautbrotten. I det sista om-
talas fastlandets indelning i de tre verldsdelarne, af hvilka
Asia är lika stort som de båda öfriga tillsammans. Bet
omfattar hela den östra jordhalfvan och skiljes genom floderna
Nilus och Tanais från den vestra, som delas mellan £uropa
och Afrika, hvilka åtskiljas genom det gaditanska sundet.

Från Brittannien var det den bildning, som Karl den
store sökte väcka till lif i sitt rike, förnämligast ledde sitt
ursprung 1. Men det dröjde länge innan den nådde en så
hög ståndpunkt som den britanniska. Man träffar föga mer
än ytterst torftiga excerpter, särskild t ur de latinska kyrko-
fäderna och ytterst få skrifter ega något intresse för geo-
grafiens historia. En sådan finnes dock, nämligen den af
Hrabanus Maurits i början af 800-talet författade skriften
»De Universo», ett under den följande tiden mycket användt
kompendium i geografi och andra naturvetenskaper. Trots
sitt torftiga innehåll åtnjöt den ett stort anseende till och
med under den följande skolastiska perioden och af sådana
storheter som en Albertus Magnus och andra.

Hrabani arbete innehåller blott hufvudsakligen excerpter
ur Isidors skrifter, tillökade med en del betraktelser öfver
naturtingens mystiska betydelse. Äfven Beda har han excer-
perat, men står genom sitt teologiska uppfattningssätt och
sin missaktning för tingens själfständiga betydelse djupt
under denna. Dock svnes äfven Hrabanus i allmänhet
acceptera något så när samma uppfattning beträffande verlds-
byggnaden som Beda. Jordens klotfofm har han lika Utet
ifrågasatt som någon annan af Yesterlandets mera fram-
stående lärde. Endast beträffande fastlandets form anslöt
han sig till en annan uppfattning än den vanliga ity att
han anser det vara fyrkantigt. — I öfrigt visar sig hos

* Dock kommo äfven starka inflytelser från Italien (Paulus Diaconus)
och säkerligen äfven från det asturiska riket i Spanien (Beatus).

11

Hrabanus en betydlig påverkan af aristotelismens: läror^
hufvudsakligen på grund af näxmare*' studium af Boethii
skrifter, hvaråt han och hans skola egnade sig*.

Hrabani bok »De Universo» är nästan det enda kosmo-
grafiska arbete af någon betydenhet under Karolingertiden,
Det lästes flitigt och excerperades i sin ordning af en hel
del andra författare och det var endast mera sällan som man
besvärade sig med att gå tillbaka till de äldre kompilatorerna,
Marcianus Capella, Solinus och andra. Dock saknades ej
alldeles personer med större lärdom. Hvad kosmografin
beträffar, fann till och med den af kyrkan fördömda aritipod-
läran försvarare jämväl hos kyrkans män 2. Och man möter
äfven bland de talrika obetydliga lärde under denna tid en
verklig storhet, nämligen Johannes Scotus Erigena^ Karl
den skalliges rådgifvare och lärare vid hans hofskola.

Erigena var en man med ovanlig lärdom; han var bl.
a. en af de få som vid denna tid voro hemma i grekiska.
Hans verldsåskådning, som starkt påverkets af Origenes och
nyplatonikerna, såsom han lärt känna dem hos Gregorius af
Nyssa och i Areopagitens skrifter, är mycket olika öfriga
samtida författares. Hvad särskildt angår jordkunskapen har
han mycket bättre än t. ex. en Hrabanus Maurus tillegnat
sig innehållet hos Marcianus Capella och andra senantika kom-

* Jfr Zöckler I 365. Hos Hitibanus skall man enligt Hankel, Gesch.
d. Matematik 210, finna det enda citat af Boethii aiitmetik som finnes
före Gerbeii;.

^ Så t. ex. biskop Virgilius i Salzburg, också han liksom de fleste
mei-a framstående af den tidens läi-de af brittisk härkomst. Zöckler I 339
Hauek, Kirchengesch, I 522. Det var val snarare önskan att bli kvitt
en besvärlig motståndare än af skyn för antipodläran som föranledde
Bonifatii angif velse. O. FischeTj Bonifatius s. 172 ff.

* Som namnet angif ver var han född på Iriand. Han kom pä 840-
talet till Frankrike och återvände senare på Alfi'ed den stores kallelse till
England, där; han först lärde i Oxford och senare blef abbot i klostret i
Malmesbury. — Johannes Scotus Erigena, ed. Migne. GhriMlieb, Leben
u. Lehre des Johannes Scotus Erigena. Gotha 1860.

12

pilatorer liksom han äfven använder Plinius. Däremot känner
han endast genom Marcianus af Heraklea till^ Ptolemseus^

Liksom andra kosmografer anser Erigena himmelen som
en kring jorden roterande konvexsfer, på hvilken stjärnorna
äro fastade. Däremot opponerar han sig mot den åsikten
att ofvan himmelen skulle finnas vatten, hvilket han finner
strida ej blott mot »ordo elementorum», utan äfven mot
»ratio ponderum» 2. Midt emellan jorden och himmelen
ligger jorden, kring hvilken alla planeterna rotera. Jordens
klotform är naturligen för Erigena en afgjord sak och han
är äfven på det klara med metoderna för mätande af dess
storlek. Han yttrar sig med stor fackkännedom om Erath-
osthenes jordmätning och om . det därvid använda instru-
mentet, scaphium, samt söker jämväl uppvisa orsaken till
att Plinius och Ptolemseus beräknat jordomfånget mindre.
Jämväl förmörkelserna förklarar han på ett tillfredsställande
sätt samt visar i öfriga kosmografiska frågor solida kunskaper
och klart omdöme.

Erigena är emellertid en enstaka företeelse och hans
mera fria åskådningssätt vann ej pä länge någon anslutning.
Han betraktades af kyrkan med misstänksamma blickar och
hans böcker blefvo som kätterska fördömda.

Under lång tid framåt gör kosmografien liksom öfriga
vetenskaper i det frankiska riket inga framsteg. Dock var
ej denna tid för vetenskapen förlorad. Det lilla vetande
man egde blef allt allmännare spridt, skolor och bibliotek
uppväxte öfverallt och de gamle författarnes arbeten mång-
faldigades i af skrifter. Det var den nödvändiga förberedelsen
för skolastikens storartade vetenskapliga arbetet

^ »Ptolemaeus, ut Martianus scribit». De divis. Natur«e III c. 33.

2 De divis. Nat. Hl c. 36, 27.

^ Hvad angår litteraturea i allmänhet under Kai'oJingei*tiden se
Hauck, Kirchengesch. II s. 116 — 184. Eherty Allgem. Gesch. der Lite-
ratur des M. A., Lpz. 1880, fäster sig mest vid den poetiska litteraturon.

13

Under det Vesterlandet med svett och möda sökte till-
egna sig några torftiga rester af sen-antikens vetande, upp-
blomstrar i Österlandet på grundvalen af Aristoteles* och
Ptolemsei skrifter en storartad vetenskaplig kultur och ara-
berna gjorde här, särskildt beträffande kosmografien, äfven
betydliga framsteg. Den aristotelisk-ptolemseiska verldsbygg-
naden var hos dem ej satt i tvifvelsmål och de hade —
h vilket i Vesterlandet sällan var händelsen — konsekven-
serna af denna uppfattning på det hela taget fullt klara för
sig. Så visste de t ex. att man vid jordorasegling vann
(resp. förlorade) en dag, en sak, hvilken som bekant för-
oisakade Magelhaes sjömän så mycket hufvudbry; vidare
gjorde de noggranna astronomiska observationer, upptäckte
det konstanta felet vid gradmätning med solvisare, kände
skilnaden mellan verklig och skenbar horizont o. s v. Äfven
synas de hafva känt till jordens rörelse kring solen i fall
man får döma af åtskilliga yttranden af Ibn el Wardi, Kazwini
och andra. Möjligen berodde dock denna åsikt ej på egna
forskningar utan var en efterklang af pytagoreismens läror i.

Ehuru den arabiska vetenskapens inflytande på Vester-
landet börjar egentligen först under den skolastiska perioden
kan man dock redan under den tid, hvarmed vi nu syssel-
sätta oss, tinna spår af en dylik inverkan. Redan Erigena
anses hafva rönt åtskilliga inflytelser från araberna och den
så småningom märkbara bekantskapen med Aristoteles har
väl genom dem förmedlats. Men i något högre grad gör
sig arabiskt inflytande gällande först hos den matematiska
vetenskapens grundläggare i Vesterlandet, Oerbert från
Aurillac, mera känd \;inder det namn han bar såsom påfve,
Sylvester II.

Gerbert vistades en längre tid söder om Pyrenéerna i
spanska mark, där han, förmodligen under ledning af judiske
lärde, studerade matematik och astronomi. I det arabiska

S. Oii/nther (i Deutsche Rundschjiu f. Geogr. 1882 s. 345 ff.).

u

Spanien var han säkerligen icke, och han synes ej heller
hafva varit bekant med det arabiska språket. Vid sin åter-
komst från Spanien blef Gerbert scholasticiis vid kloster-
skolan i Rhéitiis, där han snart vanÄ ett lysande namn för
sin ovanligf Stora lärdbtn. Genom den förbindelse han egde
med Öttonernä ' blöf Hans ryktbarhet så mycket större och
genom sin utnämning till abbot i klostret Bobbio blef han
satt i tillfälle att i dfet-rika klosterbiblioteket^ ytterligare
utvidga siiiä kunskaper:

Gerbert synes verkligen hafva varit sin samtids lärdaste
man. San beher^ade fullständigt tidens vetande på alla
otoråden och hvad rnatematik och astronomi beträffar står
häll 'öÄtutligtvis mycket högre: Huruvida han är den som i
Veétörlaridet inf ört ' brukat af de arabiska siffrorna är oaf-
gjordt. Säkert är att dé omkring denna tid inkommo i
Vesterläiidet 2. Han ' karl också sägas h)af va upptäckt Boethii
Aritmetik, som "gettom honom blef kand och använd, kon-
struerade tiir samtidens förundran ' solur, himmelsglober,
armillärsferer och andra märkvärdiga astronomiska instru-
ment 3. Gerbert bildar feå till vida epok i Medeltidens kultur-
historia som géhöm 'hohom Vesterlandet på riå'turveten-
skapens område i det närmaste tillegnat sig det kulturarf,
romarne ät detsamma efterlämnat, samt förberedts till att
mottaga de nya mäktiga impulser, som under den följande
tiden skulle komma.

Men för samtiden syntes dock Gerberts vetande så
märkligt, att det föreföll den härstamma från honom som makt
hafver i vädret, och ej ens den tredubbla kronan förmådde

* Klostret Bobbio som i det sjunde århundradet grundades af
Columban, var vid denna tid ett af de bäst försedda bibliotek i hela
Vesterlandet.

* Hankely Gesch. der Matematik s. 323 ff. ÄrtcU skrefvos med
arabiska siffror först omkr. 1200.

^ Äfven i Magdeburg gjorde Gerbert ett Oralogium (Horologium,
solur) efter noggranna iakttagelser på stjärnorna (nordstjärnan). Thietmar
af Merseburg, Chron. VI c. 61. — Richer, Hist. lib. IH c. 46 — 55.

15

afvärja den f(kmodanå*tioöinä[mde^ mäktige potentat som löri
för sin- undeTvi'SÄlng'«tilliJsig»<h!äiutat den lärde påfvens själ^.
För eftervérM»en'''»är Oei^bért' emellertid en »reparatör
studiorum.> för att affräuda' ött -yttrande 'af en hans samtida.
Visserligen dröjde det ännu ed tid »rnnan den skolastiska
renaissanseh tog' sin början jJ men man -kaii dock från Gerberts
tid spåra ett begynäand!$«'tippåft^åehrfe,h vari kan själf torde
hafva' största åndelé«ö.-*'fOöh kieö'' disputation som 980 hölls
i Ravenna mellan Görfeert^^^och- Otrichf förefaller ' som ett
förspel till skokstikens vetenskapliga tötneringar 2. Denne
Otrich, som syhes hafva varit nästad lika ryktbar som G^r^
bert 8, förtjänar ihågkommas, då man -förmodat, att Adam af
Brenderi faos bortom skall hafva fått sin vetenskapliga upp-
fostran, ehuruväl denna förmodan, soni vi senare skola fä
se, är oriktig. ^ ^

Innan vi öfvérgå till den mera s^ciella redogörelsen
för kännedomen om Europas nordliga trakter före Adam af
Bremen torde det vara lämpligt att nämna några ord om dö
äldsta verldskartorna.

Hos grekerna had^ som bekant kartogi-afien med Ptole-
mseus nått en hög grad af vetenskaplig fullkomniug, men
det som romame häraf tillgbdogjoWe^" sig var ej synnerligen
mycket. Emellertid är det numera bragt utom tvifvel* att
äf ven de senromerska kosmografiska kompilatorerna tillverkade
världskartor, ehuruväl utan gradnät och öfrig vetenskaplig
apparat. Ehuru inga af dessa kartor numera finnas i behåll 5,

^ Enligt några skulle Gerbert ha lärt magien af araberna i Cordova.
Jfr Jtdien Havet, Lettres de Gerbert, Paris 1889, s. XXXTV. DöUmger^
Papstfabeln s. 155.

« Se härom Richer, Hist. lib. m c. 56—65.

• Thietmar af Merseburg, Chron. IH c. 8. Rieher JU c. 55.

* Jfr Konrad Miller^ Die ältesten Weltkarten I (Stuttg. 1895) inl.
^ En verldskarta af den h. Hieronymus, som man har kvar i ett

manuskript fr&n llOO-talet torde vara i det allra närmaste oförändrad
sådan den på 300-talet tecknats. Miller m s. 1 ff.

16

har man dock i det ^närmaste lyckats rekonstruera ett par
af dem, såsom de som förekommit hos Orosius, Eavenna-
geografen ^ o. s. v. I allmänhet synas de hafva haft i det
närmaste cirkelrund form, med ursprungligen sydliga, seder-
mera under inflytande af kristna föreställningar om det i
öster belägna paradiset o. s. v. med östlig orientering^.

Hvad innehållet beträffar grupperar sig detta vanligen
omkring de centrala delarne af Medelhafvet, hvilka naturligt
nog är det bäst framställda under det de yttre partierna äro
betydligt sämre. Europas kust är till trakten af Rhenmyn-
ningarne jämförelsevis riktigt framställd; sedan drager den
sig rakt mot öster tills den slutligen vänder sig mot söder
och bildar en hafsvik, det Kaspiska hafvet. Utmed denna
kust läser man en del namn såsom »Dacia ubi et Gothia»,
Scythia» o. dyl.

På dessa kartor, som synas hafva varit mycket allmänt
spridda i Vesterlandet, grundade sig de äldre medeltida
kartorna. De äldsta man känner af dessa äro från 700-
talet, nämligen de som tillverkats af den spanske munken
Beatus^ i hans apokalypskoramentar omkr. år 776. Beatus,
som bl. a. var lärare åt Alcuin, hade gjort kartan för att
åskådliggöra fördelningen af jorden mellan de olika apost-
laine, och detta teologiska syfte bidrog väl i sin mon att

^ Kieperts rekonstruktionsförsök af denna karta (i Pinder och Par-
theys edition af Ravennageogi'afen) är fullkomligt misslyckadt, då han
utgår från den oriktiga förutsättningen att Jerusalem skall ligga i medel-
punkten och hoi*8e därifrån räknas. Jfr d'Ävexac och hans rekonstruktions-
försök i Bullet. Soc. Norm. 1888.

^ Jfr Ä. ElteTy De forma Urbis Romae deque orbis antiqui facie.
Univ. progr. Bonn 1891.

^ Paradiset förekommer här först vid midten af det fjärde år-
hundradet. MiUlerj Geographi Grseci minores U. 513. — Det ofta åter-
kommande påståendet att Romame ej hade annat än intinerarkartor är
säkerligen oriktigt. Tvärtom är det sannolikt att t. o. m. den peutingerska
tabulan utgår ifrån en rund verldskarta. Miller 1 inl.

* Miller I s. 1 ff.

17

göra hans karta omtyckt. Beatuskartorna höra också till
de mest spridda under den äldre Medeltiden.

Af öfriga kartor från denna tid skola vi här blott på-
minna om den anglosaxiska verldskartan, tabula cott(miana\
som vanligen förlägges till det tionde århundradet. Äfven
denna förråder omisskänneligt sitt ursprung från de romerska
kartorna 2, men är dock, hvad särskildt norra Europa beträffar,
försedd med en del nya uppgifter. Kartan låter Spanien
skjuta långt mot norr, så att Biscayaviken blir en smal mot
söder inskjutande fjord mellan Spanien och Frankrike. Norr
härom ligger den väl tecknade ön Brittannia, som med sina
i norr och söder mot vester utskjutande landtuddar nästan
omsluter den här liggande ön Hibemia, I norr ligga de
sraä Orcades insule och i nv. den något större ön Tylen.
Från fastlandet, som i söder och öster nästan parallelt följer
Brittannias kust, utskjuter mot norr en halfö, Norvesi (Nor-
wegia?), hvarefter man på den mot öster fortsättande kusten
läser namnen Sleswic, Sclaid, (Dada ubi et Oothia), Sdthia
och Meotides paludes, samt längre mot öster Oriphof^m ge^is
och Turchi. Paralellt med kusten mellan Scithia och Norvesi
ligger en långsträckt ö, på hvilken man i vester läser Scride-
finnaSy i öster åter Island. — I öfrigt är denna karta en
af de bästa vi ega i behåll från den äldre Medeltiden och
den visar i själfva veiket att ej heller kartografien stod på
den låga ståndpunkt man vanligen föreställer sig, utan att
man verkligen med framgång sökt bygga vidare på de torftiga
grundvalar som romarne efterlämnat jämväl i detta afseende.
Att kartor ej kunde för den man, med hvars geografiska
framställning vi i det följande skola sysselsätta oss, vara
något obekant, är, då man betänker deras allmänna spridning.

^ Den kan ej vara äldre äii från år 992. Däremot är det ej omöj-
ligt att den kan vara betydligt yngre, ja till och med från tiden efter
Adam af Bremen. Jfr K Miller III s. 35 if.

' Enligt Miller torde den haft till mönster en Melakarta.

18

så godt som själfklart. Särskildt voro de s. k. Sallust-
kartorna ^ mycket allmaDna och den bästa af dessa man
känner härstammar från en kodex från 1000-talet i Magde-
burg, således från den tid och det land Adam tillhörde.

n.

Kännedomen om Norden i Vesterlandet före Adam af Bremen.

Om man undantager berättelserna om det längst i norr
belägna Thule, sträckte sig romarnes kännedom om Norden
föga längre än deras vapen. De skildringar som här och
där förekomma om dessa trakter, äro antingen alldeles fabel-
aktiga eller så sväfvande och obestämda att det är svårt att
med någon säkerhet afgöra hvad som åsyftas. Vi skola
emellertid här, med förbigående af de äldre författarne, göra
en framställning af de uppgifter om Norden, som förefinnas
hos Plinius och hans något yngre samtida Tacitus och så
vidt möjligt söka att tolka desamma.

Enligt Plinii framställning ligga i den norra oceanen,
som han tänker sig börja vid Herkules stöder och sträcka
sig ända till det Kaspiska hafvet^, åtskilliga öar utan namn*.
Nordhafvet kallades, för hvilken uppgift Plinius åberopar
sig på Philemon, af cimbrerna Morimarusa d. ä. mare mor-
tuum*, ända till promuntorium Rusbeas; längre bort vid-

^ Kmrad Miller Hl s. 110 ff.

^ Plinius, Hist. Nat. (ed. Detlefsen) VI c. 13.

^ Hist. Nat. IV. c. 13. Timaeus omtalar, säger Plinius, en ö,
BaimoDia, på en dagsresas afstånd från Skytiens kust, och på hvilken
vågorna om våren uppkasta elektrum. Öfriga trakter äro blott kända
genom dunkla rykten.

* Denna Plinii öfvei-sättning ger starkt stöd åt Seklöxers mening
(Allgem. Nord. Gesch. I 114) att ordet kommer af kymr. mor, haf och
marw, död.

19

tager mare Cronium, Hvad Plinius härmed menar, är om-
tvistadt. Att som vanligen anses, promiintorium Riisbeas
skulle vara Skagen, är emellertid högst problematiskt och
alldeles oriktig synes mig den förslagsmeningeji ^ vara, att
med Morimarusa skulle afses Östersjön och med Cronium
Nordsjön. Plinii mening är tydligen att Morimarusa sträckte
sig mot norr ända till prom. Rusbeas och att det längre
norrut belägna hafvet kallades Cronium, en benämning som
de gamle efter den öfver den norra kalla zonen herskande
Kronos eller Saturnus gåfvo åt det norr om polcirkeln be-
lägna hafvet 2.

På ett afstånd af tre dagsresor* från Skythiens kust låg
ön Basilia, en mycket stor ö, hvarmed förmodligen menades
Vasilia eller ösel, och som Plinius med orätt antog vara
den af Pytheas omtalade bernstensön Abalus^. Därpå om-
talas åtskilliga andra öar, som dels äro för obestämdt an-
gifna för att man skulle kunna försöka identifiera dem, dels
fullständigt fabelaktiga, såsom Oonse, hvars innevånare lefva af
hafre och sjöfogelägg, samt de öar som bebos af hippopoder
och långöron.

Härpå börja, säger Plinius, säkrare underrättelser med
Ingueeonernas folk, som från detta håll är det första i Ger-
manien. Här ligger — fortsätter han — det väldiga möns
Scevo, som ej är mindre än de Ripheiska bergen. Detta
bildar en ofantlig vik, som sträcker sig ända till cimbrernas.
promuntorium. Denna vik, som kallas Codanus, är uppfylld
af öar, af hvilka den mest berömda är Scatinavia. Dess

* K. AhlemuSy Ulaus Magnus, Ups. 1895, s. 12.

^ Jfr PkitarckuSy de facie, qu8B in orbe lunae apparet (Bibi. Grajc.
ed. Didot s. 1151 c. XXVI). — Sehafarikj Slav. Alterth. I 496, vill samman-
ställa namnet med den af Ptolemaeus omtalade floden Chronos (Njemen?).

' Enligt Plmitis IV c. 13 skulle Pytheas kallat ön Basilia, hvilket
strider mot hans ord i XXXVn 11. Lelevel (Die Entdeck. der Kartag.
u. Griechen s. 41) har försökt förklara detta så att texten (IV 13) bör
läsas: »Xen. Lamp. insulam esse immensse magnitudinis [Baltiam tradit
eandem Pytheas] Basiliam nominat.»

20

storlek är okänd, men den del man känner bebos af Hille-
vionernas folk i 500 pagi. De kalla det en annan verld.

Hvad nu först beträffar möns Ssevo, är det häraf klart,
att man har att söka det på den södra Östersjökusten och
att det icke har något att göra med Seveberget på den
skandinaviska halfön^. Likaså oriktig är emellertid Geijers'
åsikt att Plinius förlägger det på jutska halfön, och den
synes, liksom detta hos Ahlenius^ är fallet, bero endast på
en felaktig öfversättning af Plinii ord. Plinii mening är t}'d-
ligen att cimbrernas promuntorium eller den jutska halfön
tillika med möns Sevo omsluta den Codaniska viken, hvadan
man någonstädes i Mecklenburg eller Pommern har att söka
detta berg*.

Med den codaniska viken menar Plinius sålunda den
sydvestra delen af Östersjön tillika med Kattegat, och de
många däri liggande öarne äro tydligen de danska. I Sca-
tinavia igenkänna vi den södra delen af skandinaviska halfön,
om hvars landsammanhang i norr Plinius ej kunde hafva
någon aning, och Hillevioner är det första folknamn på yår
halfö som vi få lära känna ^.

Ej mindre än detta land anser man — fortsätter Plinius —
Epigia vara. Detta land, hvarmed, såsom redan Geijer på-
pekat, menas landet öster om Weichsel (Vistia) beboddes ända
till denna flod af Sarmater, Veneder, Scirer och Hirrer^.

^ Här spökar det ännu på de nyaste tyska kartor, t. ex. Kieperts.

2 Oeijery Svea R. Häfd. s. 77.

^ ÄhlefiiuSf 01. Magnus s. 11.

* Att Möns Sevo ej är att söka i trakten af Kölen framgår också
däi-af att Plinius förlägger det i Ingvseonernas land.

® Det är möjligen samma namn som de Levoni som Ptolemaeus
omtalar på de skandiska öarne. Zeuss, Die Deutsohen (Miinch. 1837) s. 77,
söker namnets härledning från häll, sål. klippbor. En annan etj^mologi
hos Miillenhoffy Deutsche Alterthumskunde II 354 ff.

® Oeijer, S. R. H. s. 78. Det är att märka att enligt Plinius Aeningia
eller Epigia synes vara fastlatid. — Det nuvarande Finland kan i alla
Händelser ej afses, då enligt Plinius landet gränsade till AVeiohsel.

21

Efter att hafva nämnt tvänne hafsvikar, Cylipenus, i
hvars mynning ön Latris är belägen, och Lagnus, som ligger
nära intill cimbrernas land, omtalar Plinius promuntorium Cim-
brorum, som sträcker sig långt ut i hafvet. Här igenkänner man
utan svårighet den jutska halfön. Den bildar en halfö,
Tastris, hvarmed måhända afses Skagen. 1 de därpå föl-
jande 23 öarne, »Romanis armis cognitse», af hvilka några
namngifvas, igenkännas lätt de frisiska öarne i Nordsjön.

Klarare äro de uppgifter om Norden som möta oss hos
Cornelius Tadtus i hans ett par tiotal år yngre arbete om
germanerna och deras land. Tacitus grundar också sina
uppgifter ej blott på skriftliga källor utan äfven till en stor
del på muntliga underrättelser, hvilka han erhållit af personer
som noga känt till Germanien och dess folk^.

Tacitus är väl bekant med länderna omkring södra delen
af Östersjön, åt hvilken han efter de vid dess kust boende
germanska folken ger namnet det sveviska hafvet 2. Lika
litet som Plinius känner emellertid Tacitus dess natur af
innanhaf utan hans mare svevicum är endast den del af
oceanen som inneslöts af jutska halfön i vester och östersjö-
provinsernas kust i öster.

Vid den högra, d. v. s. den östra kusten af det sveviska
hafvet förlägger Tacitus^ Aestiorum gentes, »quibus ritus
habitusque Sueborum, lingua Brittannicse propior», hvarmed
han tydligen åsyftar de preussiska och lettisk-litthauiska
folken i sydost om Östersjön, hvilka här för första gången
omtalas. Deras namn, Aestii eller Ester anser Schafarik* vara

^ Om Taciti källor se Manititis, Zur Quellenkritik der Germania.
(Forsch. zur deutsche Gesch. Bd. 22) och HoUxmann, Taciti Gennania.
Manitius framhåller att Tacitus mycket anväudt Mela.

* Tacitus menar nämligen med Suevia eller Suebia större delen af Ger-
manien och ingalunda, som Ahlenius (01. M. s. 14) synes tro, Suionernas land.

' Tacitus, Germ. c. 4o.

* Sckafarik, Slav. Alt^rth. 1 45. Se dock Zeiiss, s. 207.

22

af germanskt ursprung och betyda de östra folken. Att
Tacitus finner deras språk likna det keltiska beror väl endast
på hans obekantskap med bådadera. Han kände i alla fall
till att de ej voro germaner.

Esterna dyrka, säger Tacitus, matrem deum^; som
tecken till sin vantro bära de vildsvinsamuletter, som skydda
dem och göra dem osårbara. Till vapen använda de trä-
päkar, däremot sällan järnvapen. Åt åkerbruk egna de sig
emellertid med större uthållighet än germanerna. Dessutom
insamla de och försälja till romarne bernsten, som de själfva
kalla glesum.

Tacitius är äfven den förste hos hvilken vi träffa finnar-
nes namn, Fenni, och vi få här de första kulturhistoriska
notiserna om denna folkstam. Hos finnarne, om hvilka
Tacitus tvekar huruvida han skall räkna dem till germanerna
eller sarmaterna, - finner man, säger han, ett förvånande
barbari och en ytterlig fattigdom. De hafva inga vapen,
inga hästar och inga fasta bostäder (penates). De lefva af
vilda frukter (herba), kläda sig i skinn och ligga på bara
marken. Deras enda hopp är fäst vid deras pilar, hvilka
de i saknad af järn förse med benspetsar; och samma jagt
gifver såväl männen som kvinnorna deras näring, ty dessa
åtfölja dem öfverallt för att få sin del af bytet. Barnen
hafva intet annat skydd för vilddjur och regn än ett flät-
verk af grenar '*. Hit samlas för öfrigt både gamla och

^ Sehafarik anser att Tacitus härmed åsyftar den preussisk-lit-
tliauiska gudinnan Seevva eller Zemmesmahti, den slaviska Siwa. Scbafarik
1 459. So dock Milllmhoff, Deutsche Altert. 11 s. 28 ff.

- Germania c. 46. Man har ansett att Taciti Fenni skola afee
lapparne, men däi'emot strider bestämdt Taciti egen framställning i det
att han förlägger dem intill Yendemas land, således i trakterna öster om
nuv. Östei^sjöprovinserna. Se dock V. Thortisen, Beröringer mellem de
finsko och baltiske Sprog, Kbhvn 1890.

'^ Således kåtor eller jurter. Tacitus känner tydligen endast deras
sommarlif. Miälenhoff 11 s. 40.

23

unga; och på detta sätt, säger Tacitus, framlefva de sitt
sorgfria lif. —

' I vester gör Germanien en stor utböjning mot norr och
här bo invid oceanen cimbrerna, ^parva nunc civitas» ^.
Det är tydligt att härmed afses den jutska halfön, om hvars
verkliga utseende Tacitus dock ej synes hafva haft någon
klar föreställning.

Midt i själf va oceanen ligga Svionemas samhällen, mäktiga
genom starka härar och flottor 2; som bekant den första ut-
saga, där sveanamnet med omisskännelig tydlighet träder
oss till mötes.

Ofvan Svionerna är ett annat haf, trögt och nästan
orörligt, hvilket tros sluta och ytterst omgifva jordkretsen,
emedan där den nedgående solens glans ännu varar till
uppgången så klar att stjärnornas ljus för den bleknar; man
tror sig höra dånet af den uppgående solen och se hästarnes
gestalter och strålarne från (solgudens) hufvud^.

Om Tacitus tänker sig Sitonemas stammar också bo-
ende på öar i oceanen eller på fastlandet kan jag ej afgöra.
Sitonema likna i allt Svionerna med undantag att de regeras
af en kvinna. — Här tager Svevia sin ända.

Sådan var i stora drag romarnes kännedom om Norden
under det första århundradet af vår tideräkning. Under den
följande tiden gick denna kunskap snarare tillbaka än ökades.
Ej ens Ptolemaeus * har att tillgå några nya källor beträffande
östersjöländernas geografi och hans försök att gifva sitt
vetande en sträng geografisk systematisering tjänar endast
till att desto tydligare visa dess obestämdhet och otillräck-
lighet. Särskildt påfallande är detta hvad angår de öster om

^ Germ. c. 35; 37.

* Germ. c. 44.
' Germ. c. 45.

* Bunbury, Hist. of Ane. Geogr. II 588.

24

Chersonnesus Cimbrica belägna länderna, då han t. ex. gör
Scandia till en mindre ö vid Vistulas mynning o. s. v. I
detta afseende kan sålunda ej obekantskapen med Ptolemaeos
betraktas som någon synnerligen stor förlust för den äldre
Medeltiden.

Som bekant hämtade denna nästan uteslutande sitt
geografiska vetande från Plinius och de senantika kompendie-
författarnes skrifter. Den kunskap om Norden, som dessa
lämnade, var mycket knapphändig, och dessutom missupp-
fattade och förvanskade man Plinii uppgifter i hög grad, så
att den äldre Medeltidens vetande om de nordiska ländernas
geografi inskränkte sig till en förvirrad blandning af från
olika håll hämtade namn på länder, folk och fabel väsen den.
Folkvandringarnas stormar undanskymde dessutom för rom-
arne de fjärran belägna länderna i Norden. Det dröjde
bortåt ett hälft årtusen innan man i det latinska vester-
landets litteratur kan spåra några nya underrättelser om
dessa trakter, och det är då en man af germansk börd, som ånyo
i den romerska verlden sprider kunskap om de gamles
Skandinavia och om östersjöländerna i allmänhet, nämligen
Jo7'danes,

De uppgifter om Norden, som hos Jordanes förekomma
äro de rikhaltigaste vi hittills träffat hos någon författare i
Vesterlandet, men tillika till stor del så obestämda att det
är mycket svårt att finna reda i dem. Själf synes han ej
heller hafva fullt förstått sina sagesman, och hans sträfvan
att förbinda dessas uppgifter med de antika författarnes,
åstadkommer ingen förbättring i hans framställning.

Liksom de äldre författarne uppfattade Jordanes Öster-
sjön som en del af den norra oceanen. Att döma af hans
uttryckssätt synes han dock bestämdare än dessa fattat den
som ett mera själfständigt hafsbäcken, hvilket blott med en arm

25

stod i förbindelse med öppna hafvet^. Han ger åt den-
samma namnet raare Germanicum och förlägger vid dess kust
i likhet med Tacitus Aestorum gens 2, österifrån fram emot
floden Vistula, som upprinner på de sarmatiska bergen och
i tre mynningar utfaller i hafvet, bildande gräns mellan
Skytien och Germanien.

Midt emot Vistulas mynning förlägger Jordanes^ efter
Ptolemsei föredöme ön Scandza, som han tydligen identifierar
med den af Pomponius Mela omtalade ön Codauovia. Den
är emellertid mycket stor och har i sin östra del en mycket
stor insjö, från hvilken floden Vagi upprinner och med sina
väldiga vattenmassor störtar ut i Oceanen*. Här ligga
många mindre öar, och det säges att om vargar ditkorama öfver
det vid mycket stark köld tillfrysande hafvet, de blifva
blinda^; i så hög grad är denna trakt ej blott obeboelig för
människor utan äfven fördärfbringande för vilddjuren. Den
starka kölden omöjliggör äfven på Scandza biskötseln.

Beträffande Scandzas polhöjd omtalar Jordanes att i
dess nordligaste del bor folket Adogit (Halogi?) som säges
under midsommartiden hafva 40 dygns oafbruten dag och
under vintern likaså lång natt.

Af folken på Scandza omtalar Jordanes förutom det
nämda en hel rad. Då det emellertid skulle föra för långt

^ Jordanes, ed. Mommsen s. 58 »oceano, ex quo quasi quodam
braccbio exeunte, sinn distento, Germanicnm mare efficitur.»

* Anf. a. s. 89.

® Jordanes s. 58 : »Scandziae — — de qua et Pomponins Mela in
maris sinn CJodano positam refeit.» Det är att märka att Jordanes möj-
ligen känner Skandinaviens landsammanhang, ehuru han af de antika
författarne förledes att kalla det en ö.

* Oeijer, Svea Rikes Häfder s. 98, är böjd att anse denna sjö vara
Ladoga. Det sjmes mig emellertid i hög grad sannolikt att ifrågavarande
sjö är Venem och floden Vagi (Har namnet något sammanhang med
våg?) således Göta elf.

* Efter Jordanes förekommer denna sägen hos Aeneas Sylvius, som
i sin geografi stundom nästan ordagrannt afskrifver Jordanes, och efter
honom ännu hos Olaus Magnus Hist. I c. 19.

26

att försöka en i många fall mycket osäker förklaring af
dessa — till några skall jag längre fram återkomma — vill
jag här endast påpeka några viktigare.

De första folk Jordanes omtalar är gentes Sererefenniy
skridfinnarne, hvilkas namn här för första gången träder oss
till mötes i den vesterländska litteraturen. De använda,
säger Jordanes i, icke nSgon föda ur växtriket utan lefva af
villebråd och fogelägg; i de därvarande vildmarkerna {palu-
dibus) lägges en så stor afföda att den både ökar stammen
och fyller folkets behof.

Förutom detta folk, i hvilket vi tvifvelsutan hafva att
igenkänna lapparne, omtalas äfven gens Suehans som ega
förträffliga hästar. Det är äfven dessa som genom förmed-
ling af många andra folk till romarne försälja de utmärkt
vackra pelsverk af djup safirblå färg 2, som dessa pläga
använda. Tydligen åsyftas med detta folk svearne, Taciti
Sviones, och det är tvifvelsutan samma folk som längre fram
omtalas under namnet Suetidi eller Svithjods innevånare,
hvilka äro kända för sin resligare växt än de öfriga folken.
Slutligen omtalas också såsom boende på Scandza Dani,
danskarne, som utdiftvit Herulerna från deras bostäder.

Detta är hufvudsaken af det nya vetande som Jordanes
har om den skandinaviska Norden. För öfrigt har han också
åtskilligt att säga om Brittannien, Thyle och andra nordiska
länder, men detta är så godt som uteslutande hämtadt från
äldre författare, Tacitus, Orosius m. fl. hvadan vi ej här
skola därmed sysselsätta oss.

*

Tvenne århundraden efter Jordanes lemnar oss en annan
germansk författare återigen nya underrättelser om Norden,

* Jordanes, ed. Momnisen, s. 59. Om folknamnen på Scanza se '
Zems 502 ff. och Läifler i Antiqu. Tidskr. 1894. MuUenhoff E 61 ff.

^ Detta synes mig vara den naturliga öfversättningen af *8appherinas
pelles*^ hvarpå man hittills ej lyckats få någon förklaring. Troligen åsyftas
skinn af blåi*äfvar, ett mycket eftereökt pelsverk.

27

hvilka han skall hafva erhållit genom muntliga berättelser
af folk från Skandinavien, vi mena den langobardiske historie-
skrif våren Paubis Warnefridi^ kallad Diaconiis^

Men om det är svårt att förstå Jordanes uppgifter,
gäller detta i ännu högre grad om Paulus Diaconus. Lik-
som hela hans historia är en brokig blandning af äldre för-
fattares uppgifter och samtidas berättelser, äro de geografiska
notiser han meddelar hämtade från de mest olika håll och
ofta mycket förvirrade. Och detta gäller äfven det han har
att säga om Norden och ej minst om Skandinavien.

Paulus låter som bekant Langobarderna utvandra från
en ö i norr, hvilken han utan betänkande identifierar med
den af Plinius omtalade ön Scatinavia. Den beskrifning, som
han på .grund af berättelser af folk som själfva där varit,
gör af ön, passar emellertid alls icke på vår halfö 2. Den
ligger, säger nämligen Paulus, icke egentligen i hafvet, men
kringsvallas af vågorna som omgifva de låga stränderna^.
Bedan detta, samt den omständigheten, att langobarderna ej
vid sitt uttåg behöfde fara öfver något haf, väcker tanken
på att här föreligger någon förväxling. Och då i en sam-
tidig historia^ omtalas, att langobarderna hade sina bostäder
i landet Scatenau vid stranden af floden Elbe, synes det
vara satt utom tvifvel att Paulus Diaconus af namnlikheten
förledts att identifiera den hos Plinius omtalade ön Scatinavia

^ Pauli Hist. Langob. ed. Waitz, in usum schol. Hann. 1878, I c.
2: »Sicut retulerunt nobis qui eam (se. Scadinaviam) lustraverunt.»

* Hist. Lang. I c. 2.

^ »Non tam in mari est posita, quam marinis fluctibus propter
planiciem marginum terras ambientibus circumfusa.» Ibid.

^ Nämligen i en handskrift af den langobardi^ka lagen, som torde
varit något senare än Paulus Diaconus. Föiiattaren af den här förekom-
mande tämligen afvikande versionen af vandringssagan har emellertid
tydligen ej känt till Paulus arbete. Jfr Geschichtsschreiber d. deutschen
Yorzeit, Vm Jahrh. IV 235 ff. Att märka är att Fredegar, som i sitt utdrag ur
Gregorius af Tours berättar att langobardema uttågat från Schatanavia,
förlägger detta land mellan Donau och Oceanen. Se äfven Zeuss 471 ff.

28

med den iangobardiska vandringssagans Scatenau, hvilket
land torde vara att söka i trakten af Bardewik, hvarest ännn
under den senare Medeltiden omtalas ett Barderfolk och
där redan under forntiden langobarderna omtalas K På denna
förvexling beror sålunda sagan om langobardernas skandi-
naviska härstamning.

Men Paulus har äfven åtskilliga intressanta berättelser
från det verkliga Skandinavien att meddela. Så omtalar
han 2 en allmänt gängse berättelse i Germanien, att nämligen
i en klipphåla vid Germaniens kust längst i nordvest, sju
män, till utseendet romare, ligga försänkta i sömn, obekant
sedan huru lång tid tillbaka; såväl de själfva som deras
kläder äro oskadade och de hållas i stor vördnad af de där
boende folken.

Nära härintill, — berättar Paulus vidare^ — bo Scrito-
bini, som hafva sitt namn af ett ord, som på det barbariska
språket betyder springa^. De kunna nämligen, i det de
springa med ett i båge böjdt trä upphinna vilda djur. I
deras land finnes till och med om sommaren snö. De likna
vilddjur, äta rätt kött och kläda sig i ogarfvade hudar. Där
finnes ett hjortliknande djur, af hvars hårbeklädda hud jag
sett en klädnad, liknande en tunika och räckande till knäet,
sådan de omtalade Scritobini sägas bära.

^ Strabo omtalar (YIl c. 1) att langobarderna, ett sveviskt folk, som
bott på östra sidan om Elbe, nyligen flyttat öfver på den vestra. Som
ett litet men kraftigt folk omtalar dem Tacitus^ Germ. c. 40.

^ Hist. Lang. I c. 4. Sägnen om de sju sofvarne förekommer första
gången hos Gregorius af Tours, som förlägger den till trakten af Efesus
i Mindre Asien. Paulus Diaconus har emellertid fått muntliga under-
rättelser om det han omtalar, och det från gemianskt håll. Ett försök
att förklara sägnens uppkomst har V. Rydberg , Germansk mytologi 1 529 fF.

^ Hist. Ic. 5.

* Nämligen det langobardiska ordet Scrito, vårt skrida. Hallenberg,
Anmärkn. öfver Lagerbrings svenska historia II s. 363-65, som påpekar
det nordiska uttiycket (Orkneyioga Saga) »skrida å skidum». Zeuss 684.
Se ock MiUlenhoff II 44 ff. Med lingua bärbara menar väl Paulus ger-
manskt språk i motsats mot latinet.

29

Med all önskvärd tydlighet finna vi här skildrade lapp-
arne, deras skidlöpning, klädedrägt och lefnadssätt, renen
o. s. v. Om deras land i öfrigt omtalar Paulus endast, att
under några dygn vid sommarsolståndet råder den klaraste
dag jämväl om natten, och da^arne äro under sommaren
längre än annorstädes, likasom under vintern råder ett mot-
satt förhållande.

I hafvet vester om skridfinnarnes land omtalas därpå
en väldig vattenhvirfvel ^ (profundissima aquarum vorago),
»hvilken vi med ett gängse uttryck kalla hafvets nafle.
Denna skall två gånger om dagen uppsluka och åter utspy
hafsvattnet, hvilket vid alla kuster visar sig genom den så
hastigt kommande och tillbakagående floden.» Såvida icke
donna berättelse uppstått just för att förklara flodfenomenet,
torde här åsyftas Malströmmen vid Norges kust och Paulus
Diaconus skulle i så fall ha erhållit underrättelser så långt
norrifrån som från trakterna vid Lofoten 2.

Det är i det närmaste allt som vi få veta om Paulus
Diaconus föreställningar om Norden. Till ett och annat,
^om ej här vidrörts, få vi senare återkomma.

Enstaka nya uppgifter om nordiska länderna finna
vi äfven hos den s. k. Ravennageografen^, en grekisk
munk, som i slutet af sjunde århundrandet på grekiska för-
fattade en kosmografi, hvilken under det nionde århundra-
det öfversattes på latin. Hans uppgifter synas till största
delen vara hemtade ur en stor, med den peutingerska kar-

^ ffist. I c. 6.

' Nära till hands ligger ju att antaga, att berättelsen sammanhänger
med de mytiska föreställningame om hafvet i norr (Jfr Rydberg I 535 ff.)
men dels det uttryckligen uttalade sambandet med flodfenomenet, dels
hufvudsakligen att hvirfveln förlägges vester om Gennanien och ej i
yttersta Norden synes mig tala för att en mera reel grund för berättel-
sen förelåg. — En annan hvirfvel skall finnas mellan Spanien och Brittanien.

' Kavennatis Anonymi Cosmografia, ed. Pinder o. Parthey, Berol. 1860.

30

tan nära beslägtad itinerarkarta, men har han äfven an-
vändt Jordanes och möjligen äfven muntliga källor.

Han omtalar') intill saxarnes land ett Northomanno-
riim patria, nordmannernas land, som äfven af de gamla
kallas Dania. Det genoraflytes af flere floder, bland h vilka
omtalas floden Lina, som utfaller i Oceanen. Dess inne-
byggare äro mera snabbfotade (velocissimi) än andra folk 2,
enligt hvad flere »Gothorum philosophi» intyga.

Intill Dania förlägges skridfinnarnes land^ (pab'ia,
quse dicitur Rerefenorum et Sirdifenorum) och längre öster-
ut, i hafvet utanför Roxolanernas land, den stora ön Scyl-
hia, som Jordanes kallar Scanza, från h vilken fordom Danerna
och Goterna utvandrat. —

Det nya vetande om Norden, som vi hos de nyss nämda
författarne funnit, blef emellertid ej något allmännare spridt
i Yesterlandets litteratur under den period af Medeltiden,
hvarmed vi här sysselsätta oss. De flesta af den tidens
kosmografer kände om Nordens geografiska och etnografiska
förhållanden intet mer än det som stod att läsa hos de ofvan
omtalade senantika kompendieförfattarne Orosius, Martianus
Capella, Solinus eller i lyckligaste fall Plinii naturalhistöiia.

^ Rav. Geogr. c. 11, 13. Med det Datia minor y som RaveDna-
geogiufen omtalar ad frontem eju^dem Alpis (Elbe) i motsats mot det af
»Unnorum gente» bebodda »magna et spatiösa Datia», menar han tyd-
ligen Dania, hvadan sålunda förbUmdningen meUan Dania och Daeia
redan nu kan spåras. Se nedan.

* Epitetet »snabbfotade» få Danerna också af Thietmar af Merse-
burg VIII c. 16. Se nedan.

^ Ravennageografen c. 20: »cujus patriae homines rupes

montium inhabitant et per venationes tam viri quam muliei*es vivere,

cibo vel vino ignari existentes in omnibus dicuntur ut ait Aithanarit,

Gothorum philosophus.» Om de af Ravennageografen omnämda »gotiska
filosoferna» (Aithanarit, Eldevoldus och Marcomirus) vet man alldeles
intet. Möjligen voro de samtida till Theodorich och måhända källor redan
till Procopius. — Bav. geogr. c. 13. Walteribaehj Deutschlds Gtesch.-
quellen I s. 67.

31

Den beröring af så väl fredlig som krigisk art, som
under slutet af åttonde och början af nionde århundrandet
uppstod mellan å ena sidan de nordiska länderna och å
andra sidan det frankiska riket och rikena på de brittiska
öame, föranledde naturligt nog att på dessa håll intresset
för och kunskapen om Norden ökades. I själfva verket
finna vi också vid denna tid i krönikor och handlingar
flere upplysningar om Norden, och äfven i de kosmografiska
handböckerna börjar en och annan notis om Nordens län-
der och folk inflätas. Vi skola här till slut genomgå de
viktigaste nya underrättelser om Europas nordligare trakter
som före Adam af Bremen i Vesterländska litteraturen
förekomma.

Vi komma då först till den irländske munken Dicuil,
som i början af 800-talet skref sin bok »de mensura or-
bis terrsB», hvars innehåll till största delen är ordagrant
hämtadt ur Plinius. Om den skandinaviska norden finna
vi här endast Plinii uppgifter om Sinus Codanus, möns Sse-
vo och ön Scandinavia m. m., men då författaren kommer
till Thule, lemnar han oss en synnerligen intressant berät-
telse som han fått höra af några munkar (clerici). Dessa
hade nämligen 30 år förut omkring ett hälft år^ vistats på
denna ö, och de omtalade, att solen där vid tiden för som-
marsolståndet endast en stund dolde sig liksom bakom en
kulle, så att det hela dygnet om var så ljust, att man kun-
de arbeta eller lusa sin skjorta alldeles som om dagen. Om
de hade bestigit något berg hade de troligen hela natten
sett solen.

Som redan Letronne ^ visat, kan den omtalade ön icke
vara någon annan än Island, hvilken ö sålunda vid slutet
af 700-talet upptäcktes och besöktes af irländska munkar.

* Dicmly de mensura orbis terrae, ed. Parthey, Berol. 1870, s. 42:
»a Oalendis Februarii usque ad Calendas Augusti». — Dicuil hade själf
besökt en hel del af de omkring Brittannien belägna öarne. Dicuil s. 41.

• Ä. Letronne, Recherches géogr. et critiques. Paris 1814 s. 130 ff.

32

vilka förklarligt nog identifierade den aflägsna ön med
jordkretsens nordligaste land, de gamles Ultima Thiile.

I hafvet norr om Brittanien på ett afstånd af 2 dygn»
oafbruten segling med strykande vind, lågo, berättar Dicuil
vidare \ åtskilliga andra öar, från hvilka han erhållit under-
rättelser af en »presbyter religiösas», som själf besökt dera.
I dessa öar, som Dicuil ej funnit omnämda »in libris aucto-
rum» och som skildras såsom öfverfyllda af sjöfågel och
får, torde man tvifvelsutan få igenkänna Färöarne, som här
för första gången omtalas.

Under det sålunda Dicuil lemnar oss de första under-
rättelserna om de aflägsna öarne i Vesterhafvet, finna vi hos
frankiska författare åtskilligt nytt om östersjöländerna. Som
vi ofvan sett framträder föreställningen om Östersjön såsom
en från Oceanen inskjutande landomsluten vik första gången
hos Jordanes, och fullt bestämdt uttalad möta vi nu också
denna uppfattning hos Einhard i hans Vita Caroli. »En vik,
yttrar här denne om Östersjön 2, sträcker sig från Vester-
hafvet mot öster. Den är af okänd längd men dess bredd
öfverskrider ingenstädes 100,000 passus,» en åsikt, som
säkerligen beror på kännedomen om de i den sydvästra
delen af Östersjön rådande förhållandena. »Kring denna vik,
fortsätter Einhard, bo många folk, nämligen Dani och Seuö-
nes, hvilka vi kalla Nordmanni och hvilka innehafva den
norra stranden och alla öarne. Den södra stranden däre-
mot bebo slaver och Aisti och andra folk». — Danerna kalla
enligt frankiska annaler den ifrågavarande viken Ostarsalt

Viktiga upplysningar om östersjöländerna förekomma i
flera andra historiska skildringar från denna tid, så exempel-

^ DicuU s. 44.

"^ Einhard, Vita Caroli, c. 12. Huru Peschd-Ruge (Gesoh. d. Eiti-
kunde s. 89) kan påstå att Einhard ej visste, huruvida Östersjön var en
sluten vik eller ej, har jag svårt att förstå, helst som han omedelbart
därpå citerai' Einhards ord. Longitudinis incompertae betyder naturligtvis
blott att man ej hade reda på dess längd. — AnnaL Lauriss. 808.

33

vis *i Ansgarii Vita, till hvilken vi senare något få åter-
komma^. Hos de mera uteslutande geografiska framställ-
ningarne är vida mindre att finna. Dessa följa ännu liksom
förut troget de gamle auktorerna i spåren.

Men vid det nionde århundradets slut möta vi emeller-
tid ett par mera själfständiga, af de antika författames upp-
gifter oberoende framställningar af Nordens geografi och
etnografi, nämligen hos den s. k. bajerske geografen och hos
konung Alfred.

» Oeographus Bawarits^ brukar man kalla en anonym för-
fattare från slutet af 800-talet, hvilken efterlämnat en »descrip-
tio ciuitatum et regionum ad septentrionalemplagamDanubii»,
den första sammanhängande framställningen af de slaviska
folken i Europa 2. Han börjar med Obotriterna, (iste quos
vocant Nortabtrezi), hvilka bo närmast intill danskarnes
land (qui propinquiores resident finibus Danorum). Deras
område är deladt i 53 civitates, hvarmed väl menas befästade
byar. Efter att hafva talat om Wilxema (Vuilci) med deras
95 civitates och fyra regiones, går geografen vidare mot
öster och uppräknar öfver ett femtiotal folknamn, såväl
slaviska som lettiska och finska. Till några af dessa, bland
hvilka särskildt Ruzzi och Bruzi falla i ögonen, få vi senare *
återkomma.

De upplysningar, som förutom själfva folknamnen hos
den bajerske geografen lämnas oss, äro emellertid i hög

^ I det frankiska riket hade man säkerligen ej så obetydliga kun-
skaper om Norden, dels genom missionen, dels genom säi-skilda beskick-
ningar, som hade till ändamål att noga utforska förhållandena i Norden
och därom afgifva berättelser till kejsaren. Se Annal, La/uriss. Maj. vid år
823; Steenstrup^ Normannerna II s. 322.

* Bästa editionen hos Schafariky Slav. Alterth. II 673 ff. som dock
ej namnes hos Wattenbach, Deutschlds Gesch.-quellen I® s. 289. Fac-
simile hos Schiemanny Hussland (1886).

3

34

grad torftiga. De inskränka sig vanligen till att angifva,
huru många »civitateS'>, som fiinnos i de olika folkens om-
råden, samt åtskilliga mycket allmänna upplysningar, såsom
att ett folks regio är »immensa», dess folk »multus», »fero-
cissimus» eller dylikt. Undantagsvis får man dock ett lands
storlek mera bestämdt angifven ^ Ländernas läge angifves
endast i förhållande till hvarandra men utan angifvande af
väderstrecken.

Detta allt oaktadt är emellertid den bajerske geografens
arbete, oafsedt den betydelse det eger som källa för känne-
domen om de slaviska folken vid denna tid, i geografiens
historia af synnerligen stor vikt såsom ett- af de första
mera betydande vittnesbörden om ett begynnande intresse
för och själfständigt behandlingssätt af geografiska frågor.

Vi skola nu öfvergå till ett arbete från ungefär samma
tid, som emellertid i nyssnämda afseende erbjuder ett ännu
större intresse, nämligen den öfversikt af Germaniens geo-
grafi, som förekommer i konung Alfreds öfversättning af
Orosii historia 2.

Oermania kallar Alfred allt landet mellan Tanais, Ehen
och Donau. Detta land sträcker sig, säger Alfred, i norr
till Kvänhafvet (garsecg the man Cwen sse hset). Med Kvän-
hafvet menades säkerligen den Bottniska viken, men det
anses tydligen af Alfred vara identiskt med hafvet norr om Skan-
dinavien. Troligen känner han ej dess sammanhang med Ostsee.

Bland de inom anförda gränser boende många folken
omtalar Alfred här de norr om ostfrankerna boende gamle

* Så hvad angår preussarnes land, hvarom nedan. Schafarik H
673, 675. Jfr också Zettss^ Die Deutschen und die Nachbarstämme s. 600.

^ Se R Pmdi, König Aelfred, Berl. 1851, s. 307 ff. På svenska
en god öfversättning och kommentar af O. Porthan, Konung Aelfreds
geogr. beskr. öfver den europeiska Norden (Vitterh. Akad. Handl. VI s.
37—106).

35

saxarne (Eald Seaxan). Yester om dessa ligger floden Elbes
mynning (Aelfe mutha) och Frisland, och i nordvest det
landet som kallas Ängeln (Angle) och Silletide och en del
af Danmark (Dena). Norr om de gamle saxarnes land ligger
Obotritien (Apdrede) och i nordost AefeJdan, samt i öster
det Vendernas land som heter Syssyle^,

Danskarne omtalas som tvänne folk, norddanskar och
söderdanskar. Dessa senare, med hvilka Alfred tvifvelsutan
afser Jutarne, hafva i söder Elbes mynning och en del af
det gamla Saxen, i vester den arm af Oceanen som sträcker
sig omkring landet Brittannia, i öster Obotriterna och i norr
den hafsarm som kallas Östersjön (thes sses earm, the man
hat Ost S8b) till hvilken Alfred sålunda räknar Skagerak och
Kattegat.

Nordost om söderdanskarne bo norddanskarne (North
Dene) såväl på öarne som på fastlandet, och de hafva lika-
ledes norr om sig östei^sjön. Söder om dem bo Obotriterna.
och öster om dem bor ett folk som kallas Osti (Osti tha
leode). Hvad Alfred härmed afser är svårt att afgöra.» De
äro emellertid att söka på södra östersjökusten 2; i norr om
dera är, säger Alfred, Östersjön samt Vendernas och Burgen-
dernas land (Yinedas och Burgendas), i hvilket senare vi
igenkänna Bornholm.

* Oin dessa namn se Porthan s. 47 ff. Om Sillende se MiUlen-
hoff, Deutsche Alterthumskunde V s. 123 ff. Namnet förekommer äfven
(»Sinlendi») i Thegans Vita Hludovici c. 25 och, som vi strax få se, hos
Ottar. Mullenhoff tyder namnet som »weites, wiistes gelände» och sam-
manställer det med skogen Jarnwith eller Isamho som Adam omtalar.
Se nedan. Att döma af Vita Hludovici och Ottar är landet att söka
mellan Ängeln i norr och Eider i söder. — Aefeldan är Hevellemas land
Syssyle de intill dem boende Siuslemas.

' MiiUenhoff II 513 antager att Alfred menar Esterna. Detta synes
mig ej osannolikt, ehuruväl de förläggas öster om Obotriterna, hvilket dock
möjligen kan förklaras af obekantskapen med de mellanliggande folken;
det ser nämligen ut, som om Alfred tänkte sig Vendema boende på öar.
Hvad som mest talar emot MiillenhofPs åsikt är att Alfred söder om Osti
-förlägger Hcefeldan.

36

Söder om Burgenderna är Serbernas land (Surfe), öster
om dem bo Sarmaterna (Sermende) och i norr svenskarne
(Sweon). I vester hafva de den förut omtalade hafsarmen
Östersjön. Det ser sålunda nästan ut som om Alfred tänkte
sig Östersjön ej långt bakom Bornholm taga slut; åtminstone
är det tydligt, att han ej haft kännedom om Östersjöns verk-
liga utsträckning mot öster och norr. Att han emellertid
uppfattade Östersjön som en sluten vik och sålunda var fullt
på det klara med Skandinaviens landsammanhang, är gan-
ska klart ^

Svenskarne -— fortfar Alfred vidare — hafva i söder
hafsarmen Osti, i öster sarmaternas land. Norr om dem,
på andra sidan öknen^^ är Kvänland (Cwénland), i nordvest
skridfinnarne (Scride-Finnas) samt i vester norrmännen (North-
menn).

Med 'denna framställning slutar Alfred sin geografiska
öfversikt öfver Norden. Vi se, att han i mycket har en
riktig uppfattning om de geografiska förhållandena därstädes,
och» vi få senare tillfälle att närmare ingå på ett och annat
i hans skildring.

*

I sammanhang med Alfreds geografi hafva vi att något
syssla med de tvänne sjöfaranden Ottars och Wulf stans rese-
berättelser, som konungen omedelbart efter densamma låtit följa.

Ottar eller Ohthere^ som namnet på anglosaxiska skrif ves,
var en norrman från Halogaland (Halgoland), som gått i

* Ruges åsikt (Gesch. d. Entdeck s. 16), att Ottar ej kom till någon
insikt om Skandinaviens landsammanhang är oriktig. Detta har nämligen
lika litet af Alfred och Ottar som af någon annan nordisk författare ifråga-
satts. Det är endast de från antika föreställningar utgående föiiattare,
som hade några svårigheter att få denna sak klar för sig.

' Med öknen menas säkerligen de stora ödebygderna mellan Up-
land och Dalame i söder och Jämtland och Helsingland i norr, hvaraf
skogen Ödmorden ännu i senai*e tid var en lemning. Porthan s. 58.

37

konung Alfreds tjänst^. Denne omtalade för konungen, att
han en gång, dels för att lära känna landet i norr, dels
hufvudsakligen för att skafifa sig hvalrosständer, gjort ea
färd till Bjarmernas eller Permiernas land (Beormas)^ som
här för första gången omtalas 2. Han hade därvid seglat
norrut utmed det öde landet, där endast tidtals några Finnar
(lappar) uppehöUo sig som jägare och fiskare. Till babord
hade han öppna hafvet (West sse). Efter tre dagar hade
han kommit så långt norrut som hvalfångarnes längsta färder
sträckte sig (sva hwsel huntan fyrrest farath). Efter en färd
af ytterligare tre dagar böjde sig landet mot öster, hvadan
han fick vänta på vestlig eller något nordlig vind för att
kunna forisätta sin färd. Sedan han därpå i fyra dagar
seglat med denna vind, fick han åter vänta på full nordan-
vind, emedan landet böjde sig åt söder, hvarpå han åt detta
håll seglade i fem dagar. Han kom då till en stor flod i
Bjarmernas land, i hvilka vi tvifvelsutan hafva att igen-
känna D vina 3.

* Alfred kallas hans hlaford.

* Schafarik (I 304) och Miälenkoff (II 74) anse dock sannolikt att
detta folk åsyftas med de Broncas som Jordanes omtalar (Getica c. XXIII).

® Storms uppfattning, att Ottar ej kommit till Dwina utan till någon
flod vid södra kusten af Kola, förmodligen i Kandalax viken, kan jag ssl-
ledes ej biträda. Hans åsikt hvilar nämligen på den felaktiga förutsätt-
ningen, att Alfred missuppfattat väderstrecken. Alfred förlägger — menar
Storm — Kvänland norr om Sverige; Kvänland är Finland och ligger
nordost om Sverige; alltså är norr hos Alfred nordost o. s. v. Då nu
Kvänland säkerligen ej är att söka i Finland utan i Norrland, förlorar
detta i alla händelser ytterst svaga bevis all kraft. För öfrigt är att
märka, att Ottar verkligen vet sig vid seglingen på andra sidan om Nord-
kap fara åt sydost, då han säger att han väntade på vestlig eller något
nordlig vind. En segling in till Kandalax går dessutom mot nordvesty
hvilket Ottar skulle uppfattat som söder! Slutligen ha här aldrig an-
träfEats bfarmer, hvilka däremot koi-t efter (920) och sedan allt framgent
omtalas vid floden Dwina. Störnin Om Opdagelsen af Nordkap og vejen
til det Hvide Hav. Norske geogi-. Selskabs Årbog V 1893—94 s. 91 ff.
Ählenii yttrande om en »gängse missuppfattning» af väderstrecken i an-
tydd riktning saknar stöd. Afdenius, 01. M. s. 23.

38

Hela kuststräckningen i norr af den skandinaviska halfön
ända bort till Hvita hafvet var sålunda upptäckt. —

Sitt eget land, Norge, skildrar Ottar som mycket långt
och smalt. I söder är det bredast, orakr. 60 mil, på midten
30 och längst i norr endast vid pass 3 mil. Endast vid
kusten iännes odlad jord och betesmarker; i öster sträcker
sig en öde bergsrygg (vilde Moras), som bebos af »Finnas»
och, så bred, att man på somliga ställen behöfver två, på
andra ställen blott en vecka för att färdas öfver densamma.

På andra sidan om denna fjällrygg ligga öster om Norge
två andra länder, Sweoland och Cwenaland, det förra i bredd
med dess sydliga, det senare med dess nordliga del, hvarest
landskapet Halgoland var beläget. I fjällen mellan Nord-
männens land och Kvänland funnos stora sötvattenssjöar,
öfver hvilka kvänerna på små lätta båtar, som de ditburo
öfver land, plägade fara för att härja nordmännens område;
dessa härjade också stundom in på kvänernas land ^

Från Halgoland kunde man segla till en hamn i söder,
Sciringesheal, h vartill kräfdes en månads tid, om man endast
seglade på dagarne. Söder om denna hamn, hviJken säker-
ligen är identisk med den i sagorna omtalade Skiringssal i
Yestfold 2, sträckte sig ett stort haf upp i landet. Det är så
bredt, att man ej kan se öfver detsamma, och det går många
hundra mil in i landet. På andra sidan därom, således i
söder, ligger Gotland (Jutland) och längre bort Sillende.

Det är tydligt, att här är fråga om Skagerak; och dess
fortsättning Kattegat och Östersjön är säkerligen det, som

* Om Kvänland och kvänerna se Wiklunds nppsats i Arkiv för
noi-d. filologi 1896, s. 101-17. Vidare nedan.

^ Langebeks gissning (S. R. D. II s. 115) att Sciringesheal är Cy-
ningsesheal, Konghäll, är säkerligen oriktig. Såväl namnet som läget tyda
osökt på Skiringssal. — I förbigående må anmärkas, att landskapet Vest-
fold, Westarfolda redan omtalas i Annal. Lauriss. vid år 813. Maurers
åsikt, att detta Westarfolda är nuv. Nordfrisland (Västenland i Valdemar
II jordebok) kan nämligen ej vara liktig. Maurer, Bekehrung I s. 52 ff.

39

åsyftas, då det säges, att hafvet sträckte sig inånga hundra
mil inåt landet. Likasom Alfred sjalf kände äfven tydligen
Ottar Östersjöns natur af ett slutet hafsbäcken, och om Skan-
dinaviens landsaramanhang med det andra Europa har han
säkerligen aldrig tviflat.

Från Sciringesheal hade Ottar gjort en sjöfärd söderut
till en hamn, Hsethum (Hedaby eller Slesvig). Vid denna
färd hade han under tre dagar på babord Danmark (Dena-
mearc), och på styrbord öppna hafvet samt under de två
följande dagarne till styrbord Gotland (Jutland) och Sillende
och åtskilliga öar; här voro anglernas forna bostäder ^ Till
babord hade han de öar, som höra tUl Danmark. Så ankom
han till Hsethum, som ligger emellan Ängeln, saxarnes och
Yendernas land och hör under danskarna. — Ottar seglade
sålunda utmed Sveriges vestkust, sedan norr om Seland och
Fyen genom Lilla Belt till Slesvig.

*

Hsethum var utgångspunkten för Wulfstans färd till
Weichsels mynning. Under hela sin resa, som räckte sju
dagar och sju nätter, hade denne resande till styrbord Wen-
den (Weonodland) men till babord först Langaland, Laeland,
Falster och Sconeg, hvilka länder höra till Danmark, seder-
mera Burgendaland (Bornholm), som tade sin egen konung,
och Blecingég (Blekinge), Meore, Eowland och Gotland, hvilka
alla länder tillhöra Sverige.

Weichsel är, — säger Wulfstan^ — , en ganska stor
flod och ligger intill Wendernas land och Witland, som till-

^ Jfr Beda Hist. Eccl. I c. 15, som omtalar, att Anglema kommit
från »illa patria, quae Angulus dicitur et ab eo tempore usque hodie ma-
nere desertus inter provincias Jatarum et Saxonum perhibetur». Om
Angier här varit bosatta torde emellertid vara mycket tvifvelaktigt. Se
Ä. Erdmann, tJber*die Heimat und den Namen der Ängeln, Ups. 1890.
P. Lam-idsen Vört Folks Sydgraense (Sönderj. Årb. 1893). Frågan hänger
på hvad vikt man skall tillmäta Bedas vittnesbörd.

* Porthan a. a. s. 96.

hör Esterna. Den flyter ut frän Wendernas land och ut-
faller i Estsjön (Eetmere), hvarmed tydligen afses Euriache
Hafl'. Denna sjö är, fortsätter Wulfstan, åtminstone femton
mil bred, och i densamma utfaller äfveo öaterifrån floden
Ilfing lElbing). Vid stranden af sjön låg staden Trilso, hvars
lämningar man trott sig återfinna i byn Preuschmark^ nära
östra stranden af den lilla sjön Drausen, mellan hvars namn
och Truso torde finnas ett etymologiskt samband ^. I nord-
vest utflyter sjöns vatten i hafvet genom Weichselmyn ningen
(Wisle mutha).

Om Esternas land säger Wulfstan* att det är ganska
vidsträckt, ocb där finnas många städer, och öfver hvar stad
hei-skar en konung. Tydligt är, att dessa Ester äro identiska
med de förut omtalade Äisti, som vi mött redan hos Tacitus,
och hvarmed soin nämdt menades de preussisk-litthauiska
folken vid sydöstra östersjökusten. Särskildt afser Wulfstan
här de närmast öster om Weiohsel boende preussarne. öfver
dessa Esters lefnadssätt gifver han oss en intressant skildring,
särekildt utförligt beråttar han om begrafningsbruken hos
dem. Det är den första utförligare framställning af dessa
folks förhållanden, som allt sedan Tacitus träder oss till
mötes i Vesterlandets geografiska litteratur.

Vi finna sålunda, Inirusom under det nionde århundradet
kännedomen om Norden hos vesterländska författare allt
mera utvidgats. Man besitter redan ett på samtida berä.ttel-
ser grundadt vetande, som på nästan aila punkter såvät i
omfattning som i klarhet vida öfverträfTar, hvad antikens
bäst underrättade författare visste om de nordiska tänderna.
Sa synes man varit fullt p& det klara med Östersjöns egen-
skap af en af land omsluten vik och i följd daraf med

Beyd, Gesoh. A. Le vantehand el» I s
ForaUr. Gesch. d. Entdeck. s. 90.
Poriiian 8. 89 ff.

d

41

Skandinaviens egenskap af halfö, hvarom den antika verlden
var okunnig. Äfven om de kring Östersjön liggande län-
derna har man något så när riktiga föreställningar, särskiidt
hvad angår de sydvestra delarne, men äfven om östligare
trakter finna vi t. ex. hos Wulfstan viktigare upplysningar.
Om ländernas läge på den skandinaviska halfön ger oss
Ottar en i sina hufvuddrag riktig skildring och den nord-
liga kusten af Europa förbi Nordkap mot öster ända till
Hvita hafvet och Dwinas mynning är redan känd och be-
faren. Af antiken har man sålunda på detta område intet
mer att lära, och de från densamma hämtade uppgifter, som
man ännu länge, man kan säga under hela Medeltiden, be-
höll, tjäna endast att bringa förvirring och oreda i begreppen.
Några mera betydande upplysningar om Norden utöfver
hvad redan är omtaladt, har den följande tiden fram till
Adam icke att uppvisa. TiU de smärre uppgifter, som hos en
Thietmar af Merseburg, Widukind och andra af denna tids
historieskrifvare förekomma, få vi senare vid behandlingen
af Adam tillfälle att återkomma. Vi anmärka här endast
till slut, att genom den beröring, hvari å ena sidan det
anglosaxiska och å andra sidan det tyska riket stod med
de nordiska länderna, kännedomen om dessa hölls vid makt

* Huru vida omkring kännedomen om Norden var spridd under
det tionde århundradet visar, trots de få upplysningar, som de vester-
ländska källorna därom gifva, de arabiska berättelser \i från flere håll
ega. Så lemnar oss Ibn Fosxlan synnerligen intressanta skildringar af de
svenska rus, med hvilka han på sin resa till Bulgaremas land vid Wolga
922 sammanträffade. Af största intresse är också den berättelse, som Ibra-
him ibn Jacub har lemnat angående särskiidt slavernajs länder. Denne
Ibiahim var en spansk jude, som troligen 973 på on beskickning besökte Otto
1:8 hof i Merseburg. Hos kejsaren synes han hafva fått sina mesta ui)p-
lysningar om slavema — han anför honom uttryckligen som sin sages-
man, — hvadan man kan anse haas framställning som ett vittnesbörd
om hvad man i Saxen den tiden visste om dessa länder. Om Ibraliim
88 J^. Wigger i Mecklenb. Jahrb. 1880 och Gesch. schreiber d. deutsch.
Vorzeit 10 årh. Bd VI, Vi få senare ofta tillfälle att återkomma till hans
framställning.

42

och på åtskilliga håll jämväl förökades. Särskildt gäller detta
om det senare landet, som under de saxiska kejsarne stod
i mycket nära politisk beröring med såväl Danmark som de
slaviska länderna vid södra östersjökusten.

III.

Adam af Bremen. Allmänna geografiska förutsättningar.

Det är att beklaga, att vi om författaren till den geo-
grafiska skildring, med hvilken vi i det följande skola syssel-
sätta oss, hafva så synnerligen få underrättelser. Till och
med om hans rätta namn skulle vi vara i ovisshet, då han
i dedikationen till ärkebiskop Liemar endast tecknar sig med
A., såvida vi ej därom hos Helmold erhölle bestämd upp-
lysning ^ Om hans härkomst, uppfostran o. s. v. veta vi
alldeles intet. Lappenbergs åsikt 2, att han skulle vara född
omkring 1040 är ej osannolik, men grundar sig emellertid
på blotta förmodanden. Så är äfven förhållandet med den
vanliga uppgiften om hans härstamning från det öfre Tysk-
land, Thiiringen eller Meissen, en förmodan, som hos Lappen-
berg väl hufvudsakligen grundar sig på uttalandet i det af
en senare hand tillagda 145:te skoliet.

På liknande skäl grundar sig äfven berättelsen, att Adam
vid domkyrkoskolan i Magdeburg skulle erhållit sin under-

* »Magister Adam, qui gesta Hammaburgensis eoolesiae pontificum
dissertissimo sermone conscripsit.» Helmold, Chron. I c. 14.

^ Ijappenberg, inledn. till Laurents öfvei-sättn. Jämförelsevis ung
måste Adam hafva varit vid sin ankomst till Bremen, då han i Epilogen
till Liemar kallar sig en yngling. Af konung Sven kallas han filius (Ad. EL 41).

^ Lappenberg, Von den Quellen, Handschriften u. Bearbeitungen
des Adam v. Bremen. Archiv f. ält. deutsche Gesch. Kunde VI s. 766 ff.

43

visning, ehuruväl saken i ock för sig ej är osannolik^. Där-
emot kan Gtinthers förraodan, att han därstädes haft till
lärare den berömde Otrich, omöjligen vara riktig, ity att
denne afled omkring hundra år innan Adam skref sin kyrko-
historia 2.

Det enda, som vi om Adam med full visshet veta, är att
han i ärkebiskop Adalberts tjugufjärde regeringsår kom till
Bremen 3, där -han blef scholasticus eller föreståndare för den
därvarande domkyrkoskolan. Såsom sådan eller magister
scholarum befinnes han äfven hafva undertecknat en urkund
af år 1068*, men några närmare upplysningar om honom
hafva vi ej heller från denna tid. Af hans ord framgår- blott,
att han stått ärkebiskop Adalbert nära^.

Ej långt efter sin ankomst till Bremen begaf sig Adam
enligt hvad han själf berättar^, på resa för att uppsöka den
danske konungen Sven Estridsson, hvilken som bekant stod
i nära förbindelse med den bremiske ärkebiskopen. Hos den

* Skolan i Magdeburg hade visserligen stort anseende (se t. ex.
Cosmas af Prag I c. 25) men var mgalunda, som Lappenberg menar, den
enda af betydelse i norra Tyskland. Wattenbach påpekat t. ex. Hildesheim
och jag vill dessutom erinra om Paderbom, hvarifrån enl. Helmold (I c.
44, 45) Adams efterträdare Vicelin kom till Bremen. »Under biskopen
Imad [Adams samtida] blomstrade, berättas i Vita Meinwerci (c. 160), vid
kyrkan i Paderborn alla studier. Där funnos mucisi och dialektici, där
undervisades i trivium och med all flit i Quadrivium; där funnos ut-
märkta matematici och astronomer, fysici och geometrici. Berömd var där
Horatius och den store Virgil, Sallustius och; den noble Statius; alla
skrefvo verser, uppsatser och vackia sånger.»

* OiintheTy Ad. v. Bremen s. 8. Otrich dog i Benevent den 7 Okt.
981. Tkietmar, III c. 8. Skolan hölls dock efter hans död uppe af Ekke-
hard den röde och Geddo. Wattenbach I s. 351. — Adam omtalar på ett
ställe (II c. 10) Otrich; dock finnes ej detta i Wienerkodexen. Att Adam
på ett par ställen särskildt omotiveradt skulle omtala Magdeburg, såsom
Lappenberg (Archiv 767) påstår, synes mig ej vara fallet.

' Adam DI c. 4.

* Lappenberg Archiv s. 768.

* Adam DI c. 2, 64 och annorstädes.
» Adam DI c. 53.

44

danske konungen, för hvilken Adam hyser en stor beundran,
rönte han ett mycket godt mottagande och synes en längre tid
hafva uppehållit sig vid det dansk» hofvet. Här inhämtade
han sin kännedom om de nordiska ländemas förhållanden.

Efter sin återkomst till Bremen företog sig Adam att
skrif va en historia öfver ärkestiftet Hamburgs biskopar, ett
arbete, hvars första böcker åtminstone voro afslutade år 1076,
då konung Sven ännu lefde ^

Detta arbete är som bekant ej blott en af de viktigaste
källorna för vår kunskap om Nordens äldre historia utan
innehåller äfven den första mera utförliga skildring af Nor-
dens och östersjöländernas geografiska och etnografiska för-
hållanden, och det är ur denna synpunkt, vi i det följande
skola göra det till föremål för en närmare undersökning.

* *

*

Adams arbete är som bekant indelad t i fyra böcker, af
hvilka de trenne första innehålla hans historia öfver ärke-
stiftet Hamburgs biskopar, under det att den fjärde inne-
håller den geografiska öfversikten öfver Norden. Men äfven
i sin historiska framställning har Adam här och där inflätat
åtskilliga geografiska skildringar af stort intresse. Så möter
oss genast i början af den första boken en beskrifning öfver
Saxarnes land, till hvilken i ett skolion ansluter sig en öfver-
sikt öfver Frislands pagi (skol 3 o. 4); och i den andra
bokens I5:de kapitel kommer en skildring af det transal-
bingiska Saxen eller Nordalbingen samt gränsen mot slaverna,
den s. k. Limes Saxonicus. Den utförligaste af de i de
historiska böckerna förekommande geografiska skildringarne
är emellertid den i kap. 18 — 19 af andra boken inflätade
beskrifningen öfver Slavernas land, öfverhufvud ett af de
intressantare partierna af Adams hela geografiska framställning.

^ Adam II c. 17, 18, 30. Konung Sven dog i Sederup i S0nder-
jylland den 28 April 1876. Se Joh, Steenstrup: I hvilket Åar dede Svend
Estridss0n. D. Hist. Tidskr. VI R. Bd IV s. 722 if.

45

Den största delen af Adams geografiska skildringar inne-
hålles emellertid som nämdt i den fjärde boken, descriptio
insularum aquihnis^ som dess titel lyder. Den börjar med
en beskrifning öfver danskarnes land (kap. 1 — 9), hvarpå
följer en skildring af det baltiska hafvet, dess öar och de
vid dess stränder boende folken (kap. 10 -20). I de följande
kapitlen behandlar Adam så Sverige, Norge och angi-änsande
länder (kap. 21 — 33), Vesterhafvet och dess öar, Island, Grön-
land och Vinland (kap 34 — 38). Slutligen berättas i kap.
39 — 40 om frisernas nordpolsfärd, hvarpå boken afslutas med
några allmänna betraktelser om de nordiska ländernas om-
vändelse genom Hamburgs kyrka.

Sina uppgifter om Norden har Adam, enligt hvad han
själf uppgifver, till största delen fått från den danske konungen
Sven Estridsson K Hvad i öfrig:t beträffar källorna för Magister
Adams nordiska geografi få vi därtill återkomma vid den
speciellare redogörelsen för densamma. Men innan vi dit
öf vergå, skola vi yttra några ord om Adams allmänna geo-
grafiska förutsättningar.

* *

*

För att härom få någon föreställning ha vi i det före-
gående gjort en kortfattad redogörelse för den äldre Medel-
tidens allmänna geografiska uppfattning, då hos Adam endast
förekomma sparsamma uppgifter angående frågor inom den
matematiska geografiens område. Yi finna emellertid af hans
framställning, att han var väl bekant med de bästa under
den äldre Medeltiden tillgängliga kosmografiska handböckerna,
såsom Orosius, Martanus Capella och Solinus ^ samt möjligen
äfv^en Isidorus af Sevilla ^ ehuru väl denne aldrig hos Adam

* »Novissimis archiepiscopi temporibus, cum ego Bremain venerim,
audita ejusdem regis sapientia, mox ad eum venire disposiii: a quo etiam
clementissime susceptus, ut omnes, magnam hujus libelli materiam ex ejus
ore collegi. Erat enim scientia litterarum eruditus ...» Adam III c. 53.

* Däremot synes han ej hafva användt Plinius.

46

uttryckligen omtalas ^ Vidare har han användt Beda^, samt

— hvilket under denna tid ej ofta förekommer — Paulus
Diaconus. På ett ställe^ citerar Adam jämväl Hrabanus
Maurus, dock ej hans kosmografi, af hvilken han för öfrigt
ej kunde hafva synnerligen mycket att lära. Man kan så-
lunda förutsätta, att Adam på ifrågavarande område varit
likaså hemmastadd som någon af den föregående Medeltidens
kosmografer. Huruvida han af Gerbert och hans skola hämtat
några starkare intryck framgår ej af hans bok med någon
tydlighet men är i och för sig ej osannolikt, då man hos
Adam, som vi strax skola se, finner en i jämförelse med den
föregående tiden ovanligt klar uppfattning af de från antiken
hämtade satserna af den allmänna geografien.

Som jag i det föregående påpekat, var läran om jordens
klotform under hela Medeltiden antagen af alla författare
af någon betydenhet, och vi ha därför all anledning att vänta
samma åsikt af Adam, och i själfva verket finna vi också, att
han yttrar sig om denna sats som om en klar och oomtvistlig
sanning^. Men under det, att denna lära hos många af den
föregående tidens kosmografer var föga mer än en från an-
tiken inlärd sats^ finna vi hos Adam en mycket kl-ar insikt
af dess innebörd. Han utgår nämligen härifrån, då han skall
förklara det på Halagland inträffande fenomenet af dagarnes
olika längd under sommar- och vinterhalfåret, då där under
fjorton dagar af sommaren är oafbruten dag och under vintern
lika lång natt. »På grund af jordens klotform — säger han

— är det nödvändigt, att solen under sitt omlopp kring jorden

^ Hos Adam förekomma uttryck, som mycket påminna om Isidor:
så t. ex. är uttrycket i IV c. 49 (om ebb och flod) mycket likt det som
Isidor, de rerum natura c. 40 använder.

'^ Såväl hans kyrkohistoria som hans arbeten de natura rerum och
de ratione temporum. Adam IV c. 35, 40; skol. 20.

^ Ådobm I c. 24. Jfr. Lappenberg^ Archiv VI s. 796.

* »Nam propter rotunditatem orbis terranim necesse est ut . . .»
Stupenda res et incognita barbaris. Adam IV c. 37.

^ Se ofvan kap. 1 t. ex. Beda.

47

genom sitt närmSnde på ena stället frambringar dag, genom
sitt aflägsnande på andra stället natt. Och då den inemot
sommarsolståndet går upp [mot norr] förlänger den för dem
som bo i Norden dagarne och förkortar nätterna; men då
den inemot vintersolståndet drar sig tillbaka [mot söder]
åstadkommer den för dem som bo i söder samma sak» K

Adam skildrar sålunda ganska klart dagarnes olika längd
mot polerna och orsakerna därtill. Det förtjänar påpekas,
att Adam härvidlag visar sig stå tydligt framför de flesta
äldre författare som om förhållandena vid polerna hyste de
mest olika åsikter i det somliga ansågo att här rådde oaf-
bruten natt, andra åter att inom hela den kalla zonen rådde
• halfva året oaf bruten natt och under den andra hälften stän-
dig dag.

Angående orsakerna till flodfenornenet^ hvarom Adam
talar i IV c. 40, synes han ej hafva bildat sig någon fullt
bestämd uppfattning. Emellertid är han ej okunnig om de
rådande åsikterna i denna sak. Särskild t må påpekas, att
han känner till det som härom säges hos Beda, hvilken
riktigare och mera utförligt an någon annan af den äldre
Medeltidens författare redogjort för ebb och flod. Af de orda-
lag, som Adam vid omnämnandet af Macrobii och Bedas
yttranden härom använder, skulle man emellertid kunna sluta,
att han anser deras åsikt sannolik, ehuru han ej vill bestämdt
uttala sig 2.

Hurudan Adam tänkte sig jordytans form, framgår ej
heller med full tydlighet. Det vill dock synas som om han —
något som man i alla händelser skulle förmodat — ansåg
den vara cirkelrund, i en lång båge omsluten af oceanens
våg. Denna åsikt var nämligen, som vi hafva sett, den under
Medeltiden i vesterlandet allmänt rådande, såväl bland dem,
som förkastade som bland dem, som antogo läran om jordens

/ Ädatn IV c. 37. Jfr. Paulus Diaeonus^ Hist. Langob. I c. 5.
' Jfr ZsidoTy de nai rer. c. 40 : Oreakema till flodfenomenet känner
blott Gud. Enl. Paulus (I c. 6.) förorsakas floden af de nämnda voragines.

48

klotform K Att Adam i alla händelser anså^ jordytan på alla
håll ömsintes af vatten är t}^dligt af lY c* 34, då här talas
om » ocean nm, qui totum mundura amplectitur».

Hvad i öfrigt beträffar Adams uppfattning härvidlag kan
anmärkas att han i likhet med Beda anser kometerna före-
båda olyckor (Ad. Ill c. 50). Betecknande för Adam är
emellertid att han tillägger ett något reserverad t »nisi fällor».

IV.

Adams skildring af Nordeuropas länder: Saxonia, Frisia.

Som vi ofvan omtalat, har Adam genast i början af den
första boken af sin historia om de hamburgska biskoparne
en skildring af Saxarnes land och folk. Han anför då till
en början en mängd af de äldre författarnes uppgifter, som
han dock till en del missförstår 2. Beträffande Saxens äldsta
innevånare åberopar han sig på »Romanis scriptoribus», hvar-
med han säkerligen här åsyftar Lucanus^. Vidare anföras
ställen ur Orosius och Gregorius af Tours samt Einhard.
Men den största delen af sina uppgifter hämtar han emeller-
tid från en annan källa, nämligen Translatio S:ti Alexandri

^ Adam IV c. 30. I denna punkt öfverensstämde nämligen de bibliska
och de antika föreställningarne. Under Medeltiden tänkte man sig äfven det
fasta jordklotet såsom flytande inuti ett vattenklot, så att en kalott med cirkel-
rund omkrets sköt öf ver vattnet. Jfr Kretschmer, Die Entdeckung Amerikas s.
138 ff. Den i Vesterlandet sporadiskt uppdykande åsikten, att jordytan var
fyi*kantig, synes mig ej kunna hafva något sammanhang med Eosmas
Indikopleustes' och den syriska skolans föreställningar, utan är säkerligen
en egen uppfinning, hvilket t. ex. hos Hrabanus tydligt framgår (se ofvan
Kap. I). — Att jordytan är fyrkantig tror äfven Gervais de Tilbury m. fl.
Däremot synes det mig ej kunna dragas några slutsatser af de fyrkantiga
verldskartoma, såsom Albykartan och tabula cottoniana, ty här kan det bero
på pergamentets form.

^ Adam I c. 1 — 10.

® Adam I c. 3. Lucanus, Phars. II 448 — 50. Ijxppenbergs not.

49

af Meginhard^ hvilken Adam emellertid förvexlar med Ein-
hard, något som troligen beror på, att han läst namnet som M.
Eginhard (Magister E.)^ Detta arbete, hvars första del är
författad af Kudolf från Fulda, har hämtat en stor del af
sina skildringar öfver germanerna från Taciti Germania,
hvilket arbete sålunda, ehuru för öfrigt under hela Medel-
tiden, som det synes, alldeles okändt^, medelbart blifvit en
källa för Adams geografiska verk.

Men Adam anför ej blott andras uppgifter om Saxarnes
land, utan han ger äfven själf en kortfattad öfversikt af
Saxonias geografi. Saxen liknar, säger -han, enligt uppgifter
af dem, som riktigt - uppmätt det, en liksidig triangel, hvars
sida har en utsträckning af åtta dagsresor, om man bortser
ifrån det på andra sidan om Elbe liggande landet. Tri-
angelns första hörn nedskjuter mot söder ända till floden
Renus, det andra börjar vid kusten af landet Hadelohe och
sträcker sig utefter floden Albia mot öster ända till floden
Sala, där det tredje hörnet är beläget.

Saxen är, fortsätter Adam, berömdt för sina innevåna-
res tapperhet och sin fruktbarhet (viris, armis et frugibus
inclita). Det är helt och hållet ett slättiand, och endast här
och där höja sig några kullar. Det saknar endast vin ^ för
öfrigt frambringar det alla lifsförnödenheter. Landet är öfver-

* Lappenberg, Archiv VI s. 773, »Möglich bleibt es freilich noch,
tillägger han, dass Adam ein grösseres Geschichtswerk eines Einhard vor
sich hatte, welcher gleich dem Eckiard, dem Ursperger Abte und Albert
v. Stade Einhards Leben Karls des Grossen fast ganz aufgenommen hatte,
und gleich jenem schon die bei Adam exceripirten drei ersten Capitel der
Translatio S. Alexandri enthielt.»

* Jfr HoUxmann, P. Taciti Gormania s. 20. Watienback, Deutsch-
lands Geschichtsquellen I s. 239.

' Adam I c. 1. Adalbert försökte förgäfves att i Saxeu plantera
vin. Adam III c. 36: »Nam et hoi-tos et vineas iu terra plantans arida,
licet studio inefRcaci multa temptasset. . .» Orden förekomma visserligen
ej i Wienerkodexen men synas mig otvifvelaktigt äkta att döma af det
följande uttiycket, som tydligen bit hänför sig : »Ita mens älta viri pug-
nans contra naturam patriae.»

50

allt fruktbart, rikt på skogar och betesland; öfver all beskrif-
ning fruktbar är trakten invid Thiiringen samt vid floderna
Sala och Renus. Blott på gränsen till Fresia, där den är
sumpig, och invid Albia, där den är sandig, är jordmånen
något sämre, öfverallt vattnas landskapet af en mängd
likaså vackra som väl belägna (oportuna) vattendrag.

Af dessa floder omtalar Adam de viktigaste, Albia, Sala,
Wisara och Emisa. Om den förstnämda, Albis eller Elbe
säger Adam, att den enligt »romarnes vittnesbörd» var den
allra största ^ Floden, som nu kallas Albia, upprinner på
andra sidan Bohemia (Böhmen) i en djup skog i Mährernas
land 2 (in profundissimo saltu Marahorum), flyter i sitt öfre
lopp genom böhmarnes och sorabernas land, skiljer i sitt
mellersta saxarne från de hedniska slaverna samt i sitt nedre
stiftet Bremen från Hamburg, h varefter den nära Frisernas
land utfaller i den brittanniska oceanen, ej långt nedanför
Hammaburg^. Nära intill staden Magdeburg utfaller i Elbe
floden Sala (Saale) som upprinner i Thtiringewald (in saltu
Thuringiae), hvarest äfven den tredje floden^ Wissara (Weser)
har sin källa. Denna flod, äfven kallad Wirraha, ger Adam
också namnet Wissula, hvilket enligt Lappenberg skulle bero
på en förvexling med den flod Visula (Weichsel), som Ein-
hard ^ omtalar. Det är. emellertid att märka, att Adam säger,
att den nu kallas Wissula, h vadan denna åsikt ej torde
vara riktig. Namnet Wissula är blott en något afvikande
form från det i andra handskrifter förekommande Wisura
eller Wissuris, möjligen blott ett skrifFel.

Den fjärde af Saxonias stora floder är, fortsätter Adam '^,
Emisa (Ems), som upprinner i Patherburnerskogen (in saltu

^ Lappenberg (not) förmodar, att Adam här tänker på Lucanus

m 51. Man kunde äfven tänka på ett ställe hos Solmus j ed. Momm-
sen s. 108.

2 Adam I c. 2; H c. 19.

* Adam ibid.

* Einhardj Vita Caroli c. 15. Lappenberg not.

* Adam I c. 2. Stycket om Ems saknas i Wienerkodexen.

51

Patherburnensi), nuv. Teutoburgerwald, oeh bildar gränsen
mellan Westfalerna och de öfriga saxiska stammarne, hvarmed
Adam naturligen åsyftar Ostfaler och Engrier^ Floden fort-
sätter därpå midt igenom Frisernas land till den brittanniska
oceanen.

Floden Wesers mynning och »det träsk, som kallas
Waplinga», hvilket väl är att söka i närheten af den numera
i Jadebukten, fordom i Weser, utfallande Wapel, bilda gräns
mellan Saxonia och Fresia (Frisland) ^. Detta senare är ett
kustland, otillgängligt genom stiglösa kärr (inviis inaccessa
paludibus). Det består af 17 pagi, af hvilka 7, nämligen
Ostraga, Bustri, Wanga, Trismeri, Herloga, Nordi och Mor-
seti*, hvilka tillsammans hafva omkring 50 kyrkor, höra
till stiftet Bremen. Från det öfriga Frisland skiljes denna
del genom träsket Emisgoe, hvilket synes vara att söka vid
nedre Ems*, samt hafvet (mare oceanum).

Det behöfver knappast påpekas, att Frisland hos Adam
liksom hos öfriga af den äldre Medeltidens författare
icke innefattar Nordfrisland ^ utan endast det gamla Frisland,
som sträckte sig utmed Nordsjökusten från Wesermynningen

' Jfr Widttkindj Hist. sax. I c. 14. Finkar ds Ann. 776 if.
"" Skol. 3. — Skol. 4 är hämtadt ur Yita Liudgeri c. 22.

* Asteiiga, Riustri, Wanga, Herle och Xordendi, sal. no. delen af
nuv. Ostfrisland. Morseti och Trismeri kunna ej med säkerhet igenfinnas.
Jfr kartan hos Richthofenj Untersuchungen II, 2.

* Det är säkerligen samma palus eller marskland, som i den af
Adam (T c. 13) anförda urkunden omtalas mellan Emisgoe och Ostergoe,
sål. i trakten af nuv. Grossefehn v. om Hochmoor.

* Nordfrisema omtalas först af Helmold (Chron. I c. 70) och Saxo
(Fresia minor. Saxo ed. Holder s. 4; 464). Frågan om deras invandiing
är ännu ej afgjord. Lauridsen, Om Nordfrisemes Tndvandring i Sonder-
jylland (D. Hist. Tidskr. VI R. IV Bd s. 318 JT. antager en mycket sen
invandring, omkring år 1000. Sannolikt började dock invandringen mycket
tidigare; det är ej osannolikt, att den står i samband med frisernas härj-
ningar på danskt område under det nionde århundradet, som frankiska
annaler omtala. Jörgensen, Frisemas invandring i Senderjy Iland. (Sonderj.
Aarb0ger 1893).

52

i öster till ungefär nuvarande gränsen mellan Holland och
Belgien i sydvest. Här låg under den äldre Medeltiden det
jämväl hos Adam ^ omtalade Cinkfal eller Sinkfala, en »flu-
men» eller rättare hafsvik, som förbi Sluys och Damme
sträckte sig in i Flandern i riktning mot det nuv. Brtigge,
ungefär där Leopoldkanalen nu går. År 1180 spärrades
dess inlopp af sanden, men förut var här, hvilket äfven af
Adams ord framgår, en af Flanderns mest besökta hsCmnar-.

På andra sidan em Elbe kommer Adam därpå till den
fjärde afdelningen af Saxarne, nämligen Transalbingerna
eller Nordalhingema. Deras land, säger han 3, begränsas i
söder af floden Albia och i norr af floden Egdore (Eider),
som bildar gränsen mellan Danskarnes och Saxarnes land.
Den östra gränsen mot Slavernas land skildrar Adam med stor
noggrannhet, och det är tydligt, att han här helt enkelt har af-
skrifvit någon äldre urkund eller krönika^. Jag skall därför
ej här något närmare ingå på denna framställning af limes
Saxonia?. Jag vill endast nämna, att enligt Adam gränsen gick
från Elbes östra ^ strand öfver Billes källor mot norr utefter
Schwentinefloden till Östersjön (pelagus Scythicum)^

De trnnsalbingiska Saxarne bestå — säger Adam ^ —
af tre stammar. Af dessa bo Tedmarsgoi eller Ditmarserna

^ Adam, skol. 96.

* K. Richthofen, Untereuch. iiber Friesiche Rechtsgesohiohte II 1
s. 54 ff.

^ Adam 1 c. 15.

* Invenimus quoque limitem Saxoniae, quae träns Albiam est, prtB-
scrtptum a Karolo et imperatoribtis ceteris^ ita se contiiientem. Adam
II c. 15.'' — GiiDthers något exalterade utrop att här »unser Historiker
seiue geographischen Sporen verdient» synes därför något malplaceradt
Ounihery Adam v. Br. s. 18.

^ Detta uttryck må påpekaa, dä det visar att Adam ej, som man
eljes (af II c. 19) kimde tro, tänkte sig Elbes riktning vestlig utan nord-
vestlig.

® Ifrågavarande gräns imdersöker Bangert, Die Sachsengrense 1893.
Se Kirchoff i Peterm. Mitth. 1893. litt. Ber. s. 149.

' Adam II c. 15.

53

närmast Oceanen. Deras moderskyrka ligger i Melindorph
(Meldorf vid Miele), hvarest enligt »liber donationum» Wille-
rich ofta uppehållit sig. Den andra stammen är Holcetse,
som^ enligt Adam fått sitt namn däraf, att de bo i skogar
(dicti a silvis, quas accolunt). Deras land genomflytes af
floden Sturia (Stör) och de hafva en kyrka i Scanafeld
(Schenefeld). Floden Sturia utmynnar i Albia.

Den tredje och mest bekanta stammen är Sturmariiy
så kall{\jde — säger Adam^ — emedan de ofta skakas af
upprorets stormar. Deras land begränsas i öster af floden
Bilena (Bille), som utfaller i Albia 2, men för öfrigt är grän-
sen mot slaverna alldeles öppen och skyddas hvarken genom
floder eller skogssträckningar 3. Hela landet utgör en slätt-
mark, och endast här och där finnes mindre skogspartier,
som tjäna Slaverna till betäckning vid deras plötsliga och
oförmodade anfall på saxarne. Endast en enda höjd reser
sig i denna trakt invid Albias strand. Den sträcker sig i
en lång ås mot vester; innevånarne kalla den Sollonberg.
Detta berg, som säkerligen är identiskt med det 92 meter
höga Baursberget vid Hamburg, beslöt ärkebiskop Adalbert
— berättar Adam — att befästa till ett skyddsvärn för
Sturmarierna och lät därför borthugga skogen på dess topp
och grundade där ett prosteri (prseposituram). Men då den här-
varande »congregatio Deo serventiam» inom kort förvandlades
till en »turma latronum» och började öfverfalla och plundra
de kringboende, hvilka de voro satta att skydda, förstördes
anläggningen genom en plötslig resning af Nordalbingerna ^.

I Sturmariernas land låg äfven ärkebiskopssätet Ham-
burg (metropolis Hammaburg), fordom rikt och mäktigt, nu
en ödemark. Denna stad eller »oppidum vetus» Altstadt,

* Adam ibid.

' Adam, skol. 12.
» Adam Hl c. 25.

* Adam III c. 9, 25. Lappenberg (not) påminner att namnet ännu
finnes kvar (Siilberg nära Blankensee).

54

lag emellan floderna Bille och Alster. I vinkeln mellan
floden Albia och den bäck, som kallas Alstra (Alster) hade
emellertid anlagts en ny befästad plats, novum praesidium
eller oppidum^ som Adam kallar den. Det är ursprunget
till den nu v. Neustadt^

Med öfriga orter i Saxen och Frisland, • som endast i
Adams rent historiska framställning omnämnas, skola vi här
ej sysselsätta oss. Vi omnämna endast Stade, Stadium^ vid
Elbe, som försvarar inloppet till denna flod 2, samt stiftets
hufvudstad Bremen (Brema, Bremon), angående hvilken stad
det kan vara af inträsse att höra de spridda upplysningar,
som hos Adam förekomma.

Staden ligger enligt Adam vid floden af Wissula, som
ännu längre inåt landet användes som segelled ^, Den om-
gafs af en vall, som uppförts till skydd mot vikingarnes
anfall i slutet af 900-talet ^ samt en ringmur, som påbörjats
af biskop Herimannus och af Alebrand till hälften färdig-
byggts ^ I vestra delen låg, midt emot torget, forum, som

* Adam 11 c. 15; III c. 26. Efter stadens förstöring genom sla-
vema hade ärkebiskop Unvan och hertig Bernhard där uppbyggt en boi^
sanit kyrka och andra hus af trä. Biskop Alebrand ombyggde emellertid
k^-rkan af kvadereten och invigde den åt Ciuds moder samt byggde åt sig
«tt med torn och bålverk starkt befäst stenhus. På andra sidan kyrkan
hertigen åt sig en borg. — Döden hindrade biskopen att omge staden
med en ringmur. Jfr Adam II 68; skol. 55; III c. 67.

Utti*ycket nnfra Albiam flumen et rivum, qui Alstra vocatur* skall
Täl antj'da att novum oppidum låg närmai*e Elbes mynning än den gamla
staden såvida infi'a ej är ett skriffel för intia.

•^ »Stadium, quod est oportunum Albia? portus et i)ra}sidium.» Adam
II 29.

^ \Ada7n U c. 78.

* Adam U c. 31.

^ Ada7n II c. 67. »Murum civitatis ab Herimanno deoessore orsum
in giro constiniens, in ahquibus eum louis usque ad propugnacula erexit
oliasque aut septew cubitorum altitudine semiperfectum demisit.» Under
Adalbert nedrefs en stor del af muren såsom mindre viktig och användes
till kyrkobyggnader. Adam III c. 3.

55

ännu låg utanför muren, en stor port, och öfver densamma
ett mycket stort torn, befäst med ett italienskt verk (opere
Italico) och försedt med sju kammare för stadens olika
behof 1.

Staden egde flere kyrkor, af hvilka den älsta, dom-
kyrkan, som var helgad åt S:t Petrus, var grundlagd af S:t
Willehad^, som äfven där låg begrafven. Efter den brand,
som på 1040-talet förstörde Bremen 3, började biskop Ale-
brand att återuppbygga denna kyrka efter Kölnerdomens
förebild, men hann ej mera än lägga grunden och färdig-
bygga pelarne och deras hvalfbågar samt sidomurarne dä
han afled^. Kyrkan färdigbyggdes sedermera af biskop
•Adalbert efter förebilden af domen i Benevent ^. — I denna
kyrka lågo de flesta af Bremens ärkebiskopar begrafna. Ett
par lågo dock i den af Adalgar uppbyggda Mikaelskyrkan ^,

Det af Ansgar grundade klostret '^ ombyggdes af ärke-
biskop Alebrand af sten^ i den vanliga fyrkantiga formen,
synnerligen vackert och prydt med omväxlande rader af
gallerverk, men nedrefs af Adalbert för att få materiel till
kyrkans färdigbyggande^. Det storartade hospitiet (Xenodo-
chium), som fordom varit så berömdt och rikt, hade äfven
under Adalbert kommit på förfall, hvaröfver Adam djupt
klagar ^®.

^ Adam II 67. Äfven detta torn nedrefs af Adalbert.

* Adam I c. 14.
^ Adam II c. 77.

* Adam II c. 78.

^ Adam II c. 3, 4; Kyrkan blef färdig föi-st samma år, som Adam
kom tiU Breöien. Hufvudaltaret i sanktuariet invigdes åt Maria, altaret i
v. koret ät S:t Peti-us ooli den v. kryptan åt S:t Andreas.

® Adam I c. 52, 55. Utanför staden omtalas (II c. 46) Basilica S:t
Viti och capella S:t Willehadi.

^ Adam I c. 32.

8 Adam H 67.

» Adam in c. 2.

**> Adam H c. 12; III c. 56.

56

Till slut skola vi anföra en notis hos Adam beträ£Pande
staden Bremens handelsförhållanden, som är af intresse. Han
berättar nämligen ^ att ärkebiskop Adalberts utprässuingar i
stiftet jämväl drabbade de köpmän, som från alla jordens
länder kommo till Bremen med varor, som de här plägade få
sälja; ity att dessa af ärkebiskopens fogdar (vicedomini)
plundrades till den grad, att de ofta fingo fara sin väg ut-
blottade på allt. »Detta synes mig», tillägger Adam, »vara
orsaken, hvarföre staden ända intill denna dag lider brist
på borgare och torget på varor, isynnerhet som hertigens
tjänare lade beslag på det biskopens möjligen lämnat i fred».
— Bremens betydelse syntes sålunda Adam vara i ned-
gående 2.

V.

Fortsättning: Sclavania.

Vi komma nu till Adams framställning af slavarnas
land, hvilken upptager tvenne kapitel af den andra boken
af hans historia (kap. 18, 19). Denna skildring är af syn-
nerligt intresse, då Adam här endast undantagsvis har att
tillgå några skriftliga källor "^ och hufvudsakligen stöder sig

' Adam JR c. 67.

* Om Bremen se vidare Dehio, Geschichte des Erzbisthums Ham-
burg Br. I s. 257 ff.; W. Varges Zur Entstehungsgesch. Bremens; Ver-
fassungsgesch. d. St. Bremen im M. A. (Ztschr. des Hist. Ver. fiir Nieder-
sachsen 1893 s. 337 ff., 1895 s. 207 ff.). Hit samlades folk från alla
håll. Adam berättar bl. a. om juden Paulus, (skol. 78) som bland andra
konster kunde göra guld af koppar och på tre år göra en, som ej kände
bokstäfvema, till en filosof. — Bremiska köpmän seglade på 1000-talet till
England. Miraccla S:t Bemwardi c. 9.

^ Såväl Widukind och Thietmar som Alfred synas vara för Adam
alldeles okända. Att så äfven är förhållandet med Ibrahims reseberättelse
är obehöfiigt att påpeka. Däremot fann han t. ex. i Einhards Axmaler och
Vita Caroli åtskilliga upplysningar om slavema.

57

på muntliga underrättelser, hvilka han till stor del erhållit
af konung Sven^, men äfven tvifvelsutan af saxiska mis-
sionärer eller köpmän, som till lands eller sjös befarit slav-
ernas land 2.

Den nära förbindelse, i hvilken dessa under den före-
gående tiden stått till saxarne och Hamburgs stift — en
stor del af slaverna hade som bekant antagit kristendomen -^
hade naturligen i Saxen spridt kännedomen om och intresset
för slavernas land. Detta förhållande, att slaverna förut
delvis varit kristna samt allt framgent till en stor del räk-
nades lyda under Hamburgs ärkestift, är det äfven, som
gifvit Adam tanken att i sin historia inskjuta en skildring
af Sclavanias »natura et gentibus»^.

Slavernas land eller, som Adam kallar det, Sclavanias
är det vidsträcktaste landet i Germanien (amplissima Ger-
manise provintia). Det skall vara tio gånger så stort som
Saxonia, isynnerhet om man till Sclavania medräknar Boemia
och de på andra sidan Oddara boende Polanernas land*.
Det sträcker sig på bredden från norr till söder, från floden
Albia ända till det skytiska hafvet. På längden sträcker
det sig från vår dioces mot öster öfver obegränsade områden
(infinitis aucta spatiis) ända till Beguaria (Bayern), Ungria
och Gra^cia. Landet är mvcket fruktbart och folkrikt
(armis, viris et fi*ugibus opulentissima) och ömsintes på alla
håll af fasta, genom skogssträckningar och floder bildade

' Adam U 41.

' Saxiska köpmän vistades, som vi uedan få se, i Jumne. Bland
sina sagesman nämner Adam särskildt en nobilis homo de Nordalbingis
Adam III c. 21.

' Adam II c. 17. Enligt konung Svon var Sclavonien deladt i 18
pagi, af hvilka 15 varit kristna. Ädarn III c. 11.

* Med Sclavonia menar Adam sålunda egentligen blott landet emellan
Elbe och Öder. Se ock II c. 18: ... Sclavonia populi, qui inter Albiam
et Oddaram degunt.» — Med Gennania menar Adam i likhet med t. ox.
Einkard (Annal. 789 Vita Caroli c. 15) allt landet bort till Woichsel.

58

gränser ^ Sclavania bebos, säger Adam, af Winulerna, som
fordom kallades Wandaler. Detta är ett dubbelt missför-
stånd. Som vi ofta i det följande få tillfälle att se, råkar
Adam rätt ofta ut för dylika, då han försöker att på sam-
tida förhållanden tillämpa uppgifter, som han fått från äldre
författare. Så äfven här. Namnet Winuler eller Winiler,
som hos öfriga författare är alldeles okändt, har Adam tyd-
ligen hämtat från Paulus Diaconus, som gifver detta namn
åt Langobarderna'- och har vidlyftiga skildringar om deras
förhållande till Vandalerna. Det må dock påpekas, att
Adams hufvudsakliga missuppfattning föreligger redan hos
Paulus Diaconus själf eller rättare sagdt hos Prosper Aquita-
nus, som Paulus härvidlag följer, i det att denne tydligen
förväxlat Yandalerna just med Weneterna eller Venderna,
med hvilka senare Langobarderna sålunda förde de krig,
som af Paulus hänföras till Vandalerna^. Adams uppfatt-
ning är således så till vida riktig som Paulus Diaconus'
Vandaler voro identiska med Venderna eller Slaverna.

Det namn, hvarpå Adam här syftar och som han utbytt
med det från äldre auktorer hämtade Winuli^, är naturligt-
vis, som ofvan nämts, Winethi eller Vender, ett namn som
redan från äldsta tider af romare och germaner tillagts de

^ Man tänker sig vanligen slavernas land som mycket ouppodladt
glest befolkadt. Det är i alla händelser märkligt, att ej blott Adam utan
äfvon en hel mängd andra samtida författare påstå motsatsen. Jag viH
endast erinra om Ihrahim, som säger att slavemas land är det frukt-
baraste och rikaste af alla nordens länder och dess innevånare i åkerbruk
och andra näringar öfverträffa alla andra nordens folk. I Ottos af Barn-
berg lefverue säges, att om Pommern ej saknade vin-, oljo- och fikonti-än,
skulle det vara ett riktigt pai*adis, så rikt och fruktbaii; är det. Gesch.
schreiber der deutschen Vorzeit, Het-hord s. 120. Widukind s. 144.

^ Paulus THacmius, Hist. Langob. I c. 1.

« Se Sehafarik, Slav. Alteiih. I s. 416 if.

* Märkligt är, att Adam aldrig använder namnet Vinethi utan stän-
digt Vinuli. Helmold använder båda namnen. Det senai'e har han natur-
ligtvis från Adam.

59

slaviska folken öfverhufvud, särskildt Nordvestslaverna. Det
möter oss första gången hos Plinius (Yenedi)^ och åter-
kommer sedan hos Tacitus (Veneti), Ptolemseus, Jordanes och
en hel rad Vesterländska författare ^ under den tidigare
Medeltiden, bl. a. som vi ofvan sett, hos konung Alfred samt
i Wulfstans reseberättelse, där allt landet mellan Slesvig
och Weichsels mynning bär namnet Weonodland.

Hos Adam äro Winuler och Slaver fullkomligt identiska,
och, som vi sedan skola se, räknas hit ej blott de vester om
Öder boende slaviska folken utan äfven Böhmare, Polaner
och till och med Buzzi.

Adam öfvergår så till att uppräkna och närmare redo-
göra för de mellan Elbe och Öder boende slaviska folk-
stammarne. Vi skola nu något närmare följa detaljerna af
denna skildring.

Längst i vester bo — säger Adam^ — intill Transal-
bingernas land Waigri eller Yagriema. Detta folk, hvars
namn för första gången möter oss hos Widukind och sedan
hos Thietmar af Merseburg^ var enligt Schafarik^ en gren af
Obotriterna. De bodde som bekant i östra delen af Holstein,
som ännu efter dem bär namnet Wagrien. Gränsen mot
Saxarnes land i vester utgjordes enligt den ofvannämda
framställningen af limes Saxonise af floden Zuentina (Schwen-
tine) som från den sjö, vid hvilken staden Plunie är belägen,
genom skogen Isarnho strömmar ned till det Skytiska hafvet*^.
Mot söder sträckte sig deras område öfver floden Travenna

* PlimuSj Hist. Nat. IV c. 13. Möjligen åsyftas ock Venderna i
den bekanta berättelsen om de In(jler (Vinder, Yender), som enligt Cor-
neliiis Nepos stormdinfvits till Germaniens kust. Se dock hai-om Schieni,
En etnologisk Gåde fra Old tiden (Årb0ger f. nord. OIdkyndighed 188 7 V

« Härom se Schafarik I, 69 ff.
^ Adam II c. 18.

* Widukind, ffist. Sax. III c. 60. Thietmar VIII o. 4.
^ Schafarik, H s. 588 ff.

® Adam, skol. 14.

60

(Trave) ^ Vid denna flod började den nyssnämda stora
skogssträckningen Isarnho (profundissimus saltus Isamho)*,
som öfver Zuentinafloden sträckte sig genom hedningarnes
land (paganorum) utefter det Barbariska hafvet ända tiil
Slien i Danskarnes land.

Af i Wagriernas land belägna orter, som Adam nämner,
hafva vi redan omtalat Plunie eller Plön, belägen på en
landtunga i Plönersjön, som säkerligen är densamma, som i
beskrifningen öfver limes Saxonise kallas :»stagnum Colse^».
Vidare nämner Adam det invid floden Travenna ensamt
liggande berget Alberc, h varmed säkerligen åsyftas den in-
vid nu v. staden Segeberg liggande 80 meter höga kalk-
klippan, som antagligen var ett gränsfäste mot Saxarne*.
Vid Trave låg äfven staden Liubice eller Ltibeck, hvarmed
menades den gamla slaviska staden Bukowec eller Ljubec,
som var belägen närmare Traves mynning, ungefär där
Schwartau infaller i denna flod. Här finnes ännu en ort,
Alt-Ltibeck, där man funnit ruiner efter staden ^ Den nyare
staden Liibeck grundades först 1143 af Adolf af Schaura-
burg, sedan den gamla staden några år förut förstörts af
Rugianerna.

Wagriernas viktigaste stad var emellertid, enligt Adam,
Aldinburg, nuv. Oldenburg i Wagrien. Denna stad, bvars
slaviska namn var Stargard, af hvilket Aldinburg blott är
en tysk öfvetsättning, omtalas så vidt jag kunnat finna först
hos Thietmar af Merseburg under namnet Antiqua civitas.

* Skol. 13. Travenna flumen est, quod per Waigros currit in mara
barbarum.

* Adam IV c. 1. skol. 95. Isarnho var det saxiska namnet Det
nordiska var Jamwith, som också förekommer i Waldemars jordebok. Se
för öfrigt MuUenhoff, Deutsche Altei*thumskunde V 122 fF.

3 Adam II 15; skol. 13.
^ Schafarik D 588. Jfr Hdmold I c. 49, 53.
^ Adam II 19, skol. 13; 95; Schafarik ibid. -^ Man har ej långt
häiifrån nyligen funnit ett stort graffält, säkerligen från den slaviska tiden.

Den var, enligt Adam \ en sjöstad (maritima), belägen invid
det Baltiska hafvet på en dagsresas afstånd från Hämma-
burg. Hvad det första beträffar är det numera ej fullt riktigt,
då som bekant Oldenburg ej ligger vid hafvet utan inuti
landet Emellertid är att märka, att staden ännu genom
Brökau står i förbindelse med såväl Wesseckersjön i vester
som Grubersjön i öster och genom dessa båda sjöar méd
Östersjön. Med all säkerhet var denna vattenled på Adams
tid mycket större, så att handelsfartygen utan svårighet
kunde gå upp till staden; först på 1400-talet började hamnen
att igensandas 2.

Eget är, att Adam uppgifver afståndet mellan Aldinburg
och Hamburg, som fogelvägen utgör öfver tio mil, till endast
en dagsresa. Möjligen tänker han här på afståndet mellan
det saxiska landet och Aldinburg.

Staden har, enligt hvad konung Sven för Adam berättat,
förut varit till en stor del befolkad af kristna, hvilka nu-
mera utrotats. Den var af betydlig storlek och säte för en
biskop. Staden var jämväl utgångspunkten för handeln och
skeppsfarten österut till Dymine, Jumne och Kuzzia^.

Efter att hafva talat om Wagrierna kommer Adam till
Obotritema, ett i de föregående krigen med Slaverna syn-
nerligen ofta omtaladt folk. Det i krönikorna vanligen före-
kommande namnet är Abotriti eller Abodriti*. Hos den

* Ädiam n o. 18; skol. 16 och flerstädes. Thietmar Yl c. 30.
Sehafarik n 588.

' Wessekersjön var för öfrigt fordom en smal vik af Östersjön
och man har i den sjö, vid hvilken staden ligger, Dannov, funnit rester
af forntida fartyg. Jfr v, Maaek, Das urgeschichtliohe Schlesv.-Hostein.
Zeitschr. t Erdk. 1860. Schröder u. Biematski, Topographie des Hzth.
Holstein.

' Adam II c. 19, 41 ; skol. 29. Stai-gai-d blef 965 särskildt biskopssäte
efter att förut hafva lydt under Slesvig. Jörgenserij Den noixiiske Kirkes
Grondlseggelse s. 229.

* Sehafarik II 587. Einfuirds Ann. 795 ff. Vita Caroli 12, 14, 15.
Ann, Laurisa 804 ff.

62

bajerske geografen kallas de, som vi of van sett, Nortabtrezi
eller Nordobotriter i motsats till Osterabtrezi eller de bul-
gariska Obotriterna vid nedre Theiss. De bo, säger han^
intill Danskarnes land (finibus Danaorum). I deras land
finnas 53 civitates, som stå under särskilda höfdingar (per
duces snos partitae). Konung Alfred kallar dem Apdrede
ocli förlägger dem öster om Söderdanskarnes land. Såväl
han som alla äldre författare synas till Obotriterna räkna
äfveu Wagrierna, hvilka som nämdt först omtalas hos Widu-
kind^ och sedan hos Thietmar och Adam, jämte flere andra
stammar.

Adam kallar Obotriterna Obodriti och tillägger, att de
numera kallas Reregi^ ett namn som endast förekommer bos
Adam och hans afskrifvare Annalista Saxo, och som väl
gifvits folket af Danskarne efter staden Rejric, som redan om-
kring 800 i frankiska annaler omtalas 2. Deras berömda stad
är, säger Adam, Magnopolis eller, som han på andra ställen^
kallar den, Michilinburg. Denna stad, hvars slaviska namn
enligt Schafarik^ skall hafva varit Lubow, omtalas första gången
i den of vannämde juden Ibrahims reseberättelse under namnet
[Wili-] Grad, hvilket han öfversätter med stor borg (z=: Meck-
lenburg, Magnopolis). Den är, säger han, byggd i en insjö,
liksom Slavernas borgar i allmänhet^ och tillhör Naccon,

^ WidifJcitid, Hist. Sax. III c. 68. Vagrenias och Obotritemas furstar
stodo sedan gammalt i bitter fiendskap till hvarandra.

^ Annal. Lauriss. vid år 808: ... en \id kusten belägen handelsort,
som danskarne kallade Reric . . . Om namnet Rereger se R. BeUx, Ven-
dische Aitei-thiimer (i Mekl. Jahrb. 1893 s. 175.)

» Adam H c. 18, Hl c. 19, 20, 32, 50.

* Schafarik H 588.

^ Wigger, Mekl. Jahrb. 1880 s. 45. Då slavema, fortsätter Ibra-
him, vilja bygga en borg, så uppsöka de en sumpig ängsmark, utstaka
här en rund eller fyrkantig plats, omkring h vilken de gräfva en graf och
uppkasta jorden i en vall som hårdt stampas ihop. Så snart muren nått
tillräcklig höjd, gör man på en sida en port och slår därifrån en träbro
öfver grafven.

63

fursten öfver den vestliga delen af Slavernas land. — Af
borgen, som nästa gång omtalas i en urkund från år 995
finnas ännu betj^dliga ruiner — den synes hafva varit 200
steg lång och 150 steg bred — strax söder om den lilla
byn Mecklenburg vid Wismar^.

Mecklenburg är enligt Adam en berömd stad och hade
förut haft tre congregationes Deo serventium, men kristen-
domen var här, liksom annorstädes i Sclavanien, utrotad. —
Denna stad är den enda ort i Obotriternas land, som Adam
omtalar 2. Landet, som efter Adams framställning låg på
andra sidan om Wagrernas område och ej nådde intill
Transalbingien^, synes hafva i öster sträckt sig utmed kusten
bort till Wamow. —

Närmare intill Saxen (versus nos) bo, enligt Adam,
Polabingi eller Polabi (af Po, vid och Labe, Elbe). Detta
folk var liksom Vagrierna en gren af Obotriterna och bodde
söder om de egentliga Obotriterna utmed Elbe mellan Bille
i vester och Elde i öster. Deras stad är, säger Adam,
Ravxispurg, Denna ort, hvar slaviska namn lär vara Ratibor,
omtalas här för första gången. Den var belägen, där den
senare staden Eatzeburg nu ligger, på en ö i Ratzeburgersee^.

På andra sidan om dessa bo, säger Adam, Lingones et
Wamabi. De förra, Lingonema eller Glinjanema, som det
slaviska namnet var, bodde mellan Elde och Stepenitz. De
omtalas mycket tidigt, så t ex. af Einhard (Linones) och seder-
mera ofta^ Deras gamla stad Lentschin omtalas redan af
WiduMnd under namnet Lunkini och hos Thietmar som

* Wigger s. 12, 45.

' Af andra orter omnämDas hos äldre författare ännu en, nämligen
Zuarina (Schwerin) hos Thietmar VIII c. 4.

' Adam II 18: Vaigri, deinde secuntur Obodriti . . . Itein versus
nos Polabingi.

* Adam II c. 18, UI c. 19, 20, 32, 49. Schafarik U 589. Helmold I c. 77.
' Schafarik II 590. Einhard, Vita Caroli c. 13. Bajerske geografen

talar om »popolus Linaa, qui habet ci vitates VIII». — ScJiufarik räknar
såväl Lingonema som Waranbema till den Obotritiska stammen.

64

Lunzin. Ehuru Adam ej här omtalar denna stad, förekom-
mer den likväl hos honom på ett par andra ställen under
namnet Lontium eller Leontia^. Det är det nuvarande
Lenzen (vid Löcknitz mellan Wittenberg och Dömitz).

Warnaberna däremot omtalas först hos Adam. Hvar
man- har att söka denna stam är omtvistadt. Att döma af
det sammanhang, hvari detta folk hos Adam omtalas, synes
det hafva bott emellan Polabiugernas och Chizzinernas land,
således i mellersta Mecklenburg omkring öfre Warnow, af
hvilken flod de säkerligen fått sitt namn 2, Detta stämmer
med, hvad som synes framgå om deras boningsplatser af
uttryck i några senare urkunder.

Adam kommer därpå till fyra andra slaviska folk, hvilka
i hans historia omtalas mycket, nämligen Chizzini, Circipani,
Tholosantes och Retheri, hvilka alla med ett gemensamt
namn kallas Wilxer. Som Adam också själf berättar, om-
talas Wilzema redan af Einhard, som äfven ger dem namnet
Yelataber, hvilka båda namn endast äro dialekter af samma
ord 3. Efter denna tid omtalas de ofta, exempelvis af bajer-
ske geografen, Widukind och Thietmar. Den förstnämde
ger dem namnet Wuilci och säger, att i deras land finnas
95 civitates och 4 regiones, med hvilka senare han säker-
ligen menar de fyra stammar, som Adam här omtalar.

Wilzerna bodde, som af Adams skildring framgår, ut-
med Östersjökusten på båda sidor om floden Peene ända
bort till Öder. De kallas hos Adam mycket ofta Leutid,
ett namn, som enligt skol. 17 saxarne gåfvo dem på grund
af deras tapperhet. Detta namn, som för så vidt jag kunnat
finna först omtalas i Quedlinburgerannalerna (gentem Vulzo-
rum, qui Lutizi vocantur) och hos Thietmar, synes hos denne ej

» Widttkind I c. 36. Thietmar I c. 6; Adam III c. 19; 49.

^ Adam H c, 18; IH c. 19. Schafarik H 592.

* Adam II c. 16. EMiard, Vita Caroli c. 12: Sclavi, qui nostra
consuetiidine Viiilzi, proprie vero id est sua locutione Vuelatabi dicuntur.
ScJiafartk II 516; 551 ff. Zeuss s. 655 tror att Alfreds Vyäe äro Vilzema.

65

omfatta alla fyra stamraarne, i det Rethererna nämnas jämte
Liutizerna, men har hos Adam bestämdt utsträckts till dem alla \

Af de fyra stammarne bodde Chizziner och Circipaner
dtray de båda andra ultra floden Panis (Peene)^. Lappenberg
vill här se ett misstag af Adam och säger, att rätta för-
hållandet är det rakt motsatta. Emellertid får man ihåg-
komma, dels att Adam har sina underrättelser om slaverna
hofvudsakligen från danskt håll, dels att han vid sin skildring
följer östersjökusten efter mot öster. Ifrån denna utgångs-
punkt äro hans ord fullkomligt riktiga. För öfrigt är det
svårt att förstå, hvarföre det skulle vara så mycket riktigare
af en Bremensis att säga, att de norr om Peene boende
folken bodde ultra Panem, då flodens hufvudriktning går
mot öster 3.

Hvad nu beträffar de förstnämda af de ifrågavarande
fyra stammarne, nämligen Oirdpanema och Chixxinema,
bodde dessa som nämdt på norra sidan af floden Peene.
Circipanerna eller Tschrespenjanerna, som af de båda folken
bodde östligast, berömmas af Adam för sin tapperhet. Han
berättar, att en ansedd man från Nordalbingen för honom
omtalat, hurusom de i trenne krig besegrat alla de öfriga
tre stammarne och blifvit besegrade först då dessa mot dem
inkallat danskarne, hertig Bernhard och Godescalk*.

Härmed har nu Adam hunnit till floden Peene (Panis

\ Arm. Quedlinb. 789. Thietmar I c. 6, V c. 19. Se dock VI c. 18,
där äfven Rethererna i-äknas till Liutizema. Om Damnen AVilzer och liutizer
88 Schafarik II 562. En annan förklaring har Hodidfiis Glober (Hist. IV
c. 8): »gens Leuticiorum bärbara omni cnidiliate ferocior, cujus voeabulum
a luto dirivatur. Est enim omnis illomm habitatio circa mare aquilonare
in paladibus sordentibus et iccirco Ix'utici qiiasi lutei vocantur.»

^ Adam III c. 21; skol. 17.

* Det är också att märka, att Adam (ITI c. 18) kallai* den noiT om
Peene liggande, till Hamburgs stift hörande delen af Sclavonien för »Scla-
vonia citerior».

* Adam III c. 21. Om detta krig se Barthold, Riigen u. Pommern
I 380 ff. och Qitselyrechty Wendische Gesch. II 98.

5

66

Peanis), som utfaller i det Barbariska hafvet och bildar griin-
sen mellan Hamburgs och Magdeburgs stifta

På andra sidan om denna flod bodde, som vi hafva sett,
de båda andra Leuticiska stammarne, Tholosantes och Retheri,
De förstnämda eller Dolenxema^ som enligt Scbafarik bodde
omkring ToUensersee och floden Tollense, omtalas först om-
kring 946 i urkunderna. Ännu tidigare omtalas Rethererna,
som synes hafva bott mellan Öder, Havel, Peene och Tol-
lense. Det var det mäktigaste af de omtalade folken, och
såväl Widukind som Thietmar hafva mycket att förtälja om
dess tapperhet och vildhet. Enligt Adam bo de midt ibland
de mellan Elbe och Öder lefvande slaverna och äro de
mäktigaste af alla (in ter quos medii et potentissimi omnium) \

1 Retherernas land låg, berättar Adam, Slavernas huf-
vudstad (Metropolis), det långväga ifrån besökta Rethre,
afguderiets centralhärd. Denna ort, efter hvilken säkerligen
folket fått sitt namn, omtalas af Thietmar som en borg vid
namn Biedigost i Redariernas land (Riedirierun), öfver hvilken
han ger en utförlig och intressant skildring. Adams berät-
telse är mera kortfattad. »Ett stort tempel», säger han, »är
här uppbyggdt åt afgudarne (demonibus), bland hvilka den
förnämsta är Redigast. Hans beläte är af guld och hans
säte klädt med purpur. Själfva templet har nio portar och
är på alla håll omgifvet af en djup sjö, öfver hvilken för en
träbro, som dock endast offrande och orakelbesökande få
beträda^»; credo — tillägger Adam — ea significante causa,
quod perditas animas eorum, qui ydolis serviunt, congrue
»novies Styx interfusa cohercet». (Eneiden VI 429).

^ Adam II c. 14; 15.

2 Schafarik H 579 ff. Adam H c. 18, skol. 17. — Widukind,
Hist. Sax. I c. 36, III c. 70. Med namnet Retherer afsåg man stundom
hela det rethariska förbundet.

^ Thietmar Hl c. 17. Adam II c. 18; III c. 50. Om slavemas
tempel och gudabilder se Herbords lefnadsteckning öfver Otto af Bam-
berg. n c. 32. De synas hafva vaiit gjorda med mycket stor konst.
Om orakelspråk se Herbord n 33.

67

«

Om templets läge lämnar Adam endast den upplys-
ningen, att det från Hamburg till detsamma skall vara en
våglängd af fyra dagsresor, och närmare underrättelser läm-
nas ej heller från något annat håll, h vadan det hittills varit
omöjligt att annat än gissningsvis bestämma, hvarest dea
ryktbara helgedomen varit belägen. Sannolikt synes vara^
att den legat på den s. k. Fischerinsel i sjön Tollensee i
Meklenboi^-Strelitz K

Anna en ort i Wilzernas land finner man hos Adam
omtalad, nämligen Dimine eller Dymine (Demmin)^. Denna
stad, en af de tidigast omtalade i slavernas land, var af be-
tydlig storlek (maxima) och belägen vid mynningen af floden
Peanis (in ostio Peanis). Detta senare är som bekant oriktigt,
då Demmin ej ligger vid mynningen af Peene utan längre
upp vid floden. Adams missuppfattning är emellertid lätt
förklarlig, då han säkerligen uppfattade berättelserna om att
man kunde segla in till staden så som om den varit belägen
vid hafvet^

Förutom de folk, onl hvilka vi i det föregående talat^
omnämner Adam ännu några andra mellan Elbe och Öder
boende slaviska stammar. Det finnes, säger han^ jämväl
andra slaviska folk (populi Sclavonise), som ^o mellan Albia
och Oddara, såsom Heveldi, som bo invid floden Habola och
Doxa^, Leubuzzi, Wilini, Stoderani jämte många andra.

* Briu^mer, Bethi-a^ zur Rethrafrage, i Meklenb. Jahrb. 1889 s.
153 ff.; 1890 s. 261 ff.; 1891 s. 245 ff.; 1892 s. 350 ff. samt polemik
darsammastädes af Orotefend och Sehildt.

* Adam II c. 19; skol. 72. Inom hvilken af de ifrågavarande fyra
stainmames land staden låg är osäkert. Sckafarik (II 580) förlägger den
i llioloBantemas land.

* Om flodfärd på Peene från Demmin (Timina) berättar Herhord II c. 2.

* Adam II c. 18.

* Doxam, Denna läsart, som förekommer i codex Havniensis, torde
vara att föredraga framför Doxani, då den ock förekommer hos Hdmold
(I c. 2). Ett folk Doxani omtalas emellertid tidigt i urkunder; de bodde
vid Dosse och hade en stad Wysoka (Wittstock).

68

•

Hvad nu dessa folk angår, begår Adam säkerligen ett
misstag, då han säger Heveldi och Stoderani vara tvenne
olika stammar. Thietmar förklarar dem uttryckligen vara
ett. och samma folk, och detta bestyrkes af andra källor.
Stoderani var det inhemska och Heveldi det af Saxarne an-
vända namnet. De omtalas af den bajerske geografen under
namnet Hehfeldi och han tillägger, att de hafva åtta »cinitates».
Alfred kallar dem Hsefeldan, och sedan omnämnas de af
Widukind (Heveldi) och Thietmar (Hevelli, Hevellum) m.fl. ^
De bodde, som Adam också riktigt anmärker, vid floderna
Habola och Doxa. Efter den förra, Havel, hafva de natur-
ligtvis fått sitt namn. Denna flod, som redan tidigt omtalas,
var redan vid denna tid en af de viktigaste samfärdsel-
lederna i- dessa trakter 2. — Doxa är Havels biflod Dosse. —
Hvarken den af Widukind och Thietmar omtalade borgen
Brennaburg (Brandenburg) eller någon annan ort i Heveller-
nas land omtalas af Adam.

LeubKzzi är ett folknamn, som endast förekommer hos
Adam och sedermera hos Helmold. Det är dock troligt, att
Adam här åsyftar det folk, i hvars område den redan af
Thietmar omtalade staden Liabusua 1. Lubuzua, som spelade
en viktig roll under de slavisk-saxiska striderna under 10:e
och ll:e årh., var belägen. Denna stads läge har man ej
kunnat bestämdt afgöra. Zeuss och Schafarik gissa, då af
Thietmars ord framgår, att staden ej kan ha legat långt ifrån
Elbe, på byn Lubussa i Herzbergerkretsen under det Lappen-
berg med de fleste tänker på staden Lebus^

* Ann. Quedlinb. vid år 997. Ztodoraniam, quam vulgo Heveldum
vocant, egregiam iater slavanicas terram. Thietmar I c. 6; VI c. 38;
IT c. 20: Stoderania, som vanligen kallas Hevellun (Havelland). Widii-
kiiid I c. 35, 36; II c. 21 Cosmas af Prag I o. 15.

^ Friserna seglade 789 in i Habola, Einhards Ann. Otto af Bamberg
lastade i Halle sina skepp med lifsmedel, seglade så utför Elbe in i
Havel, som följdes uppåt till Leuticiernas land, hvarpå varorna på vagnar
fördes till Timina (Demmin). Herhord III c. 1.

» Thietfnar I c. 9; VI c. 39; 48. Schafarik H 597. Zei4^8 653.

69

Slutligen nämner Adam, som vi hafva sett, Wiliniy hvilket
namn likaledes blott hos honom förekommer. På grund af
det sammanhang, i hvilket namnet i hans uppräkning före-
kommer (mellan Leubuzzi och Stoderani) har man velat för-
lägga detta folks bostäder i landet Barnim vid Bellinersjön.
Men då härför alldeles inga andra skäl finnas, synes Schafa-^
riks antagande att Wilini äro identiska med Wollinerna
vara ganska sannolikt^.

Af vester om Öder boende slaviska folkstammar nämnas
hos Adam slutligen Sorabi eller Serberna, hvilka bodde på
båda sidor om mellersta Elbe ungefär mellan Meissen och
Magdeburg2. Det är ett af de viktigaste och tidigast om-
talade af de slaviska folken. Redan på 600-talet omnämnes
de och sedermera hos Einhard och andra ^. Bajerske geo-
grafen kallar dem Surbe, konung Alfred Surfe. Adam ^
gifver dem i likhet med Einhard namnet Sorabi och förlägger
dem liksom denne på slättlandet mellan Elbe och Saale (campos
inter Albim et Salam interjacentes) intill Thtiringarnes och
Saxarnes land. De bodde dock äfven på andra sidan om
Elbe ända bort emot Böhmen. Hvad Adam menar med ut-
trycket »eam partem Såxonice^ quse träns Albiam supra
incolitur a Sorabis, infra autem a Nordalbingis», synes ej
fullt klart. Troligen menar han de nyssnämda transalbingi-
ska serberna vid mellersta Elbe, som han väl på grund
däraf, att de voro kristnade räknar till Saxonia, eller har
han möjligen någon oklar föreställning om de vid Ohre (ultra
Aram) boende slaverna, som skol. 19 omtalar.

* Schafarik II 575. Se äfven Zeuss ibid.

* Namnet Sorber har dock stundom en mycket stön*o omfattning.
Sehafarik II 594 fF. Bit höra bl. a. Leubuzzi och Susi.

' Fredegar (Chron. c. 68) omtalar dem vid år 630 som ett slaviskt
folk, hvilket af ålder tillhöii; det fi-ankiska riket. Einhard^ Vita Caroli
c. 15; Annal. v. år 782 ff.

* Qeogr, Bawarus: Juxta illos [Hevellos] est regio, qu9e vocatur
Surbi, in qua regione plures sunt, fjua) habent civitates L. Adam II c.
19; skol. 19; I c. 1.

70

Endast en gång omnäniDer Adam Stist, äfven de en
mycket omtalad slavisk folkstam vid Mulde. Den omtalas i
Ann. Fuld. (Siusli) hos Alfred (Syssyle) och Thietmar (Siusnli).
Namnformen Susi förekommer blott hos Adam och efter
honom hos Helmold^

Adam kommer så till floden Oddara (Öder), som i öster
bildar gränsen för det egentliga Sclavania. Denna flod,
hvilken förmodligen är identisk med den af Ptolemaeus
och Marcian omtalade Viadrus, omnämnes, för så vidt jag
kunnat finna, första gången under Medeltiden hos Widukind
under namnet Odera 2. Sedermera namnes den ofta, så hos
Thietmar och andra, men Adam af Bremen är den förste,
som lämnar några närmare upplysningar om densamma.

Oddara är, säger AdSfm, Sclavaniens största flod (ditis-
simus amnis). Den upprinner i en djup skog i Mährernas
land (in profundissimo saltu Marahorum) ej långt ifrån Elbes
källor. Men under det denna flod, som vi ofvan sett, rinner
mot nordvest, vänder sig Öder — säger Adam — mot norr',
genomflyter Winulernas (slavern») länder och utfaller i
Östersjön, där den bildar gräns mellan Wilzernas och Po-
meranernas land.

Hvad flodernas riktning beträfi&tr, vill det sålunda synas,
som om Adam öfverflyttat den i deras nedre delar rådande
strömriktningen på hela deras lopp. I allmänhet synes
Adams kännedom om de sydöstliga europeiska ländemas
storlek och inbördes läge, att döma af de sparsamma an-
tydningar, som härom hos honom förekomma, varit mycket
oriktigare och ofullständigare än beträffande östersjöländerna.

^ Adam I c. 40. Ann, Fuld. 869 ff. Thietmar m c. 1 ff. Hel-
^nold I c. 7.

* Viadnis, slav. A"jodr, Öder. Floden Suebus är möjligen ock samma
flod. Widukttidy Hist. Sax. II c. 21.

3 Adam II c. 19.

71

«

hvilket ju är helt naturligt. Vi få senare tillfälle att något
mera återkomma till denna sak. —

Vid floden Oddaras mynning, där den utfaller i det
skytiska hafvet, ligger, säger Adam, den beryktade staden
Jutnne (nobilissima civitas Jumne). Då Adam om denna
stad har den utföriigaste skildring, som om densamma i
samtida berättelser öfverhufvud förefinnes, torde det ej vara
olämpligt att här i sammanhang behandla alla viktigare
Historiska upplysningar, som stå att finna i käUorna före
Adam af Bremen om denna i Nordens historia så frejdade
stad.

Det är först under det tionde århundradet, som man
kan finna några upplysningar om staden i. I Wulfstans
reseberättelse finnes den ännu ej omtalad, hvaraf man dock
ej kan sluta, att den vid denna tid ej fanns till. De talrika
myntfynden från åttonde och nionde århundraden synas
tvärtom visa, att staden varit en mycket gammal slavisk
handelsort, ehuru de skriftliga källorna härom iakttaga full-
ständig tystnad. Det första ställe i äldre handlingar, som
man trott syfta på Jumne eller Wollin, är den provincia
Woltze, som omtalas i stiftelurkunden för biskopssätet Havel-
berg 9462.

Ehuruväl detta är mycket ovisst, torde det icke desto
mindre vara säkert, att staden då fanns, i det att den om-

^ Langdteks (S. R. D. I s. 461) förmodan, att den stad i slavemas land,
som Ansgarii Vita (c. 16) omtalar, skulle varit Jumne, är blott en giss-
ning. Att Helmold (I c. 2) skulle syfta på den här omtalade förstöringen
genom danskame är oriktigt. — Sägnen om Julins grundande genom Julius
Csesar förekommer först i Ottos af Bamberg lef veme och beror naturligt-
vis Wott på namnlikheten. Dylikt snobben är för öfrigt mycket vanligt.
Så säger Helmold (L c. 38) om WoUgast, att det vanligen kallas Woligost
men de bildade kalla det efter dess grundläggare Julius Caosar Julia
Augusta/ På en dylik namnlikhet (Svantovit = Sanctus Veit) beror också
sägnen om Riigiemas forna kristendom. Fockj Riigensoh. Pommersche
Geschichteii 8. 101 ff.

' Jfr Schafarik, Namen und Lage der Stadt Vinetha s. 19 ff.

72

«

kring 20 år senare omtalas som en mäktig handelsstad. Här-
med förhåller sig sålunda.

Hos Widukind berättas^, hurusom den i den tidens
historia mycket omtalade grefve Wichmann begifver sig till
de Slaver, som kallas Wuloini, och uppeggar dem till krig
mot den polske konungen Misaca (Micyslav). I dessa Wu-
loini torde man säkerligen hafva att igenkänna Wollinema,
och det framgår af Widukind, att de voro mycket mäktiga.
De blefvo emellertid slagna af de förenade furstarne af
Böhmen och Polen och Wichmann stupade. Det skedde
omkring år 967.

Om krigets slutliga utgång lämnas oss inga under-
rättelser, hvaiken af Widukind eller någon annan tysk källa.
Egendomligt nog finnes emellertid, efter hvad det vill synas,
åtskilliga upplysningar härom i en källa från helt annat håll,
nämligen i den förut omtalade juden Ibrahims reseberättelse.

Här omtalas bland andra folk Preussarn e (Brus) och
den vester om deras land belägna märkliga kvinnornas stad,
hvarom mera nedan. Därpå fortsätter Ibrahim:

»Vester om denna stad bor en slavisk stam, som kallas
»Ubaba». Dess område är sumpigt och ligger i nordvest
om Misjkos (Micyslavs) rike. De hafva en stor stad vid
oceanen med 5 portar och en hamn, för hvilken de hafva
förträffliga anordningar. De ligga i krig med Misjko och
äro mycket mäktiga. De hafva ingen konung och äro ingens
undersåtar. Deras äldste styra öfver dem» 2.

Beträffande denna berättelse öfverensstämma Eunik och
Goeje i den åsikten, att den omtalade staden icke kan vara
någon annan än Danzig. I stället för Ubaba vill Goeje sätta
Kujäba (Kujavien), under det Kunik tänker på Kassuberna^.

' Widukind m c. 69.

'^ Wigger anf. a. s. 16 ff. Oesch. schreiber d. d. Vorzeit 10 Jahrh.
Bd. VI s. 141.

2 Wigger s. 17. Gesohichtschreiber s. XI. Goeje förlägger i likhet
med Kosea Ibrahims resa till år 965.

73

Ehuru det väl torde vara obestridligt, att staden Danzig
vid den tid, då Ibrahim besökte Tyskland, redan fanns, eller
rättare sagdt en slavisk stad Gyddanyzc^ på det ställe där
den senare staden Danzig i midten af 1200-talet anlades,
synes det mig dock mycket osannolikt, att Ibrahim syftar på
denna. Det är nämligen att märka, att han förlägger det
ifrågavarande landet åtskilligt vester om Preussarnes land
och i nordvest om Misjkos rike, som vid denna tid sträckte
sig i vester öfver mellersta Öder, under det att han mycket
riktigt förlägger Preussarnas land norr om detsamma. Läget
af den stad, som Ibrahim omtalar, synes således utesluta
tanken på Danzig. Dessutom synes af framställningen i
Adalberts lefverne framgå, att denna stad ingalunda var af
någon större betydenhet; ej heller låg den, som den stad
Ibrahim omtalar, vid hafvet.

Denna senare stad är sålunda att söka längre i vester,
och då här ingen annan slavisk sjöstad af någon betydelse
omförmäles, torde man kunna med Haag antaga, att här
åsyftas handelsstaden Jumne, om hvilken sagoberömda stad
man sålunda tyckes erhålla de första underrättelserna af en
främling från det aflägsna södern.

Att så är kan man också finna bestvrkt af berättelsen,

t/ 7

att de lågo i krig med den polske konungen Misjko. Man
får nämligen ihågkomma, att Ibrahim gjorde sin resa i Tysk-
land ej långt efter det omtalade kriget mellan WoUinerna
och Polen, och det synes mig därför högst sannolikt, att det
just är på denna fejd som Ibrahim här syftar. I så fall
hafva emellertid WoUinerna gjort Polen ett kraftigt mot-
stånd. Som vi of van nämt infaller Ibrahims resa i Saxen
våren 973. Ännu vid denna tid fortfar fejden med Polen
öch Wollinernas makt är ännu obruten 2.

* Biskop Adalberts af Prag lefverne c. 27 (Gesch. schreiber 10
Jahrh. 7 Bd.)

* Qesekichtschr, Bd VI s. 142. O. Haag förmodar Ubaba vai*a Welatabi
eller Wikema. Jfr Hauck, Kirchengesch. III s. 74.

74

Emellertid kunde de säkerligen ej på längden hålla
stånd mot den sig allt mer utbredande polska makten, som
underlade sig hela det bakom dem liggande fastlandet ända
till Öder i vester. Man torde ej misstaga sig, om man anser,
att ' dessa förhållanden på ett eller annat sätt blefvo anled-
ningen till Jomsborgs grundande af nordiska vikingar.

Att med någon säkerhet söka afgöra, huru detta tillgått,
är omöjligt, då de äldre källorna ej härom gifva några upp-
lysningar. Osannolikt är ej att WoUinema, hårdt ansatta
af Polen, själfva begärt hjälp af Danskarne, och att dessa
uppbyggt en borg på det strax invid staden belägna berget
(Silberberg) samt mot erhållande af skatt förpliktat sig att
skydda staden mot fiendtliga angrepp.

Ur Nordens historia är bekant, hvilken rol dessa Joms-
vikingar spelade i slutet på 900- och början af 1000-talet
Hvad själfva den slaviska staden Jumne beträffar, får man
om densamma under denna tid föga underrättelser. Tvifvels-
utan fortfor den att vara en betydande handelsstad, om den
än trycktes ned till politisk obetydlighet af sina mäktiga
beskyddare i Jomsborg och sin granne, den polska makten.
Dennas välde blef emellertid ej långvarigt och äfven det
danska skyddsherraväldet skulle snart taga en ända. När
detta skedde, veta vi ej. Möjligen hade det skett redan
före konung Magnus krigståg till staden, hvarom hos Adam
berättas 1. Efter detta höra vi i alla händelser ej af någon
dansk besättning. Staden uppblomstrade hastigt och 30 år
senare skildras den af Adam som »Europas folkrikaste stad».

»Yid mynningen af floden Oddara — säger han* — ,

* Adarn skol. 57. Magnus rex classe magna Danoram stipatus,
opulentissimam civitatein Sclavoram Juninem obsedit. Glades par fuit . . .
Orden hos Helmold (I c. 2) visa tydligen, att han endast afekrifvit denna
uppgift. Magnus har han dock fattat som ett adjektiv, hvilket förklarar
hans quidam rex Danorum.

^ Adam II c. 19. — Att Jumne, Julin och Vinetha blott äro oUka
namn på en och samma stad har Schafarik i anf. arb. visat. Yinetha
är troligen blott en oriktig läsart för Jumneta.

75

där den fidler ut i det Skytiska hafvet, erbjuder den be-
römda staden Jumne för barbarer och greker, som bo där-
omkring, en mycket besökt uppehållsort. Emedan till denna
stads pris förtäljas stora och hardt när otroliga ting, synes
det mig lämpligt, att här infläta något, som förtjänar om-
talas. Det är verkligen den största af alla städer som
Europa omsluter. I den bo slaver och andra folk, greker
och barbarer. Ty äfven dit anlända Saxare få vistas där
och åtnjuta samma rätt som de öfriga; dock få de ej, så
länge de där uppehålla sig, offentligen utöfva sin religion.
Ty alla äro här ännu fångna i hednisk vidskepelse. För
öfrigt finnes, hvad deras gästfrihet och seder beträffar, intet
folk som är hederligare och mera tillmötesgående. — Denna
stad, som är uppfylld af varor från alla Nordens länder,
eger alla möjliga angenäma och sällsynta saker. Där finnes
Olla Vulcani, som innevånarne kalla den grekiska elden?
om hvilken äfven Solinus^ talar. Där visar sig Neptun i
trefaldig gestalt, ty af tre haf sköljes denna ö; utaf dessa
skall ett hafva grön och det andra hvit färg; det tredje är
genom oafbrutna stormar ständigt i vildt brusande rörelse.»

»Från Jumne har man» — fortsätter Adam — »åt detta
håll en kort roddfärd öfver till staden Dyraine, som ligger
vid mynningen af floden Peanis, hvarest äfven Runerna bo,
åt motsatt håll åter kommer man till landet Semland (Sem-
land provincia) som Preussarne (Pruzi) innehafva^.»

»Resan dit är af den art, att man från Hamburg eller
floden Albia på sju dagar kommer till staden Jumne, om
man gör resan till lands. Men vill man resa sjövägen, måste
man stiga ombord i Sliasvig eller Aldinburg för att komma

^ Solinus talar ingenstädes om Olla Vulcani. Möjligen syftar
Adam dock på ett ställe hos Solinus (c. XXI), där han talar om Oleimi
Medicum; om den råkar i brand, kan elden ej släckas med vatten,
Bemardj de Adamo s. 41.

* Hme — wwfe syftar på Jumne. Lawrew/s öfversättning, enligt hvilken
inde skulle syfta på Dymine, synes mig oiiktig.

76

till Juiiine. — Om man seglar vidare från Jumne, kommer
man efter en fjorton dagars färd till Ostrogard i Ruzzia.»

Af Adams skildring se vi sålunda, att staden Jumne låg
vid Oders mynning på en ö (illa insula), som icke kan vara
någon annan än ön WoUin, där staden låg på samma ställe
som den nuvarande staden Wollin vid Divenow. Adams
yttrande om Neptun i trefaldig gestalt bar man ansett vara
en alldeles korrumperad text men utan skäl. Det synes mig
naturligast att antaga att Adam här helt enkelt med det
poetiska uttrycket syftar på de tre vatten, som omgifva ön,
nämligen Stettinerhaff., Divenow och öppna hafvet. Att han
som Giinther menar, skulle af se de tre Odermynningarne
Divenow, Swine och Peene strider mot Adams ord:» Tribus
enim fretis alluitur illa insula^».

Beträffande staden i öfrigt finna vi, att den oaktadt alla
nära förbindelser med danskarne fortfarande var en slainsk
stad och att innevånarne ännu voro hedningar så att de
kristna ej fingo offentligen utöfva sin religion. Staden har
nått en så hög blomstring, att Adam, som förut nämts, anser
den vara Europas största stad 2.

Jumne för en Hflig handel med kringboende folk, och
köpmän från olika håll äro inom staden bosatta. Af dessa
nämner Adam särskildt greker och saxare. Med greker menar
Adam, som vi sedermera skola se, nästan alltid ryssar, och
i de greker, som här omtalas, torde man utan att misstaga
sig få igenkänna gutniska eller andra skandinaviska grek-
landsfarare, hvilka säkerligen allt framgent voro de egentlige
förmedlarne af den vendiska handeln mot öster. Denna gick,
som Adam också omtalar, öfver Ostrogard i Ruzzia, dit man
från Jumne kunde komma efter en fjorton dagars segling.

Att märka är äfven Adams berättelse om, att äfven

^ Ounther, Adam v. Bremen.

^ Med Europa torde dock Adam här i likhet med åtskilliga andra
författare under Medeltiden mena det hedniska Europa. Oiesebreeht, Wen-

dische Gesch. I s. 28.

77

saodska kömpmän vistades i Jumne, ett af de äldsta vittnes-
börden om den tyska handeln mot östet\ De åtnjöto här samma
rätt som öfriga köpmän, men synas ej hafva varit så synner-
ligen talrika. Af Adams ord vill det nästan synas, som om
enskilda saxare utsträckt sina färder ända till Novgorod.

Till Jumne kunde man från Hamburg komma på två
vägar, dels till lands och dels till sjös. Om man ville fara
den senare vägen, fick man stiga om bord i Slesvig eller
Aldinburg, dit vägen från Saxen blott var en dagsresa.
Landvägen, som kräfde en tid af 7 dagar, torde väl också
till stor del varit en vattenväg, i det att man seglade upp-
för Elbe in i Havel, som följdes så långt som möjligt, hvarpå
man gick öfver land till Demmin, hvarifrån man sedan blott
hade en kort roddarfärd till Jumne ^ De saxiska köpmän-
nen voro enligt Heyds^ förmodan hufvudsakligen från Ham-
burg, Bardewik och Magdeburg.

Beträffande Jumnes handel för öfrigt berättar Adam om
färder till Semland, hvarifrån saxarne fingo de dyrbara pels-
verk, öfver hvars öfverhandtagande bruk Adam beklagar sig.
Äfven synes staden drifvit handel på det enligt Adams åsikt
nära intill midt emot på andra sidan om Östersjön liggande
Birca, som omtalas som en samlingsplats för skepp från bl.
a. sembernas och slavernas land 3.

Hvilka de sällsynta varor voro, som genom handeln
hopades i Jumne, omtalar Adam beklagligen ej något närmare.
Han nämner endast den mystiska 011a Vulcani, som bland

* En annan landväg till Jumne torde ha gått öfver Ratzeburg,
Sdiweiin, Malchow, Rethre, till hvilken ort enl. Adam var 4 dagsresor,
Pssewalkoch Stettin, eller ock öfver Demmin. BeUx, Wend Ålterth. s. 177.
^ Héydy Gesch. d. Le vantehandels I s. 87.

^ Adam, I c. 62; IV c. 18. — Om den vendiska handeln se Her-
hords yita Ottonis II c. 24, 32, 39, som har en hel del intressanta skild-
ringar. JuUna omtalar han som en stor och befäst stad, men illa byggd
med sumpiga och smutsiga gator. En bro föide öfver Divenow. Inne-
vånarna, bland hvilka funnos en del hemliga kristna, idkade liflig handel,
och vissa tider var staden nästan folktom, då handelsflottan seglat boi*t.

78

Adams commentatorer åstadkommit så ravcket hufvudbrv.
Utan att vilja öka hypotesernas antal med ännu en vill jag
endast påpeka att den grekiska elden, trots de ansträng-
ningar grekerna gjorde för att hemlighålla densamma, redan
tidigt till sin sammansättning blef känd i Vesterlandet Den
omtalas så vidt man känner först af den på 800 1. 900-talet
iefvande, för öfrigt så godt som alldeles okände författaren
Marcus Grsecus \

Det vill synas, som om Jumne just under Adams^ tid
haft sin mest lysande period. Under den följande tiden har
man om staden endast sparsamma underrättelser och det
äf ven sällan af samtida källor ^.

VI.

Dania.

De geografiska skildringar, med hvilka vi i det före-
gående sysselsatt oss, äro till största delen, som of van nämdt,
på olika ställen inflätade i Adams historiska framställning
i de trenne första böckerna af hans arbete. Vi komma nu

* Jfr Bertkeloty Le féu grégeois (Revue des deux Mondes 1891, s.
786 ff.) Frågan om Marcus Graecus och hans liber ignium synes dock
ännu ej liktigt klarerad. — Bernards förslag att läsa Olea i st f. OUa
synes värdt att beakta. — 011a Vulcani omtalas bland andra äfven af
Rodtdfus Olaber, (Hist II c. 7) men han menar därmed Vesuvius.

* Under Danskames härfärd mot Venderna på 1170-talet förstördes
staden i grund af Valdemar och Absalon. Innevånarne hade förut flytt
till Kamin, dit nu också biskopssätet flyttades. Staden Wollin uppbyggdes
väl ånyo meu vann aldrig någon betydelse. Handeln hade fått andra
medelpunkter. Staden förlorade till och med minnet af sin forna storlek,
och den sägen spred sig, att det gamla Jumne sjunkit i hafvet och dess
innevånare flyttat till Gk)tland och grundat Visby.

Dylika sägner förekomma i flere upplagor, men ingen af dem 83^e8
vaia äldre än från 14-talet. Hvad angår berättelsen om Visbys grandande

79

till hans egentliga geografiska verk, nämligen den »descrip-
tis insularum aqailonis», som uppfyller hela fjärde boken
af hans arbete.

Denna inledes med en skildring i nio kapitel öfver
danskames land (provintia Danoram). Denna är utan all
fråga det bäst och utförligast skildrade partiet af Adams hela
geografiska framställning, såsom ju var att vänta, då han sjäif
berest detta land och föröfrigt hämtat sina upplysningar där-
om ur en så god källa som den danske konungens egen
mun^.

Det namn, som Adam ger åt Danmark och danskarne
är Dania, Dani. Danernas namn förekommer, för så vidt jag
kunnat finna, först hos Jordanes^, som förlägger dem till ön
Scandza, och sedermera ofta under den följande tiden i krö-
nikor och handlingar. Som vi ofvan sett, förekommer det
ock i de geografiska skildringarne hos Ravennageografen, den
bajerske geografen, konung Alfred med flere. Emellertid
blef som bekant detta namn ej det i den senare Medeltidens
latinska litteratur förherskande, i det att redan före Adams
tid ett annat namn begynt komma i bruk, nämligen Dada.
Den normanniske munken Dudo af Quentin^ som i början
af 1000-talet skref sin historia »de moribus et actis primo-

från Julin synes mig denna. sägen dock kunna innesluta en viss sanning.
Som vi hos Adam sett funnes i Jumne saxiska köpmäu, och det är ej
osannolikt, att dessa sedan denna stad förstörts, just slogo sig ned på
Gotland, där de voro mera i säkerhet för danska flottor.

Men denna åsikt är alldeles oberoende af den nyssnämda sägnen,
ty dess vittnesbörd är fullständigt värdelöst, hvilket framgår af en under-
sökning af dess uppkomst.

* Några skriftliga upplysningar om danskarne har han ej haft.
Ada/m I c. 49: De hystoria Danorum nichil amplius aut scriptum vidi
aut ab alio visum oomperi.

* Getica c. III. Se ofvan c. II.

8 Langebek S. R. D. V s. 218. Steenstrup, Norm. I 30 ff. Watten-
baeh I 420 ff. Se dock ofvan s. 30. Dudo har noga studerat Jordan es,
som ofta ordagrant anföres.

80

rum Norniannia} ducum», är den förste, hos hvilken detta
namn på Danmark förekommer, och det beror hos honom
tydligen på en historisk konstruktion i det han på grund af
namnlikheten antager Dania vara samma land som romames
Dacia. Innevånarne kallades äfven, säger han, Danaer, och
sade sig härstamma från trojanen Antenor, en historia, som
sedermera vidare utföres af Willelmus Gemeticensis ^

Hos Adam förekommer emellertid aldrig namnet Dacia,
utan han kallar landet, som nyss nämts, ständigt Dania
ehuruväl det ej, synes osannolikt, att äfven han ansett Da-
nerna vara samma folk 'som de Daker, om hvilka han läst
hos de äldre författare, som han begagnade. Hans föreställ-
ningar i detta fall kan man emellertid ej med önskvärd tyd-
lighet se af det uttryckssätt han använder 2.

Danskarnes land är — säger Adam — nästan helt och
hållet söndersplittradt i öar, och han åberopar sig härvid
jämväl på Ansgarii Vita (Gesta sancti Ansgarii), hvarvid han
åsyftar orden i kap. 25, där emellertid ej talas om Dania
utan om Sveonernas land^.

Landets gräns i söder mot Nordalbingerna var, säger
Adam, floden Egdore (Eider), som upprinner i den ofvan om-
talade skogen Isarnho och utfaller i den frisiska oceanen
(oceanum Frisonicum). Denna flod, möjligen identisk med
den Lina eller Dina, som Ravennageografen omtalar, om-
nämnes redan i Ann. Lauriss. och Annales Fuldenses under
namnet Egidora*. Det har påståtts, att med Eider fordom

* Langebek, ibid. — Se dock ofv^an s. 30 om Ravennageografen.
— Namnformen Danaer förekommer äfven hos Thegarij Vita Hludovici
c. 13, 33, 58, och för öfrigt hos många andra författare.

2 Adam I c. 3. IV c. 20.

^ Ansg. Vita c. 25. Att jordens yttersta länder bestodo af öar är
en föreställning, som man fått såväl från de antika författame som från
bibeln.

* Ravennageografen c. 13: Per quam Daniam plurima ti'anseimt
flumina, inter oetera quae dicitur Lina, quse in oceano ingreditur. Ann.
Laurvts. 808 if. Ann. Fidd. 858.

afsågs Treene^, men att så ej bos Adam kan vara faTlet
framgår tydligt af hans yttrande om hvar den upprinner.
Hos Widukind kallas floden Adora^.

Den första delen af Dania, hvilken ligger på denna
sidan hafvet (Dania cismarina), kallas Judland'\ ett namn,
hvilket, såsom ofvan påpekadt, möter oss redan i Ottars rese-
berättelse under formen Gotland, liksom äfven jutarne hos
angelsaxarne kallades Oeatas. Det sträcker sig — säger Adam
— från Egdora på längden emot norr omfattande en våglängd
af trenne dagsresor till öfverfartsstället till Fyen (Funis). Raka
vägen från Slesvig ända till Alaburg kräfver däremot en tid
af mellan fem och sju dagar, hvilket visar, att Adam mycket
riktigt kände till landets utsträckning mot norr ^. Judlants bredd
är — fortsätter han — vid Egdora temligen betydlig (diffiisior),
men längre norrut drager det sig så småningom tillsammans
i form af en tunga, i det att det bildar den udde, som kallas
Wendila, där Judlant tager slut, den framställning af Jutlands
form och utsträckning, som synes synnerligen slåendet

* Af den ett par gånger fönit citerade »geolog-fantasten» v. Maack
(Ztschr. f. Erdk. 1860). Namnet Egidora, nord. Ägisdör, synes honom
bevisa att flodens nedre lopp varit en hafsvik.

» Adam, IV c. 1. Widukind I o. 28.
» Eller Judlant, Adam 11 c. 3; IV c. 1.

* Afetåndet från Slesvig (fågel vägen) till Fredericia är knappa 12
mil, tmder det afständet mellan Slesvig och Aalborg är 28. Antager man
Adams senare uttryck, 7 dagar, är ju proportionen på pricken riktigt
angifven. Adam ibid. »Detta är, tillägger Adam, kejsar Ottos väg ända
till hafvet ytterst vid Wendile (mare novissimum Wendile), som intill
denna dag efter den segrande konungen kallas Ottinsand.» Detta är dock
säkerligen blott en förmodan af Adam beroende på namnets likhet. Det är
föga sannolikt, att kejsar Otto skulle marscherat Öf ver Jutlands hedar till Odde-
sond mellan Thyholm och Harsyssel. Se dock Saxo ed. Holder s. 325, Hisi.
Norv, ed. Storm 100. Ottinsand var måhända namn på hela limfjorden?

' Det är att märka, att diffusior bör riktigt öfversättas, hvadan
hypotesen om de frisiska öames dåvarande landsammanhang är lika så
förhastad som Gunthei-s åsikt, att Adam här tänker på landet mellan Blaa-
vands Huk och Vejlefjorden. Adam yttrar sig ej om hvar landet är
bredast Qiinther s. 26.

6

82

Lika träffande skildrar Adam dess natur. ^»Landet iir,
säger han ofruktbart (sterilis). Om man undantager de land-
sträckningar, som ligga utefter floden [Eider], synes nästan allt
vara en vildmark (desertum). Jorden är ofruktbar och ligger
öde (terra salsuginis) i; stora sträckor af landet äro obebodda
(vastse solitudinis). Och ehuru visserligen hela Germanien
är af skräckande på grund af sina djupa skogar, är dock Jud-
land ännu mera skräckinjagande än de öfriga länderna, ty
till lands undflyr man det på grund af dess ofruktbarhet
(propter inopiam fructuum), till sjös på grund af de talrika
sjöröfvarne (propter infestationem pyratarum). Endast sällan
träJBfar man odlade bygder; landet är knappast lämpadt för
bosättning. Men öfverallt, där hafsarmar möta, har man de
största städer.»

Af dessa omtalar Adam flere, nämligen alla som voro
eller varit säte för någon biskop. Han kommer då först till
Shsvig (Sliasvrig, quse et Heidiba dicitur).

Denna stad är en af de tidigast omtalade orterna i Dan-
mark. Den omnämnes redan i Ansgarii Yita som Sliaswic,
och förekommer sedan, som vi förut hafva sett, i Ottars och
Wulfstans reseberättelser under namnet Hsethum^. Hvilket
af dessa namn varit det ursprungliga kan jag ej afgöra. Att
döma af Adam och den senare Willelmus Malmesbiriensis ^
skulle Sliaswich varit det äldsta namnet. Sannolikare torde
dock vara, att Sliaswich var det af saxarne företrädesvis an-
vända namnet, under det att Haethum eller Heidiba (Hedaby)
brukades af danskar och angler. Hvad detta senare namn
beträJBfar, har man velat härleda det af hed (Aslagsheide).

* Jfr Adam 11 66, noten i Laurents öf vers. [Där står Hiob 39: 6,
bör vara 39: 9.] Om betydeken af Germania se ofvan.

* Ansg. Vita.c. 24. Ann, Lawriss, 804, 808, Sliesthorp. Se ofvan s. 39.
^ Adam I c. 59: Sliaswich, quse nunc Heidiba dicitur.» WiUdnms

Malmesb. Gesta regum Angl. (Script. rer. Britt. 90, II s. 121). »in oppido,
quod tunc Slaswic, nunc vero Haithebi appellatur.»

83

En annan etymologi förekommer bos Robert af Elgin, enligt
bvilken namnet skulle betyda hamnstad ^

Namnet Hsethum eller Hedaby kom snart ur bruk, i
det att det så småningom undanträngdes af det andra namnet
Slesvig. Hos Saxo t. ex. förekommer det förra namnet endast
en enda gång 2.

Slesvig ligger, säger Adam, vid en arm af det barbariska
hafvet, som innevånarne kalla Slia, och som vanligen hos
Adam får epitetet stagnum eller lacus^ Staden är väl be-
folkad och mycket rik (opulentissima). Om dess handel få
vi blott veta, att fartyg från dess hamn utlöpa till Sclavanien,
Suedia och Semlant, ja ända till Grsecia. Emellertid visar
detta den stora utsträckningen af Slesvigs handelsförbindelser
på denna tid, då det ännu var en af Nordens viktigaste
handelsplatser.

Redan i Ansgarii Vita omtalas staden som en betydande
handelsort, dit köpmän från alla håll kommo, och af Ottars
och Wulfstans reseberättelser kan man jämväl se stadens
vidsträckta handelsförbindelser vid denna tid både mot norr
och öster. Stadens betydelse berodde hufvudsakligen därpå,
att här handelsvägarne från norr och öster sammanträffade
med handelsvägarne från vester och söder, från England och
uppför Rhen. De härifrån kommande varorna transporterades
stundom uppför Eider och Treene till HoUingstedt och därifrån
på vagnar till Slesvig för att där ånyo inskeppas. Jämväl de
små handelsfartygen släpades samma väg, något som till och
med vid ett tillfälle berättas om stora ledungsskepp. Van-

* Hethe, quod lingua Anglica significat portum. Robert af Elgin,
Yita S. Ganuti. [Lcmgebek, S. R. D. IV s. 258). Jörgensen, Den nord.
Kirkes Grundl. s. 138. — Namnet Slesvig har staden naturligtvis fått
af viken, vid hvilken den ligger. Adam IV c. 1.

' Saaco, ed. Holder 454.

» Adam IV c. 13; skol. 95, 82.

84

ligen torde dock varorna förts landvägen direkt till Ham-
burg och Ribe^.

Staden synes ej mycket hafva lidit af de olyckor, som
ej sällan drabbade densamma 2, och först uppkomsten af nya
handelsvägar, särskildt genom Lubecks uppblomstring, kunde
förstöra dess välstånd.

En af de viktigaste handelsvarorna från de nordiska
länderna för hvilka Slesvig tjänade som stapelort, synes
hafva varit de dyrbara pelsverk, som i synnerhet från Sam-
land hämtades.

Den andra af de jutska städer, som Adam omtalar, är
Ripa (Ribe) också en af Danmarks älsta orter. Äfven den
omtalas redan på 800-talet i Ansgarii Yita^. Jämväl denna
stad ligger, enligt Adam, vid en vik, som inskjuter från
Oceanen (alio cingitur alveo, qui ab oceano influit). Någon
sådan vik existerar som bekant ej numera; dock är det ej
omöjligt, att en sådan fordom här fanns, då trakten är låg-
land och ofta öfversvämmar. Sannolikast är emellertid, att
Adam endast åsyftar Bibeån, som fordom var segelbar och
bildade en god hamn vid staden, h vilken ligger på en holme
i floden (cingitur alveo). Äfven Ribe var på Adams tid en
betydlig handelsort. Man seglade härifrån till Frisia, Anglia
och Saxonia, ja staden var enl. skol. 96 till och med utgångs-
punkten för segelfärder ända till Palestina 1

Den tredje staden var Arhusan (Arhusin, Harusa), det

* Jörgensen, Den nord. BÖrkes Gr. s. 138. — Jorgensen, Slesvigs
gamle Stadsret (Årböger f. nord. Oldkynd. 1880). — Chron. Erici regis, S.
E. D. I s. 162: »Sveno cum tota expeditione Danorum venit Sleswic, et
adductis inde navibus per torras usque Huchlstieth (Hollingstedt) mag-
nam partem Frisiae incendio vastavib». (år 1153).

* Jfr t. ex. Adam, skoL 82.
' Änsg, Vita c. 32.

* Xörgensen, Den nord. Kirkes Gr. s. 141. Från Ribe till östkusten
gingo två vägar, en söderut till Slesvig och en mera nordlig. Båda stötte
tillsammans med Jutlands gamla häiTäg, som gick från Yiboig till Dannevirke.

85

nuv. Aarhus^, som enligt Adams föreställning låg vid sundet
mellan Jutland och Fy en, och som var utgångspunkten för
de vanliga sjöfärdema mot öster och norr, till Fyen, Seland^
Sconia och Norvegia.

Den fjärde staden, som Adam omtalar, var Alaburc I.
Alaburg, det nuv. Aalborg. Det låg invid Danias längst
mot norr utskjutande udde, och härifrån var den kortaste
öfverfarten till Nordmannia. Staden var dock utgångspunkten
för ännu längre färder, ity att enl. skol. 148 man härifrån
plägade segla ända till Island^.

Af i det inre Jutland belägna orter omtalar Adam endast
en^, nämligen Wiberchj äfven denna ett biskopssäte. Denna
stad, Viborg, i äldre medeltida urkunder ständigt kallad
Wiberg, låg enl. skol. 99 ungefär midt emellan Aarhusan
och Wendila, hvilket ju rätt väl stämmer med verkliga för-
bållandet.

Hvad norra delen af Jutland beträffar, synes mig Adam
hafva en klar och riktig uppfattning. Att han, som Giinther
menar, ej skulle varit på det klara med, huruvida Wendile
varit »ein Meerestheil, eine Provinz öder eine Insel» är
fullkomligt oriktigt. Då han i sin ofvannämda skildring
öfver Jutland omtalar Wendile, räknar han det, hvilket här-
vidlag naturligtvis var fullkomligt riktigt, som Jutlands nord-
ligaste udde. Att han för öfrigt var fullt på det klara med
dess egenskap af ö framgår såväl af IV c. 16 som af skoL
100 och 101, enligt hvilka Wendila var en af tre delar
(Wendila, Morse och Thud) bestående ö vid mynningen af
det Baltiska hafvet. Med hafvet vid Wendile, mare novis-

' Är — tisi, vid åmynningen. — Öfverfartsoi^ten på Seland var Haervig^
fjorden vid Kalliindborg. Jörgensen s. 203, 243.

* Alaborg är den enda ort på Jutland utom biskopssätena, som
Adam omtalar. Biskopen öfver Vendila bodde i Vestervig på Thyholm,
Jörgensen 650. Senare flyttades biskopssätet till Borglum. -- Adam IV
c. 11: Alaburc, promunctorium Daniae.

» Adam IV c. 2.

86

simum Wendile, menar Adam alldeles tydligt, i likhet med
skol. 100, det mellan Wendsyssel och det* öfriga Jutland
liggande vattnet eller den nuvarande Limfjorden ^ och inga-
lunda, som Giinther menar, Oceanen i norr.

Jutland bebos, säger Adam, ända inemot våra gränser
af de danskar, som kallas jutar (Dani quos Juddas appellant).
De bo söderut ända till Sliam lacum, där den hamburgska
diocesens område vidtager, och där gränsen för daDskames
rike fordom gick. Det är således att märka, att enligt Adam
gränsen såväl mellan biskopsdömenå Hamburg och Sleswig,
som emellan den danska och saxiska nationalitetoD ej går
vid Eider utan vid Schlei (och Dannevirke). Adam räknar
till och med Slesvig för en saxisk stad, belägen vid gränsen
af danskarnes land 2. För öfrigt må påpekas, att Adam ej
känner några andra innevånare på den jutska halfön än de
danska jutarne, och att någon antydan om Nordfriserna ingen-
städes hos honom förekommer, ehuruväl de nuv. nordfrisiska
öarne af honom i förbigående omtalas 3.

Jutland indelades, berättar Adam, af kejsar Otto i trenne
biskopsstift, Slesvig, Ribe och Aarhus, af hvilka det senare

* Giinther, s. 25 n. 7. Adam IV c. 1. a Sliasvig in Alabuiig viam.
Haec est strata Ottonis csösaris usque ad raare noyissimmn "Wendile,
quod ... ex victoria regis appellatur Ottinsand. Ottos färd giok sålunda
till Aalborg. Se of van s. 81.

^ Adam IV c. 13. Skol. 82: »Sliaswig civitas Saxonom Transalbia-
norum.» Den häftigt omstridda frågan om det slesvigska markgrefekapet
skall jag ej här söka afgöra. Se härom P. Lauridsen, Voi*t Folks Sydgranse
(Sönderj. Arb. 1893). Det synes mig dock, som om man från dansk sida
allt för mycket negligerade Adams uttalanden. Berättelsen om markgref-
skåpet har han som bekant fått af en dansk biskop, en »vir prudens». Adaif^
1 59. Brtsslau, Jahrb. d. deutsch. Reichs unter Konrad II, II 146.

Eget är, att Adam ej nämner Dannevirke, som redan i Ann. Lauriss*
808 och sedermera hos Thietmar HT c. 3 utförligt omtalas. Möjligen tänk©^
han dock därpå, när han talar om »terminos Danorum, apud Sliasvig olit^
positos» (II c. 3).

^ Adam IV c. 3. Sunt et aliae insulae contra Fresiam et Danistf'^
sed nulla earum tam memorabiHs. Om nordfrisemas invandring se ofva^*^

87

dock snart upphörde^, så att blott biskopsdömena i Slesvig
och Ribe f unnos kvar. Det sistnämda indelade emellertid
konung Sven med den bremiske ärkebiskopens samtycke
(auctoritatera suam prsebente arcbiepiscopo) i fyra biskops-
domen, i Ripa, Arbusan, Wibercb och Wendila, så att på
Adams tid Jutland bestod af fem biskopsstift. —

Efter att hafva omtalat ön Farria, hvartill vi senare
skola återkomma, öfvergår Adam till skildringen af de danska
öarne och kommer då först till ön Funis (¥jen),

Funis är, säger han 2, en betydlig ö, (non modica), som
närmast efter den, som kallas Wendila, träder en till mötes
vid mynningen af den Barbariska viken (Östersjön). Den
ligger nära intill Jutland, hvarifrån till densamma på alla
håll är en mycket kort öfverfart. Mellan Funis och Jutland
går nämligen 3 ett mycket smalt sund, som inskjuter från
österhafvet och i en lång båge (longis anfractibus) sträcker
sig mot norr ända till staden Arbusa, ett af de vanliga
öfverfartsställena till Fyen.

Som man ser, är detta en synnerligen träffande skildring
af Fyens och Jutlands inbördes läge och det dem åtskiljande
Lilla Belt som Adam med en märkvärdigt god uppfattning
låter sluta just vid Aarhus. Fyens läge bestämmer han
närmare så, att om man genom Judland vill begifva sig till
Funis, har man att gå rakt mot norr, under det den, som
öfver Funis begifver sig till Seland, får fara mot öster. Häraf,
liksom redan af kap. 2, är tydligt, menar Lappenberg, att
Adam förlägger Fyen allt för långt mot norr*. Hvad som
berättigar till denna slutsats är emellertid svårt att inse, då

* Adam IV c. 1, 2; Århus stift upphörde mot slutet af 900-talet
ooh den kraftige Odinkar af Ribe sköter hela norra delen af Jutland. Det
ftterappiättades omkring 1060. Jörgmsm 408 ff. Tillaeg s. 98.

» Adam IV c. 4.

■ AdamlSf c. 1.

*' Lappenberg, not t c. 4. Han menar antagligen c. 1. om Jutlands
xxtsträckning.

88

Adams ord ju fullständigt öfverensstämma med verkliga för-
hållandet. Snarare synes Adam att döma af orden i IV c.
6 (Seland... habet a meridi... Funem) förlägga ön något
för långt mot söder.

På Fyen ligger den stora staden Odansue (Odense),
sedermera på latin vanligen kallad Ottonia, Pyens hufvud-
stad och sätet för en bisköp; biskopsdömet omtalas redan
988 (ecelesia Othensunigensis)^.

Sydost om Fyen ligga, fortsätter Adam, i en krets sju
mindre öar, som alla äro fruktbara. Af dessa uppräknar
han flere, nämligen Moyland (Möen), Imbra, Falstra (Falster),
Lalaiid (Låland) och Langland. De båda förstnämda om-
talas hos Adam första gången, under det de öfriga möta oss
redan i Wulfstans reseberättelse 2.

Af de ifrågavarande öarne ligga, säger Adam, alla utom
Laland nära intill hvarandra (sibi vicinse), under det Laland
sträcker sig nära intill slavemas länder 3.

Med de öfriga tvänne öar, som Adam ej nämner, menar
han säkerligen de invid Fyen liggande öarne Thorsland
(Taasinge) och Aeröe. Att han syftat på Alsen, som Lappen-
berg* menar, är ej troligt, då alla de sju öar han omtalar,
ligga i en krets, sydost om Fyen. Om Adam kände till
Als, räknade han den väl sannolikt till Jutland.

Hvad Adam däremot menar med ön Imbria är svårare
att afgöra. Vanligen anser man, att härmed åsyftas ön
Fehmem, ity att denna under den senare Medeltiden i hand-
lingar ofta bär namnet Imbria. Men denna åsikt, som efldast

* Jörgensefi s. 239.

' Langaland, Lseland, Falster. Yitterh. Akad. Handl. VI s. 93, 94:-
^ Detta synes mig vara den riktiga öfversättningen af Adams ord-
Laurents öfversättning af . . . itemque aliae omnes sibi vioin» . . . me^
»und so alle anderen in der Nachbarschaft befindlichen> ger ingen mening-

* Lappenberg not. Ännu omöjligare är Giinthers förslag, Amager ^
att i stället för aliae läsa Alsey finnes ej heller någon anledning. Oiirt-'
ther s. 30.

89

har till sitt stöd namnlikheten, kan ej gärna vara riktiga
Först och främst är nämligen att märka, att Adam räknar
Fehmem, som han jämväl omtalar, till de länder, som höra
till de hedniska slaverna, under det att Imbria uppräknas
bland de femton öar, som lyda under danskarnes välde
(Danorum regnum aspiciunt) och som alla äro kristnade
(omnesque jam christianitatis titulo decoratse sunt). Dess-
utom må påpekas, att Adam uppräknar de ofvannämda i
sydost om Pyen belägna öarne i noggrann ordning från
öster till vester. Imbria har sin plats mellan Moyland och
Falstra, hvadan man här i närheten torde hafva att söka
denna ö*.

Beträffande Laland säger Adam, att denna ö sträcker
sig längre in emot slavernas område (interius vadat ad con-
finia Sclavorum). Lappenberg anser, att Adam här begår ett
misstag, i det att han förvexlar Låland med Femem \ Häri
kan jag ej instämma. Femern kan ej åsyftas, då Adam bär
talar om de danska öarne, och då är det ju fullkomligt riktigt
att af dessa Låland ligger närmast slavernas land. Att Adam
ej här begått någon förvexling med Femern framgår för
öfrigt med all önskvärd tydlighet af kap. 18, där han om
den senare yttrar, att den är synlig från Aldinburg, liksom den
som kallas Laland (sicut illa, quae Laland dicitur)^.

Från Fyen går Adam öfver till ön Seland. Före Adam
finnes denna ö, så vidt jag kunnat finna, endast omtalad hos
Thietmar af Merseburg^ under namnformen Selon; dock

* Ännu besynnerligare är dock den i Lappenbergs not vidfogade
Vipplysningen, att »prajfecturam Aalborghus* fordom kallades Himbusysel.

* Om hos Adam verkligen, som Jörgensen (236) och andra mena,
Xnibria skulle vara Fehmem, så har han åtminstone alldeles fullkomligt miss-
uppfattat de underrättelser han fått om ön f lån danskt håll. — Bernards
<s. 78) gissning på vestra delen af Möen synes mera sannolik.

* Lappenberg not. »In describendo situ Lalandiie enat noster, cum
liaec rectius de insula Fehmem dixisset.» — Adam IV c. 16.

* Afst&ndet mellan Oldenburg och Låland är omkring fem mil.

* Tkietmar I c. 9.

90

synes ej Thietmar veta, att den var en ö, då han blott kallar
den pagus.

Seland ligger, säger Adam, vid den inre viken af Balti-
ska hafvet I förhållande till de redan omtalade länderna
bestämmer han närmare dess läge så, att om man från Fy en
skall begif va sig dit, får man gå mot öster. Det finnes två
öfverfartsställen till Seland, det ena från Punis och det andra
Århasa och båda vägarna äro enligt Adam lika langad Detta,
jämte uttrycket i kap. 5, där han omtalar Pyen såsom lig-
gande söder om Seland, visar, att han förlägger detta senare
något för långt mot norr, ungefär nordost om Fyen och allt
för nära intill Jutland. — Seland ligger, säger han vidare,
på lika långt afstånd från Fyen som frän Sconia. Det har
i vester Jutland med städerna Arhusa och Alaburg samt
Wendila, i norr det norska sundet (fretum Nortmannise) i
öster Skåne och i söder Fyen och den slaviska viken (sinum
Sclavanicum).

Seland är en mycket stor ö (quantitate maxima). Den
har en längd af två dagsresor och nästan lika stor bredd,
hvilket ju tämligen öfverensstämmer med verkliga förhållan-
det. I det följande, mot nyssnämda ord som det vill synas
stridande uttrycket »per noctem transitur», skulle man kunna
vilja se en antydan om, att Seland på midten är mycket
smalt, såvida icke yttrandet, hvilket jag anser sannolikare,
bör öfversättas: till Seland falr man öfver på en natt

ön är ryktbar för sina innevånares tapperhet och sin
fruktbarhet. Endast i sin norra del är den en ödemark
(deserta), hvilket ju ännu i dag i viss mon eger sin rik-
tighet 2.

Af på Seland belägna orter omtalar Thietmar af Merse-

I

* Adam IV c. 5, 4; I verkligheten är afetåndet från Fyen till Se-
land knappast två miK undor det att afståndet från Århus till Seland (Sj&l-
lands ödde) är öfver 7 mil.

* Fcdbe Hansen og Scharling, Danmarks Statistik. I s. 222 fF.

burgi Lederun (Leire) Danmarks hufvadstad. Här samlades,
säger han, bvart nionde år i januari månad, vid den tid då
vi fira Kristi ankomst, allt folket och offrade åt sina gudar
99 menniskor och lika många hästar samt hundar och tuppar
i den tron, att dessa skulle göra dem tjänster hos under-
jordens gudar och försona dem för deras begångna miss-
gärningar.

Detta beryktade offerställe förekommer ej omtaladt hos
Adam. I stället omtalar han det ej långt därifrån belägna
Rosckald (Roeskilde). Det är, säger han, Selands största
stad och danskarnes konungasäte (sedes regia Danorum).
Här låg äfven^ en af konung Harald (Blåtand) grundad, åt
den heliga treenigheten invigd kyrka, där äfven denne konung
var begrafven. Denna kyrka, som omkring 1184 blef färdig-
byggd, är den nuvarande S:t Luciuskyrkan (domkyrkan) som
i vestra delen af koret har kvar delar af den äldsta bygg-
naden.

Om Seland förtäljer Adam vidare, att denna ö är rik
på guld, som genom sjöröfveri här hopas. Ty, säger han,
sjöröfvarne själfva, hvilka danskarne kalla vikingar (Wi-
chingos), de våra däremot askmän (Ascomannos^), betala till
den danske konungen skatt för tillåtelsen att plundra bar-
barerna, som i stort antal bo omkring detta haf. Däraf
händer emellertid också, att de ofta missbruka den frihet,
som de erhållit gent emot fienderna, gent emot sina egna

* Tkidmar I c. 9. Tuppar offrades i brist på hökar (»Höknatten»).
Jörgensen (s. 247) tror ej, att något stort folkblot här egt rum, då något
sådant ej annorstädes omtalas, utan att Thietmar hit förlagt hvad han hört
om bloten i Upsala. Detta torde väl emellertid vara en förhastad slutsats.

' Adam 11 c. 26: ». . . apud Roscald civitatem sepultum est in
ecdesia, qnam ipse primus construxit in honore Sanctae Trinitatis.» —
Jämväl konung Sven ligger i denna kyrka begrafven.

• Adam IV o. 6; II c. 29. »Af de store SMbe som Angelsakseme
og de Danske kaldte Asker, bleve Vikingeme benaevnte Ascomanni.»

o

Steensirup, Normannerne I 353. Jfr Tuxen, De nordiske Langskibe (Arb.
f. noid. Oldk. 1886).

92

landsmän; till den grad trolösa äro de mot hvarandra, och
utan medlidande säljer den ene den andre,- så snart han
fångat honom, som slaf (in jus faraulicii) åt en stamförvandt
eller åt en barbar.

Denna Adams skildring är i flere afseenden intressant.
Först och främst visar den, hvilket äfven af många andra
ställen hos Adam framgår, att vikingayäsendet på hans tid
var i synnerligen stor blomstring särskildt i det Baltiska
hafvets farvatten. Vidare är att märka, att sjöröfvareyrket
utöfvades ej af några fredlösa och landsflyktiga höfdingar,
utan med den danske konungens medgifvande, och denne
drog däraf en god vinst. Han hade sålunda intresse af att
hålla det vid makt, ehuruväl det ej alltid kunde hållas inom
tillbörliga gränser. Vikingatågen mot Tyskland hade nu i
det närmaste upphört — det sista som omtalas skedde 1047 —
och det var hufvudsakligen Venderna som voro utsatta för
danskarnes plundringar. Dessa voro dock ingalunda svars-
lösa och många danska städer och byar lades af deras flottor
i aska^

Af Adams ord framgår vidare, att ett af de hufvudsakliga
ändamålen för vikingafärderna var att röfva människor för att
sedan sälja dem som slafvar. Slafvar synas i själfva verket
jämte pelsverk varit den mest kuranta varan på de nordiska
marknaderna. Slafhandeln, särskildt mot öster, synes för öfrigt
hafva varit uråldrig. Så långt man känner tillbaka i tiden,
voro slafvar Svarta-hafs-skyternas hufvudsakliga exportartikel,
och som af Ibn Foszlans reseberättelse framgår, voro slaf-
vinnor jämte pelsverk de viktigaste handelsvaror, som ryssarne
medförde hemifrån för att utbyta mot guld och silfver^.

* Adam III 50, skol. 82 och annorstädes.

^ Frährij Ibn Foszlan s. 7, 9 : seine Mädchen und die Schönen

die zum verhandeln bestimmt sind — — ein Kaufmann zn ihnen ins
Haus tritt um ein Mädchen zu kaufen. — »Så snart de, berättar Ibn
Foszlan om ryssame, kommit till ankarplatsen, går hvar och en af dem
i land, medförande bröd, kött, mjölk och en rusdryck, och går fram till

Slafhandeln drefs för öfrigt ej blott af svenskarne och
danskarne utan äfven af saxare och framför allt af Venderna,
hvilkas plundhngståg in på slaviskt och danskt område hufvud-
sakligen skedde för att bortsläpa människor i fångenskap.
På de stora handelsplatserna i Jumne, Aldinburg och annor-
städes höUos antagligen slaf marknader, likasom förhållandet
var på andra ställen i Norden, såsom på Brännöarne vid
Göta elfs mynning ^ —

Af öfriga i närheten liggande öar omtalar Adam tvänne,
nämligen Samsö och Sprogö, hvaremot Anholt och Lessö ej
omnämnas. Den förstnämda ön, Samsö eller Samsa som
den hos Adam kallas, förlägges mycket riktigt utanför sta-
den Arhus (qu8B opposita est civitati Arhusin) — Ön Sprogö
eller, som Adam benämner den, Sproga, ligger enligt skol.
107 mellan Seland och Funis. Det är en obetydlig ö (in-
sula parvula); för öfrigt ett vikinganäste (spelunca latronura)
och en stor skräck för alla förbifarande. Hafvet är här,
säger Adam, stormigt och uppfyldt af dubbla faror, i ty att
om man också lyckas få gynnsam vind, kan man dock svår-
ligen undkomma sjöröfvame^.

Från Seland öfvergår Adam till Sconia (Skåne). Denna
provins, hvars namn redan torde träda oss till mötes i de
gamles Scatinavia, omtalas sedermera i Wulfstans reseberättelse
under namnet Sconeg såsom ett till Danmark hörande landskap.

en uppstäld hög träfigur, som hai* ett människoansikte och är omgifven
af flere mindre dylika. För denne kastar han sig ned och säger: 'O,
min Herre, jag är från ett fjärran land och har med mig så och så

många flickor och så och så många sobelskinn jag vill att du

sänder mig en köpare, som har godt om guld och silfver och köper allt
för det pris jag begär'.»

* Adam JU c. 25. Montelvus, Sveriges Hednatid och Medeltid s.
305, 6.

' Adam IV c. 16, 4. Hvad Adam menar med den sjunde ön,
som ligger intill Seland torde vara osäkert. Lappenberg tar för gifvet,
att Adam menar den förut omtalade Sprogö. Af uttrycket adkceret skulle
man dock snarare tänka på Amager eller någon af de Seländska halföame.

94

Huruvida Wulfstan kände till dess fastlandsnatur, kan man
ej med säkerhet se, men sannolikt är, att han det gjorde.
Konung Albert hade i alla händelser kunskap därom ^

Sconia, hvars namn Adam härleder af ordet skön *, ligger
enligt hans framställning öster om Seland, mot hvilket det
sträcker en udde, hvarmed menas Skånes framskjutande nord-
vestra del"*. Från Seland till Sconia finnas många öfver-
f arter, den kortaste vid Halsinpurgh (Helsingborg) som äfven
ligger inom synhåll*. Här är ett vanligt tillhåll för vikingar
(familiare latibulum pyratis), och här pläga ofta utkämpas
sjöslag mellan Nordens konungar 0.

Sconia är Danmarks bortersta del. Det är i det när-
maste en ö (fere insula), i det att det på alla håll omgifves
af hafvet förutom i öster, där det med en landtunga fast-
hänger med fastlandet. Här går gränsen mellan Sweonia
och Dania. Adam förlägger nämligen, som vi äfven senare
få se, Sverige ej norr utan öster om Skåne, hvilket bland
annat beror på hans oriktiga uppfattning af det Baltiska
hafvets hufvudriktning.

Skåne är, säger Adam, dubbelt så stort som Seland,
hvilket han sluter däraf att det har dubbelt så många kyrkor
som denna ö. Skåne har nämligen enligt Adam ej mindre
än 300 kyrkor, under det att Seland skall hafva hälften och
Fyen tredjedelen så många.

* Han talar nämligen om »North Dene, aigther ge on them maran
landuni (fastlandet) ge on them iglandum.» Porthan s. 54.

* Adam IV c. 7, Sconia est pulcherrima visu Daniae provintia,
unde et dicitur.

^ Adam IV c. 5. Ab ortu respicit promunctorium SconisB.

* Adam IV o. 7; II c. 38. Man har af Adams ord dragit den
slutsatsen, att han själf varit vid Sundet och sett Helsingborg. Ehuru
hans ord ingenting bevisa, synes mig saken ej osannolik, helst som ut-
trycket återupprepas. Dessutom må påpekas att Adams kännedom om
Skåne är betydligt sämre än om Öame.

^ Sjökrig är enl. Adam det vanliga stridssättet bland Nordens folk.
Adam, II c. 28. Jfr häremot Steenstrup, Normannerne 1 262 fF. — I sundet
vid Helsingboi^ förlägger Adam också det s. k. Svolderslaget (Adam II c. 38).

Skåne är för öfrigt Danmarks vackraste landskap; det
är väl befolkadt, fruktbart och rikt på handelsvaror. På
gränsen mot Sueonia finnas emellertid djupa skogar och
branta berg, öfver hvilka man nödvändigt måste färdas, då
man från Skåne skall begifva sig till Gothia, så att man,
säger Adam, är tveksam, huruvida det är lättare att genom
att trotsa farorna till sjös undvika farorna till lands eller
om man skall föredraga de senare framför de förra.

Det svenska landskap, hvartill Skåne gränsar, är enligt
Adam^ Westragothia, hvadan han här tydligen till Skåne
räknar jämväl Halland. Med det förhållandet, att Skåne i
Norden brukades i tvänne bemärkelser, dels som själfva
Skåne och dels som de skånska landskapen öfverhufvud,
synes Adam ej hafva varit fullt på det klara, hvilket säker-
ligen i sin mon bidragit till hans missuppfattning om Skånes
och Sveriges inbördes läge 2,

Skånes hufvudstad (civitas prima, metropolis) är staden
Lnindona (Lund), hvilken stad enligt skol. 111 konung Knut
bestämt till en medtäflerska åt det brittanniska Lundona
(London). Här var sätet för biskopen öfver Skåne, sedan detta
efter biskop Avoccps död skiljts från Selands biskopsstift 3.
Af öfriga i Skåne belägna orter omtalar Adam jämväl DaU
boia (Dalby) förut ett biskopssäte, numera ett under Lunda-
biskopen lydande prosten för efter klosterregel lefvande bröder
(prsepositura fratrum regulariter viventium)*.

» Adam IV c. 23.

* Jfr SaocOj Pnef., som omtalar Halland och Blekinge som två frän
Skåue utskjutande armar; s. 638 omtalas» nemus quod Hallandiam a Gothia
secemit.»

» Adam skol. 111, 113; IV c. 9; 8. Enligt skol. 113 ligger Lun-
dona lika långt från hafvet som från Dalby, hvilket väl stämmer med
verkliga förhållandet — Om Knuts planer Jörgensen 457.

* Adam IV c. 8, 9. Jörgensen 655. Med fratres regulatriter vi-
yintes menas prester, som lefde enligt vita canonica. De bodde tillsam-
mans vid katedralen, hade gemensamt dormitorium och refectorium, be-
stämd dagordning och gemensam kapitelläsning (domkapitel).

96

1 sammanhang med framställningen af biskop Eginos
missionsverksamhet bland hedningarne omtalar Adam tvänne
under Danmarks välde lydande folk. Det första af dessa är
Pleicani eller Blekingarne, som genom Egino blifvit omvända
till kristendomen. Blekinge omtalas, som vi ofvan sett, redan
under det nionde århundradet i Wulfstans reseberättelse
(Blecingég), ehuru såsom ett till Sverige (Sveon) hörande
land; men då det sedermera under det elfte århundradet
framträder i historien hör det till det danska riket. Orsaken
härtill är säkerligen att söka just i Eginos missionsverksam-
het. Då blekingarne nämligen blefvö kristnade genom biskopen
i Lund, var det klart, att denne, i synnerhet då det var en
så kraftig personlighet som Egino, skulle söka att bringa
dem i icke blott kyrklig utan äfven politisk förbindelse med
Lunds stift och därigenom med Danmark ^

Sannolikt var förhållandet detsamma med ön Bornholm,
Hulmus eller Holmus, som den af Adam kallas, hvilkeu ö
jämväl omtalas som föremål för Eginos missionsifver. Äfven
Bornholm omtalas först i Wulfstans reseberättelse likasom
hos konung Alfred, men hör ej heller den till Danmark utan
har sin egen konung. — ön var enligt Adam belägen nära
intill Skåne och Götaland (Sconise ac Gothise proxima). Att
han förlägger den nära Götaland beror väl på en slutsats
däraf att ön låg något östligt från Skåne och enligt Adam
Skåne omedelbart mot öster följdes af Gothia. — Bornholm
är enligt Adam Danmarks ryktbaraste hamn och en säker
uppehållsort för de fartyg, som pläga utlöpa till barbarernas
länder och till Graecia*^.

' Att Blekings skiljande fi*ån Sverige härigenom föranleddes anser
äfven Rydberg^ Sveriges Traktater I s. 55, Den slutliga gränsregleringen,
som omtalas i en codex af den äldre vestgötalagen, skedde säkerligen mellan
1060 — 1056 under Emund Slemmes och Sven Estridssons regeringar.

^ Att namnet Bornholm står i något slags sammanhang med Bur-
gundema är föga troligt. Snarare torde det betyda holmen med de inånga
borgame. Jörgensen 765. — Adam IV c. 8, 16.

97

VII.

Baltiska hafvet och kringliggande länder.

Efter att hafva lemnat Dania kommer Adam i kap. 10
till sin skildring af det Baltiska hafvet, hvarmed han, som vi
strax skola se, menar ungefär nuvarande Östersjön med
Kattegat och Skagerak.

Beträffande de äldre uppgifterna om detta haf få vi
hänvisa till framställningen i kap. II. Vi påminna här endast,
att namnet Östersjön (Ostsee) först förekommer hos konung
Alfred, och det är tydligt, att äfven Adam, tvärt emot Giinthers ^
påstående, väl kännt till detta namn *, ehuruväl det icke är
det hos honom vanligast förekommande. Det namn, som han
mest använder, är som nämdt det Baltiska hafvet, mare halti-
eimi ®, hvilket namn hos honom först förekommer. Det kallas
så, säger han, af innevånarne, emedan det likasom ett bälte
(in modum baltei) sträcker sig långt inåt landet. Denna namn-
förklaring synes i och för sig ej osannolik. Namnet skulle i
så fall hafva uppkommit i sydvestra delen af Östersjön, där
ännu Bältena skulle vara en kvarlefva af det forna namnet.
•Sannolikare synes dock härledningen från det fornpreuss.
lett och litth. haltas, hvit, enligt hvilken namnet skulle be-
tyda hvita hafvet och härstamma från den sydöstra kusten
af Östersjön*.

Jämväl flere andra namn på detta haf förekomma hos
Adam. Det kallas äfven, säger han, efter de vid dess kuster

* OiintheTy Adam v. Bromen s. 31, har funnit Östei*8jöns namn föi-st
en karta af år 1555. Frankiska annaler omtala vid år 808 Östersjön
under namnet Ostarsalt. Se ofvan s. 32.

* Adam II c. 15 — »mare quod rocant orientale», skol. 115.
■ Eller »sinus Balticus» Adam lY c. 10.

* Jfr Sckafartk, Slav. Alt. I 451 ff.

7

98

boende folken det barbariska eller skytiska hafvet, (mare bar-
barum seu pelagus Scithicum). Det är också, enligt Adams
åsikt, på detta haf och dess kuster, de gamle syfta, då de
tala om de skythiska eller meo tiska träsken, Geternas öde-
marker eller den skytiska stranden K Denna olyckliga för-
blandning af Östersjön med de gamles Paludes Meotides, så
mycket mer i ögonen fallande, som den knappast förr än hos *
Adam förekommer, har på Adams hela framställning utöfvat
ett ödesdigert inflytande, ity att, som vi sedan få se, på den-
samma beror större delen af de misslyckade identifieringar
af samtida folknamn med från antiken hämtade, som hos
Adam förekomma 2.

Vid sin framställning af det Baltiska hafvet anknyter
sig Adam till Einhards ofvannämda skildring i Vita Caroli,
(c. 12). Likasom denne betraktar han detsamma såsom en
mot öster inskjutande vik af Vesterhafvet Einhards uppgift,
att dess längd var okänd, finner Adam bekräftad af en sjö-
färd, som gjorts af den danske jarlen^ Ganuz Wolf* och
Harald, nordmännens konung. Dessa hade nämligen, berättar
han, på en mödosam väg och under stora faror för sin följe-

^ Adam IV c. 20; 10; sköl. 115. De olika namn Adam här anför
äro hämtade från diverse olika håll, såsom från Martianus, Orosius, So-
linus och Yirgilius.

' Adams mening är natui'ligtvis icke, som Ountker (s. 32) tror, att*
Östersjön sträcker sig ända tUl de maeotiska träsken, utan han anser
dem vara fullt identiska.

^ Adam H c. 16; IV c. 10; 11. — Det stundom i påfvebref före-
kommande ordet satrapa är för öf rigt i Vesterlandet mycket sällsynt. I Öster-
landet lär det aldrig förekomma. DöUinger, Papstfabeln s. 63. Då
konung Ethelred använder satrap?e i st. f. ealdormanni, synes mig jarl
vara en sä godt som ordagmnn öfversättning af ordet. Jfr också Steen-
sirupj Normannerna I s. 283.

* Konung Svens trogne anhängare Ulf Jarl, som efter ett tåg till
Galizien i Spanien kallades Galizie-Ulf. Muneh, Det norske Folks Hist-
II s. 19. Lappenbergs förmodan, att Ganuz Wolf skulle betyda »Gamul
Wolf, "Wolf der Alte är således säkerligen oriktig. — Om det ifråga-
varande sjötåget är för öfrigt ingenting bekant.

slagare undersökt detta hafs utsträckning, men genom de
dubbla förluster som tillfogats dera af vindar och vikingar,
blifvit modfällde och tvungits att återvända. Emellertid för-
säkra danskarne, tillager han, att detta hafs längd ofta ut-
forskats af flere, och att några efter en månads segling med
gynsam vind från Efania framkommit till Ostrogard i Ruzzia.

Hvad det baltiska hafvets bredd beträffar, anför Adam
också Einhards ord, att den ingenstädes öfverstiger 100,000
passus. Detta, säger Adam, kan man också se vid dess
mynning. Denna, hvilken Adam räknar mellan Jutlands
nordliga udde och den Bohuslänska kusten (Göta Elfsmyn-
ningarne)^ är nämligen så smal, att man med lätthet på en
dag eller en natt kan segla från Alaburg eller Wendila i
danskarnes land till det norska landskapet Wiken (Wig, civi-
tatem Nortmannorum) 2.

Inom danskarnes område sträcker detta samma haf,
säger Adam 3, sina armar vida omkring, med hvilket uttryck
han tydligen syftar på de vidlyftiga farvattnen omkring de
danska öarne. Först vid Goternas land, hvilka bo midt emot
Willzerna, drager det sig åter tillsammans. Men därpå ut-
breder det sig desto mera ju längre det tränger in i landet.

Det kan ej nekas, att denna Adams skildring af det

^ Adam VI c. 11. Inter Alaburc, promunctorium Danise, scopu-
losque Nortmanniae». — Såväl af den korta öfverfarten som af åtskilliga
andra omständigheter (jfr Adam IV c. 30, 32; skol. 126) är klart, att
Adam här räknade Baltiska hafvets böljan och man skulle sålunda kunna
saga, att han strängt taget ej räknade Skagen-ak till det Baltiska hafvet.

* Adam IV c. 11 och 32. Likasom på ett par andra ställen har
Adam här förvexlat stad och landskap. Att med Wig åsyftas det norska
landskapet Viken, och ej som Lappenberg (not) och efter honom Giinther
med flere anse, en vik vid Tönsberg, torde vara öfverflödigt att påpeka.

■ Adam TV c. 11. »Egressus limitem Danorum» synes mig så-
lunda böra öfversättas, då egredi jämväl kan betyda beträda. Laurents
öfvereättning »sobald es iiber das Gebiet der Dänen hinaustritt», blir menings-
lös. — QmUhers mening (s. 31), att Adam tänkt sig en tudelning af Öster-
sjön med en arm åt non* och en åt söder, saknar hvarje stöd.

100

baltiska bafvet i det stora hela är träffande, och de missupp-
fattningar, hvartill han gör sig skyldig, synas hufvudsakligen
bero på en allt för stor pietet mot Einhard. Så har han
säkerligen från denne fått sin föreställning om den svenska
östersjökustens öst-vestliga sträckning, på hvilken återigen
tydligen beror hans åsikt om hafvets sammandragning mellan
Goternas och Wilzernas land samt åtskilliga andra oriktig-
heter, hvartill vi senare skola återkomma.

För de olika delame af det baltiska hafvet har Adam
särskilda namn. Så talar han om den inre viken af det
baltiska hafvet (sinus interiör maris Baltici)^ hvarmed han
menar det öster om Seland belägna hafvet, således den egent-
liga Östersjön. Det emellan jde danska öarne och slavernas
land liggande hafvet ger Adam efter dessa senare namnet
den slaviska viken, sinits Sclavanicus, och det norr om Se-
land belägna farvattnet kallar han Norgessundet, fretutn Nord-
mannice, hvilket sålunda noga motsvarar det nuvarande
Kattegat 2.

Då Adam sedermera öfvergår till framställningen af de
vid det baltiska hafvet boende folken, utgår han likaledes
ifrån Einhards ord, som han därpå närmare utvecklar. På
den norra kusten af det baltiska hafvet, säger han^ möter
oss först Nortmannernas land, därpå framskjuter det danska
landskapet Skåne, hvarefter följer ett vidsträckt land, som
Goterna bebo ända till Birca. Därefter herska Sveonema
öfver ofantliga områden ända till kvinnornas land. öster*
om detta omtalas så fem andra folk, om hvilka vi strax skola
tala, och slutligen kommer han till Buzzia, som ligger vid

* Adam R^ c. 5.

' Noricum fretum, det norska sundet, kallar äfven Saxo (ed. Holder
8. 4) vattnet mellan Danmark och Norge.
» Adam lY c. 12; 14.

* Supra, Så ofta detta ord hos Adam betecknar ett väderstreck,
torde det alltid böra öfversättas med östor, då tidens kartor vanligen ^a
en östlig orientering, bei*oende på föreställningen om paradisets läge o. s. v.

101

ändan af den baltiska bafsviken (in qua denuo finem habet
ille sinus).

Bedan af denna framställning är det tydligt, att Adam,
i olikhet med hvad Gtinther^ anser, är fullt på det klara
med Skandinaviens landsammanhang med Europa och ännu
tydligare framgår detta af hans ord i kap. 15. »Också för-
säkra, säger här Adam, de, som äro bekanta med dessa trakter,,
att personer från Sveonia på landvägen framkommit ända till
Grsecia. Men, tillägger han, de barbariska folk, som bo i
de mellanliggande länderna, utgöra ett hinder för dylika
resor, hvarföre man hellre till sjös gör denna farliga färd.» —

Om de vid det Baltiska hafvets södra kust boende
danskarne och slaverna vester om Öder hafva.vi redan talat.
Vi skola nu öfvergå till de folk öster om denna flod, hvilka
Adam omtalar.

Närmast på andra sidan om Öder träffa vi då först på
Pmnerani, pomrarne, ett Ijechiskt folk, hvars namn här för
första gången omtalas 2. Därpå följer Polanemas vidsträckta
land, som jämväl gränsar till Böhmarnes och Preussarnes
samt. i öster till Byssarnes land, Buzzia eller Grsecia, om
hvilket vi strax skola tala. Dessförinnan skola vi dock om-
hämna trenne i det Baltiska hafvet nära intill slavernas land
liggande öar, som Adam omtalar.

Den första af dessa öar är Fembre, hvilken ligger midt
emot Vagrernas land (opposita est Wagris), så att den kan

* Oimiher, Adam v. Br. s. 32. Däremot är jag fullkomligt ense
med denne författare därom, att det »åtminstone är mycket tvifvelaktigt>
huruvida Adam haft kunskap om Ottars kringsegling af Nordkap».

» Adam lY c. 13; skol. 15, 18; Nestor c. 3; Schafarilc II 380 ff.
Namnet kommer af po, vid, och morje, haf, och betecknade sålunda kustbor.
Se Herbords Vita Ottonis II c. 1. Flere orter i Pommern omtalas före
Adam, så t. ex, hos Thietmar (IV c. 28; VII c. 52) det vid hafvet be-
lägna (salsa) biskopssätet Chotberg, hvars biskop då var Reinbern, som ej blott
uppbränt afgudabilderna i landet, utan äfven renat det af dämoner be-
bodda hafvet^ i det att han i detsamma utkastat fyra med helig olja
begjutna stenar.

102

ses ifrån Aldenburg^ Denna ö, i hvilka åtskilliga forskare
trott sig igenkänna den af Tacitus omtalade Nerthusön, be-
boddes på Adams tid af slaver, enligt Schafarik af Vagrisk
stam, hvilka voro fruktade som grymma sjöröfvare*.

Så var äfven förhållandet med innevånarne på den andra
öh Reune insula, Rögen. Denna ö, som också af åtskilUga
förmodats vara identisk med Nerthusön, omtalas under Medel-
tiden första gången i en urkund af år 946. Sedan omtalas
Euanerna af Widukind och andrå som ett mycket tappert
mäktigt folk. Så äfven hos Adam 8. Ranerna ellet Runerna,
hvilka innehafva den midt emot Wilzemas land ej långt ifrån
staden Jumne och nära intill floden Peene belägna ön Reune,
äro, säger han, det tappraste folket bland slaverna. De äro
också de enda, som styras af en konung, och det är faststäldt
(lex est), att intet utan inhämtande af deras mening får före-
tagas i offentliga angelägenheter (de publicis rebus). För-
hållandet var nämligen det, att Rugierna, hvilka en tidlydt
under danskarnes välde ^, under sin konung Kruto eller Kruko
i senare hälften af 1000-talet blifvit det mäktigaste af de
vendiska folken och såväl Obotriterna som Wilzerna hade
underkastat sig denne konungs öfvervälde och erhöllo af
honom hjälp såväl mot danskarne som mot saxarna. Enligt

^ Femem (femoije, i hafvet) lades af Harald Blåtand till Danmark
och' kom att lyda under Odense stift. Jih-gensen 237. — Afst&ndet mellan
Oldenburg och Fehniem är knappa två mil.

* Schafarik II 589. Adam IX c. 18. »Båda dessa öar (Fehmem
och Riigen) äro uppfyllda af de grymmaste sjöröfvare. De skona ingen
förbifarande och döda alla, som andra bruka sälja till slafvar.» — Deras
sjöröfverier voro sålunda ej, som eljes var vanligt, hufvudsakligen riktade
på att röfva slafvai*. Till stor del var det hämdetåg mot danskame.

•* Schafarik II 573 (mare Rugiauomm). — Widtikind III c. 54. —
Adam lY c. 18, skol. 117; II c. 19.

* Jfr Langehek S. R. D. II s. 156. Barthold, Riigen u. Pommern s.
391. Oiesebrecht, Wend, Gesch. II 108 ff. Att Cruto var från Riigen
har man betviflat. Adams oi-d synas mig emellertid otvif velaktigt visa detta.
Se dock Fock, Riigensch-Pommersche Geseh. s. 4.

103

Adams framställning berodde Rugiernas inflytande till en
väsentlig del på deras ifriga afgudadyrkan. »Ty», säger
han, »till den grad fruktas de på grund af • sitt för-
troliga umgänge (familiaritas) med gudarne eller rättare
djäftarne, (dsemones), som de dyrka med vidlyftigare cere-
monier (majori cultu) än de öfriga folken.» I själfva verket
stod det vid Gottskalks död 1066 uppflammande national-
hatet mot saxarne i det närmaste samband med en hednisk
reaktion gent emot kristendomen. Under inflytande häraf
torde också den ledande stammens förnämsta helgedom, det
ryktbara Arkona på Riigen, den fyrhöfdade Svantovits tempel,
hafva vunnit sitt stora anseende bland Venderna, och då
ungefär samtidigt det Rethariska förbundet förlorade i bety-
delse bredvid det nya förbund, som leddes af Rugierna, fördunk-
lade snart Arkonatemplet Rethrehelgedomens urgamla glans \
Den trödje af de intill Slavernas land liggande öarne
är Semland (illa quae Semland dicitur), hyilken ligger intill
Ryssarnes och Polanernas land (contigua Ruzzis et Polanis).
Den bebos, säger Adam 2, af Sembi eller Pruzzi, mycket
men nisko vänliga menniskor, som alltid pläga skynda till deras
hjälp, som äro i fara på bafvet eller hotas af sjöröfvare. På
guld och silfver sätta de föga värde, men hafva öfverflöd
på utländskt pelsverk, hvars lukt i vår värld infört hög-
modets dödsbringande gift. Dessa däremot sätta på detta
intet värde, som det synes mig, till vår förödmjukelse, vi
som anstränga oss att med rätt eller orätt förvärfva en herme-
linsklädnad (vestem marturinam), såsom om det vore den
största lycka. Dessa däremot gifya oss sådana dyrbara
pelsverk i utbyte mot klädnader af linne, som vi kalla

* Jfr Adam III c. 49 ff. — Förmodligen sjönk Rethi-ehelgedomens
anseende mycket genom biskop Burchards af Halberstadt krigståg 1068.
Han framträngde härjande dit och bortförde ur helgedomen den heliga
hästen, på hvilken han under återresan till Saxen red. Bertholds Chron.
1067. Armal. August. 1008.

» Adam IV c. 18.

104

faldone^ — Om detta folks seder kunde man säga ännu
mycket mera lofvärdt, om de blott hade tron på Kristus.
Men hans förkunnare förfölja de med stor vildhet. Ända
till denna dag förvägras den, som reser bland dem, ehuru
de eljes ej sky gemensamhet med de våra, endast tillträde
till deras landar och källor, emedan de tro, att dessa orenas
genom besök af de kristna. De använda kött af hästar
(jumentorum) till föda och deras mjölk och blod som dryck,
och det .säges, att de af denna skola berusa sig. — För
öfrigt vilja de, skyddade som de äro bakom sina otillgäng*
liga träsk, ej tåla någon herre ibland sig.

Yid denna Adams skildring - af preussarne och deras
land skola vi nu något stanna. Som vi ur det föregående
påminna oss, omtalas de preussisk-litthauiska folken vid syd*
östra Östersjökusten mycket tidigt under namnet Aestier eller
Ester. För att ej nämna Pyteas Ostiäer, som ehuru säker-
ligen med orätt med dessa identifierats, omtalas de af Tacitus
under namnet Aestu och sedermera gång efter annan under
detta namn. Så omtalas hos Einhard Haisti, och ännu vid
slutet af det nionde århundradet känner ej Wulfstan på
preussarna något annat namn än Ester. Det inhemska
namnet Pruzas, Prusai möta vi emellertid i detta samma
århundrade för första gången, så vidt jag kunnat finna, hos
den bajerske geografen ^ och sedermera i juden Ibrahims
reseberättelse. Efter denna tid blir detta namn i litteraturen

* Texten har laneis, hvilket dock toixie böra vara lineis, då Mr
säkerligen är fråga om linnetyg. Jfr Blume^ Quellensätze zur Greschichte
Unseres Volkes II 209. Jag vill här erinra om Ibrahims och Helmolds
(I c. 38) berättelser, enligt hvilka linnetyg synes ha varit ett slags gång-
bart mynt ibland slavema. — Faldon = tyg* t fälten, veck. Oraff, altd.
Spmchschatz lU 514. Lappenberg^ not.

^ Således ej som MuUenhoff II s. 14 menai', först i Adalberts Vitae.
Om namnet Preussare se Schafarik U s. 641. MiiUenhoff anser, som
det synes med orätt, namnet ej vara inhemskt utan slaviskt — Huruvida
Ptolemaei Phi-ugundioner äro identiska med Preussarne, synes mig mycket
problematiskt. (Schafarik II 643. MiOlmhoff II 30).

vanligt Så förekommer det hos Thietmari, i biskop Adal-
berts af Prag lefvernesbeskrifningar och hos Adam. Hos
denne förekommer visserligen också namnet Estland, ehuru
i en alldeles ny betydelse. Det betecknar ej längre preus-
sarnes utan de finska Esternas land.

Något särskildt namn på det af preussarne bebodda
landet förekommer ej hos den bajerske geografen^ som blott
om deras land säger, att det på alla håll har större ut-
sträckning än afståndet är mellan Enns och Rhen^. Wulf-
stan ger, som vi hafva sett, åt den intill Weichsel liggande
delen af landet namnet Witland, men hos Adam förekommer
ej detta utan i stället namnet Sémland (Samland). Enligt
hans uppfattning är detta, som vi sett, en ö, hvilket så till
vida är riktigt, som Samland genom Pregel och Deime på
alla håll omslutes af vatten. Och att Adam ej ansåg preus-
sarnes land vara en ö i egentlig mening, framgår af hans
ord med ganska stor tydlighet^. Iluruvida Adam kallar
hela eller blott en del af det af preussarne bebodda landet
för Semland, framgår däremot ej fullt tydligt. Uttrycket
Sembi vel Pruzzi synes tala för det förra.

Hvad i öfrigt beträffar Adams skildring af preussarne
må påpekas, att han — tvärt emot Gunthers mening — i
likhet med såväl de antika författarne som Wulfstan och
Ibrahim bestämdt skiljer mellan Preussarne och slaverna*.

Om de förra har Adam mycket bättre tankar än om
de senare, hvilket väl bland annat beror på, att saxarne med
dem eiKlast stått i fredlig beröring. Som vi se bland annat
af Wulfstans reseberättelse, hade redan länge handelsför-

* Tkiämar IV c. 19, VI c. 58. Johannes Canaparius, Vita Adal-
berti c. 27: Pruzi, hvilkas gud är buken.

* Bruzi plus est undique quam de Enisa ad Rhenum.»
» Adam, skol. 15; II c. 19.

* Qwdher, Adam v. Br. s. 21 n. 1. — Adam II 18 i-äknar Pola-
nemas men ej preussames land till Sclavania i vidsträckt mening. Adam
1 c. 62 talar om Sclavorum ac Semborum näves.

106

bindelser med preussarne egt rum, och på Adams tid synes
handeln hafva varit mycket liflig. De bytesvaror, som Adam
omtalar, voro å saxarnes sida linnétyg och å preussarnas
pelsverk, sannolikt förekom äfven vax, honung och fisk,
hvilket senare jämväl var en af slavernas viktigare export-
artiklar ^ — Handeln var helt och hållet byteshandel, då
preussarne ej voro begärliga efter ädla metaller*, hvilket
vittnar om deras föga utvecklade kultur. Det är för öfrigt
af intresse att jämföra Adams skildring af preussarne med
Wulfstans. Wulfstan berättar nämligen om många städer
(burh), som alla styras af en konung, omtalar en rik adel
jämte de fattige och trälarne. Ehuruväl t ex. uttrycket
städer ej får fattas så bokstafligt, tyder denna berättelse på
andra samfundsförhållanden än de, som Ibrahims och Adams
skildringar synas förutsätta. Här synas nämligen samfunds-
förhållanden varit mycket upplösta. Man torde ej misstaga
sig, om man antager, att de täta anfallen af skandinaviska
vikingar, hvarom Ibrahim berättar, till detta förhållande ut-
gjort en bidragande orsak ^. — Preussarnes stora hjälpsamhet
mot dem som råkat ut för sjöröfvare, berodde väl äfven på
nödvändigheten att skydda sig själfva mot denna landsplåga,
för hvilken de voro så svårt utsatta. Aestierna skildras
för öfrigt af nästan alla författare som ett mycket freds-
älskande folk.

Bruket att dricka stomjölk omtalas jämväl af Wulfstan*,
som säger, att denna dryck användes af konungen och de rika-
ste männen under det att de fattige och trälarne druckö mjöd.

^ Se Wulfstans reseberättelse (Porthan s. 99) och Herbord, Ottos af
Bamberg lefverne II c. 41.

^ Se of van o. Mynt brukade Liutizerna ledan under Ottonerna,
och på Otto af Bambergs tid omtalas sådant hos Pomrame. Det var ej
inhemskt utan saxiskt eller polskt.

^ »Ofta komma, säger denne, vesterifrån ryssame öfver hafvet för
att plundra deras land.» — Om danskarnes krigståg till Samland undor
Harald Blåtand berättas utförligt af Saxo.

* Porthan s. 100. Däremot ej hos Ibrahim.

107

Om preussarnes utseende berättar Adam, att de hafva
rödlett hy (facie rubea) och långt hår (criniti) samt äro
cendei. Det är ej lätt att med bestämdhet af göra, hvad
Adam med detta uttryck afser. Närmast till hands ligger
det väl att antaga, att hän här kommit in på fablernas om-
råde, men då han tillika tillägger preussarne rödlett hy är
det sannolikare, att han blott åsyftar deras blå ögon^.

Längst i öster vid slutet af den baltiska haf sviken ligger
Ttuxxia eller Orceda, hvilka namn af Adam omvexlande an-
vändas om det ryska riket, det längst bort belägna och
största af de slaviska länderna (ultima vel maxima Winulo-
rum provintia). Att Adam om Ryssland och Ryssarne an-
vänder namnet Grsecia och Graeci, har man ansett bero
därpå, att de tillhörde den grekiska kyrkan, hvars medlem-
mar under Medeltiden likaväl som nu plägade kallas greker 2.
Saniiolikare är emellertid, att saken beror på en annan om-
ständighet, i det att namnen Gardariki och Grikland eller
Girkland och ännu mera adjektiven gerdskr och griskr för-
vexlades, hvilket gick så mycket lättare, som länderna lågo
åt samma håll. I de nordiska sagorna kallas därföre ofta
de sora blott besökt Gardaiike för Greklandsfarare. Säker-
ligen har Adam sålunda från skandinaverna fått detta namn
Grarcia, som han om Rvssland använder 3.

* En sådan användning af epitetet ceruleus är för öf ngt ej heller för
det klassiska latinet främmande. Hor, Epod. 16: 7. Maiiialis 11, 54.

* Adam (III c. 26) använder också stundom greker i denna be-
märkelse. Så gör äfven t. ex. förf. af Eulogium Historiaiiim omkiing
1366, som talar om »grekernas kult, hvilken föga skiljer sig från judames,
hvarför apostelen sagor: Här är ingen åtskilnad mellan jude och grek!»
Scriptores rer. Britt. 9, II s. 41. Man bar trott, att Adam med Grsecia
menar det grekiska riket och därför slutit af Ad. IV c. 15 till en vatten-
förbindelse mellan Östersjön och Svaiia Haf vet. — Kretschnierj Die Ent-
deckong Amerikas s. 84.

' Jfr Schafarik II 96. Heyd^ Gesch. des Levantehandels I 84.
Thomsen, Ryska Rikets grundläggning s. 76. Namnet Grajcia användes
naturligtvis af Adam oekså om det byzantinska riket. Adam III c. 31.

108

Det andra namnet Ruzzia och Buzzi^ är hos Adam
redan uteslutande fäst vid det stora slaviska riket i öster
och brakas hos honom sålunda alcbi^ om skandinaverna.
Om dessa användes namnet rus, som vi hafva sett, ännu af
juden Ibrahim, som dock äfven omtalar andra rus såsom
ett från norden invandradt, med slaverna uppblandadt och
sUwi^skt språk talande folk, som bodde öster om det polska
riket ^. I förbigående må anmärkas, att det vill synas, som
man i allmänhet förlade den svenska kolonisationen af de
slaviska länderna i sydost till en alltför sen tid. Ibrahim
omtalar dem redan, som nyss nämts, som slaviserade och
redan omkring 100 år förut omtalas de af den bajerske
geografen som ett i dessa trakter bofast folk, hvilket sanno-
likt ej skulle skett, om de tämligen nyss dit invandrat Att
rus redan långt före 860-talet här slagit sig ned framgår
för öfrigt af den äldre ryska krönikan, den s. k. Nestors
krönika, som omtalar att de (859) upptogo skatt ej blott af
tschuder och slaver utan äfven af Merja, Wesser och Kri-
vitscher, och således voro herrar ej blott öfver kusten utan
äfven öfver det inre landet. Att svenskarnes herravälde i
dessa trakter varit mycket gammalt, synes äfven framgå af
Ansgarii Vita 3.

Adam omtalar i Buzzia tvänne städer, Ostrogard och
Oidve, Denna senare stad (Kiew) omtalas, för så vidt jag kunnat
finna, första gången i den vesterländska litteraturen hos
Thietmar af Merseburg (Cuiewa och Kitava). Han beskrifver
den* som en väl befästad, stor och rik stad. Den har åtta
torg och ej mindre än 400 kyrkor, af hvilka två, nämligen
Sofia- och Klemens-kyrkorna särskildt nämnas. Innevånarne

^ Namnet rus förekommer i Yesterlandet först i den bekanta be-
rättelsen i ÄnncUes Bertiniani (839). Kunik tror, att de här omtalade
Sueonerna ej voro från Skandinavien utan redan bosatta vid södra östersjö-
kusten. Wattenbaehy Deutschl. Gesch.quellen II 507.

^ Wigger, Mekl. Jahrb. 45, s. 14, 17 ff.

^ Ansg. Vita c. 30.

* Thietmar VH c. 52 Vm c. 16.

109

i staden liksom i det omgifvande landskapet bestå enligt
Thietmar till största delen af [för petjenegerna] flyende slaver
och snabbfotade daner^ ännu ett bevis för ryssarnes skan-
dinaviska härstamning.

Om Kiew berättar Adam ^ endast i likhet med Thietmar
att det är Buzzias hufvudstad (metropolis) samt tillägger, att
det är Konstantinopels medtäflerska och Grsecias härligaste
prydnad (semula sceptri Constantinopolitani,clarissimumdecus
GraecisB).

Namnet Keenugardr eller Cunigard, som ej blott Kiew
utan äfven enligt Schafarik^ hela den kringliggande trakten
kallades, förekommer äfven hos Adam under formen Cunn-
gard, men såsom ett namn på hela Buzziariket. Det kallades
så, säger han, emedan Kiev förut var Hunnernas boningsplats,
en etymologi som Schafarik, i betraktande af den gängse
förvexlingen af hunner och slaver, hvarom vi nedan få tala,
anser ej vara osannolik^.

Den andra staden i Buzzia, som Adam omtalar, är Östro-
gärd, hvarmed säkerligen menas Novgorod, det nordiska
Holmgård ^ Som af Adams ord framgår, var staden redan
nu en synnerligen betydlig handelsstad med förbindelser
med alla kring Östersjön liggande länder. Så omtalar han^
att seglingen mellan Buzzia och Birca kräfde en tid af fem
dagar, vidare att handelsförbindelser rådde emellan Ostro-
gard och Dania, hvarvid, som vi hafva sett, ön Bornholm
för Ruzziafararne var en mycket besökt station. Slutligen
omnämner Adam handelsförbindelserna med Jumne och öfver

^ Adam II c. 19.

* Sehafarik II s. 94. Hos Saxo (ed. Holder s. 159) möta vi namD-
formen C0nogardie.

' Adam skol. 116. (Ruzzia) kallas äfven Chmigard emedan här
först var Hunnemas boningsplatser.

* Adam H c. 19; IV c. 11. Schafarik (II 94) anser däremot
Ostrogard vara det gamla Ostrow i Welikafloden.

* Adam skol. 121.

110

denna stad med Saxonia, hvilket bör ihågkomraas, då det
synes bevisa, att redan vid denna tid tyska köpmän egde
förbindelser med och som det vill synas äfven själfva besökte
Ostrogard. Färden mellan Hamburg och Ostrogard gick på
den jämförelsevis korta tiden af tre veckor^

Det vill af Adams ord synas, som om han tänkte sig
Ostrogard såsom en vid Östersjön liggande sjöstad, hvilket
ju lätt kunde ske, då han hört att fartygen gingo ända upp
till staden 2. Detta var väl ock en orsak till att han tydligen
tänkte sig Östersjön gående mycket längre mot öster än den
i själfva verket gör, så att han till och med, som vi senare
få se, uppfattade Estland och Kurland som af dess vatten
omslutna öar. Om dess utsträckning mot norr genom den
Bottniska viken synes Adam däremot ej haft någon aning^
då han som vi påpekat, tänkte sig den norra kusten af
Östersjön gående hufvudsakligen i vest-ostlig riktning.

Mellan kvinnornas land — till hvilket vi senare skola
återkomma — och Ruzziariket omtalar Adam * som nämdt fem
folk, nämligen Wizzi, Mirri, Lami, Scuti och Turci, vid hvika
vi ett ögonblick skola stanna.

Hvad då först angår de förstnämda, Wizu, omtalas de
af Adam äfven i kap. 19: Där (d. v. s. i trakterna af det baltiska
hafvet) finnas också, säger han, de så kallade Alani eller
Albani, hvilka på sitt eget språk kallas Wizzi, de blodtör-

^ Adam käDner äfven Ostrogard som namn på hela liyssland. Han
säger nämligen (skol. 116): »Ruzzia kallas af de barbariska danskame
för Ostrogard, emedan det är beläget i öster och likasom en väl vattnad
ti-ädgård har öfverflöd på allt godt.» — Om Rysslands likedomar förtäljer
Thietmar VIII c. 16, Lambert af Hersfeld vid år 1075, ni. fl."

^ Se ofvan angående Aldinburg och Dymine.

^ Man har ansett att Ganuz "Wolfs ofvan omtalade färd skulle
skett uppåt Bottniska viken. Detta är emellertid högst tvifvelaktigt. Det
vill synas, som om denna resa endast i Adams föreställning varit en
misslyckad upptäcktsresa. Sannolikt var den företagen i annat syfte.

* Adam TV c. 14, 19; Skol. 120, som tydligen ej härrör från
Adam, har förblandat Wizzerna med Vilzeraa. Dessa senare beskyllas
äfven af Notker Labeo för antropofagi. Mon. Germ. II 138 n. 75.

111

stigaste ambroner^; de födas med grå hår; de omtalas af
Solinus. Deras land försvaras af hundar, och då de skola
strida, bilda de af dessa en slagtordning.» Det är klart, att
identifieringen af Wizzerna med Albanerna beror endast på ett af
namnens betydelse föranle.dt antagande af Adam, hvilket är
så mycket mera förklarligt, spjn dessa senare genom den
ofvan omtalade sammanblandningen af Östersjön och de
Meotiska träsken voro att söka nordost om Östersjön. Något
annat samband mellan Alaner och Wizzer förefinnes ej 2.
Hvar de senare skola sökas är omtvistadt. Man har satt deras
namn i samband med det af Wulfstan omtalade Witland i
Preussen, och till denna åsikt ansluta sig Lappenberg och
Wattenbach. Häremot må emellertid påminnas, att Adam ick^
känner till namnet Witland, och att några Wizzi i dessa
trakter ej någonstädes omtalas. Vidare förlägger Adam Wiz-
zerna ej på den södra utan på den norra sidan af Östersjön.
Vi hafva såluqda att söka dem på andra sidan om Ruzzia-
riket, och här finna vi också ett folk med detta namn. Redan
Jordanes^ omtalar i dessa trakter ett folk Vasina, hos ara-
biska författare* omnämnes här folket Wisu eller Wischu,
och Nestor 5 omtalar flerstädes en folkstam, som han kallar
Ves. Det är de finska Vesserna eller Vepserna i trakten
omkring Bjelo-Osero, och det är på detta folk Adam, såsom
redan Miillenhoff påpekat*^, här syftar.

* Ambronerna omtalas bl. a. af Orostus (V o. 16). De voro ett
cimbrema ocli tentonerna åtföljande folk, hvars grymma härJDingar blefvo
ett ordspråk, så att romame sedennera gåfvo namnet ambroner åt men-
niskor, som förde ett skamligt lefnadssätt. Se Patdy-Wissowa Keal-
Encycl. Ambrones. — Äfven på andra ställen får man se Ambroner
användt som ett slags skällsord, så hos Siegebert af Gembloux.

* Att Adam anser Albaner och Alaner identiska är emellertid
nrsäktligt, då dessa folk under Medeltiden oupphörligt förblandades.

* Jordanes Getica c. XX TIT.

* Fräkn, Ibn Foszlan 206 ff.
« Nestor c. 1, 7, 15, 18.

« Miillenhoff. D. A. V s. 310.

112

Mirri äro likaledes ett finskt folk, som jämväl under
namnet Merens af Jordanes omtalas. Nestor kallar dem
Merja. De bodde omkring Rostov och Suzdal^.

Lami är däremot ett folknamn, som ej förekommer
annorstädes än hos Adam. Sannolikt åsyftas emellertid här-
med samma folk som flerstädes under namnet Jam eller
Jem omtalas af Nestor och Suzdalskrönikan såsom boende
öster eller nordost om Novgorod. De bodde äfven i södra
delen af Finland 2.

Scuti äro säkerligen identiska med de hos Jordanes
Thiudes, hos Nestor Tschuder benämda finska folkstammarne
i nordvest om Rvssland. Särskildt brukar med detta namn
afses Esterna 3.

Beträffande Turd påminner Zeuss* om staden Åbos
finska namn Turku, och vill sålunda i sydvestra Finland
söka detta folk. Förutom att denna hypotes helt och hållet
beror på författarens okunnighet om namnet Turkug betydelse^
är det emellertid att märka, att Adams Turci omöjligen i
dessa trakter kunna sökas. Som med tydlighet framgår af
skol. 118, voro dessa nämligen ett nära intill Ryssarne lef-
vande nomadiserande steppfolk^ och måste sålunda sökas
mycket längre söderut. I själfva verket finna vi också i

^ Jordanes ibid. Nestor c. 7, 14, 15, 18, 21.

* Nestor I, VII. Munch, Det norske folks Hist. IV, Is. 100.
De omtalas äfven af Stephan från Byzantimn (omkr. 500).

* Jordanes ibid, Nestor ibid. — Tschuder kalla nordslaverna alla folk
af nralaltaisk härkomst, särskildt finname. Enligt Schafarik (I 286) ha
grekerna härifi*ån fått namnet skyter.

Ett folk Scutici omtalas visserligen också af Thietmar af Mersebui*g
ni c. 9, VII c. 16; men häipå kan Adam naturligen ej här syfta.

* 2^euss Die Deutschen s. 689.

^ Turku är nämligen det litth. ordet turgus (sv. torg) Ahlqtiist,
De vestfinska språkens kulturord 164, 65.

^ Efter att hafva anfört Horatii ord (Od III 24) om Skytema och
Getema tillägger här Adam: och ända intill denna dag lefva på detta
sätt Turc% som bo nära intill Ryssarne.

113

ryska källor ett folk. Torks, som första gången omtalas vid
^ 985 såsom Wladimirs bundsförvandter mot Bulgarerna.
Sedermera omnämnes detta folk ofta. Det var ett nomad-
folk, som ströfvade omkring i trakterna vid nedre Dnieper,
och det är säkerligen detta, som Adam här åsyftar i.

De fem folk, som Adam här uppräknar, äro sålunda
allesammans mera betydande, i nuvarande Ryssland boende
stammar, som i hufvudsak äro att söka i samma ordning
från norr till söder, som Adam uppräknar dem, om man
undantager, att Lami, för så vidt de äro identiska med Je-
merna, skulle hafva nämts förut 2.

Hvad angår öfriga länder i sydost nämnas de endast i
förbigående af Adam. Han omtalar emellertid ännu trenne
slaviska folk på andra sidan om Öder, nämligen Polani,
Boemanni och Marahi. Af dessa bo Polani närmast öster
om Pomrame. Deras land, Polania^ är myckcft stort och
gränsar i öster till Ruzzia; på de andra hållen, det vill säga
i norr och söder, omgifves det af Pruzzi och Behemi^.

De^sa senare, Behemi eller Boemani, böhmarne, bo
således söder om Polanerna omkring floden Elbes öfro lopp.
Några orter i deras land, Bohemia, omtalar Adam lika litet
som i Polen. Skol. 22, där Böhmens hufvudstad, den vik-

^ Nestor XL. Jfr SeJmfarik II 87, 104. Det är att märka, att
såväl Ibrahiin som Konstantin Porphyrogennetos gifver namnet turkar åt
ungrarna. Så gör äfven Liutprand^ Antapodoseos II c. 4. — Otänkbart är
ej, att Adam, som Ounther (s. 41) synes ti'o, med Turci menar de
turkiska folken i Syd-Ryssland öfver hufvud, således petjeneger, polo\i;zer
m. fl. Dock må påpekas, att Adam särskildt omtalar petjenegema, och
att Nestor aUtid anvä^ider namnet om en bestämd folkstam.

Jag vill erinra om att namnet Tiirchi förekommer på den ofvan
omtalade anglosaxiska verldslcartan som ett långt i nordvästra Europa
boende folk. Se ofvan s. 17.

' Beträffande de ifrågavarande folken vet Bernard (s. 89), att »Wizzi,
Mirri, Scuti, Lami et Turci deformata nomina esse videntur Finnorum
populorum, qui ad ripam orientalem Baltici sinus degebant».

•^ Adam II c. 18, 19, skol. 15, 18, 25; UI c. 25, IV c. 13, 18.

8

114

tiga gamla handelsstaden Prag namnes, är nämligen ett
tillägg af en senare hand.

öster om Böhmarnes land omtalas slutligen Marahi^
Mährerna, inom hvilkas land floden Elbe, som vi ofvan sett,
upprinner i en djup skogssträckning. Likasom Böhmarne
ha Maraherna i norr Polanernas och Pomeranernas länder;
i söder åter gränsa de till tvänne folk af främmande stam,
Ungri och Pescinagi.

Af dessa omtalas Ungrarne hos Adam ofta och ständigt
under detta namn. Namnet Turkar^ eller Hunner, som
eljes i den medeltida litteraturen om detta folk användes,
förekommer aldrig hos Adam i denna bemärkelse.

Pednagi omtalas hos Adam endast en gång. De äro
mycket blodtörstiga och äta menniskokött. Pecinagi äro
naturligtvis petjenegerna, som redan hos Thietmar^ omtalas
under namin af Pedeneer, Petineer och Pecineger.

Yin.

Sueonia, Norvegia och kringliggande länder; Scritefinni,

terra feminarum m. m.

Vi skola nu öfvargå till Adams skildring af den skan-
dinaviska halfön och de på densamma boende folken. »Då
man, säger Adam, kommit förbi danskarnes öar, öppnar sig
en annan verld inåt Sueonia och Nordmannia, tvänne vid-
sträckta nordiska länder, som för vår verld hittills varit
nästan okända. Hvad deras storlek beträflar^ anför han

^ Se ofvan s. 113 n. 1. Herbord Vita Ottonis 1 c. 37. Namnet
Hunner ha ungrarne ärft efter Avarenia. Se Oregor. Tur. IV c. 28 ff.
2 Thietmar VI c. 55. VIII c. 16.

115

ionung Svens vittnesbörd, att Nordmannia med svårighet
kan genomresas på en, och Sueonia knappast på två må-
nader ^» Innan vi följa Adam på den mera detaljerade
framställningen af de båda nordiska länderna, torde det
emellertid ännu en gång förtjäna påpekas, att han tänkte
sig den skandinaviska halfön såsom en mycket stor, ifrån
öster mot vester utskjutande halfö, hvars vestligaste del om-
fattade Nordmaiinia. Öster därom låg Sueonia utefter norra
kusten af det dbaltiska haf vet.

Det namn, som Adam ger åt svenskarnes land, är som

nämdt Sueonia eller Suevonia och ibland Suedia^. Det är

• -i

enligt hans åsikt samma land, som de gamla kallade Suevia,
ett misstag som naturligtvis helt och hållet beror på namn-
likheten och är så- mycket mera ursäktligt, som äfven nyare
författare begå detsamma ^ Men äfven till en ännu svårare
förvexling gör sig Adam skyldig, i det han identifierar Sue-
onia med de gamles Skytien*. Redan hos geografen från
Ravenna förekommer detta misstaga och återfinnes sedermera
hos andra senare författare®. Hos Adam synes det hufvud-
sakligen bero på den ofvannämda olyckliga identifieringen
af Östersjön med de meotiska träsken, i följd hvaraf natur-

^ Adam IV c. 21 : Danskarnes konung har för mig omtalat, att
Nordmannia knappast kan öfverfaras på en månad, under det att Sveonia
med svårighet han genomfaras på två. Detta hade han själf erfarit, då
han för ej länge sedan i tolf år gjort krigstjänst under konung Jakob i
dessa trakter.

' På ett ställe förekommer äfven formen Suigia. Adam III c. 24.

® Adam IV c. 21: De Sueonia vero non tacent antiqui auctores
Solinus et Orosius, qui dicunt plurimam partem Germaniae Suevos tenere».
Se of van sid 21.

^ Adam I c. 64; H c. 1. — Se Geijer, Svea Rikes Häfder s. 100 ff.

^ Ravennageocjrafen c. 12: Scythia, quam Jordanus Scanzan appellat;
s. 421: insula, qua3 dicitur Scanza, quie et antiqua Scj-thia a plurimis
cosmogi-aphis appellatur.

® Scythia inferior omtalas som Normannernas hemland Langebek
S. R. D. Il s. 10. Se ock nedan kap. 10.

116

ligen Skytien kom att förläggas norr om det baltiska hafvet.
För öfrigt vill det synas, som om Adam tänkte sig det egent-
liga Skytien såsom liggande öster om Sueonia. Begreppet
Skytien är emellertid hos Adam mycket sväfvande, och han
synes stundom i likhet med åtskilliga grekiska författare
ibland använda namnet om ryssarne ^.

Sueonia, som på flere håll omslutes af höga berg, har,
säger Adam 2, i vester det af de så kallade vestgoterna
(Gothi, qui occidentales dicuntur) bebodda Westragothia, i
norr Wermilani och Scritfinni, i söder hela sträckningen af
det baltiska hafvet (longitudinem Baltici maris), utefter hvilket
landskapet Ostrogothia sträcker sig ända till Birca.

Bland de svenska landskapen ligger Gothia occiden-
talis eller Westragothia^ närmast intill danskarnes land.
Det gränsar nämligen intill det danska landskap, som kallas
Sconia, hvadan Adam sålunda här, som vi förut hafva sett,
till Skåne räknar jämväl Halland. I Westragothia ligger
göternas stora stad Skarane (Skara)'^, sätet för biskopen öfver
Skara stift Den låg på ett afstånd af sju dagsresor från
Skåne.

Westragothia var äfven gränslandskap mot Nordmannia.
Oränsen mot detta land gick utefter floden Gothelba (Göta
Elf)^, som upprinner på de Ripheiska bergen och därpå under
sin färd till oceanen genomflyter goternas land, efter hvilka
den ock erhållit sitt namn. På grund af sin föreställning
om svevernas och sveonernas identitet antager Adam utan

^ Jfi- Skol. 119. »Då den svenske konungen Emund sändt sin
son Anund för att utbreda hans rike i Skytien, kom denne till sjös till
kvinnornas land.» — Adam I c. 62, III c. 12, skol. 125.

^ Adam IV c. 21, 23, 25.

^ Adam ibid; II c. 56.

* »Skara in Dalsland sive Skaraborg* upplyser Lappenberg, —
Formen Scarane, som Adam använder, torde bero på ett »at skarinu, lige-
som de gamle svenske kilder harSkarum, (vedskaret, skarene)» Jörgen8en262.

^ Adam U c. 56, IV c. 21 skol. 126.

117

vidare, att Gothelba är den af de gamle omtalade floden
Albis. Då han emellertid förut gjort .samma antagande
beträffande floden Elbe, vill han i skol. 126 härleda Goth-
elbas namn från denna senare flod, med hvilken den i
storlek är jämlik (non impar).

På gränsen mellan Sueonia och Normannia bo enligt
Adam jämväl de ofvannämda Wermilani eller Wärmlän-
dingarne^, samt Finnedi. Hvad dessa senare angår, begår
Adam säkerligen ett misstag, då han förlägger dem på grän-
sen mot Norge. Finnedi äro tydligen icke annat än inne-
vånarne i Finnveden i vestra Småland och således att söka
vid gränsen mot Danmark, Alldeles omöjligt synes det
dock ej vara, att Adam kan afse någon del af Wärmland^
där Edsnamnet, som bekant, ofta förekommer. — Wärmlän-
dingarne, som enligt Adam bo i norra delen af Sueonia, äro
i likhet med Finnederna och andra mot den norska gränsen
boende folk allesammans kristna och höra till Skara biskops-
döme (respitiunt ad Scaranensem ecclesiam)^.

öster om Westragothia ligger landskapet Ostrogothia
utefter det baltiska hafvet. Enligt Adam skall det sträcka
sig utmed detta haf österut ända till Birca, hvadan sålunda
äfven Södermanland af honom räknas till Östergötland. —
östgötarne äro det andra af de tvänne berömda götafolken
och i likhet med Yestgötarne kristnade^.

Några orter i det egentliga Östergötland omtalas ej af
Adam. Däremot förekommer hos honom först staden Telgce
(Södertelge), öfver hvilken man färdades då man skulle land-
vägen begifva sig till Birca ^.

* »Wärmeland in provincia Suecica Karlstad» upplyser Lappenberg.
^ Adam IV c. 25, 24.

^ Adam IV c. 23; 14; Il c. 56: Ille vir [Thurgot] duos nobiles
populos Grothorum suo labore Christo lucratus est.

* Adam IV c. 28. Äfven Östgötarno lydde först under Skarabiskopen.
Jfr skol. 94: Adalwardus senior utrique prefectus est Gothiae.» Reutrr-
dabl Sv. K. Hist. J 398 anm. Jörgensen. s. 456 fP.

118

Med undantag af Finnveden omtalas Småland icke af
Adam, utan han låter de båda Götalandskapen omedelbart
följa efter det danska landskapet Sconia. Säkerligen är det
emellertid på det småländska höglandet han syftar i IV c.
7, då han talar om de djupa skogar och branta berg, som
ligga emellan Sconia och Gothia.

Påfallande är, att man ingenstädes hos Adam finner
någon antydan om de »tora svenska innanhafven i Götaland,
om hvilka redan Jordanes talar, och hvilka sannolikt åsyftas
med de »interjacentia maria», som i Ansgarii Vita omtalas ^
Möjligen hafva dock berättelser om de många vattnen i
Sverige i sin mon bidragit till Adams allmänna yttrande,
att alla dessa länder till stor del bestå af öar 2.

De hittills omtalade landskapen räknar Adam till Gothia,
som omfattar den Dania närmast liggande hälften af Sueonia
och som vi nyss sett, mot öster sträcker sig ända bort till
Birca. Om dess storlek lemnar han oss äfven några upp-
lysningar, då han omtalar, att färden ifrån Sconia öfver
Scarane, Telgas och Birca till Sictona kräfver en hel månads
tid. Färden till sjös från Sconia till Birca eller Sictona
gick på en betydligt kortare tid. Denna kunde man nämligen
göra på den korta tiden af fem dagar.

Om det egentliga Sueonias geografi lemnar oss Adam
mycket sparsammare uppgifter, och han är här tydligen
mycket mindre väl underrättad. Enligt hans uppfattning
tyckes det hafva ungefär lika stor utsträckning som Gothia^,

* Om Jordanes se ofvan. Ansg. Yita c. 25. Detta är dock mycket
osäkert, då man ej vet, hvai* Ansgarius öfverfölls af sjöröfvare. Då san-
nolikt färden ej gick kring Skagen utan öfver Siesvig och var afsedd att
hela tiden gå till sjös, kan det svårligen hafva skett på vestkusten.

^ Hos Adam är yttrandet dock snarare ett blott poetiskt uttiy ek
och synnerligen passande att sätta i samband med profetens ord: »Hören,
1 öar* ... o. s. v. Vi erinra om att han mycket väl känner till Skan-
dinaviens landsammanhang.

^ Adam I c. 62 »Birca, in medio Suevoniae positum». Jfr IV c.
21, 28. Såväl Gothia som Sveonia hade en utsträcknipg af 30 dagsresor.

119

«

till hvilket det i vester gränsar. I norr gränsar det till
Wermilanerna och Skridfinnarne, om hvilka vi strax skola
tala, och i öster sträcker det sig ända till kvinnornas land,
där Adam förlägger de ripheiska bergen och åtskilliga andra
från antiken hämtade namn^ I söder gränsar det i hela
sin utsträckning till det Baltiska hafvet.

På gränsen mellan Gothia och Sueonia inskjuter enligt
Adams åsikt från det Baltiska hafvet en mvcket stor vik
mot norr^, I denna vik, i hvilken vi igenkänna sjön Mä-
laren, låg den redan i Ansgarii Vita omtalade handelsstaden
Birca, enligt Adam en göternas stad (oppidum Gothorum),
hvilket ju har sin riktighet, om man som Adam af Bremen
räknar Södermanland till Götalandskapen ^ Den nyssnämda
viken bildar här en hamn, som är synnerligen eftersökt af
de barbariska folk, som bo omkring det Baltiska hafvet, men
tilUka i hög grad farlig för dem som äro oförsiktiga och
obekanta med farvattnet. Ty Birkaborna, som ofta utsatts
för anfall af sjöröfvare, hvaraf hafvet här vimlar, bedraga,
då de ej med vapen förmå motstå dessa, sina fiender med
argan list (callida arte). De nedsänka nämligen i denna vik
af det af sjöröfvare ofredade hafvet (maris impacati) på
mer än hundra stadiers utsträckning dolda stenmassor och

' Adam IV c. 14, 24, 25.

* Adam I c. 62. Väderstrecket förklaras af att Adam ger svenska
östersjökusten vest-östlig sträckning.

• * Beträffande Bircas läge torde efter de på Björkön gjorda gräf-
ningame icke vara något vidare att tillägga. Huru man förut så ihärdigt
kunnat anse Birca vara identiskt med Sigtuna är förvånande, dä Adam
tydligen talar om två städer, af hvilka Birca ligger i Södermanland
(oppidum Gothorum) emellan Telgae och Sigtuna, hvilket synnerligen väl
passar på Björkö. — Uttrycket »juxta enim sunt» (Ad. IV c. 28), som Geijer
anser bevisande för de ifrågavarande städemas identitet, betecknar väl
endast att de ligga lika långt in i Mälaren. — Greijer öfvergick dock senare,
om jag minnes rätt, till den nu allmänt antagna åsikten om Bircas läge.
— De ställen, där Birca omtalas, finnas till större delen samlade hos
La/ngébek S. R. D. I 444.

120

gwa sålunda farvattnet farligt både för sig själfva och för
sjöröfvarne K

Till Bircas hamn, som är den säkraste utefter hela
Svevonias kust, pläga, berättar Adam, för olika handelsända-
mål (pro diversis commerciorum necessitatibus) samlas en
mängd fartyg ifrån Danernas och Nortmannernas såväl som
från Slavernas och Sembernas land samt ifrån andra Skv-
tiens folk», ett vittnesbörd om stadens vidsträckta handel,
som genom de på Björkön gjorda fynden ha vunnit full-
ständig bekräftelse. Särskildt underrättar oss Adam om, att
färden från Birca till Ruzzia gick på den jämförelsevis korta
tiden af fem dagar, hvadan sålunda tydligen direkta handels-
förbindelser egt rum mellan Birca och Novgorod. Det vill
till och med synas, som om Birca varit en af de mest be-
tydande stapelorterna på Rysslandshandeln och det är ej
osannolikt att staden vid denna tid var den egentlige för-
medlaren af den danska och norska handeln österut.

Men redan under Adams tid blef den rika staden, som
i ett par hundra år varit Sveriges mest betydande handels-
ort, i grund förstörd, sannolikt af några roflystna vikinga-
skaror, som lockades af dess rikedom. Om tiden när det
skedde veta vi intet. Adam berättar endast 2, att den nu
är så platt ödelagd, att knappast några spår af staden voro
kvar; man hade ej ens kunnat återfinna den helige ärke-
biskop Unnis grafhög. Af hans ord kunde det emellertid tyckas,
som om staden vid biskop Adalvards besök ännu funnits
kvar, och detta är för öfrigt, vill det synas, en förutsättning
för Adam, då han skref sin historia. Underrättelsen om
dess förstöring synes han först senare hafva erhållit och då
tillagt anmärkningen i det ifrågavarande skoliet. Stadens

* Tydligen tillspäiTades sålunda ingången till Mälaren. Uttrycket
»per centum et amplius stadia» (omkr. 2 mil) antyder väl att spärrningen
skedde så långt från Birca och ej öfver ett så stort område.

' Adamy skol. 138. Om Adalwards besök i Birca och Sictona bar
Adam fått underrättelse af några följeslagare till denne.

121

förstöring skulle i så fall sannolikt hafva skett på 1070-talet i.

Att staden ej ånyo uppbyggdes, berodde väl hufvud-
sakligen därpå, att en annan stad med lika fördelaktigt och
mera skyddadt läge uppväxt, hvilken nu till sig drog äfven
Bircas handel, nämligen den likaledes af Adam omtalade
staden Sictona, det gamla Sigtuna*. Denna stad, som i olik-
het med Birca ligger i det egentliga Sueonia, är nämligen också
den en hamnstad i den ofvan omtalade viken af det Baltiska
hafvet (Mälaren). Den ligger lika långt in i densamma som
Birca 3; dessa städer ligga nämligen nära h varandra och
vägen söderifrån öfver Telgae till Sictona går öfver Birca.
Att stadea redan egde betydlig rikedom framgår af den i
skol. 138 omtalade händelsen, då biskop Adalvard, som
blifvit utsedd till biskop i Upsala och Sigtuna, här på en
enda messa förtjänade ej mindre än 70 marker silfver. En-
ligt Adam skall han hafva till den kristna tron omvändt
alla innevånarne i staden Sictona och dess omnejd, hvilket
emellertid torde innebära en ej så liten öfverdrift, då bland
annat annorstädes omtalas, hurusom han. af hedningarne blef
fördrifven ur staden^.

På en dagsresas afstånd från Sictona ligger, midt i
Sveames land, Sueonias mest beryktade afgudatempel, det
praktfulla templet i Ubsola eller Upsala, öfver hvilket Adam
ger oss en intressant skildring.

Templet ligger, berättar , han ", på en slätt (in planitie)

* Adalwards besök i Sverige inträffade på 1060-:talet. Om Birca
verkligen redan då var förstörd t synes det ej kunna hafva skett för så
länge sedan. — Montelnis^ Sv. Hednatid, s. 307 förlägger förstöringen på
grand af Björköfynden till omkiing år 1000. — Se också Jörgensen 660 ff.

' Hvar detta Sigtuna var beläget är ej fullt visst. Namnet Forn-
sigtuna (;= Signhildsberg), som redan vid midten af 1200-talet i ett päfve-
bref (Dipl. Svec. I 852, fornesitune) och sedan 1315 omtalas (Rydbergs
Traktater I 388, Siktonia vetus), tyder på denna ort. Jfr J^ellberg^ Kyr-
korna i G. Ups. o. Sigt. (Tidn. Ups. 17 April 1897).

* Adam IV, 28 juxta enim sunt. So ofvan s. 119.

* Adam lY c. 29, skol. 131 ; III Bih.

* Adam lY 28; II cV 56. Skol. 135.

122

och omgifves af kullar (raontes), från hvilka man har en
god utsikt öfver templets Ej långt från detta står ett väldigt
träd, som sträcker sina grenar vida omkring. Uppgiften
att det är grönt både vinter och sommar, som bekant en
ingalunda ovanlig egenskap hos Nordens trädslag, har emeller-
tid synts Adam så märklig, att han ansett nödigt berätta
detsamma med tillägget, att ingen vet hvad slags träd det
är. Här finnes äfven en källa, hvarest hedningarne pläga
anställa offer, i det att de här nedkasta en lefvande menniska.
Om denna ej flyter opp, anses gudarne gynna folkets beslut
(ratum erit votiim populi). Vid templet finnes äfven en
lund, som af hedningarne anses så helig, att hyarje träd i
densamma genom de där upphängdes död och förruttnelse
anses såsom något gudomligt.

Själfva templet beskrifves såsom helt och hållet klädt
njed guld (totum ex auro paratura), något som kanske ej
är så öfverdrifvet. Ofvantill omgifves det af en gyllene
kedja, som hänger öfver byggnadens gaflar och fjärran från
glimmar de kommande till möte. Inuti templet funnos bilder
af de trenne gudarne Thor, Wodan och Fricco, framställda,
som det vill synas, i sittande ställning 2. Thm^ såsom den
mäktigaste har sin plats midt emellan de båda andra. Han
är framställd med spira (sceptro), likasom Jupiter. Däremot
framställes Wodan (Oden) beväpnad, såsom de våra fram-
ställa Mars. Den tredje gude,n, Fricco, är framställd »cum
ingenti priapo». Af de trenne gudarne herskar Thor i luften,
styr öfver åska och blixt, vindarne, regn och solsken samt
åkerväxten, och han åkallas mest, då pest eller hungersnöd
hotar. Wodan däremot eller krigsraseriets gud (furor), för

^ Positos ad instar theatri. Theati-um användes ofta, särskildt af
den för Adam välbekante Virgilius om hvarje plats, som är lämplig för
åskådande utan att den behöfver vara cirkelformig. Virg. Aeneis V, 286
fF. Hos Adam åsyftas säkerligen Uppsala högar. — Adam IV c. 27.

^ Thor in medio soiium habet triclinio; hinc et inde locum possi-
dent Wodan et Fricco. Adam IV c. 26.

123

krig och ger tapperhet emot fienderna, hvadan han åkallas,
då krig förestår. Pricco, om hvars dyrkan svenskarne synas
synnerligen lagt sig vinn, gifver menniskorna fred och njut-
ningar (voluptatem) och åkallas särskildt vid bröllopsfester.

Alla dessa gudar hafva sina särskilda offörprester (sa-
cerdotes), som till dem frambära folkets offer, en under-
rättelse, hvartill man bör lägga märke, då den antyder, att
bland svearne vid denna tid inträdt en ny utveckling af
den hedniska kulten, i det att, förmodligen genom påverkan
af de kristna och möjligen äfven hedniska, slaviska och
finska folk, med hvilka svenskarne i östervåg kommit i
beröring, ej blott stora gudahus utan äfven ett särskildt
presterskap uppkommit. Säkerligen var det detta, som mer
än något annat bidrog att rotfasta hedendomen hos svearne,
så att de fortforo att »slicka sina blotbollar» ^ ännu långt
efter sedan deras grannar i söder och vester antagit Hvite
Krists lära och först efter hårdnackade strider, om hvilka
vi dock dessvärre äro föga underrättade, förmåddes att öfver-
gifva sina gamla gudar.

Adam berättar äfven om en för alla Sueonias provinser
gemensam stor afgudafest, som hvart nionde år firades i
Uppsala 2. Ingen får undandraga sig att deltaga i denna.
Furstar och folk (reges et poptili) alla skicka de skänker
till Upsala, och de som redan antagit kristendomen måste —
hvilket är värre än alla straff — friköpa sig från deltagandet
i ceremonierna.

Offret tillgår, säger Adam, på detta sätt: Af alltlef-
vande framföres nio stycken af hankön. Deras blod utgjutes
inför gudarna, men kropparne upphängas i den förut om-
talade lunden. Här hänga om hvarandra kroppar af hundar,
hästar och menniskor. En af de kristna (aliquis christiano-

^ Som bekant Olof Tryggvasons yttrande före slaget vid Svolder.

' Niotalet synes hafva varit heligt. — Jfr den påfallande likheten
med det offer som enligt Thietmar I c. 9 hvart nionde år vid midvintor-
tiden fii-ades i Lej re. Se of van s. 91.

124

rum) har för Adam omtalat, att han där ej räknat till mindre
än 72 kroppar. Festen tiras under nio dagar med festmål-
tider (commessationes) och dylika offer, i det att för hvarje
dag en menniska och sju andra djur offras åt gudarne.

Detta offer firades, enligt Adam^, omkring vårdagjäm-
ningen. Säkerligen skedde det hufvudsakligen till Preys
ära, hvarpå bland annat tyder den likaledes af Adam om-
talade berättelsen, att de sånger, som vid denna fest plägade
sjungas, voro många, men af så skamligt innehåll, att han
icke vill omtala dem. Att döma häraf liksom af deras sätt att
framställa Freys bild synes en rå otyglad sinlighet varit
utmärkande ej blott för svenskarnes lefverne i allmänhet
utan äfven för deras gudsdyrkan.

Oaktadt svearne hårdnackadt vidhöUo sin gamla tro,
synas de kristna icke på något sätt hafva blifvit förföljda.
Visserligen omtalas 2, hurusom konung Anunder blef för-
drifven, då han ej ville göra det vanliga offret åt djäflarne,
och som vi sett klagar Adam djupt öfver, att de kristne
måste friköpa sig från deltagandet i offret. Men det synes
mig ingalunda omöjligt, att här dock ej är fråga om någon ny
pålaga på de kristna utan endast om den plikt, som drabbade
den, som uteblef från tinget, med hvilket offerfesterna stodo
i nära sammanhang. Adam berättar för öfrigt själf^, att
sanningens förkunnare, såvida de äro kyska, kloka och lämp-
liga, behandlades med stor välvilja. Biskoparne få till och
med tillträde till deras ting (consilio populorum communi),
och* här lyssna de ofta gärna till ordet om Kristus och den
kristna religionen. »Måhända skulle de», tillägger Adam,

^ Adam skol. 137.

"^ Adam skol. 136. ^

* Adam IV c. 21. Kristendomen hade för öfrigt under Anund
Jakobs regering mycket rotfäst sig i landet. Adam II c. 71. — De mar-
tyrer som stundom omtalas, hade vanligen begått något brott såsom t. ex.
den Wolfred, som Adam (II 60) omtalar, hvilken midt på tinget med en
yxa slog Thore bild i stycken.

125

»lätt låta förmå sig att antaga vår tro, om ej onda lärare,
som söka sitt eget och ej hvad Jesus Kristus tillhörer, för-
argade dem, som eijes frälsas kunde.» Adam syftar väl
härvid mindre på det förhållandet, att missionsarbetet här i
Norden verkligen af många endast gjordes för snöd vinnings
skull ^ utan säkerligen tänker den bremiske magistern på
den i hans ögon illegitima mission, som bedrefs i Sverige
från andra håll, såsom af den Osmund han själf omtalar
eller den tidigare angelsaxiska och polska missionen i landet^.

Om Sueonernas religiösa föreställningar berättar Adam
vidare, att om de i striden råka i nöd, åkalla de en bland
de många gudar de dyrka; denne äro de efter vunnen seger
hängifna och sätta honom öfver alla de öfriga. Men det är
redan en gängse åsikt, att de kristnas gud är starkare än
de öfriga; dessa svika ofta, men han är alltid tillstädes som
den starkaste hjälpare i nödens stund 3.

Sueonerna bestå af många folk, starka och väl beväp-
nade, utmärkta krigare såväl till häst som å skeppsbord.
Därföre hafva de också under sitt inflytande de öfriga Nor-
dens folk. De hafva konungar af en urgammal ätt, men
deras makt beror af folkets vilja; det, som de alla å tinget
eller som de själf va kalla det, warh\ ansett vara det bästa
(laudaverint), måste konungen bekräfta, såvida icke hans
mening synes dem bättre, då de stundom ehuru ogerna
följa denna. Hemma glädja de sig sålunda åt fullkomlig
jämlikhet, men då de gå i krig, lyda de obetingadt konungen
eller den han sätter öfver dem såsom den dugligaste.

* Adam IV c. 30 och annorstädes.

' Adam HL c. 14. Se t. ex. ärkebiskop Brons bref till kejsar
Henrik II. Waitenbach I 354. Jörgensen Tillaeg s. 53.

* Jfr berättelsen om krigståget i Ansg. Vita c. 27. Oni åkallan af
en af gudame se Frähn Ibn Foszlan. s. 9. Om den store guden (se ofvan

f,

8. 92 n. 2) ej hör hans bön, vänder han sig till en af de små. At den
som gör honom till viljes egnar han sedan sin dyrkan.

* Om detta ord se Sckrödery Deutsche Rechtsgesch. s. 122.

126

Sueonia är ett mycket fruktbart land, rikt på jord-
bruksprodukter och honung. I boskapsskötseln står det fram-
för alla andra länder. Det är dessutom rikt på skogar och
väl belägna vattendrag (oportunitas fluminum sylvarumque)
med hvilket senare uttryck Adam antyder, att handeln och
samfärdseln inom landet oied förkärlek begagnade sig af
vattenvägarne. Att handeln på utlandet var betydlig, på-
pekar han äfven. Hela landet var också, säger han, upp-
fylldt af främmande handelsvaror (peregrinis mercibus).
»Man kan sålunda», tillägger han, »säga, att sveonerna äga
alla rikedomar och dock äro fria från det högmod, af hvilket
vi äro så uppfyllda. Ty alla föremal af onyttig lyx, guld,
silfver, stolta hästar (sonipedes regios), bäfver- och hermelin-
skinn, hvaröfver vi falla i nästan vanvettig beundran, värdera
de intet.» Man torde häraf kunna sluta, att de nu nämda
varorna utgjorde exportartiklar till Saxonia, således ej blott
hästar och skinnvaror, som landet själft producerade, utan
äfven silfver och guld, som i stora massor inflöt i landet
genom handeln mot öster.

Yid talet om svenskarnes seder har Adam särskildt
fäst sig vid deras gästfrihet. »Ehuru väl alla hyperboreer^»,
säger han, ;>äro utmärkta för sin gästfrihet, utmärka sig dock
häri sveonerna framför alla andra; hos dem gäller det som
den största skam att neka en resande gästvänskap, så att
de till och med råka i tvist om hvem som skall få mottaga
gästen. Denne bevisar nu värden all möjlig välvilja (omnia
jura humanitatis) och han ledsagas, så länge han önskar
stanna, växelvis omkring i gårdarne till värdens vänner på
gästning.»

Det enda som Adam funnit att anmärka beträffande
Sueonerna, är deras förhållande till kvinnokönet. I själfva
verket tyckes en otyglad sinlighet hafva varit ett utmärkande
drag för våra fäder; åtminstone synes det för främlingen

1

Adam IV c. 21.

127

fcafva varit mest i ögonen fallande. Ibn Foszlan talar utförligt
liärom^ och på den finbildade araben göra rus intryck af att
"\^ara »wild herumlaufende Esel». Adam säger ock, att »gula
€t mulieres» (III 20) äro naturliga laster för Nordens folk
i allmänhet. Om Sueonerna säger han vidare, att de i för-
hållande till kvinnorna sakna måtta. Hvar och en har efter
storleken af sin förmögenhet två eller tre kvinnor på en
gång, stundom ännu flera; de rika och furstarne (principes)
ha otaliga. Dock är att märka, att de anse ur sådana för-
bindelser födda barn för äkta (legitimes). Vidare påpekar
Adam, att den straffas med döden (capitali pena), som skändar
en annans hustru eller våldtager en jungfru.

Samma straff drabbar äfven den, som beröfvar någon
hans egendom eller eljes tillfogar honom någon oförrätt 2.

I sammanhang med framställningen af Sueonia omtalar
Adam om åtskilliga därintill belägna länder och folkslag,
hvarmed vi nu, alldenstund Adams uppgifter tolkats mycket
olika, något närmare skola sysselsätta oss för att om möjligt
finna någon reda.

Vi hafva då att börja med Skridfi?inarne, Scritefini
eller Scritefingi, som Adam kallar dem.

* Fräkn, Ibn Foszlan 5 fF. Hans skildring af ryssarnes djuriskhet
och osnygghet är hårresande; de äro de osnyggaste menniskor, som Gud
har skapat. Att som Steenstrup, Normanneme I 226, helt enkelt förneka
arabens trovärdighet (ikkun Afsindige kunne foretage sig saadanne Ting, som
her beskrives) är väl ej riktigt. Däremot vore det i hög gi*ad oriktigt, att
af de ifrågavarande råa slafhandlarnes lefverne sluta till svenskarnes
lefnadssätt i allmänhet.

^ Om straffen jfr Steenstrup ^ Norm. I 320 ff. Jfr ock Adams be-
rättelse om danskame (IV c. 6): »de kvinnor, som begått äktenskapsbrott,
säljas, som slafvar. Men männen, vare sig att de gjort sig skyldiga till maje-
stätsbrott eller ei*tappats för någon. annan förbrytelse vilja hellre mista huf-
vudet än slita spö. Där finnas inga andra sti-aff än halshuggning och slafveri.»
Och i skol. 109 tillägges, att yxan hänger ständigt på torget, hotande
den brottslige med döden.

128

Det är då först att märka, att Adam tydligen från flere
håll — i likhet med hvad som hos honom ofta är fallet,
fått sina uppgiftei* om detta folk. Som vi ofvan påpekat,
förekommer Skridfinnarnes namn i Vesterlandet allra först
hos Jordanes (Screrefenni) och efter honom hos Paulus
Diaconus (Scritobini), och det syftar hos dessa otvifvelaktigt
på lapparne. Om vi nu med Pauli Diaconi skildring, som
vi i kap. II anfört, jämföra Adams berättelse om Skrid-
finnarne, skola vi finna påfallande likheter.

»Skridfinnarne kunna», säger Adam^, »icke lefva utan
köld och snö. Deras land är så fullt af villebråd, att inne-
vånarne till största delen lefva däraf. Man berättar att de
äfven i djup snö kunna springa fortare än de vilda djuren.
Deras land ligger vid de af en evig snö täckta ripheiska
bergen. Menniskorna äro där liksom stålsatta af kölden,
bekymra sig icke om några skyddande hus (tecta domorum). De
lefva af vilda djurs kött samt använda deras skinn till kläder.»

Alla dessa uppgifter om skridfinnarne har Adam tyd-
ligen fått från Paulus Diaconus eller äro de ur Adams för-
utsättningar lätt förklarliga slutsatser af hvad denne för-
fattare, som var väl bekant för Adam, yttrar om skrid-
finnarne och deras land.

Paulus Diaconus förlägger'^ skridfinnarne »in extremis
circium versus Germanise finibus» och det var därför natur-
ligt att Adam skulle komma att söka dem i norr om Sueonia
och Northmannia, så mycket mer som han från dessa trakter
tvifvelsutan hört åtskilligt, som påminde om Pauli Diaconi
skildring. Men nu återstår emellertid den viktigaste frågan,
den nämligen, med hvilket folk i Norden Adam identifierar
skridfinnarne. Hittills har man tagit för afgjordt, att Adams
skridfinnar åsyfta samma folk som Paulus Diaconus menar,
nämligen lapparne. Ser man emellertid närmare på de -upp-

* Adam IV c. 31.

* Hist. Langob. 1 c. 4, 5. In extremis — finibus — Huic loco
Scritobini vicini sunt.

129

gifter om skridfinnarne, som Adam själf lämnar oss, skall
iman emellertid lätt finna, att så ej gerna kan ha varit för-
hållandet.

Först och främst är att märka, att Adam tydligen räknar
skridfinnarnes land som en del af Sveonia, som dess nord-
ligaste landskap, hvilket han väl svårligen skulle hafva gjort,
om han åsyftat lapparnes land. Vidare omtalar han en del
af skridfinnarnne som kristnade, och berättar ytterligare,
hurusom bland dem verkade en öfver deras land särskildt
förordnad biskop, nämligen Stenphi (Stenfinn) eller som han
kallade sig Symon^.

Om hvilket folk Adam åsyftar, behöfver man, synes
det mig, ej tveka, då han uttryckligen säger, att skrid-
finnarnes »civitas maxima», »caput» eller, som han i skol.
182 riktigare uttrycker sig, »regio», är Helsingland^. Adams
skridfinnar äro sålunda identiska med de gamle Helsingarne,
således svenskar, och på dessa passa de ofvan omtalade
underrättelserna ju synnerligen väl. Den förmodan, att Hel-
singland fordom omfattade jämväl Lappland är säkerligen
oriktig. Väl omfattade Helsingland fordom ett mycket
större område än nu, men endast af helsingar eller svenskar
koloniserade trakter, ej lappska eller finska länder. — Att
hos Adam ej kan vara fråga om lapparnes land, bestyrkes
för öfrigt af berättelsen att konung Olof (Haraldsson), för-
modligen på sitt tåg genom Sverige till Stiklarstad, i skrid-
finnarnes land uppbyggt en kyrka 3. Dessutom är att märka,
att Adam verkligen på ett annat ställe talar om lapparne,
och till detta skola vi nu vända oss.

» Adam IV c. 24, 25; skol. 94.

* En förklaring af det egendomliga förhållandet, att Adam kallar
Helsingland för skridfinnarnes *ctvitas» har gifvits af Hjäme, Helsingelif
under Helsingelag s. 6. »Troligen hafva missionärer, som varit i Sveiige,
berättat för Adam, att helsingarne bodde i tätt befolkade bygder och
därifrån utöfvade ett slags myndighet öfver lapparne i de omgifvande
ödemarkerna.»

® Adam skol. 141.

130

Han säger nämligen^, att danskarnes konung för honom
berättat, att ett folk från bergsbygderna (ex montanis) plä-
gade nedstiga i sueonernas längre ned belägna område (in
plana). Det var ej af någon reslig växt men så kraftigt
och raskt, att det bräkte svenskarne i stor förlägenhet (vix
Suedis ferenda). Man visste ej, hvarifrån det kom. »De
komma, sade konungen, alldeles oförmodadt (subiti) än hvarje,
än hvart tredje år. Om man då ej med all makt gör dem
motstånd, så förhärja de hela trakten och draga därpå åter
sina färde.»

Det synes mig som om man här omisskänneligt hade
framför sig en skildring af lapparne och deras ströftåg in
på de svenske nybyggarnes område. Väl har gent häremot
påpekats, att lapparnes okrigiska kynne strider emot en sådan
tolkning, då i stället de själfva alltid varit utsatta för sven-
skarnes misshandlingar. Det kan dock härpå svaras, att
stället ej talar om några krigiska härjningar med eld och
svärd utan kan helt enkelt hafva afseende på den fullstän-
diga förhärjning, som skedde på nybyggarnes åkrar och
betesmarker af de från fjällen (ex montanis) nedkommande
lapparnes kringströfvande renhjordar, och för hvilken nybyg-
garne troligen lika mycket då som nu voro utsatta. Säker-
ligen sökte de då freda sig genom att »totis viribus» anställa
massaker ej blott, som ännu i dag stundom sker, på ren-
lyordarne, utan äfven på lapparne själfva. — Berättelsen
att det ifrågavarande folket kom oväntadt, stundom årligen,
stundom hvart tredje år, och att man ej visste hvarifrån de
kommo, synes tydligt åsyfta en utan fast hemvist kring-
ströfvande nomadstam.

Vi komma nu till Adams »kvinnoland», tora fenimn-
rum eller Amazonum patria. Äfven här har Adam samman-

* Adam IV c. 25.

131

blandat en mängd från olika håll hämtade uppgifter, såväl
från antiken som från samtiden och tillä,mpat dem på ett i
Norden boende folk. Vi skola här i korthet så vidt möjligt
är söka något utreda äfven denna sak.

Hvad då först beträffar Amazonsägnen, hafva vi ej här
att undersöka dess uppkomst i de gamles föreställningssätt^.
Vi endast påpeka, att amazonernas land ursprungligen för-
lades vid södra kusten af Svarta hafvet men sedermera
flyttades till den nordöstra, där amazonerna nu under en
längre tid blefvo bofasta 2. Men därjämte uppdyka tid efter
annan nya amazonfolk på de mest skilda trakter af jorden,
från Libyens öknar till Grermaniens urskogar. Yi hafva här
endast att följa de sägner, som förekomma om ett kvinnofolk
i Europa.

Denna sägen möter oss, så vidt jag kunnat finna, allra
först hos Pauhcs Diaconus i hans Historia Langobardorum.
Han berättar här^ att Langobarderna vid öfvergången af en
flod i det inre af Germanien råkat i strid med amazonerna.
Saken förefaller honom emellertid själf något egendomlig,
»ty alla — säger han — som känna till häfderna (veteres
historise) veta, att amazonernas folk för länge sedan blifvit
tillin te tgjordt. Möjligt är dock, tillägger han, att det om-
talade kvinnosläktet kunnat lefva kvar i de ifrågavarande
trakterna, alldenstund dessa äro så godt som okända för
historieskrifvarne. Ty, fortsätter han, äfven jag har af några
hört omtalas att ända intill denna dag i det inre af Ger-
manien skall finnas ett sådant kvinnofolk.» (gentem harum
existere feminarum).

* Jfr härom i allinänhet art. Amazones i Pauly-Wissowa Real
Encycl samt Meyer^ Gesch. des Altei-thums, I s. 303, 7, 545, 8, Il s. 452, 6.

' Cassiodorus torde varit den föi^ste som identifierade Amazonerna
med gotiska kvinnor. Watteribach^ D. Gesch. quellen I 70. Jordanes^
Getica V § 44. — Orosius I c. 14, 16.

^ Hist. Jjangob. I. c. 15. Striden afgjoi-des genom en tvekamp
mellan en af amazonerna och en af langobardema.

132

Längre fram påträffa vi sägnen från ett annat håll.
I sin ofvan berörda geografiska framställning af Europas
länder omtalar konung Alfred jämväl ett kvinnoland. »Norr
om Horithi, säger han^ är Msegdaland; och norr om Maeg-
daland är Sermende.» Alfred har sålunda också hört talas
om ett i det inre Germanien beläget kvinnoland 2, hvilket
han förlägger mellan Horithernas land i söder och Sermende
i norr. Horithi äro Chorwaterna i vestra Riesengebirge i
Böhmen. Hvad däremot förstås med Sermende är ej fullt
lika klart. Vanligen anser man, att det är sarmaterna eller
nord- och östslaverna och detta synes bäst stämma med
Alfreds ord, då han säger, att Sermende sträcker sig ända
till de ripheiska bergen (oth tha beorgas Riffin). Dock må
eriras, att i urkunder vid år 945 och senare ofta omtalas
ett folk Sermunti i trakterna mellan Saale, Elbe och Mulde.
— Huru som helst är sålunda Alfreds kvinnoland att söka
någonstädes i trakterna norr om Böhmen, efter all sanno-
likhet i vester eller sydvest om Preussarnes land.

Tillvaron af ett kvinnoland i dessa trakter omtalas äfven
egendomligt nog i det följande århundradet af en ti*edje
iälla, nämligen juden Ibrahims reseberättelse^. Han säger
nämligen här: »Vester om Brus (preussarnes land)* ligger
kvinnornas stad. De hafva åkrar och slafvar. Af dessa
blifva de hafvande, och om någon af dem föder en gosse,
döda de densamma. De rida till häst, föra själfva krig och
aro fulla af mod och tapperhet. Och denna berättelse om
kvinnornas stad, tillägger han, är sann: Otto, den romerske
konungen, har själf berättat det för mig.»

> Vitterh. Akad. Handl. VI s. 52. 53.

* Såväl Farster (Gesch. der Entdeck. s. 83) som Rask (Ottars Reisb.
s. 85) anse att Maegthaland ej betecknar kvinnoland utan är felskrifning
för Vartaland (F.) eller (R.) kommer af Msegd = provincia och betecknar
Oårdarike, såväl onödiga som omöjliga gissningar.

» Wigger, Mekl. Jahrb. 1880 s. 16.

* I texten står Rus men sammanhanget fordrar nödvändigt Brus. Ibid.

133

Det är af det anförda tydligt att under flere århun-
draden bibehållit sig en sägen om ett kvinnoland i det
nordöstra Tyskland eller närbelägna trakter. Huru denna
sägen uppkommit, därom synes för närvarande vara omöjligt
att framställa något annat än gissningar. Att den endast
skulle vara en på lärd väg skedd förflyttning åf den antika
amazonsagan upp till norden synes mig emellertid vara ett
antagande som saknar alla skäl. Säkerligen har sägnen här
själfständigt uppkommit. Det är nämligen att märka att
innevånarne aldrig kallas amazoner utan alltid kvinnor.
Hade sägnen på lärd väg uppkommit skulle nog ej heller
det lärda namnet hafva saknats. Af denna anledning kan
jag ej heller biträda Schafarik, som anser det möjligt att
sägnen uppkommit genom namlikheten mellan Amazoner och
Masovien^. Säkerligen ligger här, liksom förhållandet är
med den antika amazonsägnen, till grund ett verkligt sak-
förhållande, vare sig några krigiska kvinnor eller någon i
»kvinnokläder» klädd folkstam'^.

Jag anser, det ej osannolikt, att denna sägen ännu på
Adams tid, fortlefde och att han möjligen hört något därom.
Vi finna ju åtskilliga likhetei* emellan hans och Ibrahims
skildring. Emellertid är det påtagligt, att Adam Hämtat
stoffet för sin framställning af Amazonerna hufvudsakligen^
ej ur någon på hans tid gängse folksägen om ett kvin no-

^ Schafarik, Slav. Alteiih. II 672.

' Pomponius Melas berättelse om slavema (III 4) torde föi*tjäna
uppmärksamhet. »Äfven kvinnorna, säger han, draga med männen i krig
och för att de därtill skola vara lämpliga afbrännes genast vid födelsen
högra bröstet så att det ej hindrar armen att slå. Att spänna båge, rida
och jaga är flickors sysselsättning. Att hafva dödat en fiende fordrar
man af en vuxen. Att ej hafva gjort det, är vanärande och straffas
med evig jungfrudom.» — Detta synes enligt Tbrahim ha varit ett hårdt
straff. Att vara jungfru ansågs äfven för en brud så skamligt att det
var tillräckligt skäl för mannen att förskjuta henne. — Jfr ock Schafarik
I 335. Omöjligt synes ej vara, att Magdeburg, clväas rirginum i Adal-
berts Vita (o. 3), kan stå i något sammanhang med den besynnerliga sägnen.

134

land utan ur de honom tillgängliga antika författarnes berät-
telser om Amazonerna.

»Vid det baltiska hafvets stränder skall, säger Adam^,
finnas Amazoner. De skola enligt någras utsago blifva haf-
vande genom att dricka vatten (aquse gustu concipere).
Andra säga att de blifva det af de köpmän som ditkomma,
eller af sina slafvar eller af andra vidunder, som där finnas
i stort antal. Och detta synes mig troligare. De afkom-
lingar, som de på detta sätt få, äro hundhöfdade, såvida de
äro af mankön, men eljes de vackraste flickor. De lefva
för sig själfva och förakta umgänge med män, och om några
sådana komma till deras land, visa de dem med kraft till-
baka.»

Äfven om spridda drag af denna skildring äro att
hänföra till muntliga underrättelser, placerar Adam sina
Amazoner fullkomligt oberoende af den tyska sägnen och i
full öfverensstämmelse med de antika uppgifterna för så
Tidt han uppfattat dem. Hos sina gamle auktorer fann han
nämligen Amazonernas land förlagdt intill Albanernas, i
nordost om de meotiska träsken, och då han nu, som vi
sett," identifierade dessa med Östersjön, var det naturligt, att
han skulle förlägga sina amazoner nordvest om detta haf,
där han ju också i Vesserna trodde sig hafva återfunnit deras
närmaste grannar, de gamles Albaner^. Och det är klart,
att Adam måste känna sig så mycket säkrare på sin sak,
som han verkligen ifrån den nordliga kusten af Östersjön
hörde talas om ett kvinnoland, terra feminarum, hvilket han
naturligtvis måste finna identiskt med de gamles »Amazonum
patria».

En förklaring af detta märkliga förhållande har först
gifvits af Forster^, som påpekat, att Adam tydligen uppfattat

' Adam lY c. 19.

^ Se ofvan s. 110 ff.

2 Forster, (resch. d. Entdeck. Frkf. 1784 s. 75, 76.

135

talet om kvänernas land så som om det varit fråga om
kvinnornas land. I själfva verket är denna hypotes synner-
ligen osökt och den har också vunnit allmänt erkännande,
då alla sannolikheter tala för densamma. — På frågan om
kvänernas boningsplatser och nationalitet skall jag ej här
inlåta mig^. Jag vill blott erinra att Kvänland att döma
af Adams skildring af kvinnornas land snarare synes vara
att söka i södra delen af Finland än i Norrland. Enligt denna
hör nämligen terra feminarum icke till svenskarnes land;
efter hvad det vill synas går resan från Sueonia dit till
sjös, och slutligen ligger det nära intill den nedan om-
talade ön Estland, allt omständigheter som snarare tyda
på Finland än på Norrland. Det tillvägagångssätt som inne-
vånarne använde till försvar mot den svenske konungasonen
Anund och hans här, nämligen att förgifta källorna 2, tyder
också på ett mera barbariskt folk, eller om denna berättelse
saknar grund, i alla händelser på ett folk, för hvilket sven-
skarne hyst en inrotad misstro och ovilja, således snarare
på ett främmande, finskt än på ett svenskt folk.

Huru härmed äri må förhålla sig, är det tydligt, att
förvexlingen af kväner med kvinnor ej är äldre än från
Adams tid, och att han är den förste som gjort densamma^.
Då han nämligen berättar om Anunds tåg säger han att de
kommo till kvinnornas land, som jag förmodar vara ama-
zoner^ och då han i IV 19 talar om deras land, tillägger
han, att det iiu kallas kvinnornas land, hvilket mer än tyd-
ligt visar att Adam ej kände till någon här i Norden loka-
liserad amazonsägen utan att det tydligen beror på hans

* Se härom Wiklund, om Kvänerna, i Arkiv f. Nord. Filologi. Att
kvänerna voro ett svenskt och ej ett finskt folk antogs först af Porthan
Vitt. Ak. Handl. VI, s. 58 fF. Han identifierar dem med helsingame.
Namnet kväner anser han härröra från lapparne, af hvilka sedan norr-
männen fått det.

« Adam Hl c. 15, IV o. 14, 17, skol. 119.

* Samma åsikt synes äfven hyllas af Forster^ anf. arb. s. 75 och
ej heller Peschel-Ritgej Gesch. d. Erdk! s. 90 synes hafva någon annan mening.

136

egeQ kombination. Jag har velat framhålla detta, då det
för närvarande synes vara en allmänt gängse åsikt, att för-
vexlingen af kväner och kvinnor och i följd däraf amazon-
legendens förläggande till Nordens länder skulle vara uråldrig.
Penna åsikt har derigenora uppkommit att man — så vidt
jag vet först Zeuss i hans arbete Die Deutschen ^ — förklarat
Taciti ofvan omtalade berättelse om Sitonerna, som styrdes
af en kvinna, endast kunna bero på en redan vid denna
tid gjord missuppfattning af Kvänland som ett kvinnoland.
Som ofvan påpekadt torde det emellertid först och främst
vara mycket ovisst, om Taciti Sitoner äro att söka invid
Suionernas land och ej snarare vid den södra Östersjökusten,
men äfven om de rätteligen böra förläggas intill svenskarnes
land i norr, så torde man lägga märke till att Tacitus inga-
lunda talar om något kvinnoland, allra minst om några
amazoner. Hans ord lyda 2: »Suionibus Sitonum gentes
continuantur. Cetera similes, uno differunt, quod femina
dominatur: in tantum non modo a libertate sed etiam a
servitute degenerant.»

Det är verkligen svårt att förstå, huru talet om ett
kvinnoland kunnat af Tacitus på ett så egendomligt sätt
uppfattas och återgifvas. Den som ej vill alldeles godtyck-
ligt framtolka en annan mening, kan af Taciti ord endast
få veta, att Sitonerna, vare sig de nu skola sökas i söder
eller norr om Östersjön, voro en germanstam, som vid denna
tid styrdes af en kvinna, ett förhållande, som i och för sig
hvarken är särdeles ovanligt eller underbart.

Ännu oriktigare synes mig emellertid den uppgiften
vara, att efter Tacitus omtalas amazoner vid Bottenhafvet

* Zeuss^ Die Deutschen u. die Nachbarstämme s. 157 och eftei
honom MuUenhoff II 9 fF, med flere. Om betydelsen af Sitonemas namn
se Zeuss o. Miillenhoff ibid.

^ Tacitus Germania c. 45. Jfr Oeijer Svea R. Häfder s. 82. Det
är mycket troligt att Taciti Sitoner äro identiska med de Sitoner e. Sidiner
som andra föiiattare (Strabo, Ftolemaeus) omtala söder om Östersjön.

137

af en hel rad senare skriftställare. Förhållandet är nämli-
gen, att det före Adam ej linnes någon enda. Wiklund^
anför, att ett Amazonfolk »härstädes», d. v. s. i Norrland, om-
talas af Pauhis Diaconus och geografen från Ravenna. Hvad
den förre angår, åtnöjas vi med att hänvisa till det före-
gående. Ravennageografen åter talar visserligen om Ama-
zonerna, men han förlägger dem ej heller här i Norden
utan alldeles i öfverensstämmelse med den antika föreställ-
ningen i närheten af de maeotiska träsken 2.

Cynocephali eller hundhufvuden äro också ett folk, som
Adam funnit omtaladt hos sina gamla auktorer. Såväl
Martianus som Soiinus omtala hiindhöfdade stammar. Så
talar Martian* om dylika monstrer, och Soiinus åberopar
sig på Megasthenes, som skrifver att »per diversos Indi»
montesi finnas »nationes capitis caninis armatas unguibus,
amictas vestitu tergorum, ad sermonem humanam nulla voce
sed. latratibus tantum sonantes rictibsque*». Hundhufvu-
den äro, som vi ofvan sett, enligt Adam amazonernas
manliga afkomma, en sägen, som han också synes hafva fått
från Soiinus.

Ehuruväl Adam sålunda äfven härvidlag föranleddes till
sina yttranden af de antika sägnerna, vill det dock synas,

* Ahknitis, 01. M. s. 14. Hvilka författare ha öfver hufvud känt
till Bottenhafvet? Wiklundy om kvänerua. Arkiv s. 109.

* Rapennageografen c. 12. »Nona ut hora noctis Amazonum est
qusB ab antiquis dicitur patria, postquam eas de montibus Caucasiis venisse
legimus, cujus post terga ad frontem spatiösa antiqua Dardania ponitur,
et desuper ut dicanius ex latere paludes maximae inveniuntur, quae et
Mseotides appellantur.»

* Martianus Capella ed Kopp § 674.

* Soiinus^ ed. Mommsen 52, 27. Megasthenes var en grek som
förmedlade de efter Indusområdets afträdande vänskapliga förbindelserna
mellan Seleukus Nikator och Sandracottos (Tschandragupta) och skref ett
arbete om Indien, af hvilket utdrag finnas kvar hos andra författare.

138

«

som om han verkligen i Norden hört några muntliga berät-
telser oin dylika folk, ty han säger i, att man ofta ser dem
som fångar i Ruzzia, och att de »cum verbis latrant in voee».
Säkerligen ligger härför till grund en liknande förblandning
som den nyssnämda mellan kväner och kvinnor. I vester-
landet gaf man nämligen åt slaver och »andra folk; bland
andra madjarerna i Ungern, namnet hunner^, och häraf
kunde lätt genom' namnlikheten uppkomma sägnen om ett
hundfolk. Och att detta ej blott är en lös gissning visar
Helmolds yttrande, att på det saxiska språket kallas slaverna
hundar 3. Sägnen synes för öfrigt, att döma af en berättelse
hos Paulus Diaconus*, sedan lång tid varit bofast i Germa-
nien, och ungefär samtidigt med Adam omtalas den egen-
domligt nog af en annan författare, nämligen Bernold af
Blasien. Denne berättar nämligen, att Böhmarne hellre
röfvade människor än boskap för att på ett omenskligt sätt
på dem tillfredsställa sina lustar, och för att sedan sälja
dem till hundhufvudenay hvilka åto upp dem.

Adam har emellertid förklarligt nog identifierat, de
gamles Cynocefaler med det hundfolk, han i Norden hört
omtalas. Hvilka de hunner voro, som ofta voro krigsfångar
i Ryssland, är svårt att afgöra. Såvida yttrandet om deras
»gläfsande» beror på muntliga underrättelser och ej är direkt
hemtadt från Solinus, synes det tyda på att de ej kunde
vara slaver utan folk af någon främmande stam»\

* Adam IV c. 19.

2 Jfr Beda Hist. Eccl. V c. 9. Orderieus Vitalis Hist. Eccl. IV c. 19.
Schafarik I 328 fF; II .512. De hunner, som i Edda och Niebelungenlied
omtalas äro tydligen slaver.

« Helmold I c. 16.

'* Hist. Lang, I c. 11. Langobarderna skrämde sina fiender Assi-
pitterna med att de i sitt läger hade hundhufvuden. Bernold Chron 1077.
Historien skall visa gudlösheten hos Henriks anhängare.

* Främmande språk föreföllo ofta för den oinvigde som skällande.
Se t. ex. At-Tartuschis berättelse om Schleswigames sång. O. Jacob,
Ein ai-ab. Berichtei-statter aus dem 10 Jahrh. s. 34 (Berlin 1896).

139

De Husi^ som Adam därsammastädes omtalar, synas
vara ett verkligen existerande folk, då namnet ej hos någon
annan författare förekommer. De äro bleka, grönfärgade
och långlifvade (macrobii). Möjligen åsyftar han någon finsk
folkstam i norr^.

Huruvida Adam af något annat skäl än att (fe före-
finnas hos de gamle, hit upp till Norden förlägger Oykhper,
som hafva ett öga i pannan, Himantopoder, som hoppa på
ett ben, och Antropophcufer, som äta menniskokött, vill jag
ej afgöra, då Adam blott uppräknar dem 2. Osannolikt är
ej att han trott sig igenkänna dessa i åtskilliga af den Nor-
diska sagans figurer, som säkerligen ej voro honom obekanta,
såsom jättar och andra vidunder. Att han ej blott från
antiken fick höra talas om sådana, visa de ord, med hvilka
han afslutar kap. 19. »Där finnas», säger hian, »jämväl
många andra vidunder (mönstra), som sjömännen ofta berätta
sig hafva sett, ehuruväl det af de våra hålles för föga tro-
värdigt.»

Innan vi lämna Östersjön och de därintill liggande län-
derna hafva vi att nämna Kurland och Estland, som Adam
jämväl omtalar. »Längre in i det Baltiska hafvet», säger
han efter att hafva talat om de danska öarne, »finnas äfven
andra öar, som lyda under Sueonernas land. Den allra
största af dessa är den, som kallas Churland. Förmodligen

^ Jfr Seneca, de ira, 3,20 »Aethiopes, qui ob longissimum vitae spa-
tium Macrobioe apellantur. Forcellim Onomasticon, Macrobii» — Miillenkoff
II 8. 72.

' Betr. Cykloper se nedan. Hvarföre cykloper placerades i Skytien
se Pcndy' Wissowa Real. Encycl. Arimaspoi. — Beträffande sagan om an-
tropofagema har Schafartk I 294 en gissning. Se också Miillenkoff II
s. 49, 50.

140

är det, tillägger han, samma ö, som i Vita Ansgarii kallas
Chori och som Sueonerna då gjorde sig skattskyldig. Den
har en utsträckning af åtta dagsresor^. De blodtörstiga inne-
vånarne undflys af alla för deras omåttliga afgudadyrkan;
där finnes mycket guld och utmärkta hästar. Alla hus äro
fulla af spåmän, tecknatydare och svartkonstnärer, som till
och med gå klädda i munkkläder. Från hela världen hämtas
här orakelsvar, i synnerhet »ab Hispanis^ et Greecis.» Där
har nyligen uppbyggts en kyrka genom en köpmans bemö-
dande, hvilken danskarnes konung därtill förmått genom
många skänker. Danskarnes konung har själf, tillägger Adam,
jublande i Herren berättat mig denna glada nyhet (recitavit
mihi hane cantilenam).

Det är att märka, att Adam framställer Kurland som
en ö. Möjligen beror detta på hans ur såväl bibeln som
de gamle författarne och Ansgarii Vita hämtade föreställning
att de nordiska länderna i allmänhet bestodo af öar. Det
är emellertid påfallande, att särskildt Östersjöprovinserna hos
Adam söndersplittmts i öar, hvilket sannolikt efter hvad det
synes beror därpå, att han på något sätt missuppfattat be-
rättelsen om de österifrån på olika ställen i Östersjön ut-
mynnande vattenvägarne ^.

Churland, hvilket hos Adam synes hafva varit af vid-
sträcktare omfattning än nu, lydde enligt Adam under
svenskarnes välde, en uppgift som dock möjligen kan bero

* Adam IV c. 16. Detta kan möjligen blott vara en slutsats af de
uppgifter om Chori som finnas, i Ansgarii Vita (c. 27).

* Andra läsarter: Hyspanis, Ispanis, his panis. Lappenberg (not)
föreslår Cipanis eller Circipanis. Sannolikare synes mig dock Giesebrechts
gissning att Adam skrifvit his pa^anis och att meningen sålunda är, att
orakelsvar där hämtades i synnerhet af de kringboende hedningame och
lyssame.

* Handelsvägar från Svarta hafsländerna utmynnade i Östersjön
såväl norr som söder om Estland och Kurland, och det synes ej omöjligt
att några obestämda underrättelser om detta sakförhållande föranledt
Adam att anse dessa länder såsom på alla håll omslutna af vatten.

141

på en slutsats af Ansgarii Vita. Det låg ej långt ifrån
Sueonernas Birca, hvilket Adam troligen sluter af Östersjön
förmenade ringa bredd. Ansgarii Vit» förlägger nämligen
Chori långt ifrån Sueonernas land^

Märkligt är att redan nu här fanns en kristen kyrka.
Det framgår dock ej att kristendomen därför vunnit några
framsteg alls utan folket var fullständigt hedniskt.

Dessutom finnes, berättar Adam 2, enligt hvad han hört
omtalas, flere andra öar i detta haf, af hvilka en heter
Aestland, Den är icke mindre än den förut omtalade och
skall Ugga nära intill kvinnornas land. Äfven dess inne-
vanare äro alldeles okunniga om de kristnes Gud och dyrka
drakar och ormar, åt hvilka de till och med offra lefvande
menniskor, som de köpa af köpmänner, sedan de först om-
sorgsfullt förvissat sig om, att de icke hafva något kroppsligt
lyte (maculam in corpore), ty i så fall försmås de af drakarne ^.

Som vi ofvan påpekat, betecknade Estland ursprungligen
de af de. lettisk-lithauiska folken bebodda trakterna vid syd-
östra östersjökusten, och det är i själfva verket först hos
Adam som namnet förekommer i en annan betydelse. Här
betecknar det nämligen det af de finska Esterna bebodda
landet norr om de nyssnärada stammarnes område, där namnet
nu slutligen blifvit bofast.

Jämväl Estland anses af Adam i likhet med Kurland
för en ö. Detta är dock mera förklarligt, ty oafsedt att
Estland verkligen är kringflutet af vatten, bodde Ester jäm-
väl på de utanför liggande öarne och kännedomen om dessa
kunde lätt ingifva Adam den föreställningen att hela Est-
land var en ö.

* Ansg, Vita c. 27.
« Adam IV c. 17.

* Ännu långt fram iinder nyare tiden ansågo Esterna ormar för
heliga.

142

Likasom Kurerna voro Esterna hemfallna åt en rå af-
giidadyrkan med ormkult och menniskooffer. Det är att
märka att Adam icke räknar Estland till de under Sueonias
välde lydande öarne i Östersjön. —

Märkligt är att Adam ingenstädes omnämner de stora
svenska öarne Öland och framför allt Gotland, hvilka dock
som vi sett redan af Wulfstan omtalats i. Det är väl sanno-
likt att han om dem haft åtminstone några underrättelser
och i så fall äro de väl inberäknade i de »andra längre in
(i Östersjön) belägna öar, som lyda under Sueonias välde».
I alla händelser är det egendomligt, att han ej särskildt
nämner Gotland, som vid denna tid var en så betydande
medelpunkt för handeln 2. Detta kan dock möjligen bero på
att han på grund af namnlikheten antagit Gotland vara
identiskt med Götaland, en förväxling som för öfrigt under
Medeltiden flerstädes förekommer.

I kap. 30 börjar Adam sin skildring af Nordmanniaj
Nortmannia, eller som det på Adams tid (a modernis) kal-
lades, Norwegia eller Norguegia; på ett ställe (II 22) har
Adam också Norveia. Namnet Nordmannia förekommer redan
mycket tidigt såsom namn på de af de skandinaviska folken
bebodda länderna i allmänhet, särskildt Danmark, men såsom
namn på speciellt Norge träffas det först efter slaget vid
Hafersfjord 872 och så vid t jag kunnat finna, är Alfred den
store den förste som i denna mening använder detsamma.
Den andra namnformen, Norvegia, förekommer först senare
under Adams* århundrade i Encomium Emmse (Nordwega)^

* Se of van c. 11.

^ Gissningen att Adam sammanblandat uppgifter om Chuii ooh
Guti har dock åtskilligt för sig. Att ön lydde under Sueonia och var rik
l)å guld passar säkerligen ännu bättre till Gotland än till Churland. Jfr
GiintheTy Ad. v. Bremen s. 40.

« iMugebek, S. R. D. II 492.

143

och hos Dudo, som talar om Northguegigense i motsats mot
Dacigense, och denna benämning förtränger snart det förra
namnet^.

Nordmannia är, säger Adam, jordkretsens yttersta land.
Det sträcker sig på längden mot den yttersta norden (in
extremam septentrionis plagam) och däraf har det äfven fått
namn. Det tager nämligen sin början vid den framskjutande
klippkusten af det sund, som plägar kallas det Baltiska;
därpå böjer det sin rygg mot norr i en båge utefter den
skummande Oceanens rand och slutar omsider vid de ri-
pheiska bergen, hvarest äfven jordkretsen tröttnar att ut-
vidga sig. Det omsluter med sina höga berg (suis alpibus)
Sueonia och dess storlek är omkring hälften af detta lands 2.

Nordtmannias hufvudstad är Troiidemnis^. Det är en
stor, mycket besökt stad och numera beprydd med kyrkor.
t denna stad ligger den helige martyren Oloph begrafven.
Vid hans graf har Herran allt intill denna dag låtit ske
stora helbregdagörelseunder, så att folk från de mestaflägsna
bygder här strömma tillsammans, icke tviflande om hjälp
genom detta helgons förtjänst. S:t Olofs fest firas den 29
Juli (IV Gal. Aug.) af alla Nordhafvets folk, norrmän, sven-
skar, sember, danskar och slaver*. — Trondhjems läge be-
stämmes af Adam närmare så, att om man stiger ombord i
Alaburg eller Wendila i danskarnes land, kommer man på
en dag öfver till Wig^ eli stad i Nortmannernas land. Där-
ifrån seglar man åt venster omkring Norvegias kust och
kommer på femte dagen till staden Trondempnis.

Vig är tydligen ingen stad utan det norska landskapet

* Steenstrup, Norm. I 53. Rydberg^ Sv. Traktater I s. 57. — I
den senare medeltida krönikelitteraturen kallas norrmännen mycket ofta
Norici, så hos Ord. Vitalis m. fl.

2 Adam IV c. 21.

3 Adam IV c. 32.

* Adam II c. 59. Om segelhastigheten på de nordiska fan^attnen
se ock Tua^if De nordiske Langskibe (Arboger f. nord. Oldkynd. 1886).

144

Viken ^. Det förekommer nämligen hos Adam stundom att
han missuppfattat talet om bygder och landskap som om
fråga vore om städer. Likaså klart är emellertid att Adam
ej, som Lappenberg menar, med Wig afser den lilla vik,
vid hvilken staden Tönsberg är belägen 2. — Som vi of van
påpekat gick färden från Danmark öfver till trakterna vid
Göta Elfs mynningar, där redan tidigt funnos viktiga han-
delsplatser, säkerligen på både den svenska och norska sidan.

Emellertid är det påfallande, att färden från Viken
ända till Trondhjem enligt Adam gick på den korta tiden
af fem dagar, under det Ottar behöfde 30 dagar för att
från det visserligen något längre bort belägna Halagland
segla till Skiringssal i Vestfold, hvarunder han dock om
nätterna lade till vid land. I allmänhet framgår af Adams
uppgifter, att sjöfärderna särskildt på de vanliga bandels*
linierna i Norden gått synnerligen raskt. Jämväl färderna
från Birca till Buzzia och från Sconia till Birca kräfde, som
vi ofvan hafva sett, blott fem dagars tid, hvilket, om upp-
giften är pålitlig, ju gör en synnerligen god fart. — Sjö-
vägen upp till Trondhjem var, enligt Adam, den vanliga;
dock kunde man äfven resa landvägen dit, i hvilket fall
man reste ut ifrån Sconia i danskarnes land. Denna väg
kräfver emellertid, säger Adam, längre tid, alldenstund den
för öfver bergstrakterna (tardior in montanis) och då denna
väg är full af faror, undvikes den helst af färdemännen.

Nordmannia är enligt Adam^ på grund af sina vilda
väldiga berg och den stränga där rådande kölden det ofrukt-

^ Det första norska landskaps namn som vi möta under medeltiden
— om vi bortse från Jordanes^ som synes hafva varit mycket väl under-
rättad om förhållandena säi-skildt i den vestra delen af den skandinaviska
halfön och här nämner flere folknamn, som lätt igenkännas, såsom Ragna-
rici m. fl. — är Vestfold. Annal. Lauiiss. tala vid år 813 om »Vestar-
folda, quse regio ultima regni eorum inter septentrionem ot occidentem
sita, contra aquilonem Brittanniae summitatem respicit.

' Lappenberg not till kap. 32. Se ofvan.

8 Adam IV c. 30.

145

baraste af alla länder, ett yttrande, som väl delvis endast
är en slutsats af dess nordliga läge. — Det enda, för hvilket
landet lämpar sig, är boskapsskötsel. På många ställen så-
väl i Norge som i Sverige äro därför herdarne mycket för-
näme män, som efter patriarkernas sed lefva af sina händers
arbete. Och likasom araberna hafva de boskapen långt af-
lägset i ödemarkerna (longe in desenis stabulant^), en antydan
om de uppe i fjällen belägna fäbodarne.

Af sin boskapsskötsel hämta norrmännen sitt lifsuppe-
hälle, i det att de använda djurens mjölk till föda och deras
ull till kläder. Det lefnadssätt de föra uppfostrar inne-
våname till tappra krigare, hvilka, icke förvekligade genom
rik tillgång till markens frukter, mycket oftare anfalla andra
än de själfva af någon ofredas. De lefva i endräkt med
sina grannar Sueonerna, men anfallas stundom af danskarne,
som äro lika fattiga, dock lämna de detta ingalunda ostraf-
fadt — Tvingade af sin fattigdom foro de ock fordom all
verlden omkring och hemförde genom sjöröfveri de olika
ländemas prodjikter, sålunda af hjälpande sitt hemlands torf-
tighet. — Och från dessa Normanner, som bo på andra
sidan om Dania, kommo, tillägger skol. 139, de normanner,
som bebo Francia, och ifrån dessa har nyligen Apulien fått,
en tredje skara normanner 2.

Men sedan de, fortsätter Adam, antagit kristendomen
och undervisats i en bättre skola, hafva de lärt sig älska
sanning och frid och vara nöjda med det de hafva; ja att
dela med sig däraf åt andra i stället för förut tvärtom. Och

* Adam IV c. 30, 31. Om Arabernas lefnadssätt tunde Adani få veta
åtskilligt af den tidens Jerusalemfamre, bland hvilka han själf omtalar
ett par (Adam 111 c. 20; Bih.). Lambert af Hersfeld berättar utförligt
om ett par pilgrimers äfventyr med araberna (Ai-abes, Arabitje) vid år 1065.

* Om skoliet ej är af Adam, kan det emellertid ej vara mycket
senare. — Här kunde de norska anspråken på att ha grundat Normandiet
få stöd, såvida ej intyget vore värdelöst, då det är så sent, och ej kan
bero på annat än kombination.

10

146

under det att de förut voro bängifna åt trollkarlars skändliga
konster, bekänna de nu med apostelen enfaldeli^a Christum
och honom korsfäst De äro också de afhållsammaste af
alla människor, i det att de såväl i mat som i seder visa
den största sparsamhet och måtta. Dessutom hafva de för
prester och kyrkor så stor vördnad, att den som icke gifver
sin gåfva för hvar gång han hör messan, knappast anses
vara en kristen^.

Men denna ljusa tafla finner Adam fläckad endast af
prestemas girighet. Ty dop och konfirmation, invigningar
af altaren och vigningar till prest (sacrorum benedictio ordinum)
allt måste hos dem liksom hos Danema dyrt betalas. Qch
detta, säger Adam, tror jag beror på prestemas girighet, ty
då barbarerna antingen icke förstå sig på eller icke vilja
gifva tionde, så afpressas dem betalning för andra saker,
som borde göras för intet. Ty äfven sjukbesök och begraf-
ningar göras endast mot kontant betalning 2.

Alla Norvegias innevånare äro ifriga kristna med un-
dantag af dem, som bo bortom polkretsen , vid Oceanens
fjärran belägna kust 3. Dessa skola ännu vara så förfarna i
magiska konster och besvärjelser, att de säga sig veta, hvad
hvarje människa på hela jorden har för händer. De draga
äfven med mäktiga trollsånger till stranden stora hvalfiskar,
och mycket annat, som man i skriften läser om trollkarlar,
är allt för dem mycket lätt att göra*. På ett annat ställe
(TI c. 55) omtalas att »tota barbaries^ men i synnerhet Nor-

^ Qui non cotidie obtulerit ad missam, quam audierit. Adam IV
c. 30. Se Jörgensen s. 539. Att dagligen besöka messan, som Laurent
öfvei-sätter, torde väl svårligen låtit sig göra. Ordet cotidie synes ha
saknats i den af Suhni^ Hist. af Danm. IV 490 fT., använda handskriften.

* Adam ibid., Jörgensen s. 539 ff. Som bekant rönte tiondens infö-
rande i Norden stora svårigheter.

^ Adam IV c. 31. Det är sålunda tydligt, att Adam till Norvegia
räknar jämväl deBs längst i norr belägna skattländer, Finnmarkerna.

* Adam ibid. Om lappames trollkonster se nedan kap. X.

147

vegia är uppfylldt af trollkarlar. Där bo både spåmän,
tecknatydare, trollkarlar och besvärjare saait antikrists hela
öfriga anhang. Enligt Adam (II c. 38) var konung Olof
Tryggvason i hög grad hängifven åt sådana magiska konster.

I de vilda berg, som bär ligga, har jag, fortsätter Adam,
hört, att skäggiga kvinnor skola finnas, och att männen, som
lefva i skogarne, sällan komma till synes. De använda de
vilda djurens skinn till kläder och påstås, då de tala, snarare
gnissla med tänderna mot hvarandra, så att de knappast
kanna förstås af sina närmaste grannar».

Tydligen igenkänna vi bär en skildring af de i det
nordligaste Norge boende lapparne, deras trollkonster och
språk, enligt den i Norden rådande hälft mytiska föreställ-
ningen om detta folk och dess finska grannar. Det synes
mig dock ej omöjligt, att vi i de skäggiga kvinnorna åter-
igen möta en förirrad skildring af de förut omtalade kvar
nerna^.

Som Norges' förste konung omtalar Adam (II c. 22)
Haccon (Håkan den gode) »crudelissimus, ex genere Ingvar
et giganteo sanguine descendens»^.

I skol. 140 talas om det i Norden brukliga begrafnings-
sättet Beträffande hedningarnes begrafningssätt, säger här
Adam, är det värdt att minnas, att ehuru de icke tro på
kroppens uppståndelse, de likväl likasom de gamle romarne
nedlägga stor omsorg på likbegängelser och grafvar. De
lägga dessutom i grafven hos en afliden hans penningar

* I skol. 133 tillägges, att förutom andra mönstra i de hyperboreiska
bergen jämväl skola finnas gripar (gryphes). Uppgiften har Adam väl
närmast från Isidoms, men har sannolikt också äf ven i Norden hört berät-
telser om drakar, som i bergens grottor rufva på sina skatter. IstdoruSy
EtymoL XII, 2 : Giyphes ... in Hyperboreis montibus nascitur.

' Jfr ock Adam 1 39, där han omtalar Ing\ar, filius Lodparchi,
som den grymmaste af alla viMngahöfdingame.

148

(pecuniam) och vapen samt öfriga saker, hvarpå han under
lifstiden satte värde; någoi som äfven berättas om Inderna^
Detta skall vara en gammal sedvänja hos hedningame, ty i
deras grafhögar plägar man ännu påträifa dylika tingade
förordjDade nämligen, att. med dem skulle högsättas deras
skatter, nedlagda i amforer eller andra små vaser.

*

Hvad angår djurlifvet i norden har Adam jämväl ett
par upplysningar. Som vi ofvan hafva sett, var Skridfin-
narnes land mycket rikt på villebråd. Såväl här som i
Sveonia fångas, berättar Adam, uri^ huhali och elaces, Hvad
beträffar de båda förstnämda är det märkligt, att såväl uroxen
<bos primigenitus) som bisonoxen (bos bison) ännu på Adams
tid sägas allmänt hafva lefvat i Sverige, till och med så
långt upp som i Helsingland. Se omtalas här i Norden så
vidt jag vet ej af någon annan författare^. Med ebices
menar Adam tydligen elgen. Att han däremot ej nämner
renen, som redan Paulus Diaconus känner och Ottar utför-
ligt omtalar, beror på att han som vi ofvan sett, om det
nordligaste Skandinavien i allmänhet hade en mycket ofull-
ständig kännedom. — Om bäfvem hade han dock hört ts^as^

Beträfiande särskildt Norges djurarter säger Adam, att
här finnas svarta räfvar och harar, hvita mårdar (martures)
och björnar af samma färg, hvilka senare lefva i vatten
(sub aqua) i likhet med uren^. Med svarta räfvar förstås
den blå fjällräfven, om hvars dyrbara skinn redan Jordanes
synes hafva haft kännedom, och den svarta haren är den i
Norges sydligaste delar förekommande blågrå mohären. Att

* Något ställe i äldre förf. hvarpå Adam här kan syfta, vet jag ej.
' Att betvifla Adams uppgift synes dock vara obefogadt. Jfr

Quennerstedt^ Hvad torfmossanie förtälja, s. 10.
^ Adam IV c. 21 pelles castorum.

* Härmed afser Adam säkerligen det förhållande, att uroxen gärna
synes hafva uppehållit sig i sumptrakter.

149

isbjörnen den tiden omnämnes i Norge, är anmärkningsvärdt.
Sen omtalas för öfrigt därstädes långt senare, så t. ex. på den
katalanska kartan, i Geographia Universalis och hos Higden.

Ett hos Adam synnerligen ofta återkommande geogra-
fiskt begrepp är de Ripheiska bergen, ett från antiken hämtadt
namn, softi Adam söker att rätt placera här uppe i Norden.

De Ripheiska bergen omtala» först af den lyriske poeten
Alkman i sjunde århundradet före Kristus, och ehuru He-
rodot ej känner dem, insmögo de sig småningom i den
geografiska litteraturen och beteckna än Alperna, än långt i
öster liggande berg. Plinius synes identifiera dem med
Karpatema, men i allmänhet synes man hafva uppfattat dem
som en vattenskillnad mellan Svarta hafvet och den i norr
liggande Oceanen i.

Martianus talar flerstädes om de Ripheiska bergen. Så
säger han i lib. VI ^t »Lycia, a qua incipit möns Taurus
pene mediatenus orbis conscius, quem peragraret, nisi maria
restitissent; qui aliquando flexuosus evadit et in Ripheorum
jnontium juga sub diversitate nominum protenditur.» Med
de Ripheiska bergen tänkte sig sålunda Martianus en fort-
sättning af Taurus öster om Svarta hafvet. Mellan Svarta
hafvet och de Ripheiska bergen förlägger han en mängd
olika barbariska folk, »Getse, Daci, Sarmatae, Araaxobii,
TroglodytsB, Alani, Germaniseque omnis tractus», samt längre
in Auchaetae (där Hypanis,) och Neurse (där Borysthenes upp-
rinner) samt Geloni, Agathyrsi och bakom dem Arimaspi.
Så komma de Ripheiska bergen »et regio caligantibus tene-
bris inumbrata». På andra sidan dem bo i norr Hypev-
boreer, mot öster Ariphgei gentes samt bakom dem invid
Kaspiska hafvet, Cimmerii och Amazoner, j

—

* Btmbury^ Hist. of Ane. (leogr. I s. 103, 401 ff.
' Martianus GapellOy ed. Kopj) VI § 683 (de Arabia et S>Tia) —
VI § 663 (de IV sinu Europje).

150

Ungefär på samma sätt yttrar sig Solinus, och äfveii
Orosius synes bafva haft en liknande uppfattning^. Att
Adam icke desto mindre förlade de Bipheiska bergen på
norra sidan Östersjön är emellertid mycket naturligt, då vi
erinra oss hans ofvan omtalade identifiering af Meotis och
Östersjön.

Adam synes emellertid ej hafva identifierat de Bipheiska
bergen med någon bestämd bergssträckning i Skatidinavien,
åtminstone ej - med Kölen» Hans föreställningar om den
norra delen af den skandinaviska halfön voro som ofvan
påpekadti hög grad sväf vande, och så äro i följd däraf äfven
hans föreställningar om de Bipheiska bergen, som hos Adam
synas omfatta alla aflägsna fjälltrakter i hela ISkandinavien. Så
mycket är emellertid om Adams uppfattning om de Bipheiska
bergen tydligt, att han tänkte sig dem i öster bildande
gräns mot såväl Sueonia som Nortmannia och åtminstone
delvis belägna invid oceanens kust^. Förmodligen ansåg*
han dem i analogi med sina auktorer Martianus och Solinus
fortsätta i en båge öster om Östersjön.

I de Bipheiska bergen upprinner, som vi sett, floden
Gothelba, hvadan Adam med denna flod ej blott afser elfven
från Venern till hafvet utan äfven Klatelfven. Här ligga
också stora ödevidder och djup snö, som ligger kvar året
om. Dessutom bo de här förut omtalade Amazoner, Kyno-
cephaler och Cykloper samt gripar 3.

* Solimis, ed. Mommsen s. 97, 161, 107, 182. Orosius Hist c. 14.
Jfr också Jordanes, Getica V 32, 45, 54, 55, som alldeles tydligt iden-
tifierar de Rhipeiska bei-gen med Ural och tänker sig dem som en från
norr till söder löpande beiigskedja, som bildar gränsen mellan Europa och
Asien. — I förbigående må anmärkas, att Gos7nas af Prag, I c. 2, om-
talar ett berg JBijo mellan Eger och Moidau.

2 Adam IV 21, 25, 30, 31, 36, skol. 132.

" Under den senare medeltiden tänkte man sig vanligen de riphe-
iska bergen belägna i mellersta Ryssland, och föi-st Paul as Jovius och
Miechow aflägsnade dem ur geografien såsom hörande till mytens område*

151

IX.

VettechalVet och där belägna ilar. — »NordpolsfSrder».

Vi komma nu till sist till Adams framställning af Vester-
hafvet och däri belägna öar. Vesterhafvet, oceidentalis ocea-
nus, af hvilket Östersjön är en mot öster inskjutande vik,
är enligt Adam en del af den hela jordkretsen omslutande
Oceanen. Det namn Adam vanligen gifver detsamma är
den Frisiska oceanen (Oeeanus Fresonicus) eller den Britan-
niska, hvilket senare namn han dock endast känner från de
gamle författame^. Ofta kallar han hafvet blott Oeeanus,
något som han däremot aldrig göi^ t. ex. beträffande Öster-
sjön på grund af dess natur af innanhaf.

Yesterhafvet har, säger Adam, en ofantiig utsträckning
(latitudo) är förskräckligt och farligt Det omsluter i vester
Britannia, och når i söder till Frisernas land och den del
af Saxen, som hör till vår hamburgska dioces. I öster har

Äiven Herberstein hyste efter sin första resa samma åsikt. Ulrich v.
Hutten berättai* nämligen i sitt bref till Pirckheimer, att Herberstein
öfvei*tygat honom »non esse Ryphaeos, non Hyperboreos montes» i det
att han »jurejurando adfirmat», att allt »frivola esse et coDficta, quae his
de montibus et opinentur homines et prodiderint veteres». Under sin
andra resa fick emellertid Herberstein den öfvertygelsen, att de Ripheiska
bergen voro identiska med de bei^ han hörde omtalas på andra sidan
om Petschoi-a, således Ural. — U, v. Htätens bref ad Bilibaldum Pirck-
heymer. Augsb. 1518. Herberstein, Moscovia 1557, k. 4. Major, notes
npon Russia (Hakl. Soc.) H s. 43.

* Adam IV c. 10. Med Oceantis Brittannictis menades vanligen
under forntiden kanalen (Plinius lY 109), hvars smalaste del kallades fretum
OceaDi (Tac. Agr. c. 40) under Medeltiden stundom Euripua, Ann. Bert.
841; hos några dock (Mela I 15, II 85) hela hafvet från norra Spanien.
Paidy-Wissowa Atlantis. — Namnet var dock säkerligen ej heller för
Norden främmande. Saxo (s. 470) och Hisi Norvegia har det, (Englandzhaf).
Storm, Mon. Norv. s. 72.

152

det danskarnes land, inloppet till det Baltiska hafvet samt
Nordmannernas land, som bo hinsides Dania. Men i norr
strömmar denna ocean förbi Orkaderna" och omsluter i en
väldig utsträckning jordkretsen, i det att den till vänster
h^r Hybernia, Scoternas land, som nu kallas Irland, och till
höger Nordraannias skär, samt längre fram öarne Island och
Grönland.

Med Vesterhafvet menar Adam sålunda ej blott Nord-
sjön eller det af honom i egentlig mening så kallade Bri-
tatiniska eller Frisiska hafvet^ — utan jämväl hafvet rundt
omkring Brittannien ända till Irland, således kanalen och
Irländska sjön, samt slutligen det norr härom belägna hafvet,
Nordatlantiska hafvet och Ishafvet. Då Adam tillägger Vester-
hafvet en omätlig bredd (latitudo) tänker han naturligtvis på
dess stora utsträckning från norr till söder. Dess sträckning
i öster och vester är nämligen enligt Adams eget yttrande
ej större än att färden mellan Dania och Brittannia går på
tre dagar, under det att färden mellan Norge och Britannia
öfver Orkaderna kan ske på endast två dagar. — Adam om-
talar hafvet söm »valde periculosum», ett epitet, som det
ännu i dag väl förtjänar. —

I den Frisiska oceanen ligga, berättar Adam 2, gent
emot Frisia och Dania åtskilliga öar, men af dem är ingen
så värd att lägga på minnet som Farria eller Heiligland
(Helgoland). Denna ö, som i den helige Willibrords léfverne
kallas Fosetisland, skall först hafva återfunnits (primum
repperisse) af Fyens bishop Eilbertus under flykt för sjö-
röfvare^; denne gjorde jämväl ön beboelig genom att där
uppbygga ett kloster.

* Adam IV c. 10, Il c. 50: Hoc mai"e magnum et valde peiiculosum
a laeva Orchadas habet, dextrorsum attingit Frisiam», således = Nordsjön.
— Hos Beda (Hist. II c. 3) kallas Nordsjön mare oriental e.

' Adam IV c. 3, skol. 104.

* Conversum a pyratis. Wattenbach öfversätter detta med en
^omvimd sjöröfvare». Dock synes mig den vanliga öfversättningen vara
att föredraga.

153

Öos läge Bkildrar Adam så, att den ligger långt ute i
haf vet utanför floden Albias mynning mellan Danemas och
Frisemas land^ midt emot Hadeloa och Wesers mynning
och på ett afstånd af tre dagars roddarfärd från Anglia.
Dess längd är knappast åtta, dess bredd fyra miliiaria. ön
är mycket fniktbar och föder en stor mängd fogel och bo-
skap, Den saknar träd, hvarföre innevånarne använda strå
och vrakspillror till bränsle. På alla håll ömsintes den af
branta klippor^, som lämna fritt tillträde blott på ett ställe,
hvarest också linnes sött vatten; detta är en synnerligen
högt värderad plats för alla sjöfarande, men i synnerhet för
sjöröfvame. Däraf har den också erhållit sitt namn, Heilig-
iand. -^ Det säges, att sjöröfvare, om de någon gång där-
ifrån bortfört äf ven den minsta sak som byte, antingen inom
kort lidit skeppsbrott eller dödats i strid och att ingen
ostrafihdt återkommit hem. Därföre pläga de åt de där lef-
▼ande eremiterna med stor vördnad gifva tionde af sitt
byte.» — Då denna Adams skildring är den äldsta mera
utförliga som vi om Helgoland ega, skola vi här något när-
mare granska åtskilliga af uppgifterna om denna ö.

När Helgoland först omtalas, är omtvistadt Man hnr
som bekant velat återfinna ön redan i den af Pytheas om-
talade bernstensön Abalus, men detta är i alla händelser
högst problematiskt^. Ännu osäkrare är identifieringen nf
Helgoland med den af Flinius omtalade ön Actania, med
en af Ptolemsei tre saxiskä öar eller slutligen den alldeles
omöjliga med Taciti Nerthusö, hvilken fortfarande rotlös

» Jfr Vita AViUibrordi c. 10; Vita Liudgeri c. 22.

' Scopulis asperrimis. Det kan häi* ej genia vaia fråga om sand-
banlarne utan om själfva nhs branta strönder, hvadan »unuiii adituni»
torde syfta på den på östra sidan otn ön i klippan inhuggna väg, som
allt sedan äldsta tid ledde upp på ön. Jfr Tätdj Die Insel Helgo-
land 1894.

^ Hergt, Die Nordlandsfahrt des Pytheas s. 34. MiUlenlioff, D. A.
I s. 495 ff. förlägger Abalus i trakten af Eidermyn ningen.

154

flyter kring på Nordens haf. Tacitus är dock säkerligen
den förste som verkligen omtalar Helgoland. I sin Oermania
omtalar han nämligen ett rykte, att Herkules stöder i Nord-
sjön fuunos, och detta kan väl knappast syftia på något
annat än de båda höga klippor, af hvilka Helgoland fordom
bestod. De klippor, till hvilka Germanici flotta år 16 e. Kr.
stormdrefs, torde möjligen också vara samma ö^

Sedermera omtalas ej Helgoland förrän i sammanhang
mod Willibrords historia. I dennes af Alcuin författade
lefnadsbeskrifning, som äfven var bekant för Adam, omtalas
ön andér namnet Fosetesland. Här fanns ett tempel åt
Fösete, och hela ön med där varande boskap var fridlyst.
Fosetetemplet förstördes år 785 af biskop liudger af Mun-
ster, som på konung Karls uppdrag besökte och omvände
ön 2, men dennas lykte för helighet blef emellertid kvar, som
vi se hos Adam, och kom där boende eremiter till godo.
Sedermera uppbyggdes här ett monasterium af Fyens biskop
Eilbert, och ön lydde till följd häraf en tid under Fyens
stift, men lades sedermera till Slesvig^.

Att Helgoland fordom haft mycket större omfång än
nu, har länge varit en allmänt gängse åsikt. Emellertid är
förhållandet det, att historien om Helgolands forna storlek
uppkom först i slutet af 1400-talet och då på ren förfalsk-
ningsväg i politiskt syfte. Under. en strid mellan hertigarne
af Slesvig och Hansestäderna år 1496 om Helgoland* gjprde
nämligen de senare gällande, att ön såsom belägen i öppna
hafvet skulle likasom detta vara fri, hvarpå emellertid å

' PlmifiSy Hist. Not. IV c. 13. Tacitus j Germania c. 30. Ann.
Il c. 23, 24.

* Väa WiUfbrcrdi c. 10. Vita Liud^eri c. 22.

^ JörgenseHj Den nord. kirkes Grundl. s. 649.

^ Petri Saxii Beschreibung d. Helgolandes 1638. Hélgdand hade
nämligen vid denna tid blifvit af betydelse på grund däraf att sillen gick
upp vid dess kuster. Jfr Dancktcerth : Newes Landesbeschreibung d.
zwey Herzogth. Schlesw. u. Höst. 1652. TUtel^ Lie Insel Helgoland s. 30 ff.

155

«

hertigames sida svarades, att det var »gans unstreitig und
dier G^graphoram und Historicorum einbelliger Consens,
dass Helgoland juxta Ducatum Slesvicensem in Frisia minori
wäre belägen und fiir 1,000 und noch fiir w^niger Jahren
mit Eyderstädt, ETerschop und Utbolm, im gleichem mit
Nordstrandt, sodenn Föhre, Silt und Amre eine contermini-
rende Begion gewest, und dass die Binwohner solcher Lan-
den und.Insnlen nicht allein un a eademque Frisiorum colonia
et popalus unius gentis sondern auch dem Herzogthuni
Schleswig schon vor 755 Jahren ini^orporirt worden.» Her-
tigarne segrade i striden och den genom deras grofva lögn
uppkomna sägnen om Helgolands forna storlek, understödd
af den i den understuckna Vita Suitberti hit förlagda Ursula-
legenden, bibehöll sig länge, upptogs slutligen af Mejer på
hans kartor^ och kunde ända in på midten af 1800-talet
glädja sig åt en fullständig tilltro. Emellertid hafva WiebeP
genom sin undersökning af destruktionskoefficienten och
Laoridsen^ genom sina undersökningar om Mejers kartor
gjort slut på legenden, hvilken dock, som nyss påpekats, ej
som Lauridsen tror är ett falsarium af Mejer utan är betyd-
ligt äldre. — Att som t. ex. Reclus* utan vidare af Adams
uppgifter draga den slutsatsen, att Helgoland på hans tid
var. betydligt större än nu, låter sig ej heller göra, då dels
dessa säkerligen ej grunda sig på egna iakttagelser, dels
man ej säkert vet hvad Adam menade med ett milliarum.
Ett. romerskt milliarum var som bekant 1,000 passus eller
tvåtusen steg, men det är ej omöjligt, att Adam med passus

^ Dessa finnas i nyssnämda arbete af Danckworth. Om Vita Suit-
hetd Wattenbach I s. 133. I ett skol. hos Adam (Ul) omtslas de 11,000
jungfrarna, men förlägges till skridfinnames land.

« Wtebel, Die Insel Helgoland 1848. Redan 1830 påpekade Lap-
penberg i ett föredrag om Helgoiands forna omfång och historia hufvud-
punkterna af sägnens appkomst. Tittel s. 5.

' Lauridsen, Mejers Kai-t. över Helgol. (D. Ueogr. Tidskr. 1887—88).

* JRecli48j Nov. Geogr. Univ. III 737.

156

menade vanliga steg, i hvilket fall hans uppgift temligen
noga skulle öfverensstämma med verkliga förhållandet före
1720, då förbindelsen med diinen af bröts.

Den coUis unieus, som Adam på ön omtalar, anser
Maack^ vara den höga kalkklippan på sanddiinen. Sanno-
likt menar Adam dock det 60 — 66 meter höga Oberland. —
Af den källa som såväl Vita Villibrordi och Vita Liudgeri
som Adam på ön omtala finnes ej nu något spår 2.

Den boskap, som såväl i Vita Villibrordi som hos Adam
på ön omtalas, torde väl hafva utgjorts af får, hvilket möj-
ligen gifvit anledning till det hos Adam använda namnet
på ön, hvilket hos ingen annan författare återfinnes, näm-
ligen Farria, ett namn som möjligtvis kan betyda »fårön» K

Vesterut omsluter det Brittanniska hafvet ön Bii,ttannia,
som nu kallas Anglia, hvilken ö ligger på ett afstånd af tre
dagars färd från Helgoland eller från Dania, hvarest Ripa
är utgångspunkten för dylika färder.

Ehuruväl Adam svnes med Britanniens förhållanden
vara rätt väl bekant, lämnar han oss ingen geografisk skil-
dring af detta land. Han gör endast ett kort utdrag ur
Beda, som nästan ordagrannt anföres. — Hvad Brittanniens
läge beträffar, vill det synas, som om han förlade det något
för långt mot norr*.

Vester om Brittannia ligger Hiherma, skoteinas land,

* Maacky anf. arb. s. 116.. Denna kalkklippa forstöixies fullständigt
af «3n stormflod år 1720.

' Anna på 1500^talet omtalas »saavissimi fontes». Säkerligen abes
härmed dock de i sanddynen gräfda brunname där regnvatten samlade
sig. Tätel 146. .

' Namnet är osäkert. Jfr Maaek anf. arb. Jörgensen s. 649 anser
möjligt att den ö, som Eilbert upptäckte, kunnat vara Föhr, och att Adam
sammanblandat den med Helgoland. Så äfven Bernard s. 77. — Scfnoerms
arbete om Helgoland har jag tyvärr ej varit i tillfälle att se.

* Adam II c. 50; skol. 20. [Från JSeda Hist.Eccl. Ic. 1]; skol. 97.

157

som nu kallas Irland ^ Ej heller om detta land har Adam
några egna uppgifter utan anför äfven här Bedas ord med
någon förändring. Det sträcker sig, säger han längre mot
söder midt emot Hispaniens nordligaste hamn, hvarvid Adam
sannolikt tänker på den i skol. 96 omnämda Far juxta S:t
Jacobum. I olikhet med Beda synes Adam jämväl ansett
Hibernia sträcka sig betydligt långt mot norr, hvilket möj-
ligen kan bero på någon slags sammanblandning med Skot-
land^.

Beträffande Orkadema anför Adam först Marcianus' och
Solinus' yttrande om dessa öar ^. »Orcaderna», fortsätter
han därpå, »hvilka barbarerna kalla Organas, ligga i likhet
med Gykladerna kringströdda i Oceanen emellan Nordmannia,
Brittannia och Ilibernia och bele skämtande den brusande Ocea-
nens hot. De skola ligga på en dagsresas afstånd från
Nortmannernas stad Trondemnis, och lika långt lär af ståndet
vara från Orkaderna, om man härifrån vill segla till Angiia
eller Scotia.»

Med Orkaderna, som först hos Mela^ omtalas^ menade
de antika författarne Shetlands- och Orkneyöarne, och det-
samma synes jämväl Adam mena. — öarne återupptäcktes
och befolkades af irländska munkar, och lydde sedermera,
såsom Adam jämväl omtalar, under Anglernas och skoternas
biskopar. »Numera har emellertid», tillägger han, »på påf-

^ AcUim skol. 20; VI c. 10, 34. Beda ibid.

* Adam omtalar ingenstädes detta land. Den af Lappenberg (Ar-
chiv VI s. 887 £P. meddelade gamla geografiska uppteckningen om >insule
britanniose», som Laui*ent låter följa sin öfversättning af Adam, kan natur-
ligtvis ej härröra frän denne. — Att Adam, som Maurer tror, anser Skot-
land och Irland vara fullt identiska, är dock knappast troligt. Maurer,
Bekehrung IV s. 584.

* Adam IV c. 34. Solmus c. 22. Maroianus (ed. Kopp) s. 666.

* Bunbury, Hist. of Ane. Geography U 361. Orkadernas namn af
en nordisk sälart. Orka (phoca leonina).

158

vens befallning vår primas insatt Turolf som biskop i staden
Blascona för att sörja för alla öame.>» Att vid denna tid
på öarne inrättades ett biskopsdöme är f allkomligt riktigt
Det utverkades nämligen vid niidten af 1000-talet af Thör-
finn Jarl vid ett besök i Rom. Stället, där biskoparne bodde,
var jarlsgården, det nuvarande Birsa, i sagorna kalladt
Birgeshered. Namnformen Blascona, som hos Adam före-
kommer, anser Jörgensen^ bildadt af ett nordiskt Blåskogum.
Det var först senare som biskopssätet flyttades till den östra
delen af ön, till Kirkevåg, det nuvarande Kirkwall.

Vid Orkaderna slutar det egentliga Friesiska eller Brit-
tanniska hafvet och norr därom börjar den öppna Oceanen 2.
Men innan vi följa Adam längre mot Norden skola vi något
nämna om det intressanta 96:te skoliet, som innehåller en
kort segelanvisning för en färd från Danmark till Palestina.
Det heter här:

»Från Bipa kan man segla till Cincfal i Flandria på
två dagar och lika många nätter; från Cincfal till Prol i
Anglia på två dagar och en natt Detta är Anglias syd-
ligaste udde och färden dit från Ripa går mot sydvest
Från Prol till S:t Mathias i Brittannia seglar man på en
dag, därifrån till Far vid S:t Jacob på tre dagar och tre
nätter, därifrån till Leskebone på två dagar och två nätter
och färden går hela vägen (se. från Prol) mot sydvest
Från Leskebone till Narvese på tre dagar och tre nätter

* Jörgensen, Den nord. Kirkes Grandi, s. 712: Navnet betegner en
oprindelig edemark. — Lappenbergs hänvisning på ett isländskt Blåskog
är lika osannolik som Langebeks (8. K. D. DI s. 249) förmodan att Adam
»haUucinari in nomine Glascoe sive Glasgow, saedis primum episcopalis
postmodum archiepiscopalis in Scotia».

* Öunthers (Ad. v. Br. s. 49) undran om hvad Adam afser med
Eiektriderna, som han IV 34 omtalar, är obehöflig, då Adam ej gör ett
föi'sök att lokalisera dem, utan endast nämner deras namn efter Maroianus.

159

mot sydost. Från Narvese till Arragun på fyra dagar och
fyra nätter mot nordost. Från Arragun till Barzalun på en
dag, likaledes mot nordost. Från Barzalun till Marsilia på
en dag och en natt nästan rakt emot öster, likväl med en
liten böjning mot söder. Från Marsilia till Mezcin på Sicilia
på fyra dagar och fyra nätter mot sydost Från Mezcin
till Accharon på 14 dagar och lika många nätter mot syd-
ost i det man dock mera närmar sig öster.»

Hvad först beträffar de här anfärda ortsnamnen äro de
i allmänhet lätta att identifiera. Prol är Prawle i Devon,
Mathias Mathieu i Bretagne, Far Ferrol vid S:t Jacob de
Gompostella, Leskebone Lissabon, Narwese (Njörwasund)
Gibraltar sund, Arragun Tarragona och de öfriga äro ännu
lättare igenkänliga.

Vanligen vill man göra detta skolion mycket yngre,
men jag ser dock intet skäl att förlägga det till någon annan
tid än Adams; ej heller inser jag någon absolut nödvändighet
att frånkänna honom författareskapet. I alla händelser är det
alldeles oriktigt att i likhet med Ijangebek^ förlägga det så
långt fram som till år 1270.

Denna segelanvisning är emellertid märklig, då den
otvetydigt visar, att sjöfärder från Norden till Palestina
vid denna tid ej blott då och då utfördes, utan voro van-
liga. — I Giinthers yttrande ^ om »die Ganze Misére der

* Langebeky S. R. D. V 622. Som of van påpekats spärrades, Cinkfal
1'edan 1180 af dynerna, hvadan sålunda skoliet oj kan vara yngre än från
denna tid.

* Ountker, Adam 13 n. 3. — Bremen besöktes ofta enligt Adam af
mycket långväga resande. Särskildt omtalas (III Bih.) biskop Bovo, som
tre gånger skall hafva varit i Jerusalem och en gång som fånge förts tiU
BaJbylonien. Uvad Adam härmed afser, kan jag ej bestämdt a^öm.
Adams samtida, Lambert, synes med Babylonien mena kalifatet i Bagdad,
under det att i nästan alla andra medeltida krönikor, som jag genomgått,
med Babylonien menas Egypten eller dess hufmidsfad FostcU, Den förste,
hos hvilken, efter hvad jag kunnat se, Babylonien har denna egendomliga
betydelse, är Oregorius af Tours, Hist. 1 c. 18.

160

Kompasslosen Eustenscbiffahrt» kan jag ej iDStämma. Att
man seglade direkt öfver Biscayaviken och från Messina till
Acre visar väl att man ej fruktade öppna sjön. Visserligen
saknade man ännu kompassen, men man seglade här i Nor-
den efter polstjärnan. Att man lade till vid de stora han-
delsstäderna är naturligt nog, och särskildt att pan följde
den norra Medelhafskusten efter berodde säkerligen också
på fruktan för sjöröfvarne i söder i.

Skoliet är dessutom intressant, då det kan anses som
en af de första till vår kännedom komna läskartböcker,
som sedermera så ofta användes af sjömännen på de nordiska
hafven i stället för de längre söderut använda portulanerna.
Sådana segelanvisningar voro nämligen i bruk långt före
kompassens användande, på 1100- och 1200-talen. Kom-
passen kom ej bär i bruk förrän tidigast i slutet af 1200-
talet. Den omtalas i Norden först hos Heinrich v. Krolewitz
omkring 12482.

^ Om segling efter nordstjärnan se Tkietmar af Merseburg, Chron.
Yn c. 26. — Heydy Gesch. d. Levanteh. I s. 103.

* Se Langebek S. JR. D. V. 623. Allgem, Deutsche Biogr, 17, 179.
— Jfr om segelanvisningar Ählenms, 01. Magnus s. 71 — 80, som dock
här hai' en oriktig uppgift, som jag anser skäl att påpeka. Han säger
nämligen, att man först i slutet af 16:de århundradet lärde känna kom-
passens missvisning, och att man vid förfärdigandet af portulankartor ej
kände densamma. Förutom att denna åsikt synes bero på missförstånd af
källorna må erinras, att man a priori ej kan tilltro de skickliga katalanska
och italienska sjömännen oförmåga att afläsa en flere graders vinkel.
Missvisningen omtalas för öfiigt som bekant af Columbus. Denne har
emellertid ej, som ibland uppgifves (t. ex. Rttge^ Oristoph Columbus s. 157),
upptäckt densamma — ty den var säkerligen känd i sekel före honom —
det hans piloter upptäckte, var att kompassen hade vestlig missvisning,
under det man i Europa aldrig eiiarit annat än ösUig (Feschel-Kuge s.
216). Columbi stora upptäckt var sålunda, att missvisningen ej, som
man dittills tyckes hafva trott, var konstant utan veoclade. Att man vid
förfärdigandet af kompasskartor ej tog hänsyn till kompassens missvisning
beror helt enkelt däi-på, att kartorna då bättre fyllde de praktiska behof,
för hvilka de voro afsedda. — I förbigående må anmärkas, att ifråga-
varande missuppfattning hos Ahlenius förorsaka en i viss mon okli^r upp-

161

Vi skola nu återvända till Adams , skildring af hafvet
längst i norr och de i detsamma liggande öarne. Detta baf
har hos de antika författame ilere olika namn, såsom oceanus
septen trion alis, Amalchius o. s. v. Det norr om polkretsen
belägna hafvet kallades ofta med ett särskildt namn efter
den gud, som de gamle tänkte sig herska öfver den norra
kalla zonen, Kronos eller Saturnus, för Kronos haf, mare
cronium, och man tänkte sig detta som ett mörkrets och
köldens hemvist, stelt och orörligt, »pigrum et prope immo-
tiim» för att tala med Tacitus.

Dessa föreställningar, som genom Pytheas bekanta »hafs-
lunga» ^ fingo en anstrykning af något märkvärdigt och my-
stiskt, gå naturligtvis igen hos Medeltidens författare, såsom
hos Beda (congelatum) och Hrabanus Maurus (pigrum et
concretum) m. fl. Men äfven i den germanska sagan åter-
finnas liknande föreställningar ^ och det vill synas, som om
Adam härvidlag från detta håll tagit starkare intryck än
från den antika föreställningen. Vi få härtill senare åter-
komma, och fästa oss här blott vid Liberse^ hvilket namn
Adam i skoL 144 ger åt det omkring Orkaderna belägna
hafvet. »Om den Brittanniska oceanen, säger här Adam,

fattning af Olai Magni karta och dess sneda gradering, hvilken senare
helt enkelt bemr därpå, att då man skulle gradera en kompasskarta, som
naturligtvis hade kompassnorr rakt upp, måste graderingen \M jämt så
S7ied som missvisningen var stor. Då nu denna enl. författaren på Olai
tid i Norden var 12 grader, är det lätt att förstå, hvarför kartans gradering
är just 12 grader sned.

^ Hvad denna beträffar, synes mig Nilssons uppfattning ej osan-
nolik. Pyteas såg här något som liknade en hafsluuga (pneumon tbalas-
sios). En hafslunga var således något för massalioterna bekant, enligt
Nilsson en manet. Pyteas såg sålunda något, som liknade en massa
maneter, och det kan således ej hafva varit dimma eller något dylikt,
som för öfrigt ej var någonting i södeni alldeles okändt utan snarare
just det af Nilsson skildrade isfenomenet. Sv. Nilsson, Skandinaviska
nordens ur-invånare, II s. 78 fP. 140 ff.

* Jfr Bartsek^ Herzog Ernst, 145 ff. Rydberg^ Germansk Mytologi
I 233 ff.

11

162

förtälja sjömännen knånga underliga ting, nämligen att bafvet
omkring Orkaderna är så tjockt och styfnadt af hafssaltet
att skeppen endast af storm kunna föras framåt, hvarför
också detta haf på vårt språk kallas Liberse.»

Sagan om lefverbafvet, som under Medeltiden synner-
ligen ofta återkommer, möter oss först vid denna tid dels
bos Adam ocb dels i den tyska dikten Merigarto^ Mari
tyckes numera vara temligen ense om att den på lärd väg
uppkommit genom öfversättning af Isidors ord om »raare
mortuum». Det synes mig emellertid vara så många ur-
sprungliga drag i sägnen att jag ej vet, bvarföre man skall
frånkänna den germanskt ursprung, öfversättningen af mare
mortuum med Lebirmeri synes för öfrigt förutsätta, att detta
ord förut fanns ocb naturligtvis äfven både någon betydelse.
Dessutom må påpekas, att Adam uttryckligen säger att sjö-
män omtalat bistorien, b vilket ju tyder på ett mera folkligt
ursprung*.

Vi komma nu till Adams Thyle. Som bekant är detta
ett i den gamla geografien ständigt återkommande namn på
ett längst i norr beläget land^. Redan ^ under forntiden
berskade de mest olika föreställningar om detta land. Strabo
anser det vara en af Pytbeas bopsmidd lögn, Tacitus iden-
tifierar det med en ej långt norr om Brittannien liggande

^ Se MuUmhoff und ScJierer^ Denkmäler Deutscher Poesie u. Prosa.
Berlin 1864, s. 347 ff. 69: »Ein mere ist giliberot in demo uentilmere
westerot» o. s. v. — Jfr också Tacitus^ Agricola c. 10, 11 och Jordanes
Getica II, 12, som omtalar haf vet omkring Brittanien som ett mycket
trögt haf, som ej uppröres af vindar.

"" Adam lY 34. skol. 144.

* Om hvilket land Thule var se K. Äklenttis, Pytheas Thideresa
(Ups. Univ. Årsskrift 1891—1894). Hergty Die Nordlandsfahrt des Pytheas.
Halle 1893. Att Thule är att söka i Skandinavien synes mig otvifvel-
aktigt ehuruväl Hergts framställning för öfrigt lemnar åtskilligt att önska.

16^

ö, sannolikt Shetland, o. s. v. Senare ger Procopius nam-
net åt Skandinavien 1 och slutligen öfverflyttas det af Dicuil
på ett ännu nordligare land, nämligen det nyupptäckta Island.

Denna åsikt att Thule är Island, återfinna vi jämväl
hos Adam. Efter att hafva anfört, hvad Orosius och Beda
haft att förtälja om Thule, fortsätter han^: »Detta Thyle kal-
las nu Island, af isen som fjättrar oceanen.» Huruvida
Adam emellertid känt till Dieuils berättelse, torde vara osä-
kert. Lappenberg 3 är visserligen böjd att antaga detta, men
några skäl därför har han ej att förebringa. Att Adam från
Dicuil skulle fått sin åsikt om Thyles och Islands identitet
synes mig emellertid högst osannolikt. Det är. till och med
föga troligt, att han, -om han öfverhufvud taget kände till
Dieuils berättelse om Thule, skulle förstått, att denne menade
Island, och ifall han det gjort, skulle han tvifvelsutan på
något sätt hafva antydt dennes märkliga berättelse. Ännu
omöjli^are är emellertid att, som Giinther* är böjd att göra,
antaga en gemensam källa för Dicuil och Adam. Dicuil
stöder sig som bekant på muntliga berättelser af munkar^
som besökt den ifrågavarande ön. Säkerligen har Adam
själf gjort ifrågavarande kombination, hvilket ju för öfrigt
låg mycket nära till hands, då han ansåg Island vara jord-
kretsens yttersta land (III, Bih.).

Sina underrättelser om Island har Adam säkerligen till
större delen erhållit genom ärkebiskop Adalbert, som någon
tid före Adams ankomst till Bremen hade haft ett synner-
ligen godt tillfälle att om den aflägsna ön i Nordhafvet
inhemta noggranna upplysningar. Till erkebiskopen hade

^ Öfversättaren af Procopius i Geschichtschreiber d. deutsch. Vorzeit
anmärker vid Thule utan vidare: Island!

• Orosius I c. 1. Beda de temp. rat. c. 31, — Adam IV c. 35.
' Lappenberg ^ Archiv VI s. 991. — Bland annat bör man lägga

märke till, att Dicuil förlägger Thule i nprdvest om England, under det
Adam förlägger det i norr eller t. o. m. något mot nordost Adam IV c. 39.

* Ounther, Adam v. Bremen s. 11.

164

nämligen, berättar Adam, från Island skickats en mycket
helig man vid namn Isleph, hvilken en längre tid kvarhöUs
med stor ära hos Adalbert, som lärde honom, hur han bäst
skulle undervisa de nyomvända folken, hvarpå han vigde
honom till biskop öfver Island och som det vill synas också
öfver Grönland ^ Af denne Isleph eller Isleif Gissurson,
den mest betydande af Islands äldre biskopar 2, fick Adalbert
naturligtvis veta åtskilligt om ön, och af honom har som
sagdt säkerligen Adam erhållit sina upplysningar.

Islands läge beskrifver Adam (skol. 147) sä, att till
denna ö ifrån Brittannien är en färd af nio dagsresor; Från
Alaburg i Dania går resan på en månad, men om vinden
är gynsam, på ännu kortare tid^. Från Nordmannia kan
man segla dit på fem eller sju dagar.

^ön är af betydlig storlek och har många innevånare,
som nära sig genom boskapsskötsel och kläda sig af djurens
skinn; där finnes nämligen inga åkerbruksprodukter och
föga träd, hvadan innevånarne bo i underjordiska hålor och
dela tak och läger med sina husdjur. I det att de sålunda
i enkelhet föra ett heligt lif, då de ej begära något mer än
naturen gifver dem, kunna de gladeligen med apostelen
utropa: Då vi hafva kläder och föda, låtom oss därmed nöja.
Ty deras berg äro deras värn (montes suos habent pro oppi-
dis) och deras källor äro dem till en stor förnöjelse. Lyck-
ligt i sanning detta folk, hvars fattigdom ingen afundas, och
däri allra lyckligast, att de alla nu antagit kristendomen.
De hafva utmärkta seder och så stor brödrakärlek, att de

^ Adam IV c. 35, III Bih. Per quem transmisit archiepiscopus
suos apices populo Islanorum et Gronlandorum.

* Ej Islands förste biskop som Thoroddsen^ Ovei-sigt över de geogr.
Kundskaber om Island, (D. Geogr. Tidskr. 1889—90, s. 116) uppger. Se
Jörgensen^ s. 697 ff.

' Det kunde gå på omkr. 11 dagar. Jfr Adam IV c. 32, 36. Seg-
ling^i från Norge till Island gick äfven enligt sagomas uppgifter pä
ungefär samma tid, sju dagar, stundom blott fyra. Tuaxn s. 74 ff.

165

hafva allt gemensamt, såväl med hvarandra som med främ-
lingar. Sin biskop vörda de som en konung; hans vink
lyder hela folket. Hvad han efter Guds vilja, efter skriften
eller andra folks sedvänja beslutar, gäUer för dem som lag^.
Redan innan de antagit kristendomen skilde de sig emel-
lertid genom sin naturliga lag föga från vår religion».

Om man bortser från Adams något patetiska uttrycks-
sätt, kan det ej nekas, att denna skildring visar en inga-
lunda obetydlig kännedom om Island och dess förhållanden,
dess trädlöshet, olämplighet för jordbruk, boskapsskötsel,
»jordhus» och republikanska författning, innevånarnes gäst-
frihet o. s. v. I talet om de källor, som innevånarne hade
pro deliciis torde man också kunna se en antydan om de
varma källorna på Island.

Beträffande vulkanismen på Island synes Adam äfven
hafva hört något, att döma af en något besynnerlig berät-
telse som hos honom förekommer. »Beträffande isen, så
heter det nämligen hos Adam, berättas något som är värdt
att minnas, nämligen att den är så svart och torr af ålder
att den brinner, då den påtändes.» Det är ej omöjligt ^ att

^ Hos dem finnes, tillägger skol. 150, ingen konung, endast lagen
»et peccare nefas, aut pretium mori» (Horatius, Caimina III 24). Om
de isländska biskoparnes ställning se Jörgensen s. 700.

* Bernard (s. 33) har en annan hypotes, att här nämligen sj-ftas
på torf bränningen; men denna var icke någon obekant sak i Tyskland;
den omtalas här t. o. med i arabiska berättelser från 900-talet. Oeorg
Jcusob, Ein arabischer Berichterstatter aus dem 10 Jahrh. (Berlin 96) s. 22.
— Snarare skulle man vilja tänka, att sägnen uppkommit genom några
förvirrade berättelser om den med drifisen medföljande drifveden.

Sägnen om den brinnande isen förekommer också i dikten Merigaito:
»fon din wirt daz is dä unzi diu christalla irgluot.

zi christallan so herta, dämite machint si iro ezzan

so man fiur där ubera machöt, unt heizzint iro gadam.

Äfven i den ofvan omtalade geografiska skildringen af de brittan-
niska öame omtalas detsamma och med nästan samma ord som hos Adam.
Här berättas också, att IsländEime äro goda kristna, att de om vintern bo
i underjordiska hålor m. m.

166

här åsyftas några egendomliga företeelser, som förekomma
vid vissa vulkaniska utbrott på Island, och som på något
sätt liknat brinnande is^.

Af orter på Island omtalar Adam endast Scaldholx,
Skalholt, Islands »civitas maxima». Anledningen att detta
omtalas, var naturligtvis att det var Islejfs gård. Det blef
med honom biskopssätet

»Äfven andra öar», säger Adam, »finnas i Oceanen, och
af dessa är ingalunda Oronland den minsta.» Dess läge
skildrar han så, att den ligger djupare in i Oceanen, midt
-emot Suedias berg eller den Ripheiska bergskedjan. Den
ligger för öfrigt på lika långt afstånd från Norge som Is-
land, nämligen sju dagsresor. Det är sålunda tydligt att
Adam tänker sig Grönland såsom liggande norr och ej
vester om Island, snarare öster om denna ö.

Att Grönlands innevånare äro gröna (cerulei) af hafs-
saltet, och att ön däraf fått sitt namn, är säkerligen blott en
kombination af Adam själf ^. Om innevånarne, hvarvid Adam
fiaturligen tänker på de ditflyttade nordmännen och ej på
eskimoerna, säger han vidare, att de lefva på samma sätt
som isländarne (Islanis), men äro grymmare och idka sjö-
röfveri. För öfrigt omtalar han att kristendomen för ej så
lång tid sedan skall hafva förts till den aflägsna ön.

* *

»Af samma storlek som de förut omtalade öarne är»,
säger Adam*, »den tredje ön, Halagland, som ligger när-

^ Häremot kan dock erinras, att det ser ut, som om det hos Adam
vore fi*åga om* hafsisen,

* Se Jörgensen s. 698; Hist. Norw, ed Storm s. 20.

* Adam III c. 36. — Det kan dock förtjäna nämnas att hafvet
vid Grönland verkligen har en mycket intensiv grön färg. Reelus N. G.
U., Amerique boreale s. 125. —

* Äda7n IV c. 37.

167

mare Nortmahnia. Här ser man under fjorton dygns tid
vid sommarsolståndet ständigt solen öfver horisonten (super
terram), men saknar under lika lång tid vid vintersolståndet
dess ljus. Af denna omständighet ville äfven Adam för-
klara landets namn. »Barbarerna», säger han, »som ej
föl-stå orsaken, kalla sällt och heligt det land, som visar
människorna ett sådant under.» Det behöfver knappast på-
pekas att denna härledning af namnet endast är en hypotes
af Adam, ty Halagaland har som bekant intet etymologiskt
samband med ordet helig. Det är nämligen likaså klart, att
Adam åsyftar det norska landskapet Halogaland. Att han, som
Giintheri menar, skulle åsyfta Helluland är rent nonsens, och
hans åsikt skulle ej behöfva bemötas, såvida den ej tagits
för god af andra författare. Att Giinther kunde falla på en
sådan idé, beror därpå, att han, som not 4 å sid. 52 visar,
ej kände tillvaron af det norska Halogaland. Skulle ändock
något tvifvel finnas, att Adam menar detta landskap, häfvas
de till fullo af Adams ord i skol. 152, där han anför andra
sagesmans utsago, att Halagland är den bortersta delen af
Nortmannia. Anledningen till att Adam kunde uppfatta det
som en ö var väl den att han aldrig hört talas om annat
än sjö färder nordpå till Halogaland. Möjligen står uttrycket:
»asperitate montium et frigoris inaccessibilis», för att förklara,
hvarför man ej kunde ditkomma landvägen. Berättelsen om
att man 14 dygn såg solen öfver horizonten passar natur-
ligen ej alls på det sydligare belägna Helleland, men där-
emot synnerligen väl på Halogaland. — Till slut må som
en egendomlighet omnämnas, att Halagaland (Helga Land)
förekommer som en från det sydligare Norge skild ö äfven
på en karta från det sextonde århundradet 2.

^ Oiinther, Adam v. Bremen s. 53: >Halagland ist zweif ellos
jener Landstrich Amerikas, der gewöhnlich Helleland genannt wird.»

' Will. Boronghs karta i Early Voyages and Travels to Huzzia
and Persia (Hakl. Soc. 1886) vol. II s. 254. — Se ock Olai Magni karta.

168

Till sist kommer Adam till en annan märklig ö i Ocea-
nen, nämligen Winland. »Dessutom berättade mig danskar-
nes konung», säger ban^, »att i den omtalade oceanen af
flere påträffat en ö, bvilken kallas Winland, emedan där
växa vilda rankor, som bära ett utmärkt vin. Och där växer
äfven i öfverflöd säd osådd, hvilket jag vet, icke genom
något löst rykte, utan genom danskarnes bestämda för-
säkran.»

Denna berättelse om den af skandinaverna upptäckta
kontinenten i vester är af intresse såsom den äldsta under-
rättelse härom som vi ega, och på samma gång nästan den
enda, som den icke specielt skandinaviska litteraturen under
Medeltiden ger oss om^detta land.

Hvar i oceanen Vinland enligt Adams yttrande är
beläget, kan ej afgöras. Att döma af det följande uttrycket
kunde det synas, som om Adam tänkt sig det beläget ännu
längre mot norr än både Island och Grönland, åtminstone
norr om Halagland. Emellertid synes mig ej osannolikt, att
detta yttrande, som ej här förekommer i Wienerkodexen,
antagligen i de öfriga handskrifterna af ett misstag inskjutits
på detta ställe i stället för omedelbart efter Island, där det
borde hafva haft sin plats. Den här förekommande hän-
visningen till Martiani yttrande om hafvet norr om Thile
visar nämligen, att Adam haft denna ö 2 och ej Vinland i
tankarne. Om Vinlands läge finna vi hos Adam således
ingenting annat än att det var en i den vestra oceanen
belägen ö.

Beträffande Adams Vinland är därjämte att märka, att
denna ö ej i likhet med Island och Grönland omtalas som
bebodd. Hans ord »a multis repertam» tyda tvärtom på
att Vinland, hvilket jämväl af alla öfriga uppgifter framgår,

' Adam IV c. 38.

' Det synes för öfrigt knappast troligt, att den danske konungen,
hvilken Adam här uttryckligen anför som sin källa, skulle förlägga det
ishöljda haivet just på andra sidan om Vinland,

169

aldrig koloniserats utan endast upprepade gånger tillfälligt
besökts af nordmännen^.

Traditionerna om Yinland försvunne, som det vill synas,
äfven i Norden ganska tidigt för att först fram emot slutet
af Medeltiden återupplif vas 2. Ätt araberna, exempelvis Idrisi,
såsom ännu Peschel-Ruge förmodar, haft någon kännedom
om Vinland det goda, är säkerligen, som Storm påpekat,
oriktigt, och denna åsikt beror blott på en felaktig öfver-
sättning af det arabiska uttryckets Ej heller omtalas landet
någonstädes i den medeltida litteraturen under de följande år-
hundradena. Yisserligen namnes i densamma stundom -ett
land Yineland eller Wyntlandia, så exempelvis i Geographia
Universalis, Eulog. Historiarum samt hos Higden, såväl i
hans kosmografi som på hans karta, men det är emellertid
af den härvid lämnade beskrifningen på ifrågavarande land
alldeles tydligt, att härmed ej kan åsyftas något land i vester
utan helt enkelt Finland eller Finnmarken*. Däremot tror

^ Jfr Storm, Studier över Vinlandsrejserne (Årb0ger f. nord. oldk.
1887), där alla uppgifter om Yinland finnas sammanställda och kritiskt
granskade. Som bekaiit är Storm af den åsikten, att Yinland ej kan sökas
längre i söder än vid Nova Scotia, hvai"S natur och växtverld noga skall
motsvara, hvad man hos Adam och i sagorna får veta om Yinland.

^ Storm anf. arb. Den segslitna frågan huruvida Kolujnbus känt
till berättelserna om Yinland är knappast värd det myckna arbetet, då
hans upptäcksfärd hvilade på helt andra fömtsättningar. Hans besök på
Island, hvarpå hypotesen grundar sig, har troligen aldrig egt rum. Jfr
Harisse, Christoph Colomb I s. 112 ff. Se också Storm, Columbus på
Island (N. G. S. Årb. 1893).

* Storm, Yinl. s. 362 if. Däremot omtalar Idrisi Irland (Birlanda,
Rislanda) ehuru han om dess läge har en oriktig föreställning. Peschels
anmärkning (Gesch. d. Ei-dk. s. 105), att ön Reslanda norr om Skotland
ej är Island utfin snarare det medeltida Frieslanda är oriktig enär det
medeltida Frisland just är Island och ej Färöarne. Zenikartans Frisland
är däremot en kompilation af såväl Frisland som Olai Magni Fare-grupp.

* Jfr Higden Polychr. I c. 31. Eulog. Hist. lY c. 91 (1 S. R. B.)
— Huru Peschel-Ruge (s. 87) kan tro, att Albertus Magnus med de hos
honom anförda orden syftar på Yinland förstår jag ej. Lika litet har jag,

170

jag mig på ett annat ställe verkligen hafva funnit spår af
att berättelserna om Winland kommit utom de nordiska
länderna, nämligen i den förut omtalade tyska dikten Me-
rigarto. Här talas nämligen om Islant,

»da'r michilin richtuom vant,

mit melwe jouh mit wtne,

mit holze erlkie» o. s. v.,
och dessa ord torde näppeligen kunna förklaras på annat
sätt än att den tyske diktaren förmodligen af isländingar,
som talrikt besökte fastlandet ^ hört talas om den vinbärande
ön i Nordhafvet och då uppfattat dessa berättelser, som om
de gälde Island.

Vi återvända emellertid till Nordhafvet. Som vi ofvan
hafva sett, ger Adam åt detsamma epitetet caligans, den
töckniga oceanen, ett namn, som säkerligen- beror på ger-
manska och ej från antiken hämtade föreställningar. Strax
bortom Island tager detta haf sin början. Invid Island,
säger Adam, (lY c. 10, 38, skol. 149), ligger det skummande
(fervens) och töckenhöljda Ishafvet (oceanus glacialis, caligans)
och på andra sidan om Island träffas i detta haf icke något
beboeligt land, ty allt, som ligger längre bort, är täckt af
ogenomtränglig is och töcken.;

Föreställningarne om den norra oceanen belysas ytter-
ligare af tvänne märkliga resor norrut, som Adam omtalar.
Den ena hade ej långt förut utförts af Haroldus, Nord-
mannerrras »experientissimus princips.» Då denne, berättas
det, med sina skepp öfverfor den vidsträckta oceanen i norr,

i olikhet med Kretschmer (die Entd. s. 248) och Bernard s. 97, hos Or-
dericus Vitalis kunDat finna någon antydan om detta land. Det Finlanda
donne. (Hist. Eccl. X c. 5) omtalai*, är naturligtvis Finnmarken.

* Klostret i Heichenau har en lista på genomresande pilgrimer
från 9:de till ll:te årh. hvaraf ett fyrtiotal är från Island (Hislant terra).
D. Geogr. Tidsk. Bd 10, s. 114.

171

såg han slutligen inför sina ögon den försvinnande verldens
gräns och kunde* med knapp nöd återvända och undkomma
af grundens förfärliga svalg.» — Den andra berättelsen om
frisernas nordpolsfäid, lyder så^: »Likaledes berättade mig
ärkebiskop Adalbert, salig i åminnelse, att under hans före-
trädares tid några frisiska ädlingar seglat mot norden för
att genomforska hafvet; friserna påstå nämligen, att mot
norr från floden Wirrahas mynning icke påträffas något
land, utan blott den omätliga oceanen. För att undersöka
detta hade de ifrågavarande friserna edligt förbundit sig och
afseglade gladt från den frisiska kusten. Därifrån foro de
förbi på ena sidan Dania, på den andra Brittannia och fram-
kommo till Orkaderna. Dessa lämnade de .till venster under
det att de till höger hade Nordmannia och kommo efter en
lång färd till det ishöljda Island. Då de härifrån plöjde
hafvet och styrde mot Nordens yttersta axel och bakom
sig skådade alla öar, om hvilka vi förut talat, befallde de
åt Gud och S:t Willehad sin vågsamma färd. Då kommo
de plötsligt in i den stelnade Oceanens mörka dimslöja, som
deras ögon knappast kunde genomtränga. Och se, då drog
den upprörda Oceanens ström (instabili Oceani Euripus), i
h vilken hafvets vatten strömmar tillbaka till sin källas hem-
lighetsfulla ursprung, de olycklige sjömännen, som voro för-
tviflade och blott väntade på döden, i rasande fart mot
chaos^ detta djupa underjordssvalg, hvari det äbbande hafvets
strömmar sägas uppslukas och återigen strömma tillbaka,
hvilket plägar kallas växande flod (fluktuatio crescens). Då
de nu anropade Guds barmhärtighet, att han ville anamma
deras själar, ryckte hafvets tillbakavikande ström några af
kamraternas skepp bort, men de öfriga dref den återigen
framvällande strömmen tillbaka långt ifrån de andra. Så-
lunda genom Guds hjälp räddade ur den öfverhängande
faran, understödde de, roende med all kraft, strömningen.»

Adam IV c. 38, 39, 40.

172

»Och då de nu», fortsätter berättelsen, »undkommit ur
mörkrets och köldens land, kommo de ofötrmodadt till en ö,
hvilken liksom en befästad stad omgafs af höga klippor. Då
de där landstego för att bese landet, påträffade de människor,
som vid middagstiden lågo gömda i underjordiska hålor;
utanför låg en stor mängd kärl af guld och andra sällsynta
och dyrbara metaller. De togo då med glädje af dessa
skatter så mycket de kunde, och återvände skyndsamt till
skeppen, men fingo plötsligt se bakom sig komma jättar,
som de våra kalla Cykloper K Framför dem sprungo stora
hundar, som störtade fram och grepo en af kamraterna,
hvilken ögonblickligen sönderslets. Men de andra kommo
upp i skeppen och undkommo så faran. Jättarne förföljde
dem, enligt hvad de berättade, med höga rop ända ut på
hafvet. — Åtföljde af lycka kommo friserna åter till Bre-
men, hvarest de för ärkebiskop Alebrand förtaide allt detta
och åt den fromme Krist och hans bekännare Willehad
framburo tackoffer för sin lyckliga återkomst.»

Liksom alla dylika underbara sägner har äfven denna
gifvit anledning till ännu underbarare hypoteser. Man har
velat sträcka frisernas färd ända till Grönland eller Ame-
rikas guldländer; ja en författare anser till och med på fullt
allvar, att de omtalade friserna slagit ett upptäcktsrekord
och öfver Nordpolen kommit till tschutscherhalfön eller möj-
ligen ända till Kamschatka. De som ej vilja vara med om
dylika konstigheter anse vanligen hela historien uppdiktad.
Jag ser dock intet skäl att betvifla dess sanning, nämligen
så till vida som några frisiska ädlingar efter en sjöfärd
kommit till biskop Alebrand i Bremen, medförande dyrbara
guldkärl, som de berättat sig på ofvan omtalade sätt hafva

^ Det är att märka att Adam jämväl hos sina antika anktoriteter
kunde finna anlednlDg att här i norden förlägga ett dylikt släkte. Solinus
(ed. Mommsen 96, 97) och andra omtala nämligen i näi-heten af de rhi-
peiska bergen de enögda Arimaspemay hvilkas land var nppfylldt med
guld och ädelstenar.

173

öfverkommit. Denna historia är däremot naturligtvis upp-
diktad, och det synes mig sannolikt, att Kohis^ förmodan
är riktig, att nämligen de nänida ädlingarne idkat sjöröfveri
och plundring någonstädes och sedan ihopsatt historien för
att för ärkebiskopen förklara åtkomsten af det hemförda
bytet och förlusten af de säkerligen i strid slagna kamra-
terna. Berättelsen om att de edligen förbundit sig kan
möjligen tyda på någon mindre hederlig afsikt med sjöfärden.

Däremot synes mig deras berättelse synnerligen viktig
såsom ett vittnesbörd om, huru man vid denna tid tänkte
sig hafvet i norr. Det synes mig nämligen tydligt, att histo-
rien ej kan vara ett foster af de ifrågavarande ädlingarnes
fria fantasi, utan att de blott berättat sig själfva kommit
till de underbara företeelser, som de gängse folkföreställ-
ningarne föriade i norr. Rydberg 2 har påpekat de i ögonen
fallande likheter, som finnas mellan den omnämda historien
och den germanska mytens föreställningar om Norden. Det
omtalade djupa svalget anser han vara källan Hvergeimer,
öfver hvilken är uppförd jättekvarnen, genom hvars kvarn-
stensöga oceanens vatten strömmar upp och ned, föror-
sakande malström, ebb och flod. Äfven berättelsen om de
sofvande jättarne tror han vara af germanskt ursprung.
Denna skulle nämligen vara samma sägen, som i olika
former förekommer, dels hos Gregorius af Tours och Paulus
Diaconus såsom sjusofvarhistorien,^ dels senare hos Saxo,
och den leder sitt upphof från myten om Miners söner,
som ligga sofvande i Sindres sal, tills de af gjallarhornet
väckas till gudarnes sista strid.

Att i alla händelser sägnerna om svalget i norr äro af

* Kokly Die erste Deutsche Entdeckungsfahrt zum Nordpol (Petoiin.
Mitt. 1869 s. 11 ff.)

' Viktor Bydberg, Germansk mytologi I 527 ff.

^ Oregorius Turon, Mirac. I 95. Patdus DiaconuSj Hist. I c. 4.
Att den hos Gregorius förekommande sjusofvarlegenden skulle vara af
gei-manskt ursprung torde dock vara mycket tvifv.elaktigt.

174

germanskt ursprung framgår förutom af Pauli Diaconi skil-
dring jämväl af den ofvan anförda berättelsen om konung
Haralds (Hård rade) segelfärd mot norr, om hvilken man för
öfrigt ej vet mera än Adam här omtalar. Möjligen kan
den ha något sammanhang med hans utbredande af sitt
välde till de Ripheiska bergen, hvarom Adam annorstädes
berättar. Denna färd gälde väl Finnmarken i norr och
konungen har under färden dit råkat ut för någon mal-
ström, som han då ansåg förorsakad af det i norr varande
stora svalgets

Att föreställningen om ett sådant -verkligen var i Nor-
den gängse synes för öfrigt framgå af ett i en handskrift
af Adam tillagdt skolion från det fjortonde århundradet, där
det vid berättelsen om Haralds färd tillägges, att »detta
ställe på deras språk kallas Ginmendegop» eller Ginnungagap 2.

X.

Slutord. — Kännedomen om Norden efter Adam af Bremen.

Adam af Bremen betecknar på visst sätt afslutningen
af den äldre perioden af Medeltidens kosmografi, den tid,
under hvilken man ännu så godt som uteslutande stod under
påverkan af de senromerska kompilatorernas skrifter, hvilka
i allmänhet voro lätta att tillegna sig och därför ej heller
gåfvo upphof till något större fantasteri på alla områden, i
likhet med hvad som under den följande tiden blef för-
hållandet Likasom Adam kan sägas vara den siste, är han

^ Adam, skol. 141. — Måhända kom Harald ända till Svjatoj Nos;
den därvaraude malströmmen omtalas vid år 1026. Storm, Om Opda-
gelsen af Nordkap (Archiv 93 s. 98). Herherstein omtalar denna mal-
ström såsom mycket farlig; somliga kalla den, tillägger han, luifvets nafle
(se ofvan s. 29). Major^ Notes upon Russia (HaU. Soc.) II s. 106.

^ Storm, Ginungagap (Arkiv f. nord. filol. VI 340 ff).

175

också utan gensägelse den förnämste af ifrågavarande pe-
riodens geografer. Han har ej blott till fullo tillegnat sig
tidens vetande i den allmänna och säkerligen också i den
speciella geografien, utan han visar också en sällsynt god
urskillning och uppfattning af det karaktäristiska vid fram-
ställningen af de olika ländernas geografi. Hans förmåga
att med få ord träffande skildra ett land är stundom rent
af förvånande. Yi hafva förut påpekat t. ex. framställningen
af Jutland och erinra nu blott om t. ex. Norge, det Baltiska
hafvet, Vesterhafvet o. s. v. Han är också alldeles fri från den
böjelse, som ofta utmärker Medeltidens författare, att servera
sina läsare så underbara saker som möjligt. Berättelser,
som kan anser fabelaktiga, förbigår han, hvilket ofta säker-
ligen är beklagligt för oss, men tydligen ådagalägger ett
sundt och klart uppfattningssätt hos Adam.

Som vi ofvan antydt^, inbröt kort efter Adam en ny
period i Vesterlandets kulturhistoria. Från alla håll inström-
made nya impulser, från araberna, grekerna och österlandet.
Redan med Gerbert erhöll kosmografien åtskilligt nytt, men
det är först mot slutet af 1000- och början af 1100-talet,
som de nya idéerna böFJa genom öfversättningar och be-
arbetningar från araberna och grekerna vinna större terräng.
Till och med Ptolemseus blir känd i Vesterlandet 2. Under
korstågen ökades allt mera idéutbytet mellan öster- och
Vesterlandet. En ny uppblomstring af vetenskapen på alla
områden förberedes. De grekiska tänkarne, som ånyo upp-
träda i den Yesterländska kulturverlden, fingo i skolastikerna
icke ovärdiga lärjungar och äfven inom naturvetenskaperna

^ Se ofvan, kap. 1.

^ Det skedde genom arabernas förmedling. Ptolemaei Almagest
öfversättes på 1100-talet på latin af Gerhard af Cremona (1114—1187)
på kejsar Fredrik I:s föranstaltande. Jfr Kreisehmerj Die Entdeckung. s. 81.
Från grekiskan öfversättes PtolemaBUS först af Jac. Angelos i början af
1400-talet.

176

och kosmografien möter man sådana storslagna företeelser
som Aibertus Magnus och Roger Baco.

Men i släptåg med dessa nya bildningselement följde
äfven alla den Österländska fantasiens vilda och bizarra
skapelser, och det var hufvudsakligen dessa, som särskildt
under den första tiden, till föga båtnad för vetandet, vunno
insteg i det allmänna föreställningssättet. Inom kosmografien
uppträda en ändlös rad af sagans alla undervarelser^ och
undantränga allt verkligt vetande, och samtidigt gör sig den
symboliska och mytiska uppfattningen af jorden och verlden
i allmänhet allt för mycket gällande. I kartografien bli de
allt sedan midten af 300-talet ^ stundom uppträdande s. k. T-
kartorna hastigt mycket allmänna, och Jerusalem, medel-
punkten för tidens religiösa tankeverid, förelägges med dog-
matisk noggrannhet i den cirkelrunda kartans medelpunkt ^

Hvad särskildt angår kännedomen om Norden är det ej
att förvåna, att äfven denna gick tillbaka, i all synnerhet
som Adams geografiska arbete synes hafva varit jämförelse-
vis litet kändt under denna tid*. Otto af Freysing synes så-
lunda om Norden veta så godt som ingenting^. Föga mera
vet Gervasius Tilburyensis, som, ehuru han t. ex. uppräknar
de härvarande biskopsstiften, anser såväl Danmark som Sve-

^ • Se t. ex. den prof karta som finnes hos Oervasms TUburgensis
ed. liebrecht, Hann. 1856. Den som gaf uppslaget till den nya rikt-
ningen på fabelväsende och dylikt var Gotfried från Viterbo under det
tolfte århundradet. Att han tagit starka intryck af arabiska sagor toi^de
vara ganska otvifvelaktigt. Wfätenbach 11 290 — 98.

* De möta föi^st i en »expositio totius mundi» af åi* 353. Muller,
Geographi Graeci minores II 513. Sedan upptagas de af Augustinus och
Orosius. Peschel-Ruges (s. 102) uppgift, att tredelningen härleder sig
från Augustinus är således ej fuUt riktig.

^ Jerusalem förlades i medelpunkten allra först af Moses af Chorene.
Etchthofen, China I s. 628. Oervasms, Otia Imperialia c. X.

* Se Lappenberg, Archiv VI s. 827 ff. Wattenbaek, D. G. II s. 78 fL

* Otto v. Freisitig, Chron. YII c. 2.

177

rige och Norge för öar^, en föreställning, som i allmänhet
fortlefde fram emot slutet af Medeltiden.

Det fanns dock några, som hade något litet bättre reda
på Norden. Och man träffar stundom en och annan notis
eller en karta, som visar, att man verkligen visste mera om
Norden än de torftiga kosmografierna synas gifva vid handen,
men någon mera detaljerad redogörelse för do nordiska
länderna träffar man ej på länge i litteraturen på fastlandet

Däremot finner män i England under det tolfte och
trettonde århundradet en långt fullständigare kännedom om
Norden. Här funnos under denna och den följande tiden
en hel mängd, delvis mycket betydande geografer^, bland
hvilka vi nämna den bekante Mattheus Parisiensis, som bland
annat gjort en för sin tid mycket förträfflig karta öfver Eng-
land^. Vi skola emellertid ej något närmare härpå ingå, utan
endast till slut något litet redogöra för innehållet i det geo-
grafiska arbete, som måhända utförligast af alla äldre sådana
talar om den skandinaviska Norden och östersjöländerna i
allmänhet. Det är en ännu outgifven »Geographia Univer-

* Oervasins TiU)., Otia Imperialia (ed. Leibnitz, Ss. rer. Brimsv.
s. 912). Delvis finnes Gervasii arbete utgifvet hos den nyssnänide Lie-
brecht samt af Stevenson i S. R. B. 66, s. 417 fP.

* Se Miller, TIT 68—94. Flere af dem finnas tryckta i S. R. Britt.
— Ordericus Vitalis (ed. Migne) känner också något litet om Norden.
Han omtalar t. ex. (lib. X c. 5) sex städer i Norge (CJopenga, Berga, A Isa,
Burgus, Turesberga och Cuneghella) samt öarne Islanda och Orenelanda
samt Finlanda, hvarmed afses Finland eller Finnmarken.

* Mattheiis Parisiensis har för oss ett alldeles särskildt inti*esse, då
han själf en längre tid vistats i Norge — han var ditsänd för att åter-
ställa klostertukten i klostret Munkholmen vid Throndhjem — och han
lemnar oss också flera intressanta underrättelser om därvarande förhållan-
den och händelser. Så berättar han t. ex. om staden Bergens brand
1249 m. m. Märklig är hans berättelse, om att päfven under striden med
Staufema ville göra konung Håkan till kefsare, hvilket denne emellertid
synes hafva afböjt. Mattheus Paris, Chron. Maj. (S. R. B. 57) VI s.
458 ff., Y. s. 35, 201.

12

178

salis» ett slags geografiskt lexikon från 1200-talet af en
anonym författare ^

Geographia Universalis omnämner Dada, som gränsar
till Tyskland. Det består af många provinser och öar. Det
är väl befolkadt, innevånarne äro resliga och vackra, tappra
och fromma 2.

Svedas område skildras som fruktbart och betesrikt,
ehuru det saknar vin. Det är bebodt af ett starkt och här-
dadt folk (gens valida et robusta), från hvilket enligt Isidor
Amazonerna utgingo.

Oothia^ som troligen fått sitt namn af Jafets son Magog,
är ett mycket vidsträckt land. Det gränsar i norr till Nor-
wegia och Dacia men oragifves på öfriga sidor af Oceanen.
Detta land har äfven en ö, som heter Oothlandia^ hvilken
fått sitt namn af Goterna, som fordom bebott densamma,
ön är fruktbar och betesrik, rik på vatten och fisk, samt
framför allt en viktig handelsort; ity att till denna ö föras
från de andra länderna alla slags varor, som sedermera sän-
das öfver hafvet till Germania, Gallia, Brittannia och Hispania.

Norwegia är också ett mycket stort land. Det om-
gifves nästan på alla håll af vatten. Det sträcker sig långt
emot norr och gränsar intill Gothernas länder. Från dessa
skiljes det af en flod som kallas Alba (Göta elf). Det är
ett vildt och skogigt bergland (asperrima, montuosa, nemo-
rosa). Dess innevånare lefva mera af jagt och fiske än af
åkerbruk. Här blir nämligen sällan någon skörd för den
starka köldens skull, och vin och olja måste man införa.
Här finnas många vilda djur, hvita björnar och bäfrar. I
detta land finnas ock många märkvärdiga och vidunderliga
ting. Här finnas nämligen källor, som ha den egenskapen
att förvandla trä, som i dem nedkastas, till sten. Om som-

^ Den finnes delvis tryckt som anmärkningar i editionerna af Higden
och Eulog. Hist. i Scriptores Rerum Britannicarum (9, II; 41, I).

^ »Danimarchia, insula maris reiiim et maxime horainum fertilitate
fecunda» säger Matth. Vestm. Sfeenstrup I 221.

179

maren synes solen gå ned i norr; om vintern synes den
däremot ej alls, hvadan landets innevånare vid denna tid
arbeta vid ljus. Folket är mycket högväxt, starkt och mo-
digt. Det idkar stundom sjöröfveri. — Landet har i öster
Gallacia (Hallandia?), i söder Dacia och Gothia, i väster
Hibernia och den Britanniska oceanen samt i norr Island,
där hafvet är fruset (congelatur).

Island är Europas yttersta land, beläget bakom (ultra)
Norwegia. Det har i öster Scytia superior, i söder Nor-
wegia, i vester Oceanus Hibernicus och i norr Ishafvet
(mare congelatum). Det kallas Island, emedan här snön
säges vara sammanfrusen till isens hårdhet — Här påträfias
kristaller i stor mängd. Här finnas också hvita björnar, som
äro mycket vilda (ferocissimi). Landet är mycket ofruktbart
om man undantager några dalsträckningar, i hvilka hafre
och gräs växer. Följaktligen lefver hela folket af jakt och
fiske och äter hufvudsakligen kött. Får kunna för den
starka .kölden ej lefva här, hvarföre landets innevånare
skydda sig mot kölden med kläder af skinn af björnar och
andra vilddjur, som de döda på jakten; några andra kläder
hafva de ej. Innevånarne äro storväxta och härdade och
mycket begifna på jakt och fiske.

Författaren af Geographia Universalis omnämner också,
som ofvan påpekats, ett Vinland, men att detta ej kan vara
Vinland det goda ser man ögonblickligen af hans skildring.
» Winlandia^, säger han, »är ett land, som i öster gränsar
intill Norwegias berg. Det ligger vid Oceanens kust och
är ej fruktbart, men bevuxet med gräs och skogar. Folket
är rått och barbariskt och hängifvet åt magiska konster.
Särskildt omtalas deras förmåga att kunna frambesvärja
vind. De göra nämligen ett nystan af en tråd, på hvilken
de ha slagit en mängd knutar. Om man nu vill ha vind
så upplöser man en eller flera af dessa, allt eftersom man
vill ha stark eller svag. Dessa nystan sälja de åt sjömännen.

180

som vid deras kuster uppehållas af vindstilla; dock bringar
trolltyget köparne ofta i olycka.

Det är tydligt, att det Vinland, som här omtalas, är
den norska Finnmarken, om hvars trollkunniga innevånare
som vi sett redan Adam talar; sedermera omtalas lapparnes
troUdomskonster ej sällan och hos Ziegler förekommer nästan
fullständigt samma beskrifning öfver deras sätt att frambe-
svärja vind^

För öfrigt må påpekas,, att författaren till Geographia
Universalis i likhet med Adam af Bremen förlägger Island
norr om Norge. I olikhet med denne identifierar han det
emellertid icke med Thule. —

Äfven beträffande de öster om Östersjön belägna län-
derna känner författaren af Geographia åtskilligt. Så om-
talar han t. ex. Lectonia, Livonia och Vironia, och ger äfven
ett par korta men karaktäristiska skildringar af dessa ländere
natur, skildringar, som ådagalägga, att författaren äfven om
dessa trakter varit ganska väl underrättad.

Geographia Universalis blef under den följande tiden i
England ganska mycket använd, och de underrättelser, som
såväl Ranulphus Higden som författaren af Eulogium Histo-
riarum på 1300-talet lämna oss om Norden äro till en stor
del så godt som alldeles ordagrannt hämtade från densamma.

Från denna tid ser man emellertid dels i kosmografier
och dels på kartor, såsom exempelvis Dulcerts karta af år
13392, att kännedomen om Norden allt mer ökades, och
flere omständigheter såsom t. ex. italienaren Quirini resa^
och Claudius Olavus' karta ^ spridde kunskapen allt all-
männare bland Europas lärde och bildade i allmänhet; och

^ Se Ählenius Olaus Magnus s. 374.

* Nordenskiöld Fac simile Atlas s. 47.

® Ramtcsio^ Navigationi II. På svenska delvis återgifven i Hl. Sv.
Hisi IL, s. 168 if. samt (mycket dåligt efter Eyries franska öfversättning)
1 Pabarij Äfventyrliga skeppsbrott, Sthlm 1859.

* Jfr Storin, Claudius Qavus (Ymer 1889—91).